Hej!

Det har varit en bra helg.

Inget stopp i vasken (löst). Datorn fungerar fortfarande (*wiho*). Jacob är hemma.

+ jag och Jacob har vart ihop i fem år!!! Fem år!!! Det är ett halvt decennium!!! Vad gjorde man 2011? Jag vet inte. Var så länge sedan. Jag hade inte ens en smartphone på den tiden. Så länge sedan var det.

https://www.instagram.com/p/BMJzyEiBgUu/?taken-by=tinisinsta

Hur som helst. Skulle kunna tjata om att bilden på mig och Jacob hade like-rekord på min Instagram – men det gör jag inte. Alla vet ju att det finns fler saker i livet som är viktigare än likes. Herregud man är ju int’ helt tappad. Alla vet ju att presenter kommer först – sen likes på Instagram.

……..och Jacob levererade om man säger så…..

….för Jacob gav mig en adventskalender från Rituals!!!!

..det vill säga…

24 presenter.

En present. Varje dag.

I 24 dagar. I rad.

O…M….G………jag älskar den så mycket! Kan knappt tro att det här är sant. Har med mig den överallt.

Exempelvis, här åt vi middag tillsammans. Jag och presenten. Middagen var till Jacob egentligen men han fick vänta.

Här äter vi frukost tillsammans. Det är viktigt att äta frukost tillsammans. Speciellt med en present man gillar. Det är också bra att äta frukost med sin kille och så men som sagt- han fick vänta.

Här ser vi TV tillsammans. Det som är så bra med presenter är att man kan kolla huuuuur myyyycket på Real Housewives som helst utan att höra saker som; “kan vi inte kolla på något annat”, “jag trodde vi skulle umgås”, “skulle vi inte göra mat” (etc.). Jätteskönt.

Här chillar vi tillsammans lite innan läggdags. Ny säng har jag också. Den satte jag ihop med Jacob. Dock fick han ej plats tyvärr. Men vad ska man göra.

Nej, nu ska jag gå.

Pusshej!

Tinis

Ibland skriver jag ner saker på lunchrasten och då kan det se ut såhär: 

Tid, tid, tid. Tid är allting och allting är tid.

Tid med dig går snabbt. Tid utan dig går långsamt. Och ibland, under vissa stunder med dig, känns det som tiden inte går alls och klockorna har stannat. 

Tid med dig är så relativt. När vi är tillsammans jämt går tiden i samma takt, men samtidigt känns det som om vi har hur mycket tid som helst. Överskott av tid att bara ta av. Tiden rinner iväg ur mina fingrar, men jag märker inte hur det sakta rinner bort. 

Andra gånger, när vi inte är tillsammans så går tiden långsamt, men ändå så pass snabbt att jag kan se tiden rinna ur mina fingrar. Det blir så tydligt att vi inte har all tid i världen. Att allt som är vi inte finns för alltid. Det är ju omöjligt. Tiden rinner bort i samma takt som förut. Men nu ser jag den. Tiden. Jag ser hur det sakta försvinner. 

Snart går du igenom dörren igen. Kanske står tiden still. Kanske känns det som tiden med dig inte bara rinner ur mina fingrar lika lätt. Kanske känns det som vi har ett överskott av tid. 

Men jag hoppas att när du går igenom dörren och klockorna har stannat, så vet jag någonstans att vi inte har all tid i världen. Klockor stannar bara inte. Tiden går i samma takt. Dag ut och dag in. Den bara finns där. Tid är ju allting, och allting är tid. 

Må jag göra det finaste av tiden vi har tillsammans, för vi har ändå inte all tid i världen. 

Hej!

Tänkte kort beskriva min dag för er (eller okej, ett inslag från min dag).

Jo. Vaknade upp på morgonen – förkyld. Blev automatiskt…JÄVLIGT PROVOCERAD…då jag , för endast två månader sedan, var sjuk.

