Innan vi börjar. Kim Kardashian Game är det bästa gratisspelet som gjorts. Det är som the Sims fast man blir kändis och bästis med Kim Kardashian. Jag har just nu 59 000 fans, en lägenhet i Hollywood och ett sommarhus i Miami. Det är det bästa som har hänt mig.
Jag: Visste du att man inte ska kolla på någon skärm innan man lägger sig. Typ telefon och så.
Jacob: mmm…
Jag: Ja, man ska inte kolla på någon skärm en timme innan läggdags. Det finns det forskning på, jag läste det någonstans…eller…öh…såg…det på YouTube… kanske. Skitsamma, det ska vara superbra!
Jacob: ok.
Jag: …OCH JAG TKR VI SKA BÖRJA MED DET ÄLSKLING!??!! *WOOP WOOP*
Jacob: … och göra vadå?
Jag: Ja, typ, kanske, läsa. Finns ju massor att göra. Herregud! Nu kanske jag äntligen kan börja Yoga eller lyssna på podcasts och du vet lära mig saker.
Jacob: Du vet att du har spelat Kim Kardashian Game på din telefon, typ hela dagen.
Jag: mmm..men…
Jacob:…och när jag frågade om du ville spela spel med mig så var du upptagen. Med att spela Kim Kardashian Game.
Jag: Ja, men du fattar ju ingenting! Du vet inte hur det är. När Kim behöver mig så behöver hon mig och jag var tvungen att vara med på en fest i tre timmar och…och..om jag inte gör det får jag dålig publicitet samt FÖRLORAR FANS! Förstår du vilken stress jag befann mig i???!!!!!!
Jacob: …
Jag: …förresten så spelar det ingen roll vad jag gjort idag, HUVUDSAKEN är att jag inte spelat Kim Kardashian Game på en HEL timme, innan läggdags. Precis som jag hört talas om på YouT…öh, jag menar läst…om…
Jacob: Du menar när du för en timme sedan slutade spela Kim Kardashian Game för att kolla på Paradise Hotel… på tv’n.
Jag: …öh….ja.
Jacob: …
Jag: MEN TV RÄKNAS JU INTE????!!!!
Jacob: …
Så himla typiskt! Jacob är precis som en sån person som ska förstöra när man vill göra något bra. Precis som när man googlar hur man “äter nyttigt” och man bah; “VADÅ SKA JAG INTE ÄTA CARBONARA MED VITLÖKSBRÖD VARJE DAG, seriöst vad lever vi i för samhälle, det är ju MAT?!!?”
Jaja. Har inte tid att bli upprörd. Är mitt inne i en “photoshoot”…and its like super important because its gonna be like a cover and everything and my fans will love it…so. Also, I need another beach house.
1. Jag var illamående.
2. Jag hade ont i huvudet.
3. Jag och Jacob behövde städa vår lägenhet och det orkar jag inte för jag har ont i huvudet och var illamående.
4. Jag måste plugga. 😦
Så… jag gjorde som vem som helst skulle gjort i min situation, nämligen lägga mig i sängen med täcket över huvudet, bita i täcket och samtidigt göra ett riktigt jävla avgrundsvrål.
“…älskling, jag visste inte att det bodde en dinosaur hos oss”
“Inte jag heller, men det gör det, ANTAGLIGEN!”
“…”
*thIs iS mE TaKe It oR LeAVe It BaBy*
Så. Det var min morgon.
Åh, gud, fick precis en flashback från gårdagen när jag var på fest höll ett s.k brandtal till varför jag kollade så mycket på “skräp-tv” (till någon jag känt i fem minuter)
“LISTEN… its like this…”
“You, have NO idea!”
“…when I study I get so exhausted, my head becomes so full of knowledge that there is not room för anything else..there is just so much smartness.”
“…my brain gets completely constipated and I need to make room, for more, more information…”
“…and…the only thing that can help me is reality tv…its ttth..ee…eh…
..only thing…”
*fem minuter senare*
Jag: “…its, basically diarrhea for my brain. So. That’s. It.
Person jag känt i fem minuter: “Wait, WHAT!?”
Jag: “Yes…what?”
Person jag känt i fem minuter: “Did you just compare watching reality shows as having “diarrhea for your brain” ?”
Jag: “EXACTLY!!!!!!!!”
Person jag känt i fem minuter: “Do you realize that if you have diarrhea you are totally….you know…emptied…?”
Idag jämför vi Internet 2001 och Internet 2015. Vad hade man för användarnamn? Hur mycket var man uppkopplad? Varför klippte sig Tina som Nick Carter?
Allt det här kommer ni att få veta nu.
Då kör vi.
Internet 2001 vs. 2015 – en sammanställning:
1. Användarnamn:
År 2001: Beroende på…man hade liksom ett användarnamn till varje tillfälle. Allt ifrån handboll007 (hotmail) till 389024820394890138109 (ICQ) till typ andra användarnamn som är för piniga för att avslöja här.
