DRAMA I VARDAGEN! del. 1

En dag för inte så länge sedan:

*pratar i telefon med mamma*

Mamma: Har du sett senaste ex on the beach?

Jag: Nää…..

Mamma: Okej, du måste se det! Du vet han som är sådär…….*spoiler ex on the beach* *spoiler alert* *spoiler* (etc.)

Jag (for panik pga. ej sett senaste avsnittet av Ex on the beach): MEEEEN MAAAAAAMMMAAAAAAA NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJ SLUUUUTAAAAAAAA…..HAAAR JU INTE SETTTTTT…….

*jacob kommer inspringandes*

Jacob: Alltså vad händer, jag gör bara ngn som ropar? Är du ledsen? Vad händer?

Jag: ..”mamma vänta lite…”…ehhhh…nääää, alltså prata bara med mamma.

Jacob: okej….

Jag: ….och hon spoilade ex on the beach…OCH JAG HAR JU INTE SETT DET ÄN!!!

Jacob: ah, okej. trodde det var något allvarligt.

Jag: Nä……..”ja, nu är jag tillbaka mamma….mmm…var bara…Jacob…mmm..han undrar varför jag ropade så mycket…….mmm ah….du spoila….”

…….assååååå……………………………det här året har man ju vart ett litet stressvrak så Jacobs första instinkt när jag ropar ut något/höjer rösten är pga att jag:

  1. Antagligen brutit ihop
  2. Antagligen brutit ihop
  3. Antagligen brutit ihop

Men nä. Inte nu. Det var bara mamma som spoilade ett avsnitt ur Ex on the beach.

…tur att livet går framåt i alla fall. Kunde ha brutit ihop. Men eftersom jag är TRYGG och STABIL samt kollar på Ex on the beach (går att vara allt i ett) så var det bara att jag utsattes för en spoiler. Sånt som händer alla. Sånt som alla gör.

Åh förresten! Min bror skickade nedan bild till mig och mamma:

 

13262520_10156906483330621_224619248_o

13295201_10156906478110621_1126781002_n

 

…jag är SÅÅÅ taggad på att gå. Älskar för övrigt att det bara står “Ex on the beach deltagare”. Man har inte ens brytt sig om att skriva ner VILKEN deltagare det är. Ex on the beach säljer sig själv helt enkelt!

Pusshej!

Tina

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Den gången internet typ var en fin plats.

Fan, ibland är internet en jävla mörk plats alltså. Typ när man scrollar ner bland kommentarer hos Instagram-konton som utmanar något form av kroppsideal och någon jävel bara:

 “UUU R FAT U CAN GO KILL URSELF”

…eller när man går in på typ på vissa forum på Flashback och bah:

Skärmavbild 2016-05-19 kl. 18.43.19.png

Japp.

Anywho. Idag tänkte jag berätta  en historia som inte handlar om idioter som inte kan hantera internet. Utan något som faktiskt är…helt tvärtom.

Det är en tjej jag följt på YouTube suuuuuuuperlänge. Sedan jag försökte måla naglarna, vilket var hösten 2012 (var en s.k “nailpolish-late-bloomer”). På kvällarna brukade jag därför söka efter “nail tutorials”. Jag tänkte att om jag ser riktigt många “nail tutorials” kommer jag att en dag inte ha nagellack över hela mig, alternativt inte måla om tusen gånger.

…och så en dag hittar jag den här videon (länk): 

Skärmavbild 2016-05-19 kl. 18.49.46.png

Den är inget speciellt direkt. Mest bara en tjej som visar hur man målar naglarna. Jag gillade videon för den var så himla avslappnad och hon var så…….*zen*…och jag var….är….inte….det. Och jag gillar ju att kolla på saker som typ är *zen* av just den anlednings, hence, jag började kolla igenom flera nagelvideos som hon hade lagt upp. Sedan hittade jag hennes andra kanal som typ bara handlade om vardagsgrejer.

…och ni vet hur vissa personer försöker beskriva Seinfeld och vad den handlar om och folk bah “det är verkligen en serie som inte handlar om ingenting”.

…SÅ ÄR PLASMASPEEDOS KANAL!!! Den är liksom om ingeting speciellt, men ändå så fastnade jag för något.

