JAG GRÅTER!!! (Som vanligt då!!!!!!!) (inget nytt men vad ska jag skriva annars om)

Hej.

Nu är jag på flygplatsen och väntar på boarding.

Har nog inte gråtit så mkt som jag gjort den här semestern!!!!!! Help me lord!!!!!!!!!

Först var jag gråtfärdig av att bara vara där och träffa min värdfamilj. Sedan blev jag gråtfärdig för jag kände mig så älskad…OCH SEN VARE JU TYP DAGS Å ÅKA HEM SÅ NI KAN JU GISSA OM MAN VA GRÅTFÄRDIG DÅ:D

Min värdpappa sa att det är kul att vissa människor har NOLL känslor men jag har typ känslor för fyra personer.

Det tycker jag också : D

Och eftersom jag ändå har tid att blogga kan jag ju gå igenom en mer detaljerad gråtrapport.

Här är alla gånger jag gråtit (den här veckan):

– När jag gav en present till mina värdföräldrar och de läste upp kortet som jag hade skrivit dagen innan. *DaGs ATt GrÅta*

– När vi började prata om när jag bytte värdfamilj och vi gick igenom hela historien igen om hur jag brände hål i en säng och fick sparken och så fick jag komma till dom istället och så blev allting typ bra.

– När jag fem minuter senare efter att ha gråtit pga första punkten, berättade hur mkt det betydde för mig att jag fick en andra chans. För det innebar att jag kunde fullfölja mitt år och att de i sin tur gjorde att jag vågade mig på massa andra saker. Som om allt i mitt vuxna liv började DÄR. *DaGs FÖr TsUnAmiGRåt*

– När jag avslutat tsunamigråten (pga punkt 2) och trodde jag kunde säga hur glad jag är att jag får vara här och visa tacksamheten personligen, utan att börja gråta igen.

Det kunde jag inte : D

– När min värdmamma berättade att jag hade gett dom svenska flaggor att ha kring deras julgran (typ 2008) och att de sätter upp dem i granen varje år och tänker på mig.

– När jag berättade att mamma typ grät när hon läste mitt förra blogginlägg. JÄVLIGT RIMLIGT ÄNDÅ. Gråta pga ngn annan NÄSTAN gråtit.

– Igår när jag insåg att jag åker hem inom 24 timmar och jag inte ville att dagen skulle ta slut.

– När jag skulle säga hejdå till min värdmamma.

-När jag valde ut en liten handmålad tavla som en present från mina värdföräldrar. De tyckte de skulle va fint om jag hade en liknande tavla som de har.

– Nu när jag sitter på flygplatsen och tänker på alla bra minnen jag kommer ha med mig hem. Vill bara att de ska finnas inom mig för alltid.

Jag är i AMERIKA!!!

Hej!

Jag är i de förenade staterna!

…eller som en amerikansk registreringsskylt beskrev:

”Live free or DIE”

Själv är jag inte riktigt där ännu. För mig finns det alltid en gräns. Jag skulle hellre vara liiiiiiite o-fri och leva än att bara vara superfri och annars DÖ.

Aja. Vi är alla olika.

Hur som helst så är jag här och hälsar på min värdfamilj, dvs. den familjen som INTE sparkade mig (vill bara klargöra det). Förut bodde min värdfamilj i New York men nu har de flyttat till utkanten av Boston.

Hittills ÄLSKAR jag Boston. Det är så enkelt att vara här. Allting är typ som en nostalgitripp.

Men mest värt är nog att träffa familjen igen. Jag har till och med träffat mitt värdbarn och jag är så himla tacksam för det. Ett tag så trodde jag att jag inte skulle få se någon igen. Det är ju svårt att upprätthålla kontakten även om man tycker om varandra. De första dagarna här hade jag gråten i halsen hela tiden för jag var så glad och tacksam. Och ibland grät jag men det var ju varken jag och min värdfamilj speciellt förvånade av. 😀

Okej. Nu till saken.

Det här gjorde jag igår:

Först gick jag en promenad med hunden Daisy. Hon fanns när jag var au-pair.

Sedan gick vi runt i området där min värdfamilj bor. Jag älskar det! Det ligger precis vid havet och det är supermysigt och *ChILl*. Det känns som man skulle kunna sätta sig och meditera var som helst.

Typ här:

…och definitivt här:

Sedan tog jag färjan in till Boston.

Där köpte jag en kaffe MEN om jag ville kunde jag också köpa vin, öl och drinkar. De har fullständiga rättigheter på den här båten så när man vill kan man *PaRty It Up*. Mkt billigare än i Sverige också. Gah!!!! Förstår verkligen det här med att vara hellre död än ofri!!!!!!!!!!!!! Vill ha kapitalism jämt!!!!!!!!!

När jag gick av båten mötte jag upp min värdmamma och vi lunchade. Åt en supergod sallad med halloumi (tog ej bild). Vi pratade om allt möjligt och min värdmamma berättade att de har svenska flaggor på deras julgran varje år (vilket jag har gett dom). Började nästan grina igen. Hehe:D

När vi hade lunchat färdigt gick jag till himmelen och helvetet på jorden nämligen…..

PRIMARK!!!!! Land of the free har Primark!!!!!!!!!!!

Köpte ett par spanx (ser ut som cykelbyxor men är inte cykelbyxor, googla eller något) för sex dollar. Killen i kassan frågade mig ”IS THIS ALL?!” och jag sa ”Yes, only spanx plz”.

Sedan gick jag in till Macys (ingen bild av någon anledning) och kollade på fina väskor plus lite annat. Var jättenära på att köpa en märkesväska men gjorde inte det på grund av ren självkontroll. Jag hade ju redan köpt ett par spanx för sex dollar!!!!!!!!! Någon måtta får det ju vara!!!!!

När jag var klar där gick jag till Bath and Body Works. Typ som Body Shop. Det var världens rea!!! Tänkte att det är så här livet ska vara. Man ska köpa tre och få två saker gratis. Det är livskvalité.

Sedan fick jag reda på att man måste BETALA för tre och få två EXTRA. Kampanjen gällde alltså köp 5 – få 2 och köp 3 – få 1. Blev besviken och insåg att jag saknar att vara lite o-fri och samtidigt leva. (MAN BLIR IAF INTE LURAD!!!!!!!!!)

När den traumatiska upplevelsen var över gick jag till Tj-Maxx. Köpte ingenting men var supernära på att köpa märkesväskor för halva priset.

När jag väl var klar där, då gick jag vidare till Uniqlo och köpte jättemånga sådana här halsdukar.

En till mamma, en till min värdmamma och en till mig. Det är en halsduk som man kan ha på två sätt; som halsduk och som poncho.

Bevis:

Det vill säga – det är halsdukarnas mjällschampo!!! Älskar det!!!

…och ja. När man har köpt halsdukarnas version av Head & Shoulders då är det lika bra att åka hemåt igen. Men innan jag gjorde det tog jag ett kort på området kring Quincy market (där inne finns Uniqlo, tips!!!)

Jag köpte en cola och en fruktsallad och väntade på färjan. En kille kom fram till mig och sa ”have you shopped at Primark, omg, ME TOO”. Han hade dock inte köpt spanx som jag. Vi är alla olika.

Och med det avslutar jag den här bloggisen.

Pusshej/Tina