Våra lektioner är över sedan typ två månader sedan, men några minnen kommer för alltid finnas…. tyvärr. Tillåt mig presentera:

“Några gånger då det vart spänd stämning i klassrummet – Macau edition”

1. Under vår Business Communication kurs pratar vi om vanliga frågor på en arbetsintervju. Läraren går runt och ställer intervjufrågor och ställer frågan “What is the hardest decision you ever had to make” till en elev.

Hen svarar “The hardest decision I ever had to make is to come to this school. Because I do not want to be in this school but by parents forced me”.

Första tanken var att inflika med “Ehh, sorry kiddo but they ain’t a choice” MEN man är ju en snällis.

2. När vi under vår HR kurs diskuterar etik och moral och vår lärare kommer på den brilljanta idén att diskutera om något “svårt” och “etiskt” ämne. nämligen homosexualitet och säger “So, is homosexuality OK for you guys?”

Jag sitter vid skolbänken chockad och tänker: “snälla välj inte mig snälla, snälla, snä….”

*läraren kollar snabbt på mig* “TINA, vad is you opinion, or, is it legal in Sweden?”

“What do you mean? Yes it is legal in Sweden to be homosexual!”

“Ah, yes, it is, ILLEGAL, right?

“No, its legal….. pretty much… legal”

“Yes, illegal, right?”

“NO. LEGAL!”

“Ah ok…” *läraren kollar på mig förbryllat* och säger “But in Holland it MUST be illegal right?!?!”

“No it is legal too I believe…”

“Oh…ok….”

3. När vår HR-lärare (ja hen igen) har något typ av läx-förhör och en kille får alla rätt. Kul för han, tänkte jag. Väldigt kul för han tänkte min lärare och säger “CONGRATULATIONS YOU OVER THERE!”

Smart elev med alla rätt: Eh… thanks.

HR-lärare: You should stand up!

Smart elev med alla rätt: I think I am ok…

HR-lärare: But I really think you should stand up!

Smart elev med alla rätt:  No really, its ok, I am fine sit..

HR-lärare: NO STAND UP!!!

*smart elev med alla rätt ställer sig upp*

HR-lärare (vänder sig mot oss resterande elever): Take a look at this student, you should ALL be like him!!!

HR-lärare (vänder sig mot den smarta eleven med alla rätt): Now… you can sit down.

4. När min HR-lärare (Ja hen IGEN) går igenom ämnet “health and safety” och pratar om jordbävningsrisker i Japan.

HR-lärare: In Japan when there is an earthquake students in school should hide under their desks to protect themselves.

HR-lärare (pekar på en elev): You there! Can you please try to fit under your desk?

Elev: Me, eh, are you sure? I don’t really feel like it…

HR-lärare: No please try to do so!

Elev: Ok…

*Eleven försöker krypa under bänken*

HR-lärare (efter en stund): So do you fit under there?

Elev: Not…really.

HR-lärare: So, if there is an earthquake we would ALL die!

Elev (samtidigt som hen  försöker kravla sig upp igen): Ok… thanks professor, I will think about that.

Skål för spänd stämning! :D:D:D

Framme i HK! Wooopie!

När vi kom till hotellet vi bokat så sa receptionisten “Sorry, there has been an overbooking but we have booked a five-star hotel more central. Also a cab is coming in a few minutes to pick you guys up, we already paid for that”.

Jag samlar mig i några minuter och tänker “var cool, Tina, VAR cool, just be cool”.  Slänger lite avslappnat med håret och säger “Eh, I guess that is cool, we can take that, i guess”. HAHA NEJ.

Jag hoppade nästan på receptionisten och “I loove you! Thank you, have a nice day! And yes I am a super desperate human being without any social filter, tihi”. Jacob kommenterade: “kan du kanske vara liite mindre extatisk”

“NÄ, för jag tänker inte vara det! Vi kanske har badkar nu Jacob, BAAAADKAR!”, svarade jag.