Jag tror man också ibland bara fastnar för vissa personer. Jag tror jag fastnade just för henne (och hennes kanal) för det liksom var lite som hemma. Hon var någon jag skulle kunna tänka mig ha som kompis. Hon verkade bara så genomsnäll. Samtidigt påminde hennes liv ibland om mitt år som au pair. Typ att bara prata om att gå till Stop n’ Shop och handla eller Trader Joe’s, eller bara åka förbi “post office” och hämta något. Det var lite som jag kunde vara i USA igen, i vardagen. Någon som kanske bott utomlands (och kommit hem) kanske förstår att man liksom ibland söker sig till saker som låter en få uppleva dom små vardagsögonblicken igen. Och jag tror hennes liv på YouTube liksom gav mig det (och ger mig det fortfarande).

Och under tiden jag har följt henne har jag bara känt att någon gång skulle jag vilja typ visa min uppskattning för den tid hon lägger på sin kanal (den är relativt liten och hon gör inga sponsrade videos alls) men det har liksom vart svårt att kontakta henne och typ säga:

“EXCUUSE ME… I am super-uncreepy-person from Sweden who thinks u rly cool, wanna give me ur address?!”

(det har därmed av självklara anledningar ej blivit av)

Så. Under tiden jag har följt henne på YouTube har hon vart med i den amerikanska flottan, gift sig och nu, gått ur den amerikanska flottan och nu ska hon ha barn.

Och vad gör man när man ska få barn i USA? Eller typ gifter sig?

….man skapar ett “baby registry”!

För er som inte vet exakt vad det är så är det ett register som man kan skapa, med saker som man behöver om man exempelvis ska ha barn. Man fyller alltså på sitt “registry” med saker man behöver, och släkt och vänner som vill köpa något kan göra det och veta att det verkligen behövs + att ingen annan har köpt samma sak (för då försvinner det från listan, obvi’!). Och det var exakt det hon hade gjort (på Amazon)…och hon nämnde det supersnabbt i en video, typ i periferin.

Jag vet inte om ni vet det men att föda barn i USA är antagligen SUPERDYRT, det kostar liksom……massa…pengar? Typ mer än 300 kronor? Typ mer än en rotfyllning hos tandläkaren (utan försäkring). Typ mer än en bra bil ibland?

Så jag fick bara en känsla av att vilja göra något. Typ underlätta med något. För om det är någon gång jag någonsin skulle skicka något till henne som tack för hennes videos så är det ju nu.  Plus att jag inte ens behöver fråga efter hennes address, eller ens veta om den för att skicka ett paket. Allting sköts på automatik på grund av att Amazon ändå inte ger ut adressen (skulle därav inte verka vara som ett super-creep).

Jag frågade därmed efter hennes “baby registry”. Gick in på Amazon och köpte en amningskudde som fanns med på listan. Hade ingen som helst aning om vad jag ska köpa (ej bra på sånt här) men en amningskudde kändes liksom…relevant…så jag köpte en sån’ helt enkelt.

En vecka senare och en ny video läggs upp (länk). Där och då inser jag att det är flera som tänkt exakt samma sak. Flera stycken har frågat efter hennes “baby registry” och hela lägenheten är full med saker som hon verkligen, verkligen, verkligen behöver. Inte grejer som typ blir som en extra detalj i sitt hem eller så, utan saker som hon verkligen behöver. Saker hon aldrig skulle ha råd med annars.  Massor med kläder till bebisen, nappflaskor, blöjor, böcker… typ allt.  Det var så fint. Hon grät typ igenom hela videon typ för att hon var så tacksam.

Fan jag började grina också.*BuSiNEss As UsUal* – men ändå. Jag var inte mest rörd över att hon uppskattade min present utan att hon hade fått så mycket annat. Hela grejen, att flera hade skickat saker hon verkligen, verkligen, verkligen behöver. Att hennes internet-vänner typ hade gått ihop som i en superkraft och bara ställt upp, nu när hon verkligen behöver det. Att det hon fick har gjort att hon inte behövde spendera massor av pengar på på typ saker och istället spendera pengar på försäkring etc. Att hennes man inte behövde jobba ihjäl sig för att dom skulle få det att gå ihop.