Åkte till jobbet. Fortfarande provocerad (…och…RIKTIGT…irriterad). Beslöt mig för att informera min kille (via sms) om att jag var “JÄVLIGT SUR IDAG…. då jag är SJUK”, samt att “jag hör av mig när jag inte är sur igen vilket KANSKE är IMORGON”. 

Och vet ni vad som hände? Han svarade inte på två timmar!!!!! Okej en och en halv timme!!!!! Men ändå? En. och. en. halv. timme. Med dagens snabba teknologi är det typ två dygn.

Herregud, alla vet väl att när man skriver något i stil med “ÄR SUUUPERSUUUUR, hör av mig när jag är glad igen” så hör man väl av sig efter 0.00001 sekunder? Även fast man har lektion och inte har mobilen på sig alls?!

Eller?!

Jaja. Vad ska man göra….

…..förutom att fortsätta sura över sin förkylning förstås. Hehe… *givet val*….

Pusshej!

Tina

Hej!

Ända sedan jag lagade min dator (LÄNK) har förfrågningar haglat in om hur man fixar andra saker.

Typ som stopp i vasken.

….vilket är tur….

….FÖR IGÅR FICK JAG STOPP I HANDFATET!!!!!!!

*bästa tajmingen*

…så….som den generösa människa jag är tänkte jag dela med mig om hur jag löste det – steg för steg

 Steg 1 – notera att vattnet rinner ner liiiiiteee långsamt. Ignorera. Vänta tre dagar.

Steg 2 (tre dagar senare)- notera att vattnet rinner ännu liiiiiteee långsammare. Ignorera. Vänta fyra dagar.

Steg 3 (fyra dagar senare igen) – notera att vattnet knappt rinner undan alls – få panik.

OBS! Alla säger panik är onödigt, LYSSNA INTE PÅ DET! Panik är jätteviktigt! Man blir lösningsinriktad (efter ett tag iaf)

Steg 4 – Googla “stopp i vasken”. Läs instruktioner som typ säger “…använd vaskrensare….kolla vattenlåset….”. Igno…..

Skoja. Det är jättebra att kolla vattenlåset. Jag gjorde det. Jättebra att göra det. Rekommenderar.

Ignorera dock “köp vaskrensare”. Det lät jobbigt.

Steg 5 – Inse att det inte är något konstigt i vattenlåset. Sök efter vaskrensare på Clas Ohlson (på internet). Dividera om du orkar åka förbi Clas Ohlson efter jobbet någon dag i veckan. Kommer fram till att du inte gör det. Du har ju annat att göra. Som att blogga eller något annat viktigt. Herregud, man kan väl tvätta ansiktet i köket eller något.

Steg 6 – Få nog (trots att du är för lat för att åka till Clas Ohlson) och leta febrilt efter ett substitut till en vaskrensare.

Jag hitta ett par solglasögon från H&M. Men det går kanske med något annat. Jag vet inte.

….en vaskrensare från Clas Ohlson? …eller ett par solglasögon från H&M?…ingen vet…

Steg 7 – Fundera på om du ska ringa din kille/sambo gällande “solglasögon som substitut för vaskrensare” är en s.k. “bra idé”. Skratta tyst för dig själv och kom fram till att “hahahaha nääääää, ALLA VET HUR BRA IDÉ DET HÄR ÄR, ALLA VET!!!”.

Steg 8 –Peta runt i vasken med dina solglasögon från H&M. Skölj ner vatten i handfatet.

….KLART!!!!!

ps. Jacob om du läser detta, tog inte dina solglasögon. Tror jag i alla fall. Köper nya i så fall ds.

Pusshej!/

En som fixar saker.

Hej,

Går rakt på sak. 
Fick ett uppvaknande igår och insåg att jag nått en kris. En klädkris. 

Jag har liksom ingen jacka för det väder som Örebro erbjuder. Det vill säga; kallt, jävligt och ren misär – men ändå inte tillräckligt kallt för en tjock vinterjacka (vilket jag har). 

