Den gången jag födde barn (och det var ganska nice) (ändå) (det här är alltså en positiv förlossningsberättelse)

Hej.

Som några av er kanske vet så var jag inte jättesugen på att föda barn. Det verkade ju mest JOBBIGT och KRÄVANDE och man bah; *usch för krävande saker i livet*. Helst av allt ville jag ju gå på SPA. Jag ville ju bara gå på SPA – och sen få min bebis.

Men ärligt talat var det ganska kul att föda barn. Det är det absolut coolaste jag gjort. Tänk er känslan av att gå på världens bästa konsert. Fast på steroider. Och det gjorde svinont.

För även om det var MAGISKT så kan jag inte förneka att det gör jätteont.

Att föda barn.

Genom………………….en………….själv………

SKOJA.

MENA SÅKLART GENOM VAGINAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*caUzE tHaTs HoW iT hApPeNed*

Nu till min förlossningsberättelse:

Allt började söndagen den 9:e september. Egentligen trodde jag att vattnet hade gått vid två tillfällen innan det. Men jag hade visst bara kissat på mig. Detta är något som blir viktigt senare i min berättelse. Så ha på minnet att jag var extremt inkontinent på slutet av graviditeten. Det blir viktigt sen!!! Lovar!!!

Hur som helst, den 9:e september vaknade jag på morgonen och var nästan taggad på att föda barn. Eller inte taggad, mest så liiite otaggad jag någonsin varit under graviditeten. Jag tände till och med ett doftljus, lyssnade på Joshua Radin och tänkte på min bebis och kände mig sååå *zen*.

Sedan bestämde jag mig för att städa. Och vid lunchtid, efter att ha skrubbat kaklet i badrummet i en kvart, så fick jag en liten, liten, liten värk. Det var typ som en förvärk.

Vid två-tre på eftermiddagen fortsatte värkarna att komma och nu gjorde dom lite ondare. Så då började jag att tänka att kanske, kanske, skulle något dra igång. Men det kunde vara dagar bort. Men av någon anledning duschade jag håret, ifall att. Vilket jag är sjukt tacksam för idag eftersom jag hade en supebra hårdag, bara timmar efter förlossningen

Bevis:

*sex timmar efter förlossningen* *bra hår – inga problem* *har duschat*

Vid klockan fem började det att göra ännu ondare och jag förstod att jag kanske typ skulle föda barn redan imorrn. Så jag började hantera smärtan med värmekudde och TENS (typ elstötar som ger smärtlindring) medan jag lyssnade på avslappningsspår från min förlossningskurs. TENS fungerade för mig då det gjorde att jag kunde slappna av och vila mellan värkarna. Vilket är superbra då det räcker med smärtan under värkarna, kan man ju tycka (hehe). Och just ja, Jacob kom hem och jag vräkte i mig pizza och chips (mycket tacksam för det) (mer tacksam för det än duschen) (ät så mycket ni kan innan ni trycker ut en bebis) (det gör skillnad).

Vid nio på kvällen så förstod jag att jag kommer att få åka in till förlossningen på morgonen men är samtidigt helt inställd på att jag måste sova hemma. Jag ringer då in till förlossningen för att kolla läget. Jag kan då komma in om jag vill men värkarna verkar inte vara tillräckligt långa och jag blir rekommenderad att ta alvedon.

Vilket hjälpte….

…INTE. Alltså rekommendationen att ta alvedon måste vara för att man typ ska ha något att göra. Det hjälper ju inte ens mot mensvärk?!

Vid 23 så inser jag att jag inte kommer få någon sömn alls. Samtidigt börjar det trycka på i rumpan (wtf?). Jag ringer in till förlossningen igen och vi får komma in på en koll. Kan ha varit att dom ville vara snälla då mina värkar inte var tillräckligt långa. Eller att jag jämrade “…….uhööööööö rumpan…..” och dom bah “hehehehe….hon kanske ska in nu…”.

Sedan åkte vi bil och ja……….att ha värkar samt ett tryck i rumpan var ju SÅDÄR. Hela bilfärden så råmade jag typ som en ko samtidigt som jag sa “tuuuuuungggggg”. Min förlossning hade förvånansvärt lite “exorcisten-feeling” men här var det ändå pyttelite “exorcisten-feeling”. Liksom “pre-exorcisten-feeling”. Men å andra sidan var det, det enda sättet jag kunde hantera värkarna och smärtan på, och det hjälpte verkligen så mitt tips är att råma som en ko. Som föder barn.

….och jag är superglad att jag och Jacob hade åkt in till förlossningen några dagar tidigare på grund av misstänkt vattenavgång (men som var mitt eget urin) (*if u remember*) eftersom man ska ladda ner någon jävla parkeringsapp för att parkera vid USÖ. Hade seriöst brutit ihop av att sitta och vänta på att Jacob ska ladda ner en app och lägga in betalningskort (plus lite till). Rekommenderar därmed att antingen kissa på sig så mycket att man misstänker tidig vattenavgång. Eller bara ladda ner den där parkeringsappen i förväg (nu när jag tänker efter räcker det absolut med att ladda ner appen. Du behöver inte kissa på dig!!! Du behöver inte göra båda!!!).

Vid midnatt (ganska exakt) kom vi fram till förlossningen . Och innan jag fortsätter vill jag bara nämna att förlossningen inte alls är som jag trodde. Det är tyst och mysigt och liksom…SPA:igt. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig innan men hmm…kanske…mer skrik….och typ födande kvinnor som sprang i koridoren och liksom ropade saker som “GÖR DET INTE!!! DET ÄR HEMSKT!!! UÖÖÖÖHHHHHHHHHHHHHHHHHH”. Jag hade alltså tänkt att det typ var som en zombiefilm i efterhand. Och lite som filmen Exorcisten (inkl. uppföljare).

…men det är ju tvärtemot det. Så nu vet ni det. Förlossningen är inte som en Zombiefilm. Eller som Exorcisten 1 eller Exorcisten 2 eller Exorcisten 3. Det är mer som ett SPA!!! LOVAR!!!