…och hon behövde inte ens fråga (tvärtom). Det var som om alla bara visste på något sätt, och utan att blinka, som om det var självklart, ställde hennes internet-vänner upp.

Men det finaste av allt var nog när hon sa:

“I don’t think you guys have no idea how much this means to me….you have not only granted me things, you have granted me time. And time is something you can never get back”

Husband_is_back_Opening_gifts_Highly_emotional_again.gif

Fan. Livet är så himla mörkt ibland. Men för det mesta så består livet av bra människor som bara vill hjälpa varandra.

I en värld där individualismen är ganska stor så är det lätt att glömma hur himla skönt det är att hjälpa någon annan. Ibland kan jag förstå tänket att man inte ska ta ansvar för någon annan, eller ta ansvar för någon annans liv. Jag kan köpa det.

…men…ååhhh…vad bra det känns att kunna hjälpa någon som behöver det…och åååhhh vad fina vi människor kan va’ mot varann. Även på internet.

Tack för mig.

Pusshej!

Tinis

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur man på bästa (snabbast) sätt botar (tillfälligt) sin OCD:

Hej!

Sååååååååååååååååååååååååååååååååå…vet ej hur jag ska introducera detta men jag har ju en “lätt OCD” (ibland) varje (typ) gång jag ska lämna lägenheten.

EMGNfixit21.gif

Det kan vara så att det började den gången jag råkade sätta eld på en handduk (2008), la en handduk jag trodde va’ släckt på en säng (den var ej helt släckt) och brände hål i en säng (+ fick sparken).

…men eh…det kan ju säkert vara något annat.

Det brukar i alla fall typ gå till såhär:

  1. Kollar spisen.
  2. Kollar spisen igen.
  3. Säger högt till mig själv “spisen är av, spisen är av, spisen är av”.
  4. Går till badrummet och kollar kranen.
  5. Kollar spisen igen.
  6. Kollar kaffebryggaren.
  7. Kollar spisen igen.
  8. Låser dörren.
  9. Drar i låset fem gånger.
  10. Lämnar lägenheten.
  11. Reflekterar över mitt liv och tänker att jag snart inte kan hålla på såhär längre.
  12. Repeat.

(Ja. Det är tidskrävande.)

Anywho. Min “lätta OCD” varierar. Typ händer inget speciellt stressigt eller något som gör nervös märker jag inte av den alls. Om Jacob är hemma och jag ska lämna lägenheten händer den absolut inte. Herregud, då har jag ju inte huvudansvaret längre så då spelar det ingen roll. Jacob brukar också säga saker som:“duuuuu har ju stirrat på spisen i fem minuter nu….jag LOVAR…den är av….” – vilket hjälper.

…men så idag så skulle jag lämna lägenheten (check!) plus att jag skulle åka ner på arbets-relaterad-grej (nervöst…check!)…plus att Jacob redan hade åkt till skolan (check!)…dvs… ALLA grejer som triggar min “lätta OCD” gällande “allt som kan gå fel i en lägenhet” var alltså på en väldigt hög nivå.

Lets just say…I did the math…….och om det vanligtvis tar typ 15 minuter så skulle det kanske ta typ tre timmar att komma därifrån? Kanske dagar? År? Och jag hade ju ett flygplan att hinna till. En arbets-relaterad-grej att vara på. Jag hade ju fortfarande grejer i skolan att göra.

Jag. Hade. Inte. Tid. För. Det. Här.

Så, jag hade ett litet internt möte (med mig själv) angående en tidsplan. Hur många minuter kunde jag kolla på spisen? Max typ fem? Hur många gånger skulle jag kolla så inget vatten rann någonstans? Max typ fem? Hur många gånger ska jag kolla så dörren faktiskt är låst (även om jag kollar det tusen grr)?

…men tidspressen gjorde inte direkt att det kändes bättre. Visst det är superbra att utmana sig själv, typ sätta sig in i “ångesten” och typ bli så pass van att det går bort en dag. Men jag kände bah samtidigt; “ORKAAAA!!!”. Herregud. Jag har ju liksom skola + arbets-relaterad-grej. Plus att det annars inte är så farligt. Bara dom gånger jag ska på en arbets-relaterad-grej, är nervös för något och Jacob inte är hemma.Jag kan ju utmana mig själv en annan dag. Typ nästa vecka. Då kan jag lämna lägenheten utan att kolla något! Ja, så blir det! Jag botar mig själv nästa vecka helt enkelt.