…typ mitt första användarnamn på Lunarstorm. Minns ni förra inlägget där jag skrev typ “kom ihåg att våga göra saker….för allt som kan gå fel…kan alltid gå rätt…eh”.
Precis det.
Det gäller inte att vara tolv år och skapa sitt första användarnamn på Lunarstorm, för precis allt som kan gå fel, går fel! Jag lovar!
…och man kan inte blanda “sexy” och “dream about me” och tro att det står för skilda saker…för om man sätter ihop de två orden, så blir det något helt annat, DET KAN JAG LOVA!!!
Gah, orkar inte mer. Vill ni veta exakt hur det gick till så kan ni läsa om det här (länk), har inte tillräckligt med självdistans idag för att berätta om det (igen).
År 2015: Mitt eget namn, mestadels. Vilket känns skönt eftersom min historia med att välja användarnamn under eget ansvar inte har fungerat…antagligen.
2. När man är uppkopplad:
År 2001:Efter klockan 18 för när man är 12 år och “hänger dagligen på Lunarstorm och mIRC” så lyssnar man på mammis!
Nä, problemet var egentligen inte att mamma sa “INTE EFTER 18 TINA!!!!” utan att det var så himla svårt att smyga med det. Enda gången man kunde vara på Internet innan kl. 18 var när ingen var hemma. Jag kunde var expert på att smyga till datorn, stänga av ljudet på datorn, skriva på tangenterna så tyst som möjligt. Men det spelade ju ingen roll för så fort jag tryckte på knappen “koppla upp” så hände…alltid…detta:
“TINA, jag sa efter 18! Du vet att det är dubbelt så dyrt nu!”
“MEEEEN JAG TRODDE KLOOCKAN VAAAR DEEET”
(det var den inte)
År 2015: Hela tiden. När jag vaknar. När jag går och lägger mig. När jag säger till Jacob att jag “inte gör något” fastän jag egentligen scrollar igenom Kylie Jenners Instagram för 100:e gången.
En gång gick det så långt att jag typ…glömde…bort… Jacob.
Jacob stod i duschen och frågade efter en handduk. Så jag hämtade en handduk.
Sedan råkade min mobil vara typ exakt där handduken var.
…okej, mobilen var i ett annat rum men fortfarande, supernära…
…eller i alla fall på samma våning…
…i alla fall…jag började surfa på mobilen istället. Gick in på Aftonbladet, någon blogg, som länkade till en annan blogg, så jag gick in där också, sedan Facebook, en till blogg, en till blogg…och…
….jag glömde…Jacob… duschen…i 20 minuter.
Jag hörde inte ens honom när han ropade “VAAAR ÄR HANDDUKEN??!!” i 15 minuter. Fastän jag var på samma våning. Fem meter bort.
Kanske vore det här typ okej om det aldrig hände igen. Att det bara vara precis den här gången. Men det var det inte. För samma sak. Exakt samma sak…hände…igen.
Dagen efter.
*ohps*
3. “Minnesvärda ögonblick”:
År 2001: När jag installerade mIRC.
För er som inte vet vad mIRC är så kan jag berätta för er att det är som en chatt klient där man får tillgång till massvis av chatt-rum. Det var en helt annan värld, en tid innan profilbilder och presentationer som visade “vem man var”.
Jag var tolv år när jag lyckades installera mIRC helt själv. Jag minns hur förvånad jag var då, för en 12-åring, så verkade allt superkomplicerat! Jag hade ju liksom slutat med Barbies för bara några år sedan och nu skulle jag liksom installera en chatt-klient helt själv??!!
Jag minns också hur himla glad jag var att jag hade lyckats installera det. Helt plötsligt befann jag mig i en värld där jag kunde vara precis den man ville vara. Hette jag “gullig_tjej” på mIRC då var jag en gullig tjej! Inget annat!
…helt plötsligt var jag inte den mulliga tjejen längre. Jag var ingen tönt. Någon som någon kunde säga elaka saker till. Jag var inte tjejen som hade ont i magen innan skolan för jag var rädd för vad någon skulle säga om mig. Jag var allt jag inte var. Vilket var skönt när man annars gick runt och var konstant obekväm med hur man såg ut, hur andra såg på en och vem man var. Det var som en plats där jag kunde vara fri.
…och kom ihåg… om du hängde på mIRC år 2001 på chattrum som “varbergagården” och “mellringe”…kom då ihåg att gullig_tjej var….den… här: Hehehehehehe.
Sidnotis – den här frisyren kommer från att jag var superkär i Nick Carter när jag var liten och mitt bästa sätt att komma nära honom var att typ klippa mig nästan exakt som honom (+ köpa varje Frida-tidning som hade artiklar om Backstreet Boys).
