För någon vecka sedan så fråga jag Jacob om han ville med till en mindre stad i Kina, Zhongsan (asså bara 1 miljon invånare, vad äre för jävla skitby?). Vi blev inbjudna dit av en doktorand-student (Steven) som ska till Umeå och plugga.
Jag nämnde också i förbi farten att vi skulle bli bjudna på boende och Jacob protestera direkt, för helst vill vi inte bli bjudna på någonting, det gör oss extremt obekväma. Vi får bjudnings panik för en liten kanelbulle (jag vet! hur ska man någonsin kunna betala tillbaka det??!!). Men vi vet också att ofta i Kina så gillar man att bjuda, speciellt om man bjuder in till sin egen hemstad, det ska liksom va så.
Vi anlände till Zhongsan runt 2-tiden och trodde vi hade hamnat i någon öde stad men den lilla pendel stationen var visst bara lite ute på vischan. Efter fem minuter var vi inne i stan och skulle lämna våra grejer där vi skulle sova över, i en lägenhet trodde vi, men det var visst ett av Zhongsans finaste hotell. Med morgonrockar och tofflor på rummet och fri frukost!!!

*bjudnings panik X 100 000 000*

Det är VÄLDIGT vanligt med att toaletterna ska vara lite snyggt inglasade, gärna med utsikt från toaletten:))
Efter vi lämnat våra grejer så frågade Steven om vi inte skulle hälsa på skolan han jobbar som lärare i och diskutera lite saker om Sverige. När vi anlände till skolan blev vi visade till ett konferensrum. Jacob kollade på mig frågandes och säger “VAD FAN, har du gett oss in på Tina?”, varav jag svarar “Ehhhh… jag vet inte…. vi kan väl bara köra på lite…”
Och precis när jag säger det kommer super-chefen för humanistiska fakulteten in i konferensrummet, ger oss en folder om universitetet + hans visit kort (på kinesiska) samt ber oss sätta oss ner. Och där sitter vi i fem minuter innan någonting händer, samtidigt som en person står vid dörr öppningen och tar kort med någon super kamera, *klickklick*, *blixt* och så kommer första frågan från super-chefen (vilket Steven får översätta till oss): “Sweden is such a small country, and now you are a really strong country and rich, why is that?”
Jag och Jacob kollar frågandes på varandra, Jacob viskar lite lätt “Ehhhh…vad fan ska vi säga?”. Jag säger: “Jag tar det här älskling!!!!”
“One day there like was this ring guys, which made people suuuuuuper evil in Sweden. Until a hobbit named Frodo went on a loooooooong journey, I mean it was super intense, he almost got killed and stuff. But luckily we had som elves, dwarfs etc to save his ass and then he destroyed it and here we are now. The utopia of the world!
Neeeeeej, det är ju sagan om ringen. Hehe. oohps. Ärligt talat minns jag inte vad vi sa. Vi fick båda blackout och sa till varann efteråt att vi nog “ord bajsa” rejält. Hoppas verkligen inte detta blir integrerat i någon form a skolmaterial. Hehe.
Efter 30 minuter som kändes som kanske två timmar så blev vi slut grillade om Sverige och började turista lite. Men först skulle vi hälsa på Stevens dotter, 6 år. Grejen är att det är svårt att förklara för någon som bor lååångt ifrån Europa vad Sverige egentligen är för något, inkl. en tjej på 6 år så Steven hade sagt till henne “It’s where the snowmen and santa lives” varav hon var sjukt extatiskt när vi träffades!!! Jag var typ som en gud till henne efter att ha gett henne en choklad kalender med jultomten på. Eller i alla fall en tomtenisse.

Nästa dag så åkte vi runt lite till i Zhongsan, inklusive en fin park med elbilar som gick att hyra. Gud va kul tänkte jag! Vi hyrde en bil för 40 kr med mig själv bakom ratten och när den går 15 km/h hur ska jag någonsin kunna havereras?
… Sedan hände det här. Bilen stannar i en uppförsbacke.

“Heeey guys, nooo, nothings wrong with this car, just like to push it up a hill, hehe”
Vi fick haffa en parkvakt på vespa som fick ringa uthyrningsföretaget för att fixa till bilen. Fick sedan reda på att det var p.g.a att vi hade åkt uppför för höga backar och kört i “förbjudna” områden. Men ärligt, kolla skylten här nedan, KANSKE, vi åkte förbi den innan bilen braka ihop, men det kunde ju stått vad som helst! Kanske: “pls, take this car up a super high hill, it’s a ride you will never forget!”

Och hur det känns att lägga till en mini el-bil på listan “Antal bilar Tina repat/havererat”- det känns bra. Om man är bra på något så tycker jag man bara ska “köra på”.
Kramis!
Tina