Jag hade därmed bestämt mig…men…jag behövde en lösning. En lösning som kunde tillgodose typ allt av det jag var ute efter, nämligen något som leder till:

  1. …att inget kommer att gå fel i lägenheten.
  2.  …att jag inte spenderar en massa onödig mental energi.
  3. …att det inte tar tid.

Efter en till två minuters intensivt tänkande så kom jag på det. Jag fick en snilleblixt. Något som kunde lösa ALLA mina problem (förutom att riktigt bota min OCD, men iaf, det var inte syftet här).

….nämligen att ta kort…på allt som kan gå fel. Då hade jag ju bevis i mobilen att allt som kunde gå fel – inte kunde gå fel. Det var ju huuuur bra som helst.

Sååååå….det var det jag gjorde.

13234547_10156881650825621_1307375582_o

…och om någon vill ha en närmare titt på vad som kan gå fel i min lägenhet… *varsågoda*:

SPISEN! – en stor katastrofkälla. Jag tänker att även fast jag kollar spisen tuuuusen gånger så kanske den är på, ändå. Allt brinner ner och går åt helvete helt enkelt. Får sparken (sitter kvar sedan brännhålet-i-sängen-gate).

13262372_10156881626075621_1967567484_o

 

KÖKSKRANEN! – kan vara på utan att jag vet om det (och utan att det låter). Hela lägenheten kan översvämmas och allt går åt helvete. Får sparken.

13262652_10156881625830621_1366722848_o

 

DUSCHEN! – Same. Översvämning. Allt går åt helvete. Får sparken.

13234925_10156881625685621_563503308_o

 

KRANEN I BADRUMMET! -Same. Översvämning. Allt går åt helvete. Får sparken.

13223680_10156881625600621_306086274_o

 

KAFFEBRYGGAREN! – Kan vara på trots automatisk avstängning efter 40 minuter. Hela lägenheten brinner upp. Allt går åt helvete. Får sparken.

13230815_10156881626030621_135022474_o

 

LÅSET! – Dörren kan vara olåst fast jag kollar typ 10 grr. Någon kan bryta sig in och sno vår tv som typ är värd 500 kronor. ALLT GÅR ÅT HELVETE HELT ENKELT!!!

…ja just det. Får sparken också.

 

*bild saknas*

 

Sidnotis: Bild saknas på låset för tänkte att en eventuellt mördare kanske läser detta, söker upp mig och då vet exakt hur hen ska bryta upp låset. Inte för jag tror någon av er är det men en gång kom någon in på min blogg med VÄLDIGT suspekta sökord…så…ja. (vet också att detta är en eventuell katastroftanke, jobbar på det).

Jau, det var det. Det här var mitt tips till att göra sin “OCD” mer effektiv. KBT-terapi fungerar säkert också! Dock är detta mycket billigare + tar mindre tid.

…och tid är pengar som man brukar säga, heheh…

…vilket är speciellt viktigt om man är student och råkar spela bort 500 kr på online casino efter två glas vin….hehehehehehehe…..(orkar ej länka, se tidigare inlägg).

Nej, nu måste jag gå och förbereda mig inför en arbets-relaterad-grej. Ska träna på att vara en s.k. “stabil och trygg person”.

Pusshej!

Tinis

 

 

 

 

 

 

Tina testar: online casino

…….ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHÅÅååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh….

Känner ni bara ibland. Vad gör jag med mitt liv? Varför gör jag som jag gör?

….VARFÖR ÄR JAG DEN JAG ÄR???!!

Så känner jag nu.

Varför?

Låt mig berätta.

Ja. Det var i lördags, ni vet Valborg. En superbra dag ändå! Först åt jag brunch och träffade jättegulliga personer. Sedan var jag på campusängarna (och träffade gullisar…IGEN!). Visade till och med mitt cry-face för två främlingar. Ena bah:

“Why you put that on there… like Instagram?”