Sagt och gjort gick jag på stan efter jobbet. Besökte några utvalda butiker och hittade….DEN HÄR!!!!
500 kronor rabatt. Så jobbar jag. 

Jag är verkligen en perfekt kund för erbjudanden. Om en affär bah; “vi erbjuder 500 kr rabatt på ett redan svindyrt pris för att öka försäljningen” – ja, då är jag där på två sekunder! Int’ kollar jag på andra jackor precis. Int’ gör jag det. 

Typ nästan som när ICA “reade” ut C-vitamin för 10 kr styck och jag roffade åt mig som bara den! Kanske kändes det lite suspekt att det bara kostade 10 kronor.

…och…KANSKE ser drycken liiiiiiiiiiiteee radioaktiv ut. Men är en så liten detalj. Får jag i mig 100000% av mitt dagliga behov av C-vitamin? Ja. Ser den radioaktiv ut? Ja. Kan jag bli dålig i magen? Kanske. Är det ett problem? Nej. Amen ni vet…NORMALA…prioriteringar.

Nej, nu måste jag gå. Ska göra matlådor. 

……men först….en….bildbomb….

Okej. Nu ska jag gå. 

Pusshej! 

Tina

Igår insåg jag att, på lördag, firar jag och Jacob fem år tillsammans. Det är ett HALVT decennium. Herregud….

…panik.

Inte över relationen precis…MEN…över om jag skulle få en present eller inte. Inte för jag förväntar mig något men jag är ju ganska mycket på *InTeRnEt* och vet att jag omedvetet har blivit “lite” påverkad över att Kim Kardashian typ fick en vägg med vita blommor någon årsdag.

Det fanns därmed en risk att jag eventuellt förväntar mig…..något…………i …present.Och istället för att bli besviken på vår årsdag så ringde jag upp Jacob och körde på rak kommunikation. Man kan inte bara förvänta sig saker, herregud, man måste helt enkelt tjat…….kämpa om det. Man måste kämpa för det helt enkelt.

…så…….som den kommunikativa varelsen jag är ringde jag upp Jacob lite snyggt igår och under det samtalet slank det ur en och annan “snygg fras” (från mig). Tänkte därmed dela med mig utav dessa. Kanske hjälper det någon där ute (som också vill ha en present). Vem vet.

“VI FIRAR FEM ÅR SNART VISSTE DU DET???????!!!!” (så fort ens kille svarar i telefonen)

“allt jag behöver är ett kinderägg älskling” (för att visa att man är flexibel och billig)

“jag är verkligen superlätt att köpa grejer till” (för att poängtera hur lätt man är att köpa present till)

“jag är sååå billig älskling” (för att poängtera hur billig man är att köpa till – igen)

“jag har gjort en ramsa över saker jag gillar, vill du höra?” (när det varit tyst i luren i två sekunder och man vill lägga till lite underhållning)

“inte….okej…..armband, halsband, foto med ram, kinderägg…..armband…halsb….”

(när ens kille sagt; “nej. vill inte höra en ramsa” och man bah; “oki…här kommer den då….”)

“MAN KAN FAKTISKT HA FLERA ARMBAND! ETT PER DAG!!!” (när ens kille frågar om man verkligen kan önska sig armband flera år i rad och vad man ska göra med “flera armband”)

“………..för allt handlar om mig förstår du väl!” (när ens kille frågar om man inte ska köpa “gemensamma” presenter)

“JAG ÄR VERKLIGEN INTE “HIGH-MAINTENANCE”!!!!!!!!!! ALLT JAG VILL HA ÄR EN PRESENT!!!!”(när det blir tyst i luren och man inser att det är viktigt att poängtera att man ej är “high maintentance”. Alla vet att så fort man säger att man inte är “high maintentance” tillsammans med orden “allt jag vill ha en present” så är man inte det, alla vet det)

“…..vadå välja dag? man har väl flera dagar? jag förstår inte?” (när ens kille typ försöker kompromissa till att välja en dag per år att fira årsdag då man har en förlovningsdag också)

“DU KANSKE KAN FÅ LIGG…”

………………..skoja sa inte det.  Men man kan. Bara ett exempel.

