Jag är tillbaka. Kan ju låtsas som om vi har sovit jättejättedåligt. Men det har jag inte!!! Iaf inte jämt!!!

Jag är nämligen inte bara en mamma. Jag har också en farm. Virtuellt. På min Nintendo Switch. Och den har tagit mkt tid!!!! Knappt tid att ta hand om mitt barn!!!! Herregud!!! Varför har ingen sagt hur jobbigt det är att kombinera barn, jobb, sociala kontakter, en virtuell farm… OCH EN BLOGG???!!!

“JA, det blev köpepizza ikväll igen men mammisen var tvungen att samla fem majskolvar till sin virtuella farm så hon kunde få en (virtuell) bonus OCH VILL NI INTE SE MAMMISEN LYCKLIG??? KAN INTE MAMMISEN FÅ HA DRÖMMAR???”

Aja. Den här sommaren med ett barn är iaf så mycket lättare än förra året.

Några skillnader.

Sommaren 2019: Jag, Jacob och gullisen var aldrig på stranden eller badade överhuvudtaget.

Nej. Vi var upptagna med att bara typ överleva. Eller mer, få ordning på saker. För det kändes som ingenting fungerade liksom smidigt. Iaf inte smidigt nog för att åka på utflykt.

Plus att det var så varmt (både ute och inne) vilket inte gick hem med en bebis som kröp överallt och aldrig ville vara i skuggan.

Om jag var superavis på dom som orkade ta med sina barn på badutflykter? JA. Om jag grät över att vi inte orkade hitta på så mycket? SJÄLVKLART GJORDE MAMMISEN DET.

Sommaren 2020:

…OM… vi varit på utflykter och badat!!! Och nu är det bara kul och liksom kravlöst. Alternativet att inte göra något finns inte men man behöver heller inte göra en stor grej av att åka på utflykt.

Och gullisen är kanske inte top 10 på att sova på natten MEN han är så lätt att ha med på utflykt och i sociala sammanhang. Han är en social stjärna!!!!!!!!!!! (Enligt mig själv!!!!!!! Då!!!!!!! )

Förutom när han springer iväg (hehe). Men nu så gör han iaf pussmunnar och vinkar hejdå innan. Sååå mkt lättare då! *tack för varningen gullisen* *mammisen kmr och hämtar dig*

Sommaren 2019: “mitt barn kommer att få skörbjugg”

Min och gullisens matresa under sommaren 2019 var ren och skär ångest.

Det var gråt.

Panik.

Matvägran.

Dålig stämning.

Men kanske mycket av den dåliga stämningen var inombords hos mig. Jag kände sådan stress av att han inte var sugen på mat alls. Och var helt säker på att han skulle få skörbjugg vid tre års ålder. Bara tanken av hans matvanor gjorde mig jättestressad. Vilket säkert inte hjälpte. Men jag tror det är lätt att tänka så när ens barn inte skriker så fort man sätter hen i en stol. Eller inte äter “som man ska” vid x månaders ålder.

Och på det inte sova så bra och känna sig som världens sämsta mamma var ju inte…ett…vinnande…koncept.

Hehehehe…man förstår ju nu varför *mammisen* var lite *deppig* efter sommaren 2019.

Sommaren 2020: “mitt barn kommer att få skörbjugg…meeeeen… det är inte mitt problem”

Mitt barn äter absolut inte enligt någon perfekt kostcirkel men det är mycket mindre gråt och skrik och nu liksom kan han njuta av mat. Det är som bebismaten inte var hans grej (han vägrade bli matad) utan maten blir mer och mer kul ju mer saker han kunde äta själv. Han kanske inte äter klämmisar MEN han kan äta ett block med fetaost utan något till. Det kan han!

Ibland äter han jättebra. Ibland bara välling. Ibland bara nuggets till middag. Men men, han ÖVERLEVER ju det TÄNKER jag.

