Hej.

Jag har varit lite frånvarande pga några saker. Eller okej. Är på grund av EN sak.

Jag har förberett mig inför Actionrun. Det kanske inte låter som ett 24/7-jobb men det har det verkligen varit. Ett 24/7-jobb där jag har…

• …sovit. Har läst att man ska prioritera sömn innan ett lopp – och eftersom det är något jag är väldigt bra på har jag gjort detta. Skulle inte bara säga att jag är väldigt bra på detta. Jag kan sova var som helst, när som helst och hur som helst. Och vad är det man brukar säga, “gör det du är bra på så kommer du att bli framgångsrik”. Jag är framgångsrik på att sova. Helt enkelt.
• …tränat. En gång.
• ..yogat. En gång.
• …ätit. Något jag gör varje dag MEN denna vecka har jag verkligen tänkt på att jag inte bara äter för att jag är hungrig utan att jag äter för att det är superviktigt inför Actionrun. Som när jag åt lite chips i tisdags då tänkte jag verkligen “det här kommer att hjälpa inför Actionrun, exakt det här chipset, den här stunden, den kommer att hjälpa mig bli ännu bättre på att springa hinderbanor på 8 km” . 
• …googlat “hur man äter inför ett hinderbanelopp”. Hittade en sida att jag skulle äta bananer och jordnötssmör sååååå nu har jag köpt massvis med bananer och jordnötssmör sååååå…….det är väl….planen?
• …också googlat “hur man iscensätter sin egen kidnappning inför ett hinderbanelopp på 8 km” men antagligen har ingen tagit upp det här ämnet?! Antagligen blev det typ noll träffar? Dåligt!!!
• …skrivit en instruktion på “hur man iscensätter sin egen kidnappning inför ett hinderbanelopp på 8 km” – inte för att jag ska göra det utan för att jag är en humanist som verkligen vill hjälpa människor. I framtiden.
• …sett massvis med serier! Läste någonstans att man verkligen skulle fokusera på att vila veckan innan ett lopp. Och ja, hur kan jag säga emot detta? Jag är ju inte någon som ger upp helt enkelt! Kanske har jag inte sprungit flera mil i veckan eller lärt mig att bära upp min kroppstyngd MEN jag har i alla fall vilat veckan innan loppet och det är ju värt massor. ELLER HUR?!
• …tränat på att gråta diskret. Det är lika bra att inse att jag kommer att grina någon gång under loppet pga utmattning så då kan jag lika gärna försöka göra det diskret. Dvs. inte såhär:

…mer såhär.

Ingen bild på mig men såhär kan jag tänka mig? Att grina alltså. Gråten är inte helt diskret men garanterat den mest diskreta gråten jag någonsin kan utföra. Och har tränat. Så hoppas det går bra (*hoppas*).

Nu ska jag hämta Jacob. Ska bli skönt. Han har varit borta en vecka och ingenting är detsamma utan honom.

Pusshej<3

Den här texten kom upp i mitt huvud. Jag vet inte om den utspelar sig under någon speciell tidpunkt. Men kanske det är meningen med alltihop. Att allt samlas under en lång tid och bara blir. Trots att det inte utspelat sig på en gång. 

Baby. Jag säger att jag är halv. Men du säger “för mig är du hel”.

Baby. Jag säger att jag är sönder. Som brustet fucking glas. Du kan skära dig och göra dig illa. Snälla, gör dig inte illa. Men du säger “…jag har aldrig gjort mig illa. Jag har aldrig skurit mig på din spegelbild”.

Baby. Jag säger att du inte ska komma närmre. Jag är en bomb som kan explodera. Jag kan explodera och förvandlas till tusen bitar. Och du säger “för mig är du alltid intakt. Du kan inte göra mig illa. Även om du förvandlas till tusen små bitar”.

Baby. Jag säger att jag ibland är tråkig. Tråkigast i världen. För ibland förvandlas min hjärna till ett grötigt kaos och jag kan inte göra något annat än att vara med mig själv tills allt går över. Och du säger “om du såg vad jag såg skulle du förstå. Du skulle förstå varför jag stannar hos dig”.