……………………..heheheheeh……….

Nej, nu ska jag gå och leva mitt dramafria liv och skriva ett sms till Jacob att jag älskar honom över allt annat och att vi inte behöver köpa presenter till varandra.

Sökte nämligen precis igenom *InTeRnEt* och allt som fanns att köpa till sin kille på årsdagen (enligt sökningen) var konstiga spel som typ heter “50 days of naughtiness” och någon jävla rosett man ska ha på sig för att “överraska sin kille *tihi*”. Trodde jag hittat rätt när jag fick syn på en “kärlekstavla” som man kunde “måla tillsammans” men insåg att man skulle måla tavlan på ett väldigt…………..speciellt……..sätt……………….

*stänger dörren för en framtida kärlekstavla för alltid dårå* ;)))))))

Jaja. Älskar dig Jacob. Mest av allt. Tack för att du ser mig för den jag är varje dag. Det är värt alla presenter i hela världen!

(är ej en fälla Jacob, jag menar det)

(kommer ej bli sur alltså)

(behöver ingen present)

(lovar)

Puss!

Hej!

Det är verkligen inte ofta jag brukar få för mig att inte gillar min kropp – eller värderar den på något sätt. Jag har ju spenderat otaliga år att värdera min kropp. Så många år att jag en dag under 2013 bara inte orkade det längre. Och slutade. Jag tror jag till och med började blogga kring den perioden (efter en superlång paus) för att jag hade så mycket energi till annat.

…MEN…igår så gjorde jag valet att gå på stan efter jobbet och shoppa nya underkläder. Det var dags. Och jag var redo! Gick in på en klädbutik som till och med hade erbjudandet  “5 trosor för 199 kronor”….ni vet SNYGGA underkläder. Och jag bah:

*thats me* *tihi*

Jag var exalterad. Exalterad för det fanns rabatt (…och jag ÄLSKAR rabatt!). Exalterad att kunna köpa fina underkläder utan att ruinera mig själv! Hittade fem par som verkligen kändes typ ni vet fina? Tjejen i kassan frågade; “ska jag plombera”

…och jag bah; “NEEEEEJ, hitta verkligen aaaaalllttt jaaaag villle haaaaa! Det här kommer bli helt perfekt!!!! Passar det supermodellen på affischen därborta, passar det mig!!!!*tihi*”

Kom hem. Provade.

Kände mig som en korv.

En korv i underkläder.

Det är inte så att jag kritiserar mig själv. Jag kritiserar alla modekedjor som inte kan göra fina underkläder till typ alla (förutom typ spanx, älskar spanx). Eller stundtals kläder överhuvudtaget. Det kan verkligen inte vara så svårt. Typ, vet inte, använd mer stretch? Anpassa inte alla kläder till en enda kroppstyp? Typ dubbelkolla innan så inte dom som köper känner sig som en korv? (inte så insatt, men bara lite *TiPs*)

Gah, blir så himla provocerad. Lika provocerad som jag blev när jag var i Malmö och fick  en bikini (AKUT!) på H&M i Emporia. Tog typ två timmar och fick gå fram och tillbaka till provrummet kanske 10 gånger. Sista gången jag fick en ny “bricka” av personen vid omklädningsrummet hade jag bara lust att skrika ut:

“…H&M VILL VERKLIGEN ATT JAG SKA HATA MIG SJÄLV VA’??!!!

Gjorde inte det.

Istället hitta jag en bikini tillslut och bestämde mig för att fortsätta älska mig själv.