Och en dag när jag hade sån ångest över mitt barns matvägran och var helt övertygad om att gullisen skulle få skörbjugg, typ imorrn, så fick jag reda på att skörbjugg tar JÄTTEMÅNGA år att få. Typ 25 år.

Så nu, om jag får dåligt samvete över att jag inte ansträngt mig mer med maten, ja då är faktiskt inte skörbjugg mammisens problem. Nej, då har gullisen hunnit bli myndig! (*To BaD foR GullIseN BuT nOt fOr hIs MomMy*)

Jag när gullisen besöker mig på ålderdomshemmet 2040 och klagar på att han har fått skörbjugg och jag bah; “Jaha, NU PASSAR DET MINSANN MED ATT TÄNKA PÅ SKÖRBJUGG…GULLISEN!!!“.

…om det känns bra att lägga över ansvaret på sitt barns framtida hälsoproblem på just sitt barn? Ja. Det känns väldigt bra. Tack för att du frågar. Hehe.

Sommaren 2019: sömnen var väl SÅDÄR.

Inte jämt. Men vi var iaf två tröttisar jag och Jacob. Men kanske var det att vi redan hade en sömnskuld sedan innan, jag vet inte. Och man kan ju tro att det räckte att va trött sommaren 2019 för lilla mammisen, MEN NEJ. Jag blev också besatt av mitt barns sömn och var helt säker på att det var mitt fel. Så jag försökte hitta tusen lösningar och ingenting fungerade.

Och detta var också innan jag och Jacob sov i separata rum så att iaf en av oss fick sova.

Under den tiden kunde jag inte sova i ett separat rum. När jag hörde min bebis hungerskrik ca 01 och ca 03 (och ibland mer) så gick jag sönder inombords. Och sov ännu sämre. Jag var liksom tvungen att vara där. Det gick inte annars.

Och sen kan jag ju EV. ha hakat upp mig på sovscheman och lagt “lite” energi på varför min bebis sovtimmar inte stämmer överens med rulla vagns sömnschema???!!!! (jättebra sida med sömnschemat är vad man kallar FAKE NEWS). Och hjälper inte direkt att WHO (aka. Värdshälsoorganisationen) säger att barn ska ha X antal timmar sömn (ANNARS JÄVLAR) (det stod så på hemsidan) (men mer OR ELSE FUCKERS!!!) (i caps) (helt sant).

Man kan ju få ångest för mindre. OM MAN SÄGER SÅ.

Sommaren 2020:

…well sömnen är ju fortfarande…SÅDÄR.

Men det är lite bättre, typ vi vaknar flera grr per natt i perioder (typ nu, hehe) men det är små uppvak. Och vi har inte fått sova en hel natt på två år. Och vi vaknar oftast tiiiidigt. Men vi behöver inte natta om ett barn mitt på natten, eller värma ersättning flera gånger per natt. Vi behöver helt enkelt inte anstränga oss på samma sätt.

Och nu kan jag säga att mammisen inte har samma problem med att sova själv på nätterna så nu är varannan natt oftast okej!

Plus att jag gett upp ang. mitt barns sömntimmar. Han fungerar ju uppenbart på dagen och lider inte av det. Och han kan sova i vagn OCH han sover middag bra. OCH han är lätt att natta på kvällen.

Så, man ska inte klaga!!!!

Det jag har lärt mig av sommaren 2019 är att vara föräldrar till ett litet barn är jobbigt. Och att det bästa man kan göra är att hitta sina strategier för en OK tillvaro. Och ta vara på dom små stunder som är bra. För MÅNGA stunder är VÄLDIGT bra. Det är bara svårt att se det när man är utmattad, orolig och trött.

Och skita i världshälsoorganisationens råd!!!!!!!!!!! Det är bara barnrobotar som sover 15 h per dag!!!!!!

Okej kanske inte alla råd. Verkligen inte alla råd. Tvätta händerna. ETC.

Så att ehh………….

Pusshej från mig.