Hej!

Jag skriver inte så mycket om mitt vardagliga liv så därav tänkte jag summera min vecka för er.

*GlaMoRoUs LiFe*

Så, låt oss börja, det här har jag gjort:

Kryddat en matlåda med grillkrydda som varit i frysen i två månader pga at den var “nästintill oätlig” men “jag är pank och jag har inget val”.

Mmmmmmmmmmmmmmm… gott.

*superknegarn*

Hittat ett par beiga mormorstrosor i trapphuset

http://instagram.com/p/pqM-haiCAG/?modal=true

 Skrattat åt att någon har tappat ett par beiga mormorstrosor i trapphuset.

Insett att den personen är JAG och att JAG tappat dom kvällen innan när JAG bar tvätt.

Insett att det kanske är mina beiga mormorstrosor som jag har tappat i trapphuset MEN åtminstone så var dom tvättade. Och det var ju bra?! Eller?!

Sett min mamma medverka i Allsång på Skansen (Japp, detta hände!!!)

Hehe. Ni kanske märker att det är en röst i bakgrunden också. Det var en liten kommentator i versionen jag hittade på nätet. Precis innan mamma fick sjunga så försökte Niklas Strömstedt få en tjej att sjunga, men hon totalvägrade och kommentatorn bara “hmm.. jaa… det är inte alls så enkelt att få människor att sjunga med” SEDAN kommer min mamma med på bild och han säger “Japp, fast här var det inga problem i alla fall.”

HAHA.

Träffat Jacob (efter att inte ha setts på tre veckor) ❤

http://instagram.com/p/pwj2JgCCJU/?modal=true

Knåpat ihop en IKEA-soffa med Jacob. Utan att bråka.

… eller okej.. jag kanske ska ha “bråkat lite” med Jacob men han har ju inte bråkat med mig så då har ju vi inte bråkat i alla fall?

(och klarar man att sätta ihop en IKEA-soffa tillsammans klarar man typ allt)

 

*yes*

 

Kramis och hoppas att ni har haft en fin vecka!

Stay cool.

(och det gör ni definitivt om ni inte glömmer ett bara beiga mormorstrosor i trapphuset. Bara ett tips.)

Pusshej!

Tina

ps. Vill också passa på och tacka den personen som hängde upp mina trosor över natten på trappräcket. Det var snällt. ds.

 

Hej!

Att vara ihop med mig kan vara såhär:

Men också såhär:

Exakt som en berg-och dalbana alltså:

*wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii* 

HAHA. Bästa var nog när jag skulle flytta ut från min gamla korridor och det blev världens krångel med nycklarna så jag fick betala 1300 kronor för ett nytt lås. Ingen stor grej egentligen men ni vet. Mycket känslor.

Jag (lugnt): blablabla…nycklar…blablabla…1300 kronor… blablabla… krångel…

Jacob: Men vad bra. Eller alltså. Inte kul men du verkar ta det bra.

Jag (lugnt): Nej men det känns helt okej. Ingen stor grej.

Jacob: Ja, du verkar så himla lugn. Inte alls som jag trodde. Ingen grå..

*UUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ*

Jacob: …t.

*UUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ*

Jacob: Japp. Där kom det.

Hehe.

Känns lite som att när jag och Jacob blev ihop så trodde han att det skulle bli såhär:

 

Men det blev visst såhär:

 

 

*surprise*

Hehehehehehehe.

Pusshej!

Tina

Jag har en “överraskning” till Jacob som kommer ske i slutet av augusti. Jag är sämst på att hålla överraskningar. Har hållt denna hemlis för Jacob i några dagar nu och…jag…måste…berätta. Så. Ofta när jag har något litet problem så brukar jag ju googla. Och sagt och gjort har jag googlat “how to keep a secret” och hittade en sida på en gång (google löser allt!).

Här är några tips jag fastnade för:

Okej, det är ju en annan grej om håller hemlisar åt någon. Då är det ju självklart att man ska hålla det (för det är en helt annan grej och man vill ju inte förstöra för någon annan) MEN om man bara kan göra någon glad genom att berätta så blir det svårt. Har alltså ingen motivation att INTE berätta för Jacob vad vi ska göra i augusti.

Hehe. … det här börjar bra. Sluuuutet av auguuustiii…. alltså jag fattar verkligen inte hur det ska gå. Mer än två månader kvar. Jo, precis som när jag “tvingar” mig själv att träna, “tvingar” mig själv att äta grönsaker och “tvingar” mig själv att inte äta godis på en månad.     *too late* *too late again* Provat.

Jag: Jacob… jag ska säga var vi ska någonstans?! Vi ska på kryssning till Finland..

Jacob: Jag sa ju att du skulle berätta på en gång!!!

