Hej.

Har fått jättemånga frågor om hur jag kommer att hantera, amen ni vet, FÖRÄLDRASKAP.

NEJ. Ingen har någonsin frågat det. OCH TACK OCH LOV FÖR DET!!!

Jag vet nämligen inte.

Jag, för inte så länge sedan, när jag insåg att jag hade en bebis i magen och jag skulle bli en mamma (på riktigt).

Allt jag vet är att jag verkligen känner att jag behöver en föräldrakurs. En sådan kurs som 16-åriga tjejer och killar går på och som är med i MTV-serien “16 and pregnant”.  Inte för att  träffa min bebis framtida bästisar, NEJ, för att jag genuint vill lära mig hur man byter blöjor och typ inte tappar en bebis. När andra föräldrar diskuterar om de ska köpa färdig barnmat eller göra egen barnmat så är jag upptagen med att tänka tankar som; “får inte tappa bebisen” och “hjälp mig”.

Det står i min aupair-ansökan från 2007 att jag har mer än 200 timmar erfarenhet med barn. Men det är ju fejk! Min mammas kompisar skrev på papper som intygade att jag hade varit barnvakt flera gånger (det hade jag inte). Och min granne på den tiden erbjöd sig att “låna ut sina barn” för så att jag kunde ta foton som bevis på att “jag faktiskt har 200 timmars erfarenhet med barn” (vilket jag fortfarande inte hade) (jag hade bara vuxna människor i min närhet som skrev falska referenser och “lånade ut sina barn i 10 minuter för några foton”) (*bästa typerna av vuxna att ha i ens närhet*) (*obs EJ ironisk*)

Okej. Jag vet en sak. Precis som i aupair-ansökan från 2007 ska jag fejka. Jag ska fejka allt! Precis allt!!!

Tre exempel:

1. Äta mat vid matbordet

Varför jag tror man gör det: …man har en jättedyr soffa? Det är hyfs? Ärligt. Kan ej relatera.

Vad jag (och Jacob) kan göra: Att från och med nu äter vi vid matbordet. Och sedan så kommer det att kännas naturligt. Redan nu så PRATAR vi vid matbordet. Exempelvis idag så berättade jag att jag var så förstoppad att jag hade så ont att jag inte kunde sitta. Och sedan sa Jacob “okej, bebisen är lite PAIN IN THE ASS!” och jag bah “hahahahaha JA BOKSTAVLIGT TALAT, visstedekulattätavidmatbordetochpratamevarandraälskling??!!!”. 

2. Inte svära så himla mkt

Var man inte ska göra det: för man inte vill att ens barn ska börja förskolan och hens första ord är typ “FUCKING FUCK” (blir dålig stämning).

Vad jag ska göra (ej Jacobs problem): vet inte??!! Försöker tänka på vad jag säger INNAN jag säger det och inte EFTER. Något som kanske kommer att gynna mig senare i livet också. Så jag ska TÄNKA. Inte bara gå på magkänsla helt enkelt.

3. Försöka upprätthålla en idé av att precis ALLA i HELA världen bara äter godis på lördagar. 

Varför man gör det: för man vill inte att ens barn ska ha ett rent helvete hos tandläkaren? Typ?!

Vad jag kan göra (vet ej om det är Jacobs problem heller – är osäker):

…alltså det här måste vara det största skämtet någonsin. Jag förstår inte hur jag kunde gå på det här?! Medan jag trodde att godis BARA var en lördagsgrej så fikade min pappa på jobbet var och varannan dag. Jag vet det här för jag arbetar på samma jobb som pappa gjort i 30 år och vi fikar typ hela tiden!!!

Men nu förstår jag att jag måste göra samma sak. Jag måste fejka att jag typ bara äter godis på lördagar och upprätthålla någon form av fasad. Och jag är verkligen superdålig på att ljuga! Så svaret är; jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra.

Men jag vet att det finns fika på jobbet imorgon och det kommer jag inte tacka nej till. Hehe.

Kontentan är i alla fall att jag insett att alla föräldrar måste fejka precis allt fastän allt vi vill är att äta pizza i soffan, svära och äta godis.

Nej, nu måste jag gå eftersom jag har ett starkt behov av att googla “ont i analen gravid förstoppad???!!!!! hjälp???!!”.

Skoja : P

Redan gjort : P

Antingen har jag ett allvarligt fel. Eller har foglossning. Eller är förstoppad. Eller har jättemkt hemorrojder.

Älskar att vara gravid : P

Pusshej!

Tina

 

Nu är jag halvvägs in i graviditeten och min bebis är 20 veckor.

*tjo*

Enligt mina graviditetsappar (har tre stycken) är min bebis lika stor som ett marsvin, en mango eller en pannkaka! Så rimligt!

