Ja, här händer då int’ många knop.

Umeå på sommaren är typ känt för att vara helt dött… OCH DET STÄMMER!!! HELT KLART!!!!! INGEN SOM ÖVERDREV DÄR INTE!!!!

Jaja. Så livet är inte så himla kul helt enkelt. Men så är det ibland och det är okej. Jag försökte faktiskt anstränga mig lite i onsdags och gå på Zumba men ärligt talat blev allt bara värre. Det var som om alla på Zumba’n var lika låga och deprimerade som mig och när instruktören försökte peppa oss uppstod bara en pinsam tystnad. Tillslut palla jag inte mer och fick ur mig ett svagt “wihoo…”, bara för jag tyckte så synd om instruktören.

Hur som helst. Det är ju fredag och jag tänkte ge er en liten fredagspresent!

*twerk twerk*

Öh… nä… inte “twerken”… ett gammalt inlägg från sommaren 2009:

Pusshej!

Tina

Kommentar 1: HAHA, “plan fyra är så gymnasie”  (*still do it*)

Kommentar 2: Vilken plan använde jag mig av då? Svar: Ingen av dom.

Det som hände var att mamma lugnade ner sig efter en dag och allt var som vanligt (förutom att vardagsrumsbordet hade en foundation-fläck. Det var ju kvar). I och med det så slappna jag liksom av igen och bestämde mig för att göra min manikyr på vardagsrumsbordet (japp) och råkade då lämna kvar en bomullstuss med aceton så liksom den svarta lacken på bordet försvann där jag hade lämnat tussen…(Vilket är MYCKET värre än en liten foundation-fläck)

Jag handlade dock sjukt snabbt och hämtade en svart tuschpenna och målade över detta och än idag har mammis inte märkt detta. Tihi!

…Förutom idag då när hon läser det här.

Och med det vill jag säga. Kom ihåg att jag älskar dig mamma! Och hoppas du älskar mig mer än ditt vardagsrumsbord (och visst var det en bra problemlösning med tuschpennan? Har jag nog fått av dig tror jag.)

Pusshej!

Jag träffade en kille som jobbade på samma it-företag som mig i Dublin och vi lunchade i veckan.  Vi skulle kunna säga att en del förträngda minnen kom upp. Exempelvis när vattnet tog slut i Dublin. Mina kompisar från Dublin vet EXAKT vad jag menar, men för er som inte var där då, såhär var det:

Jo. Under min första vinter i Dublin blev det superkallt (för att vara Dublin) och det fanns ett rykte att vattenledningarna skulle frysa. Ni tänker nu: “Ja, okej, vattenledningarna frös och slutade fungera?” NEJ. FEL. Ni tänker istället:“Källan till allt vatten frös till is och inget vatten kunde färdas till ledningarna”. NEJ. FEL. Invånarna i Dublin var så rädda att vattenledningarna kanske skulle frysa att sjukt många hade vattnet på i kranarna. Konstant. I en vecka. Det var till och med så illa att man gick ut i tidningen “THE WATER PIPES WILL NOT FREEZE, PLZ TURN THE WATER OFF”. Men ingen lyssnade och sedan fanns det inget vatten i en vecka:D. Wiho!

Jag har såklart ett gammalt inlägg ifrån detta. Daterad Januari 2010:

Slutsats: Google kan göra mycket men inte hämta vatten:(

Här kommer min alla hjärtans dag present till er!!!!!!!!!!!!

!!!!!!!!!!!!!

Haha, jag är så himla upprymd över detta, känner mig som en moder Teresa (i blogg format).

Hur som helst, jo, jag har ju haft en del bloggar tidigare och tänkte dela med mig av lite gamla inlägg jag gjort. Jag har ju en del inlägg, många som är skitroliga att kolla upp i efterhand. Några sjukt pinsamma. Men mest roligt. Så nu börjar vi! Wiiiiii

Introduktion: Det här är skrivet dagarna innan alla hjärtans dag 2009, alltså fem år sedan. Jag var 20, bodde i New York, arbetade som au-pair och jag var…singel: