Jag tränade i Onsdags!!!!!!!!!!!!!

Innan jag åkte till Macau så köpte jag ett par svindyra joggingskor för att jag skulle “hålla igång” och “jogga lite”.

Och det gick super bra…. i början. Sedan började mer likna det här 😦

Hur som helst, eftersom det är svinkallt och halt (halkade tre gånger på väg till skolan igår och då bor jag 50 meter därifrån)… så är jogging inget alternativt. Jag körde lite SH’BAM istället. Ett danspass där syftet är att känna sig som en STJÄRNA!!!! Precis som i en egen musikvideo!!! Perfekt för mig alltså.

16:50: Mot Iksu

17:10: Alltså ska det var sååååhääär tungt, aaahhh, jag tror inte jag klarar det här! HUR JOBBIGT SKA DET VARA?

17:11: Cyklat upp för backen vid skogis och lägger mig i snön av utmattning.

(Jag har alltså inte kommit fram än)

17:12: *kollar klockan* FAN OCKSÅ! Jag blir sen!!!

17:13: *cyklar det sista 50 metrarna super fort*

17:17:  Ohps, passet har börjat. Försöker gå in i salen lite smidigt samtidigt som Flo rida spelas……… åh nej inte Flo rida………… *försöker ej kräkas* (visste ni förresten att låten “whistle” INTE handlar om en visselpipa?)

17:18: Låten över, pjuh! Nu får jag verkligen veta vad jag går för, hehe. Oh, yeah! Nu ska vi se… först vänster, sen typ armen åt höger, samtidigt som jag ska vara lite cool. För det är man när man dansar till Hip Hop. Oj vad svårt det blir, vad ska jag göra med armarna egentligen? Och varför känns balansen så himla dålig, känns som jag kommer dansa in i någon snart.

17:25: Dansar in i någon! Ohps.

17:36: En salsa låt! Nu ska vi alla i salen låtsas att vi är Jennifer Lopez och egentligen bor i Rio De Janeiro, inte Umeå. Funkar bra.

17:40: Nä… det gör inte det.

18:00: Passet över! Wiho!

‘

ps. Haha, fick precis en syn eller “vision” över hur någon läser raderna om Flo rida och tänker: “VADÅ, handlar “whistle” inte om en visselpipa? Så 50 cent’s låt Candyshop handlar inte om Godisråttan i Umeå?!!!!??? *nope* ds.

Hej Hej!

Ni undrar kanske varför jag la upp en bild där jag har mitt mimmi-diadem. Jo, let me tell you a little story.

Jag har ju flyttat (yay!) och när jag packa upp mina saker med mamma så hitta jag mitt mimmi-diadem från Disneyland. Jag satte på mig diademet direkt och sa “Är jag inte FIN mamma?! Tihi!”.

Några timmar senare gick jag ut till korridoren för att ta en glas vatten. Träffar då en annan tjej som bor i samma korridor, “åh nu är det viktigt att jag ger ett bra intryck”, tänkte jag.

Hon: Hej! Är du ny här?

Jag: Jo, Tina heter jag!

Hon: Ja, det var du som typ var i Kina va?

Jag: Jo precis! Det är jag det! Hehe

Och efter det började vi prata om lite allt möjligt (typ vädret, korridoren, Kina). Vi skrattade till och med tillsammans och jag kände mig riktigt lyckad och rolig och tänkte för mig själv “Alltså, jag vet jag har humor, men oooh man I really stepped up my game”.

Precis när jag ska gå så kliar jag mig i håret och då känner jag att något är fel. Något är i håret. Ett hårspänne, hmm nej, lite större, ett diadem, vad fan har jag fått det ifrån?! ÅH NEJ INTE MIMMI-DIADEMET! HELVETE!

Jag (medan jag tar av diademet): Eh, ohps, hade jag det här i håret, alltså jag går inte runt så här jämt. Bara ibland. Ha en trevlig dag då!!!

Och det är SÅ mina vänner man gör ett riktigt bra första intryck.

PS. Jag var lite orolig att jag inte skulle ha något att skriva om när jag kom hem till Umeå. Funderade om jag kanske skulle ta tåget till Vännäs “bara för lite spänning” men nu är jag ganska lugn över detta. Det här fixar ju bra alldeles själv. DS.

Hello bloggisen!

Då var man tillbaka i Umeå, världens metropol! När jag gick av planet andades jag in den friska luften samtidigt som den blöta snön ringlade ner och jag utropade: “UMEÅÅÅ I am here now, the queen has lan…d….”

“För faan serä för, folk vill ju komma iväg!”

“Ja, eh, ok, jag ville bara berätta för alla att jag landat…. jag har en resblogg! Visste du det? En gång jämförde jag mig själv med en säl och fick 78 unika besökare, det är lika många som kommer på *idol-signeringar ungefär!”

“…”

Jaja.

Skönt att veta att hotellet jag och mamma bor på uppgraderade oss med kommentaren “hmmmm.. du har blivit uppgraderad.. ja, eh… det bara blev så!“. Nu bor jag och mamma på trettonde våningen med utsikt över älven och har fått morgonrockar. Definitivt tack vare säl-inlägget. Definitivt. Och jag inser nu att jag har blivit uppgraderad på hotell kanske tre gånger på superkort tid och snart får jag nog hybris och tror att hela mitt liv blir en uppgradering.

Och just det, den här konversationen skedde taxin:

Taxichauffören: Är du student?

Jag: Joo, ehh. asså, typ, jag har varit utomlands i 6 månader.. blablablablablablabla…Macau…blabla…Kina..blabla…

Fem minuter senare:

Taxichauförren: Alltså, jag menar om du ska ha studenttaxa eller inte….

Jag: Jahaaaa, ok, eh jo, det vill jag…nog…ha.

Mamma (inflikar): HAHA, jo jag är ju då bara medresenär eller hennes LEDSAGARE, hur fan ska det här gå?  HAHAHAHAHA!

Taxichauffören: Jå, men visst, jag säger som Anja Persson, Jå man få se hur det hä utreder* sig.

*Jag har nu vart uppe i MER än 30 timmar så jag vet inte riktigt vad som ska stå där. Något med ut. Så Anja inte läser det här och känner sig kränkt.

*Haha, fick precis en uppenbarelse när Idol-Kevin undrar var alla tog vägen på idol-signeringen på Åhlen’s  och jag klappar honom på axeln och säger “Jag tror dom sitter inne och läser min blogg Kevin… va inte så hård mot dig själv”.

Och just det, kram på er alla därhemma! Åh vad jag har saknat er och känns så skönt att vara hemma.