*döper min bebis till Tim Turbo Tornado efter mitt marsvin som dog 2001* *R.I.P*

Men till något annat. För några veckor sedan hörde jag att någons tjej typ grät varje dag efter 4-5 månader in i graviditeten. Och jag var sååå kaxig för ärligt talat var jag superstabil. Jag använde liksom logik i min vardag (händer aldrig annars). Grät typ aldrig (händer aldrig annars heller).  Och om jag kunde knarka graviditetshormonet oxytocin…SÅ SKULLE JAG GÖRA DET.  Helt klart.

……..några dagar senare kom gravidpsyket som ett brev på posten…..

*mitt instabila psyke på ingång söndagen den 22 april*

Egentligen borde jag ha sett tecknen tidigare. För det har funnits tecken. Men jag har mest tänkt att problemet inte låg oss mig utan hos alla andra. Felet ligger ju aldrig hos en själv utan alltid hos alla andra! Är ju lag på det!

Exempel:

1 . Har ett starkt (jättestarkt) behov av att STÄMMA Jacob (FÖR ALLT ÄR HANS FEL!!!)

Ibland så glömmer jag bort att jag liksom är gravid (korta stunder) och när någon har påmint mig så har jag bara tänkt.

*åh gud* *det här barnet ska ut* *inte det hålet tack*

…MEN…NU….efter den 22 april så känner jag liksom mer;

*nej* *vill ej göra det här* *inte det genom det här hålet* och sen *VEM FANS FEL ÄR DET HÄR???”

…efter det brukar jag se ner på min mage. Kolla på Jacob. Se ner på min mage igen. Och så inser jag att…

….allt är Jacobs fel. Självklart är allt Jacobs fel. Det har ju alltid varit hans fel. Hela tiden.

Sedan googlar jag saker som; “hur man stämmer någon man är gift med”.

…dock (tyvärr) hinner jag aldrig längre än att googla för helt plötsligt behöver jag hjälp med att komma upp ur soffan (eller något annat) och då inser jag att jag inte kan stämma Jacob nu.

Det får blir senare:p När han minst anar det:P

*tihi*

2 . Jag kallar Livsmedelsverket “gestapo” (ibland).

Innan den 22:a april så var jag mer; “ohhhhhh ingen brieost för mig heheheh, aja det går väl an. *tihi*” och nu är jag mer; “LIVSMEDELSVERKET FÖRSÖKER KONTROLLERA MITT LIV!!! Typ som Gestapo!!!”

Då säger Jacob “…ohhh nu är du lite hård va…”

…och då säger jag;

“DU FATTAR INGENTING DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT BLI AVRÅDD ATT ÄTA BRIEOST!!!”

…och då säger Jacob;

“….men alltså du äter ju knappt brieost ändå…”

…och då säger jag:

“DET GÖR JAG VISSTE, ÄTER HELA TIDEN, Å FÖRRESTEN ÄR ALLT DITT FEL OCH JAG SKA STÄMMA DIG FÖR JAG SKA FÖRLÖSA DITT BARN OCH JAG KOMMER BLI INKONTINENT!!!”

Sedan lägger jag fram en kalkyl på alla inkontinensbindor jag kommer att få köpa under min livsstid (dvs. jättemånga) (kommer att bli jättedyrt).

En representativ bild över hur jag stämmer Jacob på 193014924082 sek som ska gå till en livsförbrukning av Tena Lady. 

3 . Vill gråta hela tiden.

Amen ni vet: P Det vanliga: P Ny dag : P Nya möjligheter att gråta : P

Men vill inte tycka synd om mig. Jag är en gravid kvinna med ett syfte! Jag tycker inte synd om mig själv, tvärtom, jag stämmer ju Jacob och kallar bara Livsmedelsverket för “gestapo” (NORMALA saker som ALLA gravida GÖR).

Det finns också killar att tycka synd om. För tjejer kan vara sååå jobbiga. Det har jag läst på familjeliv.se.

…exempelvis det här inlägget av “endagimorgon”:

*eget barn – kul* *bonusbarn som kommit med på köpet – *usch*’

…eller det här inlägget av “Robin MiniMe”:

 Själv har det gått knappt fem månader:P kul:P eller som en annan skulle säga “FYFAN!”.

…vet inte vad jag vill komma med det här förutom att:

• Jag vill stämma Jacob.
• Jag hatar Livsmedelsverket.
• Det är synd om killar också.
• Fast egentligen inte.
• Det är jätteviktigt med knipövningar .
• Om Tena Lady vill sponsra mig så går det jättebra. Tack.
• Skrev det här inlägget bara för att visa vad jag hittade en tråd på familjeliv där killar typ bara klagar på sina gravida flickvänner (LÄNK) (går också att söka på “arg gravid kvinna”) (det var så jag hittade den).

Pusshej<3

Tinis