Och jag bah:

“BECAUSE ITS FUNNY!!!!” *duh*

Skärmavbild 2016-05-03 kl. 20.22.14

Hur som helst. Mot kvällen så drog några av mina kompisar vidare och jag som inte hade tänkt vara ute ändå, och typ inte planerat något alls, beslöt mig för att stanna hemma själv.

Jag borde förstått att det bara skulle gå neråt här, men nä. Det gjorde jag inte.

Så iaf. Jag var hemma själv. I min säng.  Lite berusad men ändå “high on life”. Såååå “high on life” att jag ville prova något nytt. Något jag sett göras reklam om tusen gånger om dagen.

Online Casino. Jag provade Online Casino. Hemma. Själv.

…FÖRSTÅR NI NU VARFÖR ALLT BARA GÅR ÅT HELVETE HÄRIFRÅN??!!

Så……jag laddade ner en casino- app på telefonen och jag satte in en hundring. Fick några hundringar i välkomstbonus och typ….körde.

Vann lite. Okej. Vann 1500 kronor egentligen men tänkte “hey…vinner jag 15oo såhär fort…VAD HÄNDER OM JAG FORTSÄTTER?!”Så jag beslöt mig för att fortsätta. Typ ner till 1000 kr och tänkte “då har jag ju ändå gått 900 kr plus”. Var nere på 700 kr och tänkte “nu är jag ändå 600 kr plus”. Var nere på 200 kr och tänkte “nu är jag ändå 100 kr plus”. Var nere på 101 kr och tänkte “nu är jag ÄNDÅ plus…FORTFARANDE”. Var nere på 20 kr och tänkte “…jag hade ju inte förväntat mig att vinna…ÄNDÅ!”.

Sedan var jag nere på 0. Och här skulle jag alltså sluta spela.

Men det gjorde jag inte.

….jag ladda ner en app till……en annan app….som en “true coupon queen at heart” så ladda jag ner en annan casino-app för pga att jag kunde få ut så mycket bonus som möjligt.

Tio minuter senare låg jag 0 istället. Intalade mig själv att inte, inte, inte ladda till en app.

…men jag var bara så besviken. Jag hade ju 1500 kronor…och nu var jag 200 kronor…MINUS. Jag var ju tvungen att vinna tillbaka allt. I alla fall 200 kronor så jag inte förlora något.

Så…naturally…ladda jag ner en ny casino-app….igen.

Sedan kanske, kanske, kanske, igen.

En timme senare hade jag spelat bort 500 kronor på online casino. Ensam i min säng på…Valborg.

giphy.gif

Gah….jag som fyller 28 år typ om en vecka och känner att jag sakta men säkert börjar hålla mig mer och mer samman. Jag hade ju till och med till en punkt i min “typ-utmattnings-utbränd-skola-grej” (kan ej kategorisera det men ni fattar) när jag kunde träna två gånger på en vecka utan att grina innan?!! Jag var typ stabil som en….klippa.

Mt._Everest_from_Gokyo_Ri_November_5,_2012.jpg

…OCH SÅ ÄR JAG KAPABEL TILL DETTA??!!!!!!!!! EFTER TVÅ GLAS VIN?!

giphy-2

…..OCH JAG SOM SKULLE KLIPPA MIG FÖR EN FEMHUNDRING (kostar det här uppe i Norrland)?!  Nu måste jag typ vänta en månad till på att fixa mitt hår. Kan tänka mig att detta kan bli en inledande konversation hos frisören:

“hmmm…topparna är lite slitna……hur länge sen var det du klippte dig egentligen?”

“hmm…vet inte. Skulle ju klippa mig för en månad sedan men tyvärr laddade jag ner fyra olika casino- appar efter två glas vin och spelade bort 500 kronor… du vet…PRECIS som vilket STABIL 28-åring som helst. SAKER SOM ALLA STABILA 28-ÅRINGAR GÖR.”

“…ok”

“…MEN….jag grinar iaf inte innan jag tränar längre….”

“inte?”

“Nä, eller….alltså…inte…sist jag tränade alltså…var en månad sedan…så….”

“Typ samma vecka som du spelade bort 500 kronor på online casino…?”

“…PRECIS!!!! EXAKT SÅ!!!”

“…ok”

 

…det var allt. Det var allt för mig idag.

*toodles*

Tina