Hur som helst. Vi fick gå in i ett undersökningsrum och därifrån har jag ganska svaga minnen. Jag tror jag jämrade mig och typ sa saker som “jjjaaag behööööver laaaveeemanggg” och sedan kom en barnmorska in som tidigare i veckan luktat på mina kissiga bindor (på grund av misstänkt vattenavgång) (men som var mitt urin) (*if u remember*) (*igen*) och jag sa; “neeej inte duuu…uöööhhh” och hon trodde jag ville byta barnmorska men det ville jag ju inte. Jag ville ju bara inte bli hemskickad igen. Sedan undersökte hon mig och då får jag beskedet att jag är 5-6 centimeter öppen och min bebis är jättelångt ner och det är därför jag är bajsnödig typ hela tiden. Jag behövde alltså inget lavemang. Jag behövde ju bara föda barn!!! Vaginalt!!!!!! (man bah; *lätt som en plätt dårå, hehe*)

Och då jävlar var tillvaron inte så suddigt längre. Från och med den sekunden fick jag världens energi för jag bara visste att min kropp gjorde precis som den skulle och min bebis gjorde precis som han skulle och allt jag behövde göra var att ha en okej mental inställning.

Jag blev inskriven, satte på mig landstingets nättrosor och sjukhusskjorta (aldrig hoppat in i något så fort!!!!!!!! Jag var så taggad!!!!!!!).

Och jag bad Jacob ta en bild:

img_71465785680929354194645.jpg

Min barnmorska frågade om jag hade något förlossningsbrev och jag tog fram mitt brev som var TRE SIDOR REN ÅNGEST. Och nu tänker ni kanske, ah men tre sidor handskrivet är ju inte så mycket text.

DET VAR DATORSKRIVET I TIMES NEW ROMAN PT. 12!!!! TIMES NEW ROMAN PT.12!!!!

Min barnmorska förstod snabbt att mitt barn skulle födas innan hon läst klart brevet så hon rekommenderade mig att skippa för mycket bedövning eftersom jag ändå tyckte att trycket i rumpan var värst och det finns ingen bedövning mot just det (*hehe kul*). Och jag bah; “OKKEEJ”. Jag hade alltså valet att få bedövning om jag ville men jag var så otroligt taggad på att föda barn att jag bara gick med på allt min barnmorska rekommenderande. Har aldrig varit så medgörlig i hela mitt liv.

Så. Hon hjälpte mig med lustgasen och TENS och från typ halv ett på natten till halv tre/tre på natten så hanterade jag värkarna med lustgas och TENS. Ibland sittandes på en pilatesboll och ibland på en gåstol. Jag och Jacob var mest själva, förutom ibland, när barnmorskan kom in och kollade min bebis hjärtslag. Vid en tidpunkt så tänkte jag verkligen “åh, herregud, det här var ju inte alls så farligt?! Jag skulle typ kunna kolla på Love Island nu?!”. Men jag bad Jacob att sätta på Spotify istället. Vilket jag i efterhand är jätteglad för då det lite senare blev väldigt intensivt och ja, då kanske min bebis hade fötts till “SSSSMMSSSSSS” istället för Joshua Radin.

Under den här tiden tog vi också en bild:

img_6933

*föda barn* *inga problem* *ut kommer det*

…och sedan tog vi ingen mer bild då vattnet gick. Klockan 02.47 för att vara exakt. Och då JÄVLAR tryckte det på. Jacob tryckte på den röda knappen (efter jag jämrat “uöhhhhhhhhhhh tryck på den röda knappen Jacob, uööööhhhhh”) och min barnmorska kom in, undersökte mig och sa att jag var helt öppen. Jag krystade tre gånger och så var min bebis ute.

Hehehehe…nej….(*i mina drömmar*).

Jag fick börja med att provkrysta. Vilket jag aldrig hört talas om men jag fick alltså prova att krysta en stund för att se hur det gick. Och antingen var min bebis lite för högt upp eller så fick jag inte in tekniken eller så var det båda delarna. Jag tror det kanske var liiiiteeee min teknik för jag liksom krystade med öppen mun eftersom en tjej på YouTube hade sagt; “krysta med öppen mun och be till gud så kommer du inte spricka” (man ska alltså inte lita på ALLT som finns på YouTube?!). I efterhand så borde jag förstått att allt hon sa kanske inte var sant eftersom hon också rekommenderade att jag specifikt skulle be gud “att expandera min vagina så mycket som möjligt” och “gnägga som en häst medan jag krystade”. Men vad skulle jag gjort?! När man är i vecka 20 och börjar förstå att man ska föda barn så tar man ju fan till VAD SOM HELST!!!!! Jag var ju fucking desperat!!!

Mellan typ 3.30-05.00 fick jag i alla fall ligga på sidan och typ ta krystvärkarna utan att krysta. Det var liksom inte så att det var farligt om jag tryckte för mycket (tror jag, tänkte inte ens på det) och jag vrålade ju ändå i lustgasmasken så jag fick ju ingen kraft ändå (som hon på YouTube rekommenderade) (hehe). Här kan jag väl säga att värkarna SÖG. Det var ungefär som att bli omkastad av en våg om och om igen och kroppen liksom hade spasmer av värkarna. Men lustgasen tog ganska bra om man säger så, utan att jag var helt borta, så jag kunde ändå uppskatta hur mysigt det var, hur Jacob tryckte på min panna (han var en jättebra pann-tryckare) och att undersköterskan kom in och gav mig beröm och sa att jag var “helt retraherad” och jag som visste att “helt retraherad” betydde “du är typ super-mega-öppen” sa; “tihihihihhi tack” (fast det lät som “öhhuuuu…tack…..öuhhhhh”)

…och äntligen…vid fem på morgonen så sa min barnmorska att min bebis låg lite längre ner och jag kunde börja krysta aktivt igen. Jacob frågade då om han fick “gå på toa en snabbis” och jag som varit så himla medgörlig i fem timmar sa:

“NEJ. ABSOLUT INTE.”

Kl. 05.09 började jag att krysta aktivt. Och ni vet att man ibland hör “att föda barn är som att bajsa ut en vattenmelon”. Och det är nästan EXAKT så. Fast jag skulle vilja specifiera lite och säga att det är som att bajsa ut en squash. Eller en butternutpumpa.

Dvs – en sån här:

Skärmavbild 2019-01-06 kl. 10.40.00.png

Informativ referensbild tagen från Google

Så. Ni kan ju tänka er att trycka ut ett barn typ är ganska så “segt”. Så segt att tiden står stilla och att man hinner tänka att det kanske blir sugklocka. Men jag trodde ju att det skulle kännas som att jag gick av på mitten så jag hade aldrig panik. Och sedan kändes det lite som om min bebis liksom var gjord för mig. Vilket är det nästan alla barnmorskor säger till en förlossningsrädd gravid kvinna, typ; “din bebis är gjord för dig” och varje gång jag hörde det blev jag extremt provocerad (man bah; “VAD FAN VET DU OM MIN BEBIS, HEN KANSKE HAR ETT HUVUDOMFÅNG PÅ 50 CM???!!!). Men, det kändes verkligen som min bebis var gjord för mig, och allt jag behövde göra var att följa med min egen kropp och min bebis och våga trycka på. Även om det var jätteläskigt.

Så. Jag vågade. Vågade lite till. Min barnmorska bad mig hålla fast i handtag i sängen för att få mer kraft. Och sedan vågade jag lite till.

Helt plötligt, frågade barnmorskan om jag ville ta på huvudet. Vilket jag gjorde. Vilket är så himla sjukt och coolt! Man tror att det känns superkonstigt och kanske lite äckligt på något sätt. Men det var bara peppande och spännande. Liksom, hur ofta trycker man ut ett huvud mellan benen???!!!

(*inte tillräckligt ofta om ni frågar mig*) (*skoja) (*skoja inte*) (*hehe*).

Kort därefter så säger min barnmorska att jag inte ska trycka på nästa värk och då förstår jag att det typ bara är någon värk kvar. Medan mitt barn precis är vid “ring of fire” så flåsar jag för att inte trycka på. Och ja, det gör skitont. Men jag trodde att det skulle kännas som om jag skulle gå av på mitten (eller dö) (hade en jättebra attityd ang. att föda barn) så när det inte kändes så blev jag positivt överraskad och tänkte bara “gu’, det här var ju inte så farligt! Det känns inte som jag ska dö!!! (*bonus*). Men jag tror det också kändes okej på grund av att min barnmorska la varma handdukar mellan benen. Man tror inte att det gör sån skillnad men det gör det. Hann till och med tänka att det nästan är lite SPA:igt att föda barn. Typ så bra är varma handdukar mellan benen.

Vid nästa värk får jag trycka på igen och min bebis kommer ut. 05.36 för att vara exakt.

Sedan blev jag undersökt och sydd. Det som inte var så mysigt dock var att barnmorskan måste stoppa upp ett finger i baken för att kolla så allt är intakt. Vilket känns sådär när man precis fött barn. Men samtidigt är det tacksamt att någon kollar eftersom man en dag kommer att behöva gå på toa (så, ändå omtänksamt!!! Och nödvändigt!!!).

Och sen blev jag sydd. Vilket är konstigt eftersom man inte känner någon smärta (på grund av att man får bedövning) men man känner liksom att någon syr…i…en. Men eftersom man har en bebis på bröstet så bryr man sig inte så himla mycket. Man är bara så himla lättad att allting har gått bra och att man klarade det. Man är liksom upptagen med att känna sig så himla grym. Ärligt talat så blir jag hellre sydd efter en förlossning än typ lagar ett hål hos tandläkaren. Eller egentligen föder jag nog hellre barn överhuvudtaget än att lagar ett hål hos tandläkaren. Det är alltid sååå mycket sämre stämning när man lagar ett hål hos tandläkaren, än att när man föder barn. Liksom “ohhhhhhhhhhh……..du har visst inte borstat tänderna ordentligt….det var ju inte bra….” jämfört med “åååhhh du är så duktig? vill du ha lite äppeljuice under tiden? här är lite äppeljuice? Du är ju helt retraherad! Åh, vad duktig du är. Du är typ bäst i världen.”.

Amen ni fattar.

Sedan så bad en annan barnmorska mig att kissa (min barnmorska som varit med under hela förlossningen hade gjort klart sitt skift). Och jag försökte men det gick inte alls så jag sa; “heheheh…jag har väl inget i blåsan…” och hon sa; “heheh…jooo det tror jag”.

Kort därefter blev jag tappad på en halv liter urin.

Fortfarande bättre än tandläkaren dock.

Summerat:

Förlossningen:

  • kan vara kul (om allt går bra)
  • mycket positiv energi
  • generöst med positiv feedback
  • man får lustgas
  • man får en gullig bebis på slutet
  • gratis

Laga ett hål hos tandläkaren

  • tråkigt
  • mycket negativ energi
  • snålt med positiv feedback (bara personliga påhopp!!!)
  • man får oftast ingen lustgas
  • ingen bebis på slutet (antagligen inte ens ett jävla klistermärke efter man fyller 21??!!!)
  • dyrt

Så föd barn!!!! Det är kul!!! Mycket roligare än att gå till tandläkaren!!!

img_6935

Pusshej!/Tinis

ps. förstår att jag har en drömförlossning och att förlossningar kan vara piss och det får dom också vara ❤ alla som föder barn är bäst även om det suger eller är helt magiskt ❤ ds.

Till Joey.

Den här texten har funnits inom mig i flera år, sedan min tid som volontär i Tanzania. Först var det så smärtsamt att skriva om. Sedan ville jag bara gå vidare och då kunde jag inte göra något som eventuellt stoppade mig från att just göra det. Sedan gick jag vidare och då ville jag inte riskera att tänka på något som kunde göra så att jag drogs tillbaka till det som jag precis lämnat bakom mig.

Men nu med tanke på temat för Musikhjälpen 2018 så känns det viktigt att skriva om. Viktigt att berätta om. Så jag skrev ner som fanns inom mig och startade en bössa tillägnat till Joey. Även om Joey heter något annat.

Länk till bössan hittar du här.

(om länken inte fungerar som den ska, sök bara på “Joey” så dyker den upp)

…och här kommer en liten berättelse om “Joey”:

Det första jag tänker på när jag tänker på dig är dina ögon. Jag minns dom som blåa fastän jag vet att dom egentligen inte var det. Det kanske inte är så konstigt dock, att jag minns dina ögon som något helt annat, för när jag såg in i dina ögon var det som att se havet.

Egentligen vet jag att du kanske inte ens har upplevt havet. Men det spelar ingen roll. Du har ju havet inom dig. Det har jag ju sett.

Men dina ögon avslöjade också något annat. Hur dom vandrade överallt utan att du riktigt förstod varför. Hur de speglade din rastlöshet. Hur de speglade din vilja att bara sitta still fastän du egentligen ville springa bort, bort, bort. Hur du ansträngde dig för att passa in i den miljön du var i.

Jag vill inte tänka på vad du varit med om för att du anstränger dig så mycket för att inte vara annorlunda. För att inte vara du.

Jag förstår tidigt att det är något med dig som är speciellt. Sårbarheten i dina ögon, ögon som alltid var lite blanka. Din glädje att få bli sedd av någon. Längtan efter att bli sedd för den du är. Men framförallt att dina känslor kändes så äkta på en plats som inte var det.

Jag förstår snabbt att andra också ser dig på ett speciellt sätt. Men inte på samma sätt som mig. De ser dig inte som jag ser dig. De vill inte. Men mest av allt kanske de inte kan. Kan förstå dig. Det finns ju en massa annat att bry sig om så ingen orkar liksom se dig för den du är. Så du blir den svaga. Den som är krävande. Den som ingen riktigt orkar med.

Du är i vägen. Och det är så smärtsamt att tänka på för för mig är du inte i vägen, tvärtom. Du är ju Joey som leder din blinda mamma när ni hämtar vatten. Som anstränger sig för att göra läxor och övningar i skolan. Du är ju ett hav av möjligheter. Varför ser ingen att du är ett hav av möjligheter?

En dag kommer jag till barnhemmet efter att ha varit borta en stund. Jag minns inte vad jag hade gjort men jag hade varit borta tillräckligt länge för att missa det som har hänt. Något har hänt på rasten. Något med en gunga. Jag förstår inte riktigt alla detaljer men jag förstår att du inte får leka med de andra barnen längre. Istället får du sitta i det kala klassrummet. Ensam.

Och kanske har du gjort något dumt. Men jag vet också att du en gång blev slagen av några andra elever men ingen vuxen gjorde något åt det. Ingen som stod till svars. Ingen vars handlingar fick konsekvenser. Ingen som fick stanna i klassrummet ensam under rasterna. Det är som om din omgivning redan bestämt sig för vem du är trots att ingen frågat dig. Varför frågar ingen vem du är?

Jag springer in i klassrummet så fort jag får reda på att du är där. Du lyser upp när du ser mig och jag önskar med varenda cell i kroppen att någon kunde se vad jag ser. Vi läser böcker på engelska. Räknar. Och räknar igen. Du är smart men det vet jag redan för jag har rättat dina läxor flera gånger.

Kort därefter åker jag hem till Sverige. Och jag undrar om du fortfarande inte får leka på rasterna. Om du fortfarande måste sitta ensam i ett kalt klassrum. Jag går i tusen bitar som om jag vore av skört glas. Ibland har jag nattskräck och ibland drömmer jag drömmar som är så verkliga att jag nästan tror att de är sanna. Jag är livrädd för att sova ensam och jag lever med den konstanta känsla att jag glömt något. Att jag glömt något viktigt.

En sommarnatt, några månader efter jag hade åkt hem drömde jag att simmade i ett stormigt hav och letade efter någon. Jag letade och letade men jag kunde inte hitta den jag sökte efter. Tillslut vaknar jag kallsvettig, med tårar i ögonen och andan i halsen. Som om allt var på riktigt.

Men nu förstår jag. Det var ju du. Du var det viktiga jag glömt. Du var den jag letade efter.

Allt handlade om dig. Allt har ju handlat om dig hela tiden.

Dina ögon är ju som havet. Kanske har du sett havet nu. Jag hoppas det i alla fall.

Eller mest av allt hoppas jag att människorna runt omkring dig har sett det.

Kanske ser dom då det jag ser.

Älskade Joey. Det är allt jag önskar. Det är allt jag någonsin önskat.

Hur jag ska föda ut mitt barn (ej som att gå på SPA) (men borde FAN vara):

Hej!

Ledsen att jag inte har hört av mig tidigare men jag har faktiskt varit UPPTAGEN med att kissa på mig (några gånger), gråta för att det är för varmt ute, andas jättetungt och tjata på Jacob. Mest tjata på Jacob!!!

Aja, jättemånga har undrat hur jag tänker anamma projektet “förlossning” dvs – hur ska jag palla att en bebis ska färdas GENOM min VAGINA???!!!

Nej. Ingen har frågat det. De flesta har sagt “det kommer att gå bra”. Vilket jag förstår för det är ju säkert sant. Och jag skulle nog säga exakt samma sak.

…MEN…jag är liksom inte *där* än. Dvs, en tid och ett rum där allt känns som det kommer gå bra för allt jag tänker på är att min bebis ska färdas genom …

…det…

Skärmavbild 2018-08-04 kl. 10.27.37

…här…

Skärmavbild 2018-08-04 kl. 10.27.57

…………..utrymmet………………

Skärmavbild 2018-08-04 kl. 10.28.09

Och det är faktiskt inte så att jag inte litar på kroppen. Jag vet ju vad kroppen kan göra.  Och sedan vill jag ju träffa min bebis!!! Mest av allt i hela världen!!! Men jag vill ju också gå på SPA. Varför kan jag inte bara få gå på SPA och sen få en bebis?!  Varför går inte det?! SPA låter ju så himla enkelt och föda barn låter så….jag vet inte….krävande. Och krävande saker är så tråkigt!!! Usch för krävande uppgifter i livet!!!

Men, men nu är vi här. Och då är det jätteviktigt med en plan. Så här är min plan att förbereda mig inför förlossningen.

1 . Se filmen Exorcisten med Jacob

Jag  vill verkligen att den här förlossningen ska vara ett grupparbete mellan mig och Jacob så därför så vill jag att han också ska ha rimliga förväntningar på mig. Och jag vet inte varför men av någon anledning så säger min magkänsla (eller min förlossningsintuition) att den rimligaste bilden på internet just nu är…

DEN HÄR!!!!

Related image

Och den här!!!

Related image

…och den här gifen fångar det exakta ögonblicket efter min bebis når spinaetaggarna!!!!!!! (finns en risk att man kan kräkas då nämligen)

Image result for gif exorcist

Okej. Jag har verkligen noll kunskap om att föda barn så det behöver verkligen inte se ut som det gör i filmen Exorcisten. Men om det gör det så blir ju inte Jacob förvånad. Och det är ju superbra!

2. Gå på förlossningskurs med Jacob

Som sagt jag känner att Jacob måste leverera under förlossningen så vi har gått på en kurs!!! Via Skype. Var en jättegullig instruktör som också är doula som instruerade oss. Om man vill (och har råd) så rekommenderar jag det!

Vet ju ej dock om det kommer att ge något eller att ens Jacob behövde det. Tror egentligen att det mest var för mig eftersom Jacob fick råd som; “bekräfta Tinas känslor varje dag”  och “om hon gråter över minsta lilla så trösta henne och bekräfta hennes känslor”.

Vilket Jacob har gjort. Varenda dag i snart sju år.

(Är jättenöjd över att jag varit så krävande i sju år, Jacob tycker nämligen att jag knappt är krävande just nu eftersom allting är precis som det alltid har varit).

3. Be till gud

Jag har gjort jättemycket research på YouTube och kommit fram till att MINST 15% av alla amerikanska videos som tipsar om hur man får den perfekta förlossningen informerar att man ska be till gud. OCH GÄRNA VAR SPECIFIK. Typ vill man bara spricka litegrann ja då får man liksom be om det, typ; “please god expand my vagina so I can poo normally again”. Amen, ni vet, vanliga saker man önskar.

Det kändes lite konstlat först men jag är ändå konfirmerad och betalar avgift till svenska kyrkan så känner att jag verkligen inte har något att förlora.

4. Googla “positivt med förlossningen”

Jag vet att man inte ska googla sig till saker men positiva upplevelser är liksom inte fel. Då känns det ju inte lika läskigt!

Exempelvis skrev någon på familjeliv att fikat efter förlossningen är “det godaste fika jag ätit“. Vilket ändå är något!

Skärmavbild 2018-08-04 kl. 10.02.25.png

Sedan finns det massvis med bra berättelser på internet som är jättefina!!!

(som inte är som Exorcisten)

(för det är inte en film om en förlossning)

(den handlar om att vara besatt av djävulen)

(*obs*)

…kan exempelvis rekommendera den här bloggen. 

…och den här tråden på familjeliv

5. Skriva ett förlossningsbrev

Vilket jag gjorde igår. Det är ganska långt och beskrivande hur jag vill bemött. Men då kommer ju inte personalen bli chockad över att jag är skör och börjar gråta om någon säger saker som “SKÄRP DIG ALLA KAN FÖDA BARN”. Inte för att det är så stor chans att det händer eftersom barnmorskor är gulliga och snälla. Men om någon gör det kan jag bara peka på förlossningsbrevet och sen kommer dom bah “oj, just ja du är ju skör och går sönder av minsta lilla”.

Och sen gullar dom med mig resten av tiden…hehehehe…..

6. Skriva ett förlossningsbrev till Jacob (eller kravlista)

Eller inte riktigt ett förlossningsbrev. Kanske mer ett kravbrev. Exempelvis så informerades jag på föräldragruppen att det är jättebra att partnern ibland går ut och ta lite frisk luft.

Det är en av dom sakerna Jacob INTE får göra och jag har sagt “du får väl öppna ett fönster eller något”.

Sedan så fick jag höra att man antagligen inte kan öppna fönstren på förlossningen.

Men det har jag iofs inte sagt till Jacob. Hehehe.

Han kommer inse det när det är försent och sen så kommer han tänka “NEEEJJJ JAG ÄR INSTÄNGD!!!” och då kommer jag väsa några ord mellan värkarna och säga något som;

“…hehe oj…det glömde jag visst nämna…………*spyr ner mig själv*….nuuu är du fasst meee mig….”

Related image

7. Köpt mig till en förlossning (typ).

Eller egentligen inte köpt mig till en förlossning men jag tänker såhär; jag kan inte styra förlossningen alls men jag styra över hur mycket amningsnappar, purelan och smärtlindrande kompresser jag har hemma för mitt underliv

En barnmorska på min vårdcentral sa dock att man inte alls behöver köpa amningsnappar i det första taget eftersom “kvinnorna ute på savannen har inga amningsnappar och det går jättebra”.

Och det kanske stämmer…MEN… jag är ju en priviligerad och skör kvinna!!! Jag kommer ju dö på savannen ändå!!! Jag är ju den första av alla som dör på savannen!!!! Såklart jag vill ha en amningsnapp och svindyra kompresser!!!

Helst av allt skulle jag vilja checka in på ett SPA efter förlossningen. Liksom ett BB som också är ett SPA där man får bada i en pool med bedövande hemorrojdsalva.

Men det får man väl inte säga: P : P : P : P. Ska väl bara vara nöjd : P : P : P : P

Nu ska jag gå och och be Jacob träna värkar med mig. Det har jag lärt mig på profylaxkursen. Man låtsas att man får en värk samtidigt få jättemycket panik. Sedan ska ens partner låtsas lugna en. Älskar det! Panik ligger mig så nära om hjärtat att det liksom går på automatik!

Pusshej<3

/Tinis

ps. BONUS: googla också “positivt med barn”. Ev. ska man ha listat ut det INNAN man blev gravid. Men om man är jätterädd för förlossningen och panik om allt runt omkring så är det skönt att någon skriver saker som “barn är meningen med livet”. Då känns allt tusen gånger bättre. ds.

“Semester-dilemman” – del. 1

Nu har jag och Jacob semester tillsammans. Vilket innebär att…

…vi är tillsammans….

…varje minut…

…varje sekund…

….varje ögonblick….

Jag säger inte att vi tröttnar på varann. Jag säger bara att det finns en CHANS att man KANSKE tjafsar om saker man annars inte skulle. Eller om man vill vara diplomatisk; “vi har haft några dilemman”.

Exempel på dilemman vi har haft:

1. Hur man plockar undan efter sig.

Jacob är mer typen som plockar undan efter sig PÅ EN GÅNG. Det vill säga han lägger tillbaka saker och ting exakt där dom hör hemma, liksom genast.

(JAG VET, HELT SJUKT???!!!)

…och jag är mer…jag är mer…en sån person som som liksom plockar undan…lite i taget.

Exempelvis, om jag ska plocka undan mina hörlurar från gästrummet till lådan i vardagsrummet så kanske jag först lägger hörlurarna på skrivbordet i gästrummet, sedan på sängen i gästrummet, sedan på köksbänken, sedan på köksbordet och TILLSLUT i lådan i vardagsrummet. En process som ibland kanske tar fem minuter, ibland 15 minuter och ibland tar det kanske, jag vet inte, en hel dag.

Och annars så är detta inte ett problem för när vi jobbar så ses vi liksom inte hela tiden och då har jag hunnit med min “plocka-undan-efter-mig-process” tills han kommer hem. Men nu är han liksom hemma hela tiden när jag är hemma och då ser han varenda steg jag tar och inser att det tar jättelång tid att städa undan mina hörlurar från vardagsrumsbordet.

Så. Istället för att umgås och gulla med varandra så säger Jacob saker som “du skjuter ju upp problemen när du gör såhär älskling” och jag säger saker som “DU KAN VA ETT PROBLEM!!!”. Amen ni vet saker som skapar riktigt bra stämning hemma. Sådana saker säger vi till varann. Istället.

2. Hur man böjer orden “bära” och “skära”.

Jag säger typ alltid “bärde” eller “skärde” i talspråk medan Jacob är mer en sån som liksom vill va grammatisk korrekt (EH, TRÅKIGT!!!!!! USCH!!!!!) och eftersom vi ska ha ett barn så har denna diskussion hettats till på semestern.

Jacob vill liksom, jag vet inte, ge vårt barn bra möjligheter att kunna korrekt svenska och jag är mer sån som tänker; *Ok I wIll LeArN mY BabY HoW tO FuCk ThE SyStEM*. Amen ni vet normala saker man vill lära sitt barn!!!! Som alla andra gör!!!!

Under ett ögonblick försökte jag använda bloggen som argument och bah; “FUCK THE SYSTEM KOLLA MIN BLOGG DEN GÅR BRA!!!!”.

Sen insåg jag att jag typ går back på min blogg VARJE år sedan jag startade den.

Aja:P

Vårt barn får väl lära sig korrekt svenska då:P:P:P:P

Sedan har Jacob sagt att han mest ska hjälpa honom att lära sig bra svenska när han ändå går i skolan så liksom jag kan köpa det. Jag köper det. Det är ju rimligt. Om jag ska vara ärlig.

3. Vilka typer av kläder vi ska köpa till vårt barn. 

När jag och Jacob åkte på en roadtrip till Västkusten och Ullared för att köpa kläder till vårt barn så hade jag inte en tanke på att vi skulle stå och tjafsa om typ kläder?

Visst vi kan typ komma överens om vilka plagg vi vill köpa men det är mer att Jacob liksom vill ha fräscha kläder och jag vill som, jag vet inte, åka till en lagerlokal i Göteborg med vattenskador och köpa fuktiga kläder för 5 kr/st. Det är ju “sån jag är”.

Och om det är något som är så himla irriterande så är det att åka till en lagerlokal i Göteborg med vattenskador och fuktiga bebiskläder och samtidigt ha någon stående bredvid sig som säger saker som; “ohhh…här var det fuktigt…” eller “….älskling..den här bodyn du köpte för fem kronor är ju typ blöt?!” och “…hälften av all elektronik härinne är ju stöldmärkt”.

Förstår ni vad jag menar? Negativ energi!!! Vem vill ha negativ energi när man handlar bebiskläder för fem kronor styck i en vattenskadad lagerlokal??!! Ingen!!!

Om man ej dock vill dömas för häleri så rekommenderar jag att ta med Jacob på loppis för han är jätteduktig på att se när grejer som säljs är stulet. Exempelvis så kan han säga saker som “…ohhh… den här datorn har ju ett klistermärke där det står att den tillhör Göteborgs kommun”. Amen, ni vet! Bra saker! Om man inte vill bli dömd för häleri alltså. Rekommenderar verkligen Jacob då.

(men om man vill ha positiv energi i en vattenskadad lagerlokal i Göteborg, då rekommenderar jag honom INTE.)

Iaf. Jag tänkte avsluta med några bilder från vår semester men har ju som vanligt inte tagit några.

…så…här är en bild på mig i mitt bästa gravidplagg som jag köpt på Myrorna för 45 kronor (OBS – ej stöldmärkt!).

Älskar den för den får min bebis att se ut som en badboll. Och alla älskar ju badbollar! Speciellt på sommaren!

Jag och min bebis:

img_6663

Referensbild på badboll:

large-pvc-beach-ball-blue-white--6537-45--hd

Jag vet att man inte ska jämföra bebisar med badbollar men jag känner ändå att min bebis är MYCKET finare än en badboll från Statoil. Jag känner verkligen det.

Pusshej ❤

Tinis

 

Hur man fejkar sig genom ett föräldraskap. (funkar till 10000011%) (jättebra metod)

Hej.

Har fått jättemånga frågor om hur jag kommer att hantera, amen ni vet, FÖRÄLDRASKAP.

NEJ. Ingen har någonsin frågat det. OCH TACK OCH LOV FÖR DET!!!

Jag vet nämligen inte.

Skärmavbild 2018-05-28 kl. 19.43.00.png

Skärmavbild 2018-05-28 kl. 19.43.05.png

Jag, för inte så länge sedan, när jag insåg att jag hade en bebis i magen och jag skulle bli en mamma (på riktigt).

Allt jag vet är att jag verkligen känner att jag behöver en föräldrakurs. En sådan kurs som 16-åriga tjejer och killar går på och som är med i MTV-serien “16 and pregnant”.  Inte för att  träffa min bebis framtida bästisar, NEJ, för att jag genuint vill lära mig hur man byter blöjor och typ inte tappar en bebis. När andra föräldrar diskuterar om de ska köpa färdig barnmat eller göra egen barnmat så är jag upptagen med att tänka tankar som; “får inte tappa bebisen” och “hjälp mig”.

Det står i min aupair-ansökan från 2007 att jag har mer än 200 timmar erfarenhet med barn. Men det är ju fejk! Min mammas kompisar skrev på papper som intygade att jag hade varit barnvakt flera gånger (det hade jag inte). Och min granne på den tiden erbjöd sig att “låna ut sina barn” för så att jag kunde ta foton som bevis på att “jag faktiskt har 200 timmars erfarenhet med barn” (vilket jag fortfarande inte hade) (jag hade bara vuxna människor i min närhet som skrev falska referenser och “lånade ut sina barn i 10 minuter för några foton”) (*bästa typerna av vuxna att ha i ens närhet*) (*obs EJ ironisk*)

Okej. Jag vet en sak. Precis som i aupair-ansökan från 2007 ska jag fejka. Jag ska fejka allt! Precis allt!!!

Tre exempel:

1. Äta mat vid matbordet

Varför jag tror man gör det: …man har en jättedyr soffa? Det är hyfs? Ärligt. Kan ej relatera.

Vad jag (och Jacob) kan göra: Att från och med nu äter vi vid matbordet. Och sedan så kommer det att kännas naturligt. Redan nu så PRATAR vi vid matbordet. Exempelvis idag så berättade jag att jag var så förstoppad att jag hade så ont att jag inte kunde sitta. Och sedan sa Jacob “okej, bebisen är lite PAIN IN THE ASS!” och jag bah “hahahahaha JA BOKSTAVLIGT TALAT, visstedekulattätavidmatbordetochpratamevarandraälskling??!!!”. 

2. Inte svära så himla mkt

Var man inte ska göra det: för man inte vill att ens barn ska börja förskolan och hens första ord är typ “FUCKING FUCK” (blir dålig stämning).

Vad jag ska göra (ej Jacobs problem): vet inte??!! Försöker tänka på vad jag säger INNAN jag säger det och inte EFTER. Något som kanske kommer att gynna mig senare i livet också. Så jag ska TÄNKA. Inte bara gå på magkänsla helt enkelt.

3. Försöka upprätthålla en idé av att precis ALLA i HELA världen bara äter godis på lördagar. 

Varför man gör det: för man vill inte att ens barn ska ha ett rent helvete hos tandläkaren? Typ?!

Vad jag kan göra (vet ej om det är Jacobs problem heller – är osäker):

…alltså det här måste vara det största skämtet någonsin. Jag förstår inte hur jag kunde gå på det här?! Medan jag trodde att godis BARA var en lördagsgrej så fikade min pappa på jobbet var och varannan dag. Jag vet det här för jag arbetar på samma jobb som pappa gjort i 30 år och vi fikar typ hela tiden!!!

Men nu förstår jag att jag måste göra samma sak. Jag måste fejka att jag typ bara äter godis på lördagar och upprätthålla någon form av fasad. Och jag är verkligen superdålig på att ljuga! Så svaret är; jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra.

Men jag vet att det finns fika på jobbet imorgon och det kommer jag inte tacka nej till. Hehe.

Kontentan är i alla fall att jag insett att alla föräldrar måste fejka precis allt fastän allt vi vill är att äta pizza i soffan, svära och äta godis.

Nej, nu måste jag gå eftersom jag har ett starkt behov av att googla “ont i analen gravid förstoppad???!!!!! hjälp???!!”.

Skoja : P

Redan gjort : P

Antingen har jag ett allvarligt fel. Eller har foglossning. Eller är förstoppad. Eller har jättemkt hemorrojder.

Älskar att vara gravid : P

Pusshej!

Tina

 

Gravidpsyket är på ingång och jag vill stämma Jacob. (NORMALA saker som ALLA gravida VILL)

Nu är jag halvvägs in i graviditeten och min bebis är 20 veckor.

img_6404

*tjo*

Enligt mina graviditetsappar (har tre stycken) är min bebis lika stor som ett marsvin, en mango eller en pannkaka! Så rimligt!

img_6397

*döper min bebis till Tim Turbo Tornado efter mitt marsvin som dog 2001* *R.I.P*

Men till något annat. För några veckor sedan hörde jag att någons tjej typ grät varje dag efter 4-5 månader in i graviditeten. Och jag var sååå kaxig för ärligt talat var jag superstabil. Jag använde liksom logik i min vardag (händer aldrig annars). Grät typ aldrig (händer aldrig annars heller).  Och om jag kunde knarka graviditetshormonet oxytocin…SÅ SKULLE JAG GÖRA DET.  Helt klart.