(vilket vi förresten har och badrockar)

Dock hann vi inte njuta så mycket av rummet när vi kom dit för vi gick på stan för att käka. Och efter maten går vi och shoppar lite och jag tänker, att Hong Kong kan inte leverera mer än nu. Eller jo, det kan det. För precis då ser jag en kändis! *celeb-alert*celeb-alert*celeb-alert*.

Några meter ifrån oss står en kille från twilight-serien och jag säger till Jacob omedelbart “JAAACOB DET ÄR EN KÄNDIS FRÅN TWILIGHT!!!”

“Är du säker Tina?”

“Typ 99.99% men jag kanske ska kolla en extra gång”, varav jag smidigt (smidigt för mig, inte för andra) går upp för rulltrapporna i köpcentrumet vi befinner oss i. Han åker upp samtidigt som jag är på väg ner igen och då kan jag se att det verkligen är han! Mitt liv var fulländat, först femstjärnigt hotell och badkar och nu en kändis!

… Så jag antar ni undrar vem det var? Han Edward kanske?

Eh. Nej.

Men då kanske han killen som spelar varulv och alltid tar av sig tröjan – för att han är så varm (på riktigt, han var varm).

Nä, det var inte han heller. Think again.

…. det var han som spelade ond och försökte döda Bella Swan i första filmen (men Edward räddar henne och får suga ut allt gift från hennes bett fast det innebär att Edward kan döda henne också! Åh gud…..det låter inte lika bra när man beskriver det i skrift). Så alltså, denna kille, Cam Gigandet:

(För varm för t-shirt, men öppen skinnjacka går bra. Bra prioriterat.)

Han spelade också Volchok i OC som för övrigt körde ihjäl Marissa Cooper:

Nu insåg jag en grej – jag skulle nog inte bara gått upp och ner för rulltrappor lite smidigt. Istället borde jag ha sagt “OMG it’s you… Volchok, you killed Marissa Cooper! And she and Ryan were just about to be together again, and have cute babies and live together forever.  HOW COULD YOU?!!

Borde praktisera mina *celeb-alert* skills mer noga till nästa gång…

Puss Hej/Tina

Hej alla glada!

Jag och Jacob pluggar för fullt för slutproven just nu och får tid i Macau närmar sig tillslut! Så vad har vi gjort egentligen under dessa månader? Tillåt mig guida er igenom minnenas allé.

Vi börjar i slutet av augusti, den 26:e augusti tog vi farväl Jacob’s mamma på arlanda och den 27:e Augusti satt vi på färjan till Macau:

Framme i Macau så fick vi världens kulturchock. Inga bilar stannar knappt vid övergångsställena och alla matställen ser typ läskiga ut (Vi åt på Mcdonald’s). På hotellet hade personalen (antar vi?) försökt dölja ett “litet hål” i väggen i badrummet och ville INTE veta vad som fanns där. Och vi var det enda västerlänningarna på hotellet vilket resulterade i att många… glodde… på oss (och detta var innan våra resor i Kina så vi var inte så himla vana).

Resterande dagar i Augusti så gick vi mest runt och var vilse, minns därav inte så mycket. Jo jag minns att jag levde på typ grönsaker och nudlar och vågade inte äta något “konstigt” som typ kyckling etc, haha (detta släppte efter ett tag, a girl’s gotta eat).

September:

Skolan börjar! Vi räknar ut att vi har 18 lektions timmar i skolan varje vecka. Både jag och Jacob undrar hur vi ska palla med detta typ av gymnasieschema. Det här är också månaden vi åker till Hong Kong första gången! Bor på ett nice hotell och hade så bra tur med vädret. Samt så slapp vi köer i Victoria Peak. *high five to us*:

OCH några veckor efter det, i slutet av september, fick vi lite hybris över Jacobs födelsedag. “Vi bokar ett fem stjärnigt hotell i Hong Kong, vad kan gå fel?”. Jo eh, just det, EN TYFON KANSKE!?! Fick inga pengar tillbaka på hotellet men Jacob fick fin frukost på balkongen och gå på lyx-bio.