Jag (stolt att han tror på min lilla lögn): Japp, sån är jag! *kommer på att han behöver passet*

Jag: eh… ööh…. eh….skoja bara… vi ska till eh du vet Riga? Ligger i Estland va? Vi ska på kryssning dit ja… jaha ligger Riga i Lettland? Okej, öh. Vi ska dit då…öh…

*bra ljug*

Haha åh. Det här tar mig tillbaka när jag var 15 år. Pappa var på jobbresa och jag bestämde mig för att ha “fest” (första och enda gången). Festen var precis så kaos som en fest kan vara när en 15-åring styr upp sin “första och enda fest”. Tre stycken spydde. Minst. Varav en spydde på trappan som var klädd i heltäckningsmatta. Trots detta lyckades jag och Malin städa upp precis allt (utan att det såg misstänksamt ut) och sov hos min mamma (så ingen skulle bli misstänksam). Inget hade gått sönder och ingen, ingen, jag menar, INGEN kunde misstänka något. Tills mamma frågade: “Vad gjorde du och Malin igår då?”

Jag: Öh… eh….öh… Sagan….om…. Ringen… öh…

Mamma: Okej…

Jag: Eller… JAG HADE FEST OKEJ, JAG HADE FEST UTAN LOV OCH FOLK DRACK OCH MINST TRE KRÄKTES MEN ALLT ÄR STÄDAT NU!!??? LOVAR ALDRIG ATT GÖRA DET HÄR IGEN!!!! Får jag utegångsförbud nu?

*uääää*

Japp. Så lätt var det för mamma att lirka ur saker ur mig.   

“En metafor för hemlisen om 15-åriga Tinas första och enda hemmafest”

Haha. Asså. Nä. Jag gör inte det här. Jag bloggar om det istället. Räknas väl? Eller? Lite svårt att undvika sig själv känner jag. Åh nice. För jag har berättat för Sofia. Och Jacobs mamma. Och min mamma. Och två kompisar till. Plus dom på jobbet.

Så. Alla vet. Utom Jacob.

…önska mig lycka till!

Kramis!

Tina

Hej!

Jag har haft en liten “mini-crisis” (som man säger) angående vad jag ska göra nästa läsår? Först tänkte jag plugga och ta en paus och åka till Kenya i två månader och fortsätta plugga. Sen tänkte jag ABSOLUT INTE ÅKA TILL KENYA FÖR DET FINNS FARLIGA DJUR OCH MAN SKITER I ETT HÅL I GOLVET OCH VAR FINNS DET TOA PAPPER NÅGONSTANS????!!!! JACOB HJÄÄÄLP! UÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!

*panik*

Jaja. Nu har jag försökt att intala mig själv att åka till Kenya ändå. Jag menar det vore ju skitcoolt att ändå ha gjort det? Och jag har ju redan gjort tusen andra saker som jag aldrig trodde jag skulle fixa. Som att åka själv till USA och ta hand om…eh barn. Jag gick faktiskt igenom ett fotoalbum jag var tvungen att göra till min au pair-ansökan med Jacob, för inte så länge sedan. Lät såhär:

Jacob (kollar på en bild där jag håller en bebis): Är det där ett barn du passade innan du åkte eller?

Jag: Nä.

Jacob: Men det står ju det?

Jag: Jo, jag vet.

Jacob: Vadå, tog du bara ett barn på gatan och liksom hitta på? Jag förstår inte?

Jag: Alltså, eh, det är min grannens barn. Jag fick låna henne till fotoalbumet till min ansökan.

Jacob: Va? Alltså, jag förstår inte. Du fick låna…barnet?

Jag: Jo, jag plingade liksom på och så fråga jag om jag fick ta kort med ett barn för jag skulle åka som au-pair. Hon hade också åkt som au-pair och hon peppade mig sjukt mycket samt tyckte det var en svinbra idé! Så jag fick låna hennes…barn i typ 20 minuter.  Hon liksom bara la barnet i mina armar och fota lite…

Jacob: ...

Jag: Och allt gick ju bra!

Jacob: …

Jag: … jag fick sparken EN gång Jacob, EN gång…och repa tre bilar. Kanske.

Jacob: …

Hehehehe.

*still did it*

Så. Tro på er själva hörrni! Kan jag, kan ni!

…förutom en grej. Vad ni ÄN gör. Lägg inte en kökshandduk på sängen, som har tidigare tagit eld, även fast du är helt säker på att den är släckt. Orkar inte förklara. Gör. Det. Bara. Inte.

 

 

Pusshej!

Tinis

 

 

Hej!

Igår var det nästan 120 personer som ville läsa bloggen, därav vill jag visa lite uppskattning:

– Tack så himla mycket till alla som läser och följer den här bloggisen<3

– Tack till alla som ger mig komplimanger om bloggen och kommenterar fina saker. Att skriva den här bloggen är det roligaste jag vet i hela världen och tanken att jag gör flera personer glada genom att skriva gör mig nästan lite tårögd:D

– Och tack till alla som trycker “like” när jag delar inlägg på Facebook. Det peppar mig så himla mycket och det gör att inläggen når ut till fler personer.

…Och såklart ett speciellt tack till min älskade Jacob för att du bollar sjuka ideér, korrekturläser och peppar mig varje dag att skriva. Du är det bästa stödet man kan ha<3.