Och för ett ögonblick ser jag min egen spegelbild. Jag ser det du ser. Och jag vet att jag måste hålla i dig hårt. 

Så länge jag kan.

 

Huvudet är fullt och hjärnan har blivit till ett grötigt kaos. Du frågar om jag vill hitta på något men jag orkar inte ta hand om något annat än mig själv, så jag säger att jag bara vill vara själv. Och du förstår för jag har varit här så många gånger nu och allt är helt okej för jag får vara den jag är. Hela tiden.

Jag slösurfar i soffan. Försöker skaka av mig det grötiga genom att kolla igenom Aftonbladet, bloggar och YouTube. Jag vet att det egentligen inte fungerar. Att det bara är en massa stimuli. Men någonstans får jag för mig att det fungerar i stunden. För precis i stunden behöver jag inte tänka på det andra. Det som är ett grötigt kaos.

Jag bestämmer mig för att duscha av mig kaoset. Sätter på en spellista med musik jag tycker om. Två millisekunder senare hör jag hur Paramores låt “Still into you” spelas genom högtalarna på telefonen.

“I’m still into you”

Och jag tänker. Jag tycker fortfarande om Jacob och Jacob tycker fortfarande om mig. Och jag, jag tycker om livet, nästan hela tiden.

I should be over all the butterflies
But i’m into you (I’m in to you)

Ibland är hjärnan ett grötigt kaos. Ibland är jag nere botten. Ibland är jag uppe bland molnen där överflöd av eufori existerar. Men ändå så tycker jag om mitt liv. Nästan hela tiden.

And baby even on our worst nights
I’m into you (I’m into you)

Och även fastän jag har haft en dag som bara består av ett grötigt kaos så kan jag se fram emot andra dagar. Dagar som ännu inte existerat. För jag vet att jag tycker om livet.  Ibland mer än något annat.

Och det är något ofattbart vackert med det tycker jag.

Hej.

Vaknade imorse av att jag var SJUKT irriterad OCH arg UTAN anledning.

Cyklade till jobbet och kände hur jag bara ville stiga av cykeln och sparka sönder den och sedan hitta en gren eller någonting att bara riva sönder. Helt oprovocerat.

…troligtvis på grund av att jag har ätit godis konstant i 72 timmar plus att jag hade en ägglossning från…HELVETET. Men  det kan också vara något annat. Vad vet jag.

Anywho. Eftersom jag är TRYGG och STABIL gjorde jag inget av mitt humör utan höll mig *lugn* tills jag skulle sluta för dagen och gå på…

…DANSPASS PÅ FRISKIS!!!

Exklusiv gif på mig när jag går på danspass på Friskis & Svettis

Älskar danspass på Friskis. Man känner sig om en stjärna! Exakt vad jag behövde. Det vill säga, att äntligen få känna mig som den stjärnan jag känner att jag är. Det enda som var jobbigt denna gång var att jag under passet antagligen skulle dansa som en Zombie?! Jag vill ju mest av allt dansa till “talk dirty to me” med Jason Derulo och få till en bra twerk.

Aja. Det var i alla fall inte värre än den gången jag var på ett liknande pass (fast när jag bodde i Umeå) där jag inte bara var tvungen att dansa som en Zombie utan jag fick också upplevelsen att bli jagad av ledaren som också låtsades att vara en Zombie.

…sååååå allt kan alltid vara värre. Kom ihåg det.

Pusshej!

/Tinis

 

Hejhej!

Nu sitter jag här på ett hippt kafé i Soho.

Skoja. Här är jag. På ett kafé i Enköping i väntan på tåget hem.

…men jag har en arraksboll och det finns faktiskt inte i New York!!!!!!!!!!!!!!!! Mitt glammiga liv vinner!!!!!!

Har iaf haft det superbra med Jacobs familj på landet. Mestadels har jag sovit eftersom jag är antingen eller. Antingen är jag lite stressad (typ bra stress) och bara kör med typ 10% ångest i kroppen ELLER så är jag superavslappnad med 0% ångest och….

…stängs av.

