HEJ HOPP!

Tänkte först inleda den här lilla bloggisen med att nämna att produktionen av den här reseguiden var (nästan) som att föda barn. Men – så insåg jag att jag kan ha sagt det här förut. 

Vilket jag hade. Jag är verkligen som en gammal cd-skiva som hackar…om och om och om igen.

: D  : D : D

(Inom parentes; nej jag vet inte hur det är att föda barn på riktigt)

I alla fall. NU ÄR DEN FAN HÄR. En sammanfattning av min weekendresa till Madrid. Som skedde för en månad sedan.

*GeT ReAdy CausE iTs GoiNG tO bE a PaRtY*

Flyg: Iberia airlines

+ Billigt!!!! (att åka alltså)

+ Billigt vin på flyget!!!! Ett glas vin för 50 kronor!!!!

– Sätesplacering

Ja..alltså…alla billiga flygbolag har ju något som är…”lite obekvämt”. Typ Norwegian – fritt wifi men superhårda stolar. Eller SAS – mjuka stolar men inget wifi och stundtals svindyra biljetter.

Gällande Iberia så var priset och sätena helt okej men man kan antagligen bli placerad hur som helst. På ditvägen blev vi exempelvis placerade längst bak (vägg i vägg med toaletten) och ja…….det var ungefär som att hänga med någon på toa. Som bajsade. Hela tiden.

…MEN…vill inte vara negativ. Efter ett glas vin (för 50 kronor) så avtog bajslukten. Jag tänkte knappt på det! Man slipper kanske inte bajslukten helt…till 100 procent… men den är helt klart mindre slagkraftig. Och det är värt någonting (tycker jag).

Boende: Gavirental Puerta del Sol I

+ Prisvärt. En superfräsch lägenhet för ett superbra pris (man kan boka lägenheten via booking.com tror jag).

+ SUUUUPEEEERCENTRALT.  Nära till allt man drömmer om. Lidl (som sålde Cava för 14 kronor) var en minut bort. Sephora var 10 minuter bort. PRIMARK VAR OCKSÅ 10 MINUTER BORT!!!! Allt var 10 minuter bort!!! Var i konstant extas över att allt kul i världen var 10 minuter bort!!!

– SUUUUPERCENTRALT.  Bo inte mitt i Madrid om du vill vila ut och typ sova. För det kommer du inte att göra. Det kommer nämligen alltid vara någon därute som…

• …kräks och samtidigt ropar ÖÖÖÖÖHHHHHHHHHHHHHH PARRRTTYYYY (eller liknande).
• …kör bil och ska tuta på precis allt. Precis allt.
• …kör en sopbil. Mitt i natten.

Sevärdheter: fina byggnader, Ronaldo och en FUCKING karusell

+ Fina byggnader. Om jag ska vara ärlig så är jag inte så bra på att specifiera exakt vilka byggnader som finns i Madrid och dess historia – men jag kan säga att jag gick runt i Madrid, såg en byggnad och tänkte “den här var fin”. Det kan jag i alla fall säga.

+ Man kan gå på fotboll och se Ronaldo!

Jag utanför en arena som jag har glömt namnet på – för det är sån’ jag är.

…och det är ju kul? Mitt favoritögonblick var när matchen var slut och Ronaldo bara LA SIG PÅ MARKEN för att typ…..grina? (Real Madrid vann men inte med tillräckligt mycket tror jag). Kände en sådan samhörighet med Ronaldo. “I ALSOOOOOO LAY ON THE FLOOR CRYING RONALDOOOOOOO, I ALSOOO DOOO THATTT…RONALDOO PLZZ HEAR MEE….”…ville jag skrika. Hann dock inte göra det. Synd. Han kommer aldrig få reda på att jag finns – en tvillingsjäl därute 😦

En bild på min tvillingsjäl (inklusive en stång av stål, hade den bästa platsen på hela arenan!) 

+ DET FINNS EN FUCKING KARUSELL UTANFÖR ETT SLOTT!!!!!

Det finns inget som får en att känna sig så levande som när man kan åka karusell och samtidigt lyssna på “Girls just wanna have fun” med Cindy Lauper. Jag hade egentligen världens pms och ville bara lägga mig ner på gräset och grina (precis som Ronaldo, slumpmässigt sammanträffande? Do not think so?!), men så fort jag steg på den där karusellen var jag superglad…trygg…och stabil. 

När man åker karusell och samtidigt känner sig trygg och stabil.

Tänk om Stockholms slott kunde ha en karusell. Typ på sidan om? Hur kunde världen se ut då?

Ingen vet. Men jag skulle besöka Stockholms slott oftare. Garanterat.