 

Pusshej!

Tinis

 

 

1. Adda rätt person på Facebook!  

Önskar jag kunde säga att “detta har inte hänt mig” men eh… det har hänt.

För två veckor sedan.

Jag: Eh… det är jättekonstigt Sofi har inte svarat på min vänförfrågan?

Kompis: Ja… hmm.. konstigt.

Jag: mm…

Kompis: Är du säker på att du har addat rätt person då?

Jag (supersäker): JA, men självklart, har ju kollat på bilder och allting!

Kompis: Ja, okej….

*två minuter senare*

Jag: Eller…för att vara på säkra sidan kan vi väl kolla.

*jag visar vem jag addat på fb*

Kompis: mm… det där är inte rätt person. Och du hade kollat bilder?

Jag: Japp.

….

 

 

(Tror ingen direkt har addat fel person även efter att ha checkat bilder på Facebook men hey, någon måste ju bli den första känner jag. )

 

2. *Make a statement*

Haha… åh gud. När jag var 17 år hade jag precis börjat i en ny klass och jag insåg ganska snabbt att jag, Josse och Lina skulle passa jättebra ihop!

Jag:

 

… dock så var dom inte “lika taggade” på mig så typ såhär:

 

… Tills en dag i matsalen.

Jag skulle låna en kompis (Elin) mobil för jag var suuuperkär i killen jag var ihop med då (Hej Joel!). Jag skulle ringa honom för han hade individuellt val på min skola… OCH OMG VI SKULLE KUNNA UMGÅS PÅ RASTEN!!!! <3<3<3!!!! (stor grej)

Jag var alltså super exalterad och springer genom matsalen för att fråga min kompis Elin efter mobilen.

“Elin, jag måste få låna din mobil… jag ska ringa Jo………….”

…Men jag hinner inte säga mer än så för när jag springer mellan två bord så råkar jag snubbla på en stol (som är “upphängd” i bordet). Som ramlar över mig. Vilket startar en enorm kedje-effekt så alla stolar (som är “upphängda” på bordet) liksom faller som domino på mig.

*DONK DONK DONK DONK DONK DONK*

Det blir tyst. Jag tänker: “nejnejnejnej, jag har precis börjat i en ny skola och jag skulle bli cool, får kompisar och allt skulle bli superbra. Jag skulle inte ligga nedgrävd bland massa stolar i matsalen. Det här var inte planen.. nu är allt FÖRSTÖRT, typ all..”

“HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA, behöver du hjälp upp eller?”

Det var Josse och Lina. Dom hjälpte mig upp och sedan dess har vi varit kompisar!

… Så tack Josse och Lina för ni hjälpte mig upp och tack för att ni är mina kompisar ❤

 

 3. Var ihärdig  (tillslut kanska dom gillar dig)

 

*tog sju månader för Saris att gilla Tinis*

 

Pusshej!

Tinis

 

Hej allihopa! Jag heter Tina och jag är nog världens smidigaste människa tror jag.

*NOT*

Ja, man har ju vart med om “lite saker” under min tid i USA så tänkte presentera “Tre gånger Tina hamnat i trubbel – America Edition”:

(Men innan ni läser – här är en bild från den här tiden så ni kan få en lite mer visuell bild)

 

Så.. då börjar vi:

1. Den gången jag “snattade” och kom undan med det:

 

 

 

2. Den gången jag körde mot enkelriktat på en 60-väg och gjorde en u-sväng vid polisstationen:

Gah, jag hade precis flyttat till en fin förort utanför NYC och skulle köra till ett au-pair möte. När jag ska åka hem igen så råkar jag åka igenom en liten stad jag aldrig vart i och jag hade verkligen ingen aning hur jag skulle komma hem. Tills jag kände igen en gata och svängde höger (för det kändes som det var rätt) när det blev grönt.

Det. Skulle. Jag. Inte. Ha. Gjort.

 

… Det var visst en enkelriktad väg och där man kunde köra 60km/timmen. En bil fick väja för att vi inte krocka med mig (på riktigt) och enda sättet för mig att vända var att göra en u-sväng precis vid en polisstation (på riktigt igen) och när jag åkte vidare så insåg jag att jag missat en patrull på kanske sex polisbilar som lätt kunnat sett allt som hände men inte gjorde det (på riktigt… IGEN).

Jag var så himla skärrad av detta att jag bara försökte förtränga hela grejen så det gjorde jag, tills det ringde i min telefon några timmar senare. Det var en au-pair kompis som ringde för att kolla att jag “mådde bra” för han hade visst kört bakom mig och “sett hela förloppet” och “du hade verkligen tur att den där patrullen med sex polisbilar inte såg dig”.

Japp.

 

… och vissa andra kan ha en sån här otur…. (ångest)

Källa

*kul*

 

3. Den gången jag bränd……

Nej. Jag orkar inte ens ta upp det här.

 

 

 

Så kom ihåg guys, har ni klantat till den någon gång kom ihåg att jag antagligen gjort något värre.

Kramis!

Tinis