Nick Carter kommer aldrig att få veta det.
En gång blonderade jag två (tjocka) slingor längst fram för att komma närmare Nick Carter ännu mer. Men jag såg inte ut som Nick Carter alls. Istället så liknande jag mer och mer sångaren i B-pojkbandet “The Moffats” från Kanada.
“….don’t do it Tina, don’t put those highlights in, you will not get closer to me, you just look like the singer in The Moffats and you know that they are a super cheap copy of us….from Canada…come on Tina…don’t do it….”
“…sorry Nick already did it…ohpsiee….”
Gah. Måste. Fokusera. Vi går vidare.
År 2015:Typ att jag har en blogg där jag kan skriva om traumatiserande barndomsminnen och ha kul samtidigt. Sparar in på mycket dyr terapi. Nu kan jag spendera pengar på något annat kul!
*woop woop*
Pusshej/Tina
ps. Googlade på bilder på Nick Carter och hittade den här:
Extremt tacksam över att jag inte “ville komma nära” och “klippa mig exakt som Nick Carter” när han såg ut så här. Man kan verkligen se livet från den positiva sidan, hela tiden! ds.
ps. 2. Om ni fortfarande är intresserade av min Giveaway kan ni läsa om det HÄR. Jag lottar ut förstoring av ett av mina foton som jag tog när jag var på safari. Tävlingen pågår till den 10:e september och man kan tävla via Facebook och Instagram. ds. 2
Det här blir nog det sista inlägget jag skriver om min tid som volontär. Ett av det bästa sättet att lämna ett kapitel bakom sig är att summera vad man lärt sig.
Det är det jag tänkte göra nu.
Om jag har lärt mig något…jag har lärt mig massor! För att dock inte göra det här inlägget till en roman har jag dock kortat ned det med några punkter.
Jag har också mitt livs första giveaway. Info finns i slutet av inlägget (:D).
Okej, då kör vi:
1. Ta hand om 24 barn i ett klassrum: …på swahili. Vet inte hur man gör det på svenska ännu. Men det är garanterat bättre än den gången jag åkte till USA som au pair, brände hål i en säng och fick sparken.
Så…det…känns…bra.
2. Vara kreativ: Jag har aldrig sett mig själv som en kreativ person. Kanske för jag aldrig uppfattat vad kreativitet faktiskt innebär och att jag alltid tänkt att en kreativ person typ…målar.
Här är en bild jag målade för fem minuter sedan:
Precis.
Men, i Tanzania så insåg jag att det finns tusen sätt att vara kreativ på. Det kan handla om att skriva, ha ideér och lösa problem.
…och…jag kan intyga att vara ensam med 24 ungar i ett klassrum i Tanzania (på grund av att den brukar vara huvudlärare är sjuk i malaria)…ja, då, är man kreativ.
KAN JAG LOVA!!! HELT KLART!!!
Hehe.
3. Problemlösning: Hela min vistelse i Tanzania handlade om att lösa problem. Det var typ oundvikligt och egentligen inget dåligt. Det kunde vara allt ifrån att jag skulle välja ny volontärplats på ett bra sätt, dagliga situationer på barnhemmet, till hur jag skulle fördela pengarna från insamlingen på ett smart sätt.
Det jag lärt mig mest av att lösa problem dagligen är att det verkligen handlar om att bara göra det. Lita på sig själv och bara göra det. Oftast kan vi ta bra beslut bara vi tror på oss själva.
4. Ta egna (svåra) beslut: Innan Tanzania har jag tagit egna beslut. Men jag tror inte jag tagit så svåra beslut i mitt liv, när jag liksom känt ett stort ansvar. Det har alltid funnits en chef att fråga när en situation uppstår. Mamma, pappa, Jacob, en kompis.
Men i Tanzania så var jag många gånger själv i mina upplevelser. Det var bara jag som kunde ta slutgiltiga beslut. Ingen annan. Det fick mig att förstå att jag kan ta svåra beslut själv och att det kan vara svårt att hantera det efteråt.
Jag hade svårt att hantera det.
När jag skulle bearbeta allt när jag kom hem så återkom jag alltid till beslut jag tagit. Även hur genomtänkta de än var så visste jag inte hur jag skulle på något sätt godta det. Jag hamnade flera gånger i en ångest-bubbla som var vidrig att befinna sig i och att ta sig ur. Jag var så himla rädd att gjort fel (fastän jag aldrig gjort något fel i efterhand, allt hade ju gått bra!). I slutändan handlar det inte om mina prestationer i sig utan att jag var livrädd för att inte duga. Jag har nog vart rädd för det sedan jag var liten, men det var när jag tog svåra beslut som jag verkligen förstod hur rädd jag faktiskt var.