Nu när jag tänker efter kanske jag ska skicka ett meddelande till Real Madrids tränare och tipsa om att Ronaldo kan åka karusell varje gång han vill lägga sig ned på gräset och grina. JA! Det blir jättebra! Bästa idén! 

–  Man kan gå överallt.

Vilket inte är ett problem. Bara när man har föräldrar som vill gå. Överallt.  Vi gick nästan två mil den första dagen. Två mil! Hade superont i fötterna efteråt och kände mig nästan….utbränd. Och nu kanske någon tänker “vad hade du för skor, kanske är det skorna?”

…och till er vill jag bara säga…

….DET SPELAR JU FÖR FAN INGEN ROLL VILKA SKOR MAN HAR!!!!!!!! DET ÄR JU HUR LÅNGT MAN GÅR!!!!!!!!!! DET SOM VAR PROBLEMET VAR ATT VI GICK ÖVERALLT!!! DET ÄR GÅ SOM ÄR PROBLEMET!!! INTE SKORNA!!!

Men ska inte klaga. Den andra dagen gick vi bara 1 mil.

Maten: tapas, italienskt och ett indiskt…..misstag

+ Gott och billigt! Speciellt den gången jag slapp betala: D

När man är 28.5 år och blir bjuden på restaurang och inser att man kan unna sig två glas prosecco – istället för ett glas : D

– Vi åt indisk mat en gång. Den var inte god. Indisk mat är inte god i Madrid. Smakade ingenting.

Sällskapet: “fem av fem”

FEM AV FEM PGA MIN EGNA FAMILJ!!!!!!!!!!!!! *untz untz untz*

(det vill säga inga plus och inga minus – bara fem av fem!)

(även om jag fick gå två mil om dagen)

(en mil andra dagen)

Pusshej!

Tinis

Ps. Rekommenderar verkligen Madrid! Så åk! Ds. 

 

 

Hej,

Som någon kanske vet ska jag springa ett lopp på 8 km (inklusive 35 hinder).

Hur det går med träningen?

……..ja……………..jag har fått med min älskling på tåget (ingen idé att berätta vem det är men det är Jacob jag syftar på). Ej actionrun-jävel-tåget utan träna-sin-flickvän-inför-actionrun-tåget.

Vilket är jättebra. För Jacob har ju en bra grundfysik och ett bra psyke och jag, jag har ju varken eller. Vissa är födda med “både och”, antagligen (fusk!!!).

Och igår gjorde vi vårt första pass. Backintervaller.

Hur det gick?

Jau. Började grina efter jag sprang upp för backen för första gången. Andra försöket bet jag nästan sönder mina hörlurar av ilska över hur jobbigt det var med backintervaller. Det enda som inte stoppade mig från att ha sönder hörlurarna på riktigt var att Jacob sa; “älskling, det är nog ingen bra idé att bita på hörlurarna” (han är bra på att ge rimlig feedback vid rätt tillfälle).

Vad ska jag säga? Ni vet, normalt sett har jag ju SÅÅÅ mycket känslor. Men jag har insett att, när jag tränar superhårt, har jag ÄNNU mer känslor. Jag trodde inte ens man kunde ha mer känslor än jag redan har dagligen?!!!??????? Jag förstår inte hur det går ihop?????!!!!!!!Nu när jag tänker efter är det kanske därför jag aldrig träna hårt???!!!!

Aja. Nu är jag ju inte ens orolig för att springa långt. Eller skada knät. Eller brinna upp över eldhindret. Nej, jag är orolig för alla känslor jag kommer att känna när jag kommer att springa 8 km. Jag kommer ju bli som…Hulken.

…och jag tror inte att det kommer bli så bra stämning under loppet om jag beter mig som Hulken!!!! (bara en gissning, men troligtvis inte)

Så – avslutningsvis. Jag tränar. Jag har gjort backintervaller. Jag kommer att göra det igen. Jag är tvungen att göra det igen. Förhoppningsvis blir jag inte så arg att jag river sönder något. Men troligtvis kommer jag det.

Jag får samla på pinnar eller något. Att riva sönder alltså. Det som är positivt är att Jacob är uppväxt med hundar vilket innebär att han har en lång erfarenhet av att “samla på pinnar”. Då kan han ju samla pinnar till mig också. Typ samma sak!

Nej, nu ska jag gå.

….men först en bild på mig när jag tränade i söndags.

SKOJA!

Den här är från dagen innan. Tog ju ingen bild när jag tränade i söndags!!! Var ju upptagen med att grina och försöka att bita sönder mina hörlurar!!!!! Förstår ni väl!!!!!

Nu ska jag gå på riktigt.

Pusshej!

Tinis