Det är nog därför Yoga inte är min grej. Visst det är skönt att stretcha ibland men asså hur fan blir man piggare av Yoga??!!! Jag liksom blir till ingenting??!!! Det är som om jag bara finns till ordentligt om man jag har lite ångest. Lite ångest måste en ha. 

Jau. Annars har jag inget mer att rapportera. Hur har ni haft det i påsk? Något kul? 

Pusshej! 💕

Idag vaknade jag av att det var sol. Ute!!! Vilket är mer än vad man får i min hemstad eftersom det (antagligen?!) snöade igår. 

…..sååååå….som den extremt motiverade persoon jag är beslöt jag mig för att gå ut och springa. Möta våren! Träna inför en hinderbana på 8 km! Osv. 

Om jag har gjort det?

Nej.

Istället har jag:

– shoppat på mellansveriges mest underskattade lågprisbutik – nämligen Karlssons i Morgongåva. Om man är ute efter inredningsprylar i koppar och marmor så är det här man ska vara! De har också ett eget kreditkort vilket innebär att jag kan köpa så mkt inredning i fejkmarmor som helst!!!! Inget kan stoppa mig!!!!! Jag är vuxen och jag får göra vad jag vill med mitt liv!!!!!!

– ätit godis (*värt*)

– sett “Thirteen reasons why” på Netflix. Holy guacamole. Den här serien är allt för en känsloknarkare som mig! Bra handling. Bra musik. Lite ångest. Rekommenderar. 
Aja. Glad Påsk på er. Hoppas ni mår bra. Det gör jag. 

Förresten – om ni vill se fina bilder och en fin blogg i allmänhet så är Jennifers blogg (länk) något att besöka. Hon är nog en av de bloggisar som jobbar så himla hårt! Genuin och proffsig blogg.

Som såna här bilder. De finns INTE på Jennifers blogg. Inte på grund av att bilden är på mig men mest på att hennes bilder typ har SKÄRPA ocH BRA LJUS. 

Pusshej<3

Sitter ute på ett landställe och gör ingenting. Gu’ vilken panik jag kan få innan jag vet att jag ska göra ingenting. För det första är jag superrädd för att allt det lugna och tysta ska typ förgöra mig. Jag menar, kanske bär jag på något inombords som inte kommer fram förrän jag får lugn och ro. OCH TÄNK OM DET JAG BÄR PÅ ÄR JOBBIGA SAKER??!!!! TÄNK OM JAG GÅR DAG UT OCH DAG IN OCH ÄR JÄTTEOLYCKLIG MEN JAG FÖRSTÅR INTE DET FÖRRÄN JAG FÅR LUGN OCH RO OCH HOLY CRAP THAT SCARES THE FUCKING SHIT OUT OF ME. HELP ME LORDDDDDDD.
I alla fall. Nu är jag här och jag är trygg och stabil! Plus att jag får umgås med Jacobs familj. 

Det känns dock som om jag inte har någon koll på mina känslor MEN det kan bero på att jag 1. är lite dålig i magen 2. har ätit godis sedan jag fick mitt påskägg igår 3. har musarm.

En bild på mig när jag insåg att drömmar inte tar slut och man kan få påskägg oavsett hur gammal man är(!!!). 

Pusshej!

….en avocadoplanta!!!!!!!

Denna bild inkluderar min egen spegelbild för jag är en proffsig bloggare som vet vad jag gör. Hela tiden. 

OMG. Jag tror ni inte förstår hur stort detta är. Jag och Jacob har haft sex plantor i vårt liv

• En så kallad “Garderobsblomma” som “klarar allt”. Fick den av Jacobs mamma när vi flyttade ihop för några år sedan. Den dog efter några månader.
• Två Orkideér. Båda har slutat blomma och så men det är så typiskt Orkideér. Spelar ingen roll vad man gör. Orkideér är så himla svårflörtade (och otacksamma).
• En julstjärna som jag köpte på Maxi, spontant pga rabatt (och jag älskar rabatt!). Den lever. Fast under en period tappade julstjärnan alla blad och efter denna händelse har den aldrig riktigt sett ut som en julstjärna. Mer som en fattigare version av ett Bonsaiträd. Men den lever i alla fall.
• Två Fredskallor som jag köpte för inte så länge sedan. Efter en vecka började båda vissna supermycket. Fick panik och köpte koncentrerat gödsel och typ hällde på plantorna. En dog typ direkt. Den andra klarade sig (nästan). Vilket känns superkonstigt. Som om blommor kan få för mycket näring och bara dö?! Helt ologiskt?!

I alla fall. Nu har min och Jacobs avocadoplanta fått pyttesmå blad. Jättesmå men fortfarande blad.

Bildbevis:

 

….så……..vi vet ju alla vad nästa steg är…………….

…EN BEBIS!!!!!!!!!!!!!

Nä. Är ej där än. Försöker fortfarande lista ut hur nattningsrutinerna ska fungera eftersom Jacob brukar bädda in mig. Vill inte konkurrera med någon (jobbigt!!!). Sedan vill jag gärna inreda hela hemmet med kuddar överallt för kommer vara så rädd för att mitt framtida barn kommer att göra illa sig. Jacob klämde fingret häromdagen och då grät jag för jag kände så mycket med honom. Tänk er då hur jag skulle reagera om det var mitt eget barn?  Så – jag måste verkligen 1. revidera min egen nattningsrutin 2.  inreda hela mitt hem som ett isoleringsrum i ett mentalsjukhus (som på film typ).

Sedan kan jag skaffa barn. Då känns det rimligt.

Pusshej!

Hej.

Jag såg Skönheten och Odjuret på bio igår. Låt oss säga att det var……

………..emotionellt…………………………………

Först grinade jag när jag såg trailern (några dagar innan bion). Sedan grinade jag för att allt såg så fint ut. Sedan grinade jag för att Belle bytte plats med sin pappa (för att rädda honom från Odjuret!!!). Sedan grinade jag när Belle och Odjuret typ dansade och allt var så himla fint. Sedan grinade jag när Odjuret höll på att dö (och typ dog?) och Odjurets vänner bara blev till saker och inte levde länge och….

…..gah!!! Så mkt att grina över. Och då dog ingen!!!! Nä. Allting blev ju bra igen (grinade till det också).

Iaf. Nu ska jag fråga Jacob om han vill dansa tillsammans med mig i vardagsrummet till låten “Beauty and the Beast”. Ska bara hitta en gul klänning först. Kommer att bli jätteromantiskt!!!!!! Älskar romantik!!!!!!!!

Han kommer troligtvis inte gå med på det då han inte heller gick med på att använda glittrigt puder över hela kroppen och låtsas vara vampyr, när Twilight fortfarande “var en grej”. Tråkigt men vad ska man göra. Vissa vill inte ha roligt helt enkelt

Pusshej/Tinis

 

Ja. Så blev det en ny dag. 

Först så sprang jag. Nej, jag åt innan. För om jag inte äter innan jag ska röra på mig så känns det som om jag ska svimma och förtvina på en sekund. Och det vill jag inte. 

Sedan sprang jag. Förbi bostadshus, förbi mataffären, förbi en ladugård. Jag hann skymta en häst och hästen hann skymta mig och det kändes som hen såg mig och jag såg hen och det var fint.

Sedan sprang jag längst en äng. Fram till mataffären igen. Där mötte jag en kille som höll sin äldre släkting i handen. Och det var något så fruktansvärt vackert med det så jag log mot den äldre släktingen. Hon låg tilbaka. Och jag tänkte. Jag ska nog le mot främlingar mer. Jag ska nog le mot saker som är fint mer ofta. 

Sedan kom jag hem och där vad Jacob. Solen lyste in i fönstrena och vi bestämde oss för att köpa take-away och sitta i Stadsparken. Så det gjorde vi. Och fastän solen gick i moln så blev allt bra ändå. 

Och nu ligger jag i min säng och tänker på att kärleken är viktigast av allt. Jag svär, jag ska älska tills den dagen jag inte kan göra det mer. 

Jag ska inte låta hatet komma in. För  om det gör det så riskerar jag att förlora allt i mitt liv som är bra.

Jag riskerar att förlora kärleken. Och att ha kärlek är som att ha frihet. Och frihet är som att ha allt. Precis allt.