Saker man bara inte pratar om längre – en ålderskris

Gah!

Ena dagen så pratar man om helt störda skumpartyn på en “välkänd charterort år 2007” och helt plötsligt pratar man om helt andra saker. Typ……..

………..köpa lägenhet?

….OCH DET ÄR INGA SKUMPARTYN PÅ LÄGENHETSVISNINGAR ANTAGLIGEN?!

…ALLTSÅ WTF???!! VAD HÄNDER???!! HUR GICK DET HÄR TILL??!!

f6590d020196d35c0e76b035d54afbfd.jpg

Jaja.

Medan jag börjar känna av faktumet att jag typ snart är 28 och att allt antagligen förändras hela tiden så tänkte jag skriva en genomgång! Är ändå 10 år sedan jag var 18 år och var på “Klaras” varje helg, som för övrigt inte finns kvar. Vilket för detta ännu mer deprimerande. Inte för jag egentligen saknar det, men ändå.

…OMGGGGG ÄR DET NÅGON I ÖREBRO SOM MINNS “BJÖRNSTUGAN”. Där brukade jag vara på söndagar för då kom 18-åringar in och det var en chans att hänga med mer “erfarna” personer som typ var 24. Ni vet sådana som hade jobbat heltid…i… FLERA…år.

Nu är jag snart 28. Help me lord.

Skitsamma sidospår. Ni som är från Örebro, vet.

Soo…lets…begin……….my  early…30 year old…crisis….*wihooo*

lets_get_this_party_started

Om förhållanden: 
10 år sedan: “ohhhhhh den här killen verkar prioritera sitt proteinpulver framför mig…men heeey… jag tror verkligen det här kan funka????!!!”

Nu: “…Jacob är borta i helgen och då ska jag FAN åka till ICA och packa varorna precis som jag vill. Om tomaterna hamnar längst ned, då hamnar dom där…”

(Notis: Jag gjorde exakt så och tomaterna krossades. Jacob hade rätt. Fan.)

Kommentar: Alltså… åhhhh minns den där killen jag typ “dejta” för 10 år sedan. Han hade typ stora påsar med olika typer av proteinpulver i en garderob. En gång provade han något nytt (importerat från okänt ställe i världen) pulver vilket skulle vara bra för något. Kanske bättre energi? Iaf. Inom loppet av 10 minuter så började det klia på hela kroppen men han bara

“ojj….dddet….kkkliar….llite…..meen…bbraa…pulver….ddet…känns…att….ddet…vverkar…”

Och jag bah:

~~~~*~~~~*OMG ThAT iS TotAlLy My DrEaM GuY*~~~~*~~~~

gwnpncrezgn8h7k8e53nvjh85u2e4t.bin.gif

(Blev Dumpad)

På förfesten:

10 år sedan: “ooohhhhhhhh jag kan nog shotta lite om jag taktikspyr sedan, annars kommer jag nog i inte in på krogen”

Nu: “ohhh ett glas vitt tack, det blir bra, TÅL VERKLIGEN INTE MER ;)))!”

Kommentar: Det här är bara bra. Superbilligt att gå ut nu.

3146616.gif

Jag salongsberusad efter två glas vin samtidigt som jag inser hur mycket pengar jag sparar. Plus att ingen av mina kompisar spyr på fyllan längre (vilket är en lättnad då INTE KLARAR av när någon spyr).

Om att resa:

10 år sedan: “….jag tror jag fick klamydia i <insert välkänd charterort>”

Nu: “ohhh, har du provat att åka runt till vingårdar i Italien, det är SUPERmysigt?”

Kommentar: Herregud. Ingenting får ju vara som förut längre. Ingen summerar en resa angående om någon fått klamydia eller inte. Bara ang. vilka vingårdar som är bra eller inte.

Va…FAAAN…VARFÖR KAN INTE ALLT VA SOM FÖRUT BARA?!?! VARFÖR BETYGSÄTTS INTE RESOR EFTER KÖNSSJUKDOMAR?!!!?

giphy.gif

 

Jaja. Livet går vidare. Tur att man ska ha fest snart. Med “Sweet Sixteen”-tema.

Skärmavbild 2016-04-30 kl. 10.16.04.png

(Har gjort bilden själv) 

Kan ha köpt en prinsesskrona för 20 kronor och en brosch med texten “Birthday Girl”. Eventuellt.

Pusshej/

En som har kris

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Sagan om hur jag skulle vara med i Veckorevyn, sen inte var det, men sen (kommer) vara det.

Hej!

Såååååå……..som…………några vet…….skulle jag va med i Veckorevyn.

Okej ALLA vet. Alla jag känner vet. Alla jag inte känner vet. Tror jag eventuellt har sagt det till typ nya bekanta på automatik.

Anywho.

Det hela började en dag i januari. Jag satt i en stor Hörsal A på Umeå Universitet med två kompisar eftersom jag skulle registrera mig för D-uppsatsen. Minns att jag hade grav ångest och kände att alla härinne hade sådan himla koll på livet (medan jag mest bara ville ge upp skolan och var typ halv utbränd). Medan jag satt där med magont och grav skolångest så plinga det till i mobilen.

Ett mail. Nej, ett mail från mitt bloggverktyg där det stod att jag hade en ny kommentar. En kommentar där det stod typ “Kan du maila mig asap”

“OMG – det är någon som vill maila mig asap” sa jag till mina två kompisar (*shoutout till Elin och Carro*)

“…haha…det kanske är Aftonbladet?!” sa min ena kompis (*shoutout till Elin*)

Jag kollade snabbt på kommentaren igen

“Nää…det är…VECKOREVYN????!!!!!”

Så som den coola människan jag är så väntade jag två sekunder (ville vara lite svårfångad) och maila typ:

“HEJNIVILLEATTJAGSKULLEMAILAASAP”

Fick svar efter några minuter att de ville göra reportage om mig pga att jag friat till Jacob…och ja….jag var ju inte den som är den sååå…..JAG TACKA JA!

Herregud. Veckorevyn sa typ en sida  och jag tänkte bah “JAG ÄR SÅLD PÅ TVÅ MENINGAR!!!!!!”. 

I alla fall. Ni förstår vad som hände sedan. Jag gick med på det. Till och med Jacob gick med på att vara med på en bild – även om jag själv tvekade lite då jag fick höra

“Din kille behöver inte vara med, då fyller vi bara sidan med MER bilder på dig”

och jag bah “EHHH…okej….får se…om…han…vill…då” 

(Tog dock med någon bild på Jacob. Ville ju ändå att det skulle verka mer “realistiskt”)

…och sen var det bara att vänta. Fick veta att det var numret i april som jag skulle vara med i. Hörde dock inget men tänkte “äh, det är nog då jag är med, DET MÅSTE VARA DÅ!”

Sedan hände 19:e april. Jag försökte hålla mig cool samtidigt som jag inte ville att min hybris skulle skina igenom fööör mycket. Okej, min hybris hade redan “hänt” då jag hade sagt till ALLA jag träffat dom senaste två månaderna att jag skulle va med. Men ändå. Jag ville ändå inte a hybris idag. Iaf inte såå mycket.

Så jag gick till ICA precis vid mig (*shout out till ICA Berghem, öppet varje dag 0746-2346*) och bah “ehhh…när sätter ni fram Veckorevyn på hyllan” och jag fick svaret “eh, typ vid 12 kanske?”.

Var såå nära på att bara: “MEN OM MAN ÄR MED DÅ, FÅR MAN SE DEN NU???!!”

Men som sagt hybris. Idag skulle jag INTE ha hybris.

Klockan blev typ två och jag gick tillbaka till ICA Berghem…och där…där…var den! Det finaste jag sett. Jag började kolla i den litegrann men var inte med. Kollade några fler sidor. Var inte med. Kolla lite till. Var inte med. Tänkte på hur många jag har berättar för (att jag ska vara med i Veckorevyn). Fick lite panik inombords. Började gå fram och tillbaka med nya Veckorevyn i handen. Insåg att jag agerade sjukt misstänksamt och tänkte “fuck it, JAG KÖPER DEN”. 

Så…jag köpte den. Kom hem. Bläddrade igenom noga och hitta…ingenting. Jacob kom hem och han sa “MEEEN ÄR DU SÄKER?”, kollade och sa sedan “Nä, du var inte med”.

…tog då den här bilden:

Screen Shot 2016-04-28 at 16.35.16.png

Så där var jag. Hade berättat för typ 200 personer (om man räknar med dom som jag egentligen inte känner och träffat på fyllan) och var inte med i Veckorevyn. Insåg också att det var min brors födelsedag och att jag just den dagen (innan 12, hade kanske “lite” hybris ändå)  hade skrivit “eyyy du, jag swischar för Veckoreyn, bra present va brorsan”  *toodles*…och…nu…insåg…jag…att…jag…inte…var…med.

Det här hände alltså också. Förutom den ledsna bilden.

Screen Shot 2016-04-28 at 16.35.35.png

Jaja. Så det var lite pinsamt kanske men tänkte hey. Jag har gjort värre saker än det här. Typ när jag jobbade som au pair och brände hål i en säng (ALLTID en måttstock när pinsamma saker hände, kommer alltid använda det som en måttstock, alltid). Kanske blir jag känd som tjejen i Umeå som skulle vara med i Veckorevyn, fick hybris, och fick sen inte var med där. Men jag hade gjort värre saker. Jag gick helt enkelt vidare. Plus att mamma och jag redan hade planerat att vi kunde göra en egen sida och typ skicka runt till släkten (gör vi det riktigt bra kanske ingen förstår att det är fake liksom!)

…men så idag kände jag “njaeee….kanske…jag ska maila Veckorevyn?” och typ fråga om det inte blev av. Iofs frågade jag inte direkt. Jag skrev typ “vore jättesnällt att få besked nu när det inte blev av”.

Och vet ni?

Jag är med i nästa nummer.

Låt oss därför summera detta

  • Jag får vara med i Veckorevyn – säger till ALLA jag känner + några jag inte känner
  • Jag skickar ett kaxigt meddelande till min brorsa på Facebook att “här får du 40 kr – köp nya Veckorevyn”
  • Inser att jag inte är med i nya numret av Veckorevyn.
  • Kommenterar på samma meddelande (till min brorsa på Facebook) “ehhh, glömd det, falskt alarm”
  • “Går vidare med mitt liv” + planerar att göra en egen sida med hjälp av mamma
  • “Går vidare med mitt liv men nu mailar jag ändå Veckorevyn”
  • Får svar att jag är med i nästa nummer.

HERREGUD. Att livet alltid ska vara en bergochdalbana. Även reportage i Veckorevyn. Nästan som man tror att det är mig det är fel på. Men antar att livet går upp och ner helt enkelt!

…heheheheheheehehe…..

13/6 iaf. Då är jag med.

Pusshej!

 

Tina

 

15-minuters metoden: en självhjälpsbok

Sååååååååååå vissa av er som gör uppsats vet att det tar tid! Det är ju inte direkt som en a-kurs liksom.

Så, iaf. Jag har försökt tänka ut ett bra sätt så att man har tid att göra andra saker! Typ leva! Söka jobb! etc.

Och igår kom jag på det – en idé som skulle förändra precis ALLT. Nämligen att allt annat – förutom uppsatsen – får inte ta mer än 15 minuter.

…alltså:

*blogga om att äta Frozen Yogurt* – 15 minuter

*umgås med Jacob* – 15 minuter

*söka ett jobb* – 15 minuter

*handla* – 15 minuter

*duscha håret* – 15 minuter

*träna* – 15 minuter

*leva i allmänhet* – 15 minuter

Lista kan göras lång. Åh, det kändes verkligen som jag hade hittat något revolutionärt. Speciellt efter igår när jag lyckades blogga när tacopajen var i ugnen…PÅ 15 MINUTER. Gah! Allt kändes så självklart.

Till och med idag har det känts så självklart. Jag var så peppad! Skrev ihop ett personligt brev på 15 minuter och kände bara “…den här metoden är sååååå bra…..såååå nöjd är jag” medan jag knappade på tangenterna fort som fan.

Jag gick till och med och träna – utan att börja grina innan (iofs grina jag för att jag inte hittade mitt lås och nu gjorde jag det – men ändå, allt gick så smärtfritt!).

…och medan jag gick i solen mot gymmet (inte ett 15 min pass tyvärr – världen har inte anpassat sig ännu) så fick jag nästintill hybris.

Eller okej. Jag fick hybris.

Jag insåg att denna metod – dvs. att göra typ allt (förutom uppsatsen) på 15 min – var GENIAL. Jag har ju alltid velat skriva en bok?! Kanske är detta boken jag ska skriva? En bok som bara handlar om hur man gör saker på högst 15 minuter? Jag hade ju tänkt mig en mer skönlitterär bok som handlar om en tjej som “fuckar upp mycket” (ej inspirerad av ngn speciell) MEN detta kan ju vara min väg in i bokvärlden. Plus att människor som gör självhjälpsböcker alltid får göra sådana där föreläsningar som man tjänar multum på.

Typ såhär tänkte jag mig (i bokformat):

13000653_10156747304650621_1655821779_o.jpg

…hela min karriär var redan utstakad. Men oavsett om det var helt klart att jag skulle bli miljonär inom ett år (på min bok + inspirerande föreläsningar) så var det ju ändå viktigt att kanske få iväg den där ansökan…också. Dvs. mitt personliga brev på 15 min.

Så, jag kom hem från träningen, superpepp för att åter se “det bästa personliga brevet någonsin på 15 minuter”.

Sedan började jag läsa igenom det. Hitta “några stavfel”

Läste igenom igen  – “hitta några igen”

Bad Jacob läsa igenom – “hitta några till”

Fick skriva om hälften. Blev frustrerad.

Projicera frustrationen på Jacob då han var närmast mig.

Berättade för Jacob hade jag projicerat allt på honom och att jag egentligen är sur på mig själv och att 15 minuters metoden INTE kan garantera “det bästa personliga brevet någonsin”.

La liiiiteeeeee mer tid på ansökan än 15 minuter.

Insåg att 15-minuters metoden inte fungerade alls.

Startade datorn och började kolla ikapp Teen Mom 2 av ren frustration – istället för att börja skriva på min självhjälpsbok .

Såååå…ja…….det här var min idé. Det här var min dag. Får återgå till en skönlitterär bok som handlar om en tjej “som fuckar upp mycket” helt enkelt! Eller spender mer än 15 minuter på att skriva personliga brev. Det är nog också ett tips.

Pusshej!/Tina

 

 

#Tinatestar: Frozen Yogurt

Hejhej!

Enda sedan jag och Jacob var på IKEA för första gången har jag haft en dröm och en vision om att prova Frozen Yogurt. Och idag var det äntligen dags.

Jacob hade varnat mig lite innan. Första gången vi besökte IKEA (i Umeå, obviously) köpte en tjej EXAKT samma frozen yogurt som jag ville ha och visade på en STOR besvikelse.

Men jag var inte rädd. Jag var inte fyra. Det finns säkerligen inte så mycket som är gemensamt mellan mig och en fyraåring. Förutom att Jacob ibland bäddar om mig.

…plus en gång när jag var på Bromma flygplats såg jag en förälder och en unge (som typ var fyra?) som såååg såå glad ut. Sedan helt plötsligt från ingenstans blir hen supergrinig och föräldern säger

“…MEN DU VAR JU GLAD NYSS!!!!!!”

…och ja, förutom repliker som “bränn dig inte nu Tina” och “akta parketten” så är det en av det mest använda meningarna som Jacob använder när han pratar med mig. Mitt standardsvar är hur som helst då:

“MYCKET KAN HÄNDA PÅ EN MILLISEKUND ÄLSKLING!!!!!!!!”

Hur som. Vill inte tappa bort mig.

Jag var i alla fall på IKEA nu igen. Jag och Jacob hade cyklat ända bor till Söderslätts handelsområde. 4.6 km enkelväg. Jag var redo!

Så efter någon timme stod jag där i kön. Med en tia på kontot. Fick min glass. Sedan var det dags att smaka.

Jag kunde se hur Jacob synade mig. Han visste.

“Hur smakar det då?”

“mm………..visst….jätte…gott” 

“Okej…”

*två minuter senare*

“Okej…det smakar konstigt….. inte som….mjukglass direkt…det smakar….fryst yogurt…..”

“Men det är ju exakt det, det är Tina? Det heter ju Frozen Yogurt?

“…JA! Men det ser ju PRECIS ut som mjukglass, hur kan man inte förvänta sig något annat!!!!!!!! Det ser ju precis ut som det!!!!!! De kan ju inte marknadsföra det på samma sätta förstår du väl!!!!”

“Okej…men du kan få smaka på min mjukglass sen, om du vill”

Vad jag svarad? Nej. Jag ville verkligen behålla min stolthet.

Sedan åt jag den ändå, men iaf. I fem minuter behöll jag min stolthet.

Sååååå vad har vi lärt oss av det här då? Jo, jag är antagligen fyra år och Frozen Yogurt smakar som fryst yogurt. U heard it here first.

…och om någon vill ha en jämförelse:

Här är livet med Frozen Yogurt:

12980965_10156744161450621_753117808_o

Här är livet med mjukglass:

12962427_10156744161130621_1427852450_o

Now u know.

~~~~~~YouR WeLcOmE~~~~~~

Funderar på riktigt att ha en blogg-serie som heter #Tinatestar. Tänkte ändå prova ansiktsvaxning hemma en dag (igen). Kanske blir en bra fortsättning???!!!!

Pusshej!

 

Hur man hanterar vardagstjafs konstruktivt – en argumentationsguide:

 

Hej,

Jag och Jacob tjafsade precis om vem som skulle handla. Jag tänkte att jag går igenom det med er (inkl. argument)…för varför inte??!!!

Fredag 17:20: 

Jag argumenterar för att Jacob ska gå och handla eftersom det bara är “nååågra” saker.

Kan inte du gå och handla idag? Det behöver ju bara nååågra grejer vi behöver för att göra något lätt, typ hamburgare”

..men nej! Jacob kontrar och går på taktiken att “vi” ska handla. Typisk Jacob taktik (eller så är det för han faktiskt vill att “vi” ska handla men man kan inte vara mjuk mot sin motståndare – går.inte).

Nä, men kan inte vi gå och handla?

…men jag har en idé för jag var nämligen och handlade HELT SJÄLV för två dagar sedan. Alla vet att man kan utgå från tidigare händelser när man tjafsar om vem som ska handla. Alla vet det.

Meeeeeen jag var ju precis å handla. För två dagar sedan. Du vet när jag köpte MASSA saker och gick 600 meter med en SUPERTUNG matkasse. Den gången”

JACOB KONTRAR IGEN!!!!!!! Denna gång för att påminna mig att Jacob också handlade själv  i veckan – nämligen igår. En dag efter jag handlade.

Men jag var ju och handla igår?”

GAH! Nu måste jag tänka om. Men jag har något som Jacob inte har tänkt på. Detaljer. Han har inte tänkt på detaljer. Det här kan vara ett vinnande kort. Jag bara vet det.

“…amen potatis ja! det är ju EN grej. Jag köpte ju minst 10 grejer sist. Om vi räknar ut det jämt så har ju du minst 9 saker att köpa tills vi är jämt, det är standard!”

Jacob blir tyst i någon sekund. Jag hinner tänka att nu har jag det, nu har jag det. Om jag bara är lite gullig. Jag kan erbjuda honom att skriva en lista, det är ju typ halva jobbet. Eller hur? Om jag erbjuder mig skriva en lista så har jag det, jag bara vet det!

“…älskling….jag kan skriva en lista också, se här jag kan skriva här, hamburgebröd, ost, vad var det mer? Lök? Jag kan skriva en lista så är det bara för dig att gå, du behöver knappt göra någonting! Förutom att gå till affären. Men annars, ingenting…”

…men NEJ, han kontrar. När jag minst anar det. Och han använder ett offer-kort. Att han inte är sugen på hamburgare. Alla vet att detta är ett relativt effektivt kort. Kanske har jag en ide att kontra med, men det här kan bli svårt.

“…meeen jag är ju inte ens sugen på hamburgare?”

Okej. Jag kör på det sista kortet jag har. Det är ett svårt beslut. Kanske är jag hungrig för all framtid. Men kanske funkar det. Och det är allt som är värt just nu.

…MEN DÅ ÄR JAG INTE ENS SUGEN PÅ MAT! DÅ LÄGGER JAG MIG HÄR OCH SOVER, JAG BEHÖVER INTE ENS MAT!!!!!!!”

Jacob: ….

tumblr_m8f12pUE9K1r30m4f.gif

*jag vann*

Om det är något tips jag har angående “ge upp” så är det att “ge upp” fungera utmärkt när man bråkar om saker i hushållet. Typ om vem som ska laga mat. Då kan man bara säga

“jag äter inte idag, jag går en diet på luft, hejdå!”

(tillslut lagar den andra mat och då är det superlätt att bara “hänga på”)

Vill dock påpeka att jag en minut efter jag sagt “SKA INTE HA NÅGONTING” ändå gick med på att följa med. Inte för att jag inte vann, utan för det är bara sån jag är! En snäll och stöttande flickvän helt enkelt.

Slutade dock med att Jacob inte fick köpa lättöl då jag glömde mitt leg och kassörskan på ICA verkligen inte ville riskera att han köpte ut till mig (fast jag är 28).

Sååå…älskling…SA JU ATT DU SKULLE GÅ SJÄLV!!!! Hade du vart själv hade du haft en sexpack lättöl i kylen men nu har du inte det!

Pusshej!

Tinis

 

 

 

Hur man skapar problem i sitt liv del.2

Hej!

OHHHHH TINA…BACK AT IT AGAIN WITH CREATING UR OWN PROBLEMS

Idag har vart en dålig dag. Alltså inte en dålig, dålig, dag. Men bara en dag när man bah ÅÅHHHH ni vet känner att man inte “räcker till” typ någonstans (fast man gör det, jag menar, jag deklarerade min enskilda näringsverksamhet idag aka. skogen, herregud, borde få medalj). Ja, men en dålig dag man bara har ibland!

Iaf.

Min specialitet under dåliga dagar är att bara hantera det genom att “grina ut det” men jag kände nu att “nä, jag vill prova att göra något annat! lära mig något nytt!”. Jag tar ändå examen snart och då känns det viktigt att prova nya saker helt enkelt.

tumblr_nlol54zeez1qkmnx8o1_400

….I will try new things – like not crying on a bad day! Because that’s just me……*wiho* 

Så jag bestämde mig för att träna och på något sätt ta tag i mitt liv! Jag har hört att om man tränar så får man endorfiner och så löser sig typ allt i sitt liv + man grinar inte ut en dålig dag – det blir typ tvärtom. Har läst massa forskning om det, MASSA.

*skoja*

Lärde mig det när jag såg Legally Blonde (såg filmen för första gången när jag var 12 och budskapen från filmen har verkligen följt med mig igenom hela livet).

tumblr_mq7jzkDD4m1szx1oxo1_

*baserat på forskning*

Hur som helst. Jag skulle nu iväg och träna och jag hade inte gjort det på en vecka typ. Hittade ett pass som heter “indoor walking” vilket typ är som spinning fast man typ “går” på en crosstrainer. Detta pass var en stor favorit under Statistik B (dvs, the test of my life) då jag kunde gå dit i rent stress-rage (ni vet stadiet efter stadiet då man vill stress-gråta varannan dag)  och låtsas att jag typ var en bulldozer som bara…KÖRDE ÖVER MINA STATISTIKBÖCKER!!!!!!!!!

Det var helt enkelt ett självklart pass att utöva nu när jag försökte vidga mina vyer lite ang. hantera en dålig dag.

crazy_elliptical_woman

Inte jag – men kunde vara

 Enda gången jag dock fullkomligt hatade det var när vi hade intervaller genom hela passet och jag höll på att svimma samtidigt som personen bredvid mig frustade och svettades så mycket att det typ kom över en massa svett på MIN crosstrainer som jag NOGA desinfekterat 20 minuter tidigare.

Men hur som helst! Eftersom jag är en positiv person som INTE ska börja grina bara för man har en dålig dag utan gör något åt saken och går och tränar så fokuserade jag inte på när min crosstrainer blev ner-svettad (nytt ord) av en annan person. Det här var dagen då jag skulle fokusera på att vara positiv och se fram emot att svettas med andra.  Jag var redo! Och beslutsam! En ny tid var kommen! En tid då jag inte grinar! En tid då jag…inte….

FAN. Låset är borta. Mitt lås till skåpen i omklädningsrummet är borta. Inser snabbt att att Jacob lånat mitt hänglås och att han inte lagt tillbaka det. Det måste vara så. Jag kollar inte ens igenom hela väskan utan jag bara vet att det är så. Det är ju så självklart.

Först tänker jag att “det här är meningen, det här är en utmaning, jag måste bara vara stark så klarar jag det här, jag tänker inte grina” och kollar igenom andra väskor efter mitt hänglås.

Hittar det inte.

Intalar mig själv att vara stark igen “det löser sig, jag måste inte ha hänglås, det löser sig, jag går utan, vädret är säkert bra.”

*kollar ut genom fönstret*

 

.”…okej….vädret sög…men eh, ok, det här går, jag vet att det här går, så länge jag inte nuddar golvet så klarar jag mig om jag bara inte nudd….”

*nuddar golvet”

“UUUUUUUÄHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH”

Sedan satt jag där på golvet och grinade ett tag. Först med ytterkläder. Sedan slutade jag grina men hade fortfarande ytterkläder på. Sedan bytte jag om igen och låste in mig i vardagsrummet.

…och till sist kom Jacob hem. Först undrade han varför jag hade stängt dörren till vardagsrummet och då svarade jag (coolt) “…för jag har lust!” sedan sa jag lite mer avslappnat;

“du får gärna lämna tillbaka hänglåset du lånat”. 

“men jag har ju det”

“eh…NÄ, jag kollade innerfickan i väskan”

“men….har du kollat igenom hela väskan?”

“…………………..”

“Hade du det?”

sweet-brown

“…………….njaeeeeeeeeee………………………….jag hann inte det för jag var så upptagen med att ge upp och sätta mig ner och grina med kläderna på”

“Okej……….för hänglåset är i framfickan”

“…….ok………….”

Sååååå, det var det. Så kan det gå i livet när man inte kollar igenom hela väskan, man ger helt enkelt upp och grinar på golvet istället för att träna! Så tips från mig är att kolla igenom hela väskan innan man bryter ihop!!!!!!!!!!!!

Sååå *tips*

Pusshej!

Tjej som tycker om att skapa problem i sitt liv.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur man inte tar hand om sin kille när han är sjuk del. 2

Hej allihopa!

GU VAD SEXIGT LIV MED LEVER!!!!!!!

*NOT*

Låt mig presentera min vecka. Om det här vore Paradise Hotel skulle den här veckan heta “sjukdomsveckan” (minus sexiga sjukhuskläder + att vår lägenhet inte är som ett dramatiskt harem).

Måndag 16:00: Jag och Jacob ses för första gången på en vecka. Han berättar att han känner sig “hängig” men det är “inte så farligt”.

Tisdag 10:00: JACOB ÄR JÄTTESJUK!!!!!!!!!!!!!!! Känner hur hela mitt hjärta går sönder av att bara höra han typ hosta och lovar mig själv att aldrig skaffa barn för jag skulle gå under mentalt om mitt barn ens skulle få en förkylning. Jag bröt ihop en gång när Jacob skar sig i fingret så han fick tejpa. Jag bröt alltså ihop av det – och Jacob fick trösta mig. Plus mina kompisar medan han fick gå till vårdcentralen.

Jaja.

Sedan har jag sett ett automatiskt videoklipp på Facebook (ni vet när man scrollar så startar videon på en gång) som visar exakt hur en födsel gick till. Lyckades tajma precis när barnet skulle komma ut. Detta kan också vara en anledning till att jag ej kommer att skaffa någon baby för OMG jag kommer INTE att utsätta mig själv för det där.

…förresten kan man stämma någon för typ mentalt lidande för automatiska videos på Facebook?!

Okej. Vi går vidare.

Onsdag 02:33 (natt): JACOB ÄR FORTFARANDE JÄTTESJUK!!!! Vaknar av att han typ snörvlar och vill dö inuti. Kan inte somna om. Gör en ekonomiskt budget över mitt framtida liv tills jag somnar. Vissa kör på sömnpiller – jag gör budgets! Ett effektivt sätt.

Onsdag 7:33: Möter Jacob i köket. Tänkte först vara allmänt gullig (pga jacob är sjuk) men pga att jag budgeterat under natten så börjar jag med att berätta exakt allt som vi inte har råd med och har råd med. Får en stark känsla av att jag helst av allt i livet vill ha en sån’ budgettavla som i Lyxfällan!!!! Åhhhhhhhhhhh!!!! VILL HA!!! CRAVINGS!!! (förutom biten att vi har en massa skulder, mest för att det verkar kul att ha en sådan tavla).

tavlan.jpg

 

Hur som helst, om det är inte är ett bra sätt att vakna upp till om man är sjuk så vet jag int!

fun-fun-fun.gif

Onsdag 12:45: Köper nässpray till Jacob. Mest till mig själv så jag slipper höra han snörvla + så jag kan sova inatt, men självklart för jag är en OMTÄNKSAM FLICKVÄN!!!!

Intalar jag mig själv i alla fall.

Onsdag 13:00: Funderar på strategier att få Jacob att använda nässpray så det ser ut som jag köpt det för hans skulle och inte min.

Onsdag: 13:10: Tänker fortfarande på det.

Onsdag 17:00: Har inte tid att tänka på det här längre för nu har vi tvätt-tid! Kvalitets tid med Jacob + att det är nu jag ska pusha Jacob att använda nässpray – för hans skull. Men först lite catch-up:

Jag: GAAAH, kunde inte sova inatt!

Jacob: Nää, vakna du av mig?

Jag: Ja…men det är okej…du är ju sjuk…

Jacob: mmm, men kanske jag kan sova på soffan då så du slipper höra?

Jag: ÅH, KAN DU???!!!!! (inser här att jag kanske inte ens behöver använda mig av min nässprays-strategi)

Jacob: nä, jag skoja bara för trodde du skulle säga NEJ?!

Jag: eh…okej…nej men älskling…sov i sängen….jag vill det……….lovar…..

Jacob: ………………..trodde du skulle säga nej……….

Jag: mmm…….men du gjorde jag inte det…men kul att du vill sova i din egen säng…blir jättebra.

Onsdag 17:10: Gah! Det här gick inte bra. Nu vet Jacob att jag egentligen inte är en omtänksam flickvän utan någon som gärna låter sin kille sova på soffan om han är sjuk så jag inte “påverkas negativt”. Fan, fan,fan. Måste starta konversationen angående nässpray på ett bra sätt nu så det verkar som jag gör allt för hans skull.

Onsdag 17:50: Jag och Jacob går tillbaka till tvättstugan och nu är det dags. Dags för konversationen om nässpray.

Jag: …ska du inte ha lite nässpray då….

Jacob: Nä, men alltså jag behöver inte det.

Jag: Men är du säker! Du måste ju! Du vill ju!

Jacob: Nä, känns okej, är inte täppt, bara snorig (ÄR JU SNORIGHETEN SOM ÄR PROBLEMET NÄR MAN JAG SKA SOVA…..MENAR ÖH…JACOB…)

Jag: Men är du säker, säker?

Jacob (öppnar dörren till tvättstugan): Ja! Man ska inte överanvända det där ändå.

Jag: MEN DU MÅSTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jacob:

Jag: OM DU INTE GÖR DET FÖR DIN SKULLE GÖR DET FÖR MIN!!!!!!!!!!!!!!!!

Jacob: Din skull?

Jag: Jag kommer inte kunna sova annars.

Jacob: …så nässprayen var för din skull?

Jag: PRECIS, precis.

Jacob: ….ok….

Onsdag 17:52: Inser att meningarna “…OM DU INTE GÖR DET FÖR DIN EGEN SKULL…GÖR DET FÖR MIG” måste nått typ varenda granne i hyreshuset. Tänker att dom måste tro att vi är superdramatiska och bråkar om något viktigt som jag vet inte, sånt man gör på tv.

…men egentligen handlar det bara om nässpray.

Kul ändå att man kan underhålla. Händer ändå inte supermycket i vårt hyreshus. Förutom den gången då jag och Jacob hade fest och vår påtända granne ville ha hjälp att hitta sin telefon som typ egentligen var i hans byxor som befann sig i tvättkorgen. Det var kul.

Onsdag 18:00: Inser också att min plan inte funkade. Jacob synade det direkt. Kan ha att göra med att jag skrek ut “GÖÖÖÖR DET FÖR MIN SKULL DÅÅÅ!”, men kunde också vart något annat. Går in på bloggen och hittar det här inlägget från hösten 2013 när Jacob var sjuk i Macao.

Screen Shot 2016-04-02 at 13.46.41.png

Jag åt ju iaf inte upp något som var hans, typ hans påskgodis.

Fredag 10:00: Äter upp delar av Jacobs påskgodis, sparar dock godiset som Jacob älskar mest. Kanske för jag inte gillar det – men fortfarande – snällt.

Lördag: Jag är typ sjuk och sitter här och är sjukt irriterad över att hela lägenheten typ luktar sjukdom.

&%€(((/JADKLJDAÖDSJFKDFSKLJFSDSKJSJKLAJKSDSFJKDJADFKJASKJKFFJ).

Funderar också på att gå så långt att äta godiset som jag inte gillar (vilket är kvar i Jacobs påskägg).

Hoppas på bättre dag imorgon. Då ska jag till Umeås nya shoppingcenter och använda kuponger och äta asiatiskt…SOM UTOMLANDS!!!!!!!

+ handla billiga saker på TGR.

Pusshej/Tinis