Vi tog också igen vår Hong Kong resa  helgen efter. Var uppe i världens högsta bar *panik dyrt*. Men väldigt fancy.  Baren ägs av Ritz Carlton och toaletterna är liksom så fina att det finns lyxig handkräm vid handfatet (tips om man inte har råd med egen!)

Oktober:

I början av Oktober gjorde vi lite små utflykter i Macau, ex: vandra i Coloane:

Åkte till Disneyland! Inga andra utbytesstudenter ville följa med men jag antar att inte alla vill vara på “the happiest place on earth”.  Minns också att jag köpte ett par mimmi pigg öron och Jacob sa “Men Tina köp inte souvenirer i början, då måste du ju bära på det” och jag svarade “Eh, älskling, jag ska ha på mig dom, under tiden!”. Som sagt, jag har visualiserat den här upplevelsen sedan jag var fem år. Hehe.

I slutet av Oktober fick vi vårt första besök av Jacob’s mamma! Oh vad mysigt det var. Tur med vädret och Jacobs mamma var glad! Vi fick massa turistande gjort också:

November:

Vi på vår första resa till Kina! Till Yangshuo. Hade sjuk panik innan för resan då vi hade bokat en nattbuss på 9 timmar dit. Var ju en…upplevelse. Men fan vi kom dit en dag innan och fick chans att uppleva det här mycket mer.

Det var också i Yangshuo som jag övade på att vara lite äventyrlig:

December

Min pappa och brorsa kom i början av December och mamma hade skickat med massor av godis:

Vi gick på Kasino och min bror insisterade på att ha på sig fin kavaj. Grejen är att jag tror han hade visualiserat Macau att vara lite som Vegas men njae, det är det inte. Man klär sig typ finare till ICA Maxi i Sverige än vad man gör på kasino i Macau. Men för att göra det lite bättre så ville han också att jag klädde mig fancy! Och det gjorde jag!

Citat från min bror: “Asså är den där klänningen verkligen det finaste du har, har du inget med typ paljetter”

…nä

Vi hann också med lite turistande i Macau:

Och slutligen en resa till Hong Kong! Jag och Jacob blev uppgraderade på hotellet i Hong Kong (vi bodde på tre kvm istället för 2 kvm) och åkte till Lantau Island för att besöka världens största staty. Eller om det var en av de största, vet inte, googla det istället hörrni!

Platsen var ganska turistig men kände ändå så lugn! Kändes som jag ville sitta på marken och meditera på en gång (men då skulle någon antagligen alla turister stampat på mig, oh well).

Berättade också för Jacob om min nya upptäckt att man känner sig så lugn här och ska nog kolla upp det där med buddhism varav Jacob ska vara så jävla cool och säga “Vad heter Buddha egentligen då?”

“Eh…bbbbbbeeennggg..ttt”

(mycket bra räddning av mig)

….och vi får inte glömma heller – Sanya. Dock har ni ju precis läst om det. Men om ni inte gjort det:

– En båt sjönk (två gånger)

– Jacob klättra upp i en palm

– Guldkedjor och speedos var inne

– Det var mysigt!

Januari

Ja, vi har ju inte hunnit med så mycket, förutom Jacobs julklapp såklart:

Vädret på nyårsdagen var sjukt bra så vi bestämde oss en gång för alla att åka till Macau Tower och göra något coolt,  äventyrligt, avslappnat = allt som jag inte är.

Närå, det är ju ganska kul ändå att vara äventyrlig!

Hur som helst, så åkte vi till tornet och lyckades äntligen få vår studentrabatt (halva priset – är ok) och åkte upp i tornet. Vi hade valt att göra Skywalk X. Man går på utsidan av tornet utan relingar/staket och sitter fast i en rem på taket. Nemas problemas, är ju bara en höjd på 338 meter.

Vi började med att ställa oss vid kassan varav kassören frågar vad vi ska göra. Jag säger “Two people to do the Skywalk X please” och kassören svarar “ah, ok, only, the Skywalk X, dont you guys want to do the bungyjump instead, its soo much more fun, are you guys really sure?”.

Jag säger inget. Men var nära på att bara skrika högt “BECAUSE YOU CAN DIE AND I HAVE TWO CATS AT HOME WAITING FOR ME YOU IDIOT!”. Men eftersom jag är en lugn, cool och äventyrlig person så log jag bara lite.

Efter denna lilla diskussion (som aldrig hände officiellt) så fick vi papper att fylla på där det stod “I understand that if I die/get hurt/fall because of this company’s lack of safety, I will not sue them, because I signed this paper”.

*behöll mitt lugn och skrev på*

Vi bytte om och började gå på utgången där aktiviteten började. Vi får gå ut på direkten och vår guide börjar med att säga att hen hoppade bungyjump redan i morse för att testa en ny bungyjump lina; “Soooo fun and dope man” (för övrigt så blir jag sjukt misstänksam på personer som använder ordet “dope” och hoppar från ett torn på 338 meter för att testa en ny lina).

Nej nu låter det som jag total panikar. I sooo didn’t, det var väldigt kul! (efter jag förträngt att om jag ramlar så får jag typ skylla mig själv, fast jag sitter fast i deras säkerhetsutrustning).

Här är lite bilder:

Vi fick luta oss utåt från tornet och släppa händerna om vi ville. Var inte så bra på det. Jacob sa några gånger “lita bara på säkerthetsutrustningen, Tina”. Eh, nej.

Ni vet när någon tar kort från en speciell vinkel och man bara vet att “iihhh, den här vinkeln kommer INTE se bra ut” och så kollar man i kameran efteråt och tänker “nope”. Det här är en sådan bild:

Vi fick springa jättefort och slänga oss fram för att glida lite som man åker en linbana:

Efteråt åkte vi till en restaurang vi hade blivit tipsade om, Paddington house of pancakes. Stället har kanske 100 olika pannkakor och servitörerna har t-shirts där det står “We live for pancakes”, hade sådan lust att bara skrika ut “I live for pancakes too you guys!”

Försöker posa men ändå kolla in pannkakor samtidigt.

Slut!

/Tina

Ni där hemma har kanske undrat hur det går till när jag skrivet ett inlägg i bloggisen?

Här är ett exempel:

21:15: *ping* – jag får en idé! Jag skriver så det smattrar. En person sa en gång att jag skriver typ snabbare än jag pratar – alltså sjukt snabbt.

21:20 KLAR! Tänker för mig själv “kanske behöver korrekturläsa detta men äh, folk fattar väl vad jag skriver ändå!”

21:22 Lägger till några bilder. Funderar om jag verkligen ska lägga upp den där osmickrande bilden på mig själv men tänker “Hey, någon måste ju bjuda på sig själv, tihi!”

21:25:  Publicerar inlägget och postar på Facebook, yay!

21:27:  Åh ett meddelande på Facebook, måste vara någon som gillar mitt inl… nä.. det var Jacob.

“Ser att du har ett nytt inlägg, jättebra men eh, det finns några stavfel”

21:28: Svarar lugnt och sansat på Jacobs konstruktiva kritik “VAD DÅ FÖR FEL???!!!!”

21:30: Jacob svarar igen med “Jo, exempelvis har du skrivit typ demonstrera någonstans, men demonstrera gör man ju typ på…gatan, du menade inte protestera istället?”

21:35: Tänker “Åh Jacob fattar verkligen INGENTING av min vision” och stampar in i hans rum med datorn på höften och avslappnat och coolt säger “Ja du får gärna visa mig ALLA fel jag har, tack!”

21:36: Jacob börjar korrekturläsa ordentligt; “Jo eeh… först kanske det ska vara ett komma är, och kanske en punkt här….

*10 minuter senare*

… och slutligen, så ska det stå “mat” här inte “kat” va?

21:46: Jag utropar: “Nämen,då får jag väl lägga ner den här bloggen då!!!! INGEN KOMMER JU ÄNDÅ FÖRSTÅ VAD JAG SKRIVER I BLOGGISEN!” (kör ibland lite på kortet “missförstått geni” också.)

21:47: “NU TRYCKER JAG PÅ RADERA KNAPPEN JACOB!”

21:48: Inser att jag eventuellt har överdramatiserat denna “korrekturläsnings incident”.

21:49: Jag säger: “Närå, skoja bara älskling! Tack för korrekturläsningen” *puss* och uppdaterar inlägget igen.

En bild på mig och Jacob när han inte korrekturläser på min blogg:

(ni kan klicka på bilden för att se den i en större storlek)

Juldagen åkte vi på en utflykt med vårt hostel. Sjukt fina människor som åkte med och vi hade så himla kul!

På väg mot båten som skulle ta oss till en avlägsen strand:

Den här båten var INTE stabil (vilket jag illustrerar senare i inlägget, tihi)

Framme vid stranden, där man kunde golfa, chilla och åka beach buggy (körde den och den la INTE av) – ett mirakel.

“Many of you guys have wondered how I get this beach body… yeah you know I eat, thats all!”

Men…jag har ju inte kommit till det roliga än, när Jacob klättrade upp i en palm och vår båt sjönk på vägen tillbaka (hehe, OKEJ, jag… kanske….sänkte den).

Historien om när Jacob klättra upp i en palm och jag sänkte en båt:

Vi var iaf på andra sidan sundet (eller vad säger man?) och skulle fiska lite. Har ju tålamod = 0 så det gick ju inte så bra. Så, killen vi fiskade med och Jacob sa “we have to get some coconuts at least”. Jag trodde att dom skämtade (alltså jag vet att vi var på en öde strand men man kan köpa kokosnötter i varje gatuhörn i Sanya och vi är ju inte med i Robinson direkt…). Men fel hade jag och några sekunder senare ser jag hur Jacob sitter fastklamrad i en palm och typ hänger sig fast i en kokosnöt för att få ner den (*gulp*)

Och vi fick ner tre hela kokosnötter till slut, dock inte med hjälp av Jacobs klättrings-skills. Han fick bara massa rivsår och blåmärken. Inga kokosnötter. Men vårt båtsällskap fixade ner dom via ett palmblad som låg på marken (primitivt!).

Sååå, nu var det bara att lasta på kokosnötterna att dra hem… eller? Alltså vi satte oss alla tre i båten men det kanske var så att jag har liiiite svårt med koordinationsförmågan och typ… ja… “sitta still” så kanske pyttelite vatten sipprade in. OCH när detta hände så kanske jag stod upp eller något (minns inte) så mer vatten kom in. Jacob hann säga “Jag tror båten sjunk….jaha, nej nu gjorde den det” och vårt båtsällskap utropar: “SAVE THE COCONUTS PLEASE!!!”.

Eventuellt när vi försökte komma över det lilla sundet för andra  gången så kanske också detta scenario utspelade sig:

“Tina… SITT STILL… asså rör inte på dig… eh, fan, jag har massa vatten vid mig men vi flyter fortfarande… ok Tina… RÖR DIG INTE, blunda och tänk på något annat, annars kommer vi sjunka igen. “

“Jag försöker… JACOB… det är inte mitt fel, typ kokosnötterna ju!” *balanserar i mitten av båten på tre kokosnötter samtidigt som jag blundar och tänker “happy thoughts”*

…Under tiden som vårt båtsällskap skriker ut “Ok guys, I think we are sinking again, if, we do sink again, which we will do, I will save the coconuts BEFORE any of you, understand”  (hehe, tror inte han visste att jag typ satt på kokosnötterna, too bad!)

Anywho, vi kom typ i land. Sjönk en halvmeter från land men då var ju vattnet kanske 30 cm så vet inte om det ska räknas. Och nu antar jag att ingen vill fiska med mig. Men det är lugnt, för jag vill inte fiska med er heller!!!

Och för att bjuda lite mer på mig själv kan jag väl ge er en uppdaterad lista på fordon jag repat/sänkt/havererat:

Juni 2008- Röd au-pair bil – liten repa

December 2008 – Svart au-pair bil  – liten repa

Juni 2009 – Grön au-pair bil  – liten repa

December 2013 – liten elbil – kortslutning/haverering

December 2013 – båt/eka – sjönk x 2

Haha nu till fortsättningen av min reseberättelse kanske:

Traumatiserad  med en blick som säger “Var är min kokosnöt, Jacob?!”

Vårt båtsällskap, han är glad att vara vid liv men mest glad är han nog för sin kokosnöt:)

Mehehehe, coconut!

Jag letade till och med efter en “stabil snäcka” för att kunna skära av fruktköttet från kokosnöten. Alltså aldrig känt mig så primitiv som då. Nästa gång jag och Jacob åker vilse med skidorna i stadsliden så ska jag INTE lägga mig ner och gråta och säga att: “Vi kommer bli uppäten av vargar, jag lovar!” utan kommer vara ko lugn och säga:“Jacob, klättrar du upp i granen där borta så försöker jag hitta några stabila snäckor, vi löser det här!”

Avslutar inlägget med en söt hund! *fsjfklsjflsfjdkslfjslfjsdkl, I just want to cuddddlyyyy ittttt*

Puss hej!

/Tina

24:e December

Julafton! Klockan nio vaknade jag och frågade Jacob direkt om vi inte kunde öppna presenterna. Hehe, wiho! PRESENTER!!!!!!!!

Fick jättefina grejer som mamma hade skickat med och en digital fotoram av Jacob med bilder från vad vi har vart med om hittills under vår resa. Guuuuu vilken gullig pojkvän man har!!!!

Så vad gav du Tina?

Jo eeh.. asså… jag sa till Jacob att “någon gång älskling, ska du få en överraskning, när du MINST anar det”

Har alltså inte hittat något…

‘

Vi ville bort från fulla stränder och hyrde cyklar för att ta oss till en annan strand.

Framme… och lite mer Hawaii en första stranden ni fick se från förra inlägget va:D

Wiiii! Inte en massa folk och rent och fint! Vi betalade 100 kronor var för att hänga vid solstolarna på bilden och hänga vid poolen hos hotellet som ägde stolarna. Okej deal. (Pratade med en kille på vårt hostel som sa att man kan ta ner priset med hälften om man kör lite svart, men alltså både jag och jacob har ju street credd = 0)

Vi bestämde oss för att äta en svindyr men sjukt god lunch. Det var ju julafton:D

*glammig miljö, glammig tjej*

Chillade avslappnat i hotellets hängmatta också:

….

….Ohhhpss, det var visst inte jag. Så lätt att ta fel. Här är jag:

På kvällen åt vid buffé på vårt hostel, var mysigt och sjukt trevliga människor:

Pratar om något viktigt tror jag. HAHA, just det, kanske hade årets mest “akward” konversation vid bordet.

Jag pratar med ett tyskt par:

Jag: So you guys must be the german couple!

Dom: And you guys are the swedish couple!

Jag: Yes… its like we are the same unit.  You know me and Jacob had the same colour on our swimwear but we did not notice it until someone told us we matched.

Dom: That’s bad…

Jag: I know! But now I bought another one so we are cool now!

Dom: Yeah.. we have the same problem sometimes, recently we looked at the same colour for our winter coats…

Jag (exalterad): OMG, me and Jacob HAVE the same colour on our wintercoats!

Dom: Ehh… we never said we would actually buy them…

Jag: Ah ok.. of course… hehe!

 

Kramis/Tina

Den 21:a december tog vi flyget till Sanya, Kina’s egna Hawaii! Vi kom fram vid midnatt så den 21:a gick vi princip bara och la oss, vi börjar därmed från den 22:a December.

22 December

Vaknar vid 9-tiden och ser att det är molnigt… och lite kallt:(. Bestämmer oss ändå för att vi fan får göra något av denna dag. Vi är ju på Kina’s Hawaii!

Efter en timmes utforskande så märkte vi ganska snabbt att vi nog var dom enda som kunde engelska då det är ett charterparadis för kineser och ryssar.  INGA skyltar är på engelska och är det på något annat språk än mandarin så är det skrivet på ryska! Tihi!

Malin frågade om jag inte kände mig hemma med mina ryska rötter, nej, tyvärr, det finns bara ett max antal speedos och guldkedjor a girl can take så att säga.

Hittade dock ett mango-shake ställe med engelska menyer så det var lite upplyftande:

Försöker le lite avslappnat  samtidigt som  jag försöker ignorera antalet speedos och hawaii skjortor på stranden…..

Jag och Jacob ville vara beredd faktumet att vi kanske skulle ha molnigt och kallt hela semestern så vi tänkte – vi är på stranden nu så vi tar lite schyssta strand-bilder så kan vi sitta på balkongen och läsa typ.

Jacob: “Tina, du kan gå liiite längre ut, kommer inga vågor, lovar!”

Oki…

(edit: nedanför bild ska vara en gif! tryck på bilden om den inte funkar)

Men faktumet är att den första förmiddagen var inte BÖRJAN på semesterns low-point, det VAR semesterns low-point och semestern blev bara bättre och bättre efter det:D

Vi blev rekommenderade av hostelet att gå och käka här. Ett mattorg med mycket BBQ käk och öl!

Och det var sjukt mysigt, nu infann sig semester känslan direkt och vi glömde helt bort hur extremt turist kitschigt och exploaterat Sanya är. Och maten.. åh så himla gott!

“Tina ät inte på brödet direkt, tänkte ta några snygga foton på maten…. jaha… du har redan ätit av båda sidorna… eh… skitsamma”

*ooohps* (därav inga bilder på maten, hehe)

23:e December:

Solen sken! Wiho! Dags för stranden:

Även om denna strand är så himla långt från Hawaii man antagligen kan komma så var det skönt med sol:D

Måste ändå ge credd till de turister som köper en hel outfit med hawaii-mönster. Är man besviken på att Kina’s Hawaii inte kommer upp till ens förväntningar så kan man iaf ha en schysst outfit!

På kvällen drog vi in till Sanya City och gick på marknad, synd att övervikt är dyrt, hehe:

Foto på mig vid strand promenaden. Försökte hitta något ställe att äta och var…omöjligt. Hamnade på Mcdonald’s och SKÄMS EJ ÖVER DETTA… längre.

För att summera våra Mcdonald’s besök i citat:

1-5:e besöket: “Tina, vi tummar på att vi inte säger det här till NÅGON” *tummar och gör hemligt handslag*

5-10:e besöket: “Alltså jag vill ju någon annanstans än det här men.. eh.. vi säger inte till någon va?”

10-15:e besöket: “Nej vi har nog inget val… eh… synd…hm…jag kan skippa pommesen! Och vi kan lova varann att vi inte äter hamburgare i Umeå någongång, oki?”

15-20:e besöket: *kollar på varann* “Asså jag bryr mig fan inte längre” *kollar på kassören* “Can I have a large meal pls, and som extra nuggets on the side, no it’s only for me…yes”

Slut på del ett/Tinis

För någon vecka sedan så fråga jag Jacob om han ville med till en mindre stad i Kina, Zhongsan (asså bara 1 miljon invånare, vad äre för jävla skitby?). Vi blev inbjudna dit av en doktorand-student (Steven) som ska till Umeå och plugga.

Jag nämnde också i förbi farten att vi skulle bli bjudna på boende och Jacob protestera direkt, för helst vill vi inte bli bjudna på någonting, det gör oss extremt obekväma. Vi får bjudnings panik för en liten kanelbulle (jag vet! hur ska man någonsin kunna betala tillbaka det??!!). Men vi vet också att ofta i Kina så gillar man att bjuda, speciellt om man bjuder in till sin egen hemstad, det ska liksom va så.