Men det i sig var också en erfarenhet, i slutändan kommer vi alla få ta svåra beslut. Beslut som varken är 100% rätt eller fel. Det handlar hela tiden om hur vi hanterar det. Jag är glad att jag insåg hur jävla livrädd jag alltid varit för att inte duga. Nu när jag vet om det så kan jag göra något åt det. Det kanske tar lång tid, men jag är glad att jag insett det här nu och inte om tio år.
5. Att vara modig: Jag vågade göra massvis med saker som jag inte trodde att jag kunde göra. Exempelvis, ta hand om 24 barn i ett klassrum (på swahili) eller ta dala dala (“kollektivtrafiken”) själv utan att typ kunna ett enda ord swahili. Att bara åka till Tanzania var en grej i själv.
…och kom ihåg… när du är rädd för att göra något tänk då att allt som kan gå fel också kan gå rätt. Heh…………..eh………….
…………………..
Åh, gud, kul att jag är bra på att motivera. Men kontentan är, du kommer egentligen aldrig ångra att du gjorde saker som du är rädd för. Jag har gjort det, flera gånger. Ibland har det gått bra. Ibland har det gått superdåligt (exempelvis, när jag dök för första gången, fick panik och drog ut syrgasslangen på några meters djup).
…men det löser sig oftast (lever ju fortfarande!). Gör det inte det så är det så livet är, allting löser sig inte. Saker löser sig inte även fast man inte gör läskiga saker. Saker löser sig inte när man faktiskt gör läskiga saker. Hur vi än gör så går livet upp och ner men vi lär oss mer av att göra läskiga sker än att inte göra det alls.
Så! Då var vi klara.
Det här var min lilla summering av Tanzania. Alla inlägg finns under kategorin “Volontär i Tanzania” (länk). Som några av er läst så har jag delat med mig av fina saker men också saker som vart mindre bra. Mindre bra saker som kanske påverkar er syn om vad det innebär att vara volontär i Tanzania. Men jag vill verkligen understryka att min verklighet inte behöver vara någon annans. Det finns personer som har peppat mig via bloggen som har haft världens bästa upplevelser (på barnhem dessutom). Jag beskriver ofta en väldigt patriarkat miljö. Men det betyder inte att det är så för alla. Finns ju exempelvis barnhem som sköts av kvinnor och miljöer där kvinnor har makten över sin egen situation på ett helt annat sätt.
Hur som helst, jag är jag så himla tacksam över att jag fått dela den här upplevelsen med er som läser. Det har vart kul och stärkande. Det är också därför jag tänkte ha min livs första GIVEAWAY!!!!
*woop woop*
Så, vad kan man vinna? Jo, en förstoring/affisch av valfri foto som jag tagit när jag var på safari. Jag har aldrig tagit så fina bilder i mitt liv och hade det inte vart så att jag bor i en lägenhet med citrongula väggar med massor av hål i skulle jag investera i det själv också (heh).
Exempel på bilder som kan hängas upp i ditt hem:
Vi kommer sedan överens om en bild som ni vill har förstorad och jag skickar den direkt till dig. Det finns flera bilder i detta inlägg (länk ). Du får också självklart välja mellan alla bilder jag tagit men som inte finns med på bloggen.
Hur tävlar man:
Via Facebook:
Dela det här inlägget via Facebook. Du kan också dela ett annat inlägg som du gillar i bloggen. När det är gjort kommenterar du i inlägget nedan. Alternativt kan du skicka ett meddelande via Facebook (om du är vän med mig där). Sista dagen att tävla är den 10:e September. Jag lottar sedan en vinnare inom 1-2 veckor efter tävlingen avslutas. Om du kommenterar via blogginlägget nedan glöm ej din e-postadress så jag kan kontakta dig.
Via Instagram (tävling avslutad): Lägg upp en bild på Instagram, gärna en bild som man kan vinna som förstoring (exempelvis via en screenshot på mobilen). I beskrivningen för bilden skriver du att du är med i tävlingen, länk till mig blogg (www.tinis.me) tillsammans med hashtag #tävlingtinispunktme. Du skickar sedan antingen ett mess via Facebook, ett meddelande till min e-post eller kommenterar detta inlägg. Glöm inte din e-postadress så jag kan kontakta dig.
Det är fritt fram att dela med sig av tävlingen till alla man känner som skulle uppskatta det här. Alla får självklart tävla så länge det finns en svensk adress att skicka förstoringen till. Min mamma får tävla. Mina kompisar får tävla. Mina kompisars kompisar får tävla. Personer jag inte känner får tävla. Alla. Får. Tävla.
Typ som när Oprah ger bort bilar till alla i publiken:
…fast det handlar om en förstoring av ett foto. Vilket typ är samma sak som en bil.
Observera att det här är extremt icke-sponsrat. Jag gör det bara för det är kul (och för jag uppskattar er!).