Så det är väl det jag ska göra nu igen. Älska mig själv fastän jag känner mig som en korv i i mina nya underkläder. Älska mig själv fastän alla modekedjor vill att jag ska hata min kropp. Det går det också.

En illustrativ bild på mig när jag älskar mig själv trots att jag känner mig som en korv i mina nya underkläder. 

Hejhej!

…låt oss säga att igår var kulmen på min sakna-jacob-som-fan-episod.

Jag trodde kulmen typ var förra söndagen när jag bröt ihop av frysta dumplings. Jacob och jag hade köpt dumplings. Till och med en sån’ bambukorg hade vi köpt! (så autentiska var vi!)

I alla fall. Av någon anledning hade Jacob lagt dumplings i frysen…SAMT…vi insåg supersent (och försent) att det inte rekommenderades att man skulle ha frysta dumplings vid tillagning utan kylda. Och jag kände bara. Här har jag längtat efter dumplings, Jacob åker imorrn igen och NUUUUUU ÄR DOM FRYSTA FAST DOM EJ SKA VARA FRYSTA!!!! DET ÄR JU SOM GJORT FÖR ATT BRYTA IHOP!!!!!!!!!!!

……vilket jag gjorde och tänkte “det här var nog kulmen på den här lilla episoden”……

……..trodde jag;)))))))))))…….hehe……

Nu mår jag dock lite bättre! Känns som jag kunde fokusera på annat igår tillslut, det vill säga en inflyttningsfest i Stockholm som var jättekul…OCH…att jag fick prova Stockholms uteliv för andra gången i mitt liv!

Jag har bara vart ute på klubb i Stockholm en gång tidigare. Det var på Nivå 22 vid Fridhemsplan…..Odenplan? Gah, vet inte. Ett stort misstag i alla fall. Något jag aldrig kommer glömma (tyvärr). Saker jag sett på Nivå 22 kommer aldrig lämna min näthinna.

…men igår blev jag inte besviken! Visst det var ett sunkhak i Sundbyberg men det var ett sunkhak där typ människor ville vara på. Olika människor. Det var som sunkigt men ändå charmigt. Det kan man leva med tycker jag!

Det enda som jag gjorde mig lite besviken var att det kostade 160 kronor att gå in….och det ingick inte ens något speciellt? Inte ens någon avdankad realityserie-kändis? Jag menar, kostar inträde 160 kronor där jag kommer ifrån (när det är lika sunkigt) ingår MINST två deltagare från Paradise Hotel (senaste säsongen). Det är standard där jag kommer ifrån.

Jaja. Man kan inte få allt i livet. Har inte tid att älta det här, till det viktiga istället – summeringen och betygsättningen:

Sällskapet: 9.5/10 (BÄSTA SÄLLSKAPET!!!!!!!!!!! Förutom att en person inte var där. Därmed avdrag.)

Klubben: 7/10 (Sunkigt med charmigt. Dock minus pga dyrt inträde och inga PH-deltagare)

Totalt: 8.825/10

Har använt miniräknare för att räkna ut detta.

*glammig tjej i glammigt Stockholm*

Pusshej!

Tinis

Ibland känner jag mig så himla hudlös. Som om allt som är dåligt kan absorberas av mig inom 0.001 sek.

Idag är en sådan dag. Jag saknar Jacob så mitt hjärta blöder. Sitter på tåget till Stockholm. Himlen är grå. Bladen på träden har fallit ner till marken. Känner mig värdelös på allt men ändå inte. Vill grina men ändå inte.

Men kanske är det hudlösheten som gör mig till människa. Sårbarheten som gör att jag kan älska någon. Det är som mänskligt att inte tåla allt. Att inte låta allt bara rinna av en. Jag är inte gjord av stål. Jag har inte impregnerad med något medel som gör att jag inte kan absorbera någonting.

Jag är kött och blod. Jag är människa.

Ibland är jag hudlös.

Och det är okej.