Vi anlände till Zhongsan runt 2-tiden och trodde vi hade hamnat i någon öde stad men den lilla pendel stationen var visst bara lite ute på vischan. Efter fem minuter var vi inne i stan och skulle lämna våra grejer där vi skulle sova över, i en lägenhet trodde vi, men det var visst ett av Zhongsans finaste hotell. Med morgonrockar och tofflor på rummet och fri frukost!!!

*bjudnings panik X 100 000 000*

Det är VÄLDIGT vanligt med att toaletterna ska vara lite snyggt inglasade, gärna med utsikt från toaletten:))

Efter vi lämnat våra grejer så frågade Steven om vi inte skulle hälsa på skolan han jobbar som lärare i och diskutera lite saker om Sverige. När vi anlände till skolan blev vi visade till ett konferensrum. Jacob kollade på mig frågandes och säger “VAD FAN, har du gett oss in på Tina?”, varav jag svarar “Ehhhh… jag vet inte…. vi kan väl bara köra på lite…”

Och precis när jag säger det kommer super-chefen för humanistiska fakulteten in i konferensrummet, ger oss en folder om universitetet + hans visit kort (på kinesiska) samt ber oss sätta oss ner. Och där sitter vi i fem minuter innan någonting händer, samtidigt som en person står vid dörr öppningen och tar kort med någon super kamera, *klickklick*, *blixt* och så kommer första frågan från super-chefen (vilket Steven får översätta till oss): “Sweden is such a small country, and now you are a really strong country and rich, why is that?”

Jag och Jacob kollar frågandes på varandra, Jacob viskar lite lätt “Ehhhh…vad fan ska vi säga?”. Jag säger: “Jag tar det här älskling!!!!”

“One day there like was this ring guys, which made people suuuuuuper evil in Sweden. Until a hobbit named Frodo went on a loooooooong journey, I mean it was super intense, he almost got killed and stuff. But luckily we had som elves, dwarfs etc to save his ass and then he destroyed it and here we are now. The utopia of the world!

Neeeeeej, det är ju sagan om ringen. Hehe. oohps. Ärligt talat minns jag inte vad vi sa. Vi fick båda blackout och sa till varann efteråt att vi nog “ord bajsa” rejält. Hoppas verkligen inte detta blir integrerat i någon form a skolmaterial. Hehe.

Efter 30 minuter som kändes som kanske två timmar så blev vi slut grillade om Sverige och började turista lite. Men först skulle vi hälsa på Stevens dotter, 6 år. Grejen är att det är svårt att förklara för någon som bor lååångt ifrån Europa vad Sverige egentligen är för något, inkl. en tjej på 6 år så Steven hade sagt till henne “It’s where the snowmen and santa lives” varav hon var sjukt extatiskt när vi träffades!!! Jag var typ som en gud till henne efter att ha gett henne en choklad kalender med jultomten på. Eller i alla fall en tomtenisse.

Nästa dag så åkte vi runt lite till i Zhongsan, inklusive en fin park med elbilar som gick att hyra. Gud va kul tänkte jag! Vi hyrde en bil för 40 kr med mig själv bakom ratten och när den går 15 km/h hur ska jag någonsin kunna havereras?

… Sedan hände det här. Bilen stannar i en uppförsbacke.

“Heeey guys, nooo, nothings wrong with this car, just like to push it up a hill, hehe”

Vi fick haffa en parkvakt på vespa som fick ringa uthyrningsföretaget för att fixa till bilen. Fick sedan reda på att det var p.g.a att vi hade åkt uppför för höga backar och kört i “förbjudna” områden. Men ärligt, kolla skylten här nedan, KANSKE, vi åkte förbi den innan bilen braka ihop, men det kunde ju stått vad som helst! Kanske: “pls, take this car up a super high hill, it’s a ride you will never forget!”

Och hur det känns att lägga till en mini el-bil på listan “Antal bilar Tina repat/havererat”- det känns bra. Om man är bra på något så tycker jag man bara ska “köra på”.

Kramis!

Tina