……..några dagar senare kom gravidpsyket som ett brev på posten…..

tenor-5.gif

*mitt instabila psyke på ingång söndagen den 22 april*

Egentligen borde jag ha sett tecknen tidigare. För det har funnits tecken. Men jag har mest tänkt att problemet inte låg oss mig utan hos alla andra. Felet ligger ju aldrig hos en själv utan alltid hos alla andra! Är ju lag på det!

Exempel:

1 . Har ett starkt (jättestarkt) behov av att STÄMMA Jacob (FÖR ALLT ÄR HANS FEL!!!)

Ibland så glömmer jag bort att jag liksom är gravid (korta stunder) och när någon har påmint mig så har jag bara tänkt.

*åh gud* *det här barnet ska ut* *inte det hålet tack*

…MEN…NU….efter den 22 april så känner jag liksom mer;

*nej* *vill ej göra det här* *inte det genom det här hålet* och sen *VEM FANS FEL ÄR DET HÄR???”

…efter det brukar jag se ner på min mage. Kolla på Jacob. Se ner på min mage igen. Och så inser jag att…

….allt är Jacobs fel. Självklart är allt Jacobs fel. Det har ju alltid varit hans fel. Hela tiden.

Sedan googlar jag saker som; “hur man stämmer någon man är gift med”.

…dock (tyvärr) hinner jag aldrig längre än att googla för helt plötsligt behöver jag hjälp med att komma upp ur soffan (eller något annat) och då inser jag att jag inte kan stämma Jacob nu.

Det får blir senare:p När han minst anar det:P

giphy-5.gif

*tihi*

2 . Jag kallar Livsmedelsverket “gestapo” (ibland).

Innan den 22:a april så var jag mer; “ohhhhhh ingen brieost för mig heheheh, aja det går väl an. *tihi*” och nu är jag mer; “LIVSMEDELSVERKET FÖRSÖKER KONTROLLERA MITT LIV!!! Typ som Gestapo!!!”

Då säger Jacob “…ohhh nu är du lite hård va…”

…och då säger jag;

“DU FATTAR INGENTING DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT BLI AVRÅDD ATT ÄTA BRIEOST!!!”

…och då säger Jacob;

“….men alltså du äter ju knappt brieost ändå…”

…och då säger jag:

“DET GÖR JAG VISSTE, ÄTER HELA TIDEN, Å FÖRRESTEN ÄR ALLT DITT FEL OCH JAG SKA STÄMMA DIG FÖR JAG SKA FÖRLÖSA DITT BARN OCH JAG KOMMER BLI INKONTINENT!!!”

Sedan lägger jag fram en kalkyl på alla inkontinensbindor jag kommer att få köpa under min livsstid (dvs. jättemånga) (kommer att bli jättedyrt).

giphy-6.gif

En representativ bild över hur jag stämmer Jacob på 193014924082 sek som ska gå till en livsförbrukning av Tena Lady. 

3 . Vill gråta hela tiden.

Amen ni vet: P Det vanliga: P Ny dag : P Nya möjligheter att gråta : P

Men vill inte tycka synd om mig. Jag är en gravid kvinna med ett syfte! Jag tycker inte synd om mig själv, tvärtom, jag stämmer ju Jacob och kallar bara Livsmedelsverket för “gestapo” (NORMALA saker som ALLA gravida GÖR).

Det finns också killar att tycka synd om. För tjejer kan vara sååå jobbiga. Det har jag läst på familjeliv.se.

…exempelvis det här inlägget av “endagimorgon”:

Skärmavbild 2018-04-14 kl. 18.14.05.png

*eget barn – kul* *bonusbarn som kommit med på köpet – *usch*’

…eller det här inlägget av “Robin MiniMe”:

Skärmavbild 2018-04-14 kl. 18.15.04.png Själv har det gått knappt fem månader:P kul:P eller som en annan skulle säga “FYFAN!”.

…vet inte vad jag vill komma med det här förutom att:

  • Jag vill stämma Jacob.
  • Jag hatar Livsmedelsverket.
  • Det är synd om killar också.
  • Fast egentligen inte.
  • Det är jätteviktigt med knipövningar .
  • Om Tena Lady vill sponsra mig så går det jättebra. Tack.
  • Skrev det här inlägget bara för att visa vad jag hittade en tråd på familjeliv där killar typ bara klagar på sina gravida flickvänner (LÄNK) (går också att söka på “arg gravid kvinna”) (det var så jag hittade den).

Pusshej<3

Tinis

Ett blogginlägg tillägnat säljaren som skulle hjälpa mig välja ut en gravidbaddräkt (EJ SPONSRAD OCH VILL HELLER INTE VARA DET!!!)

Hej!

Idag tog jag en tur till en underklädesbutik i Örebro och letade efter en gravidbaddräkt. Eller egentligen bara en baddräkt att kunna ha på mig i sommar (överhuvudtaget).

Det gick till såhär: 

Jag: “…jag söker en gravidbaddräkt”

Säljare: “mmm det har vi inte, men du kanske kan köpa en baddräkt som är lite större bara?”

Jag: “mmm ah, kanske”

Säljare: “hur långt gången är du”

Jag: “eh, månad fyra tror jag”

Säljare (*kollar på min mage*): “oj, ja, du är mycket större än vad man normalt är för den månaden”

…min först reaktion var att säga;

“hehehe jaaa…jag kanske har en livmoder i framkant eller vad det heter…heheh….ja…och stor är jag….hehehehehe….större än alla andra visst….heheheeh”

Min andra reaktion var att gå in på min graviditetsapp för att säkerställa att jag verkligen var i fjärde månaden (det var jag).

Min tredje reaktion var att ringa min kompis Malin och gråta.

…….och nu…..nu…..SKA JAG SKRIVA ETT BLOGGINLÄGG OCH HÄNGA UT BUTIKEN!!!!

Skoja: P Är inte Calle Schulman : P och detta är inte booking.com : P

Nej istället ska jag kopiera in en massa gifs tillägnat säljaren på *okänd* underklädesbutik i Örebro.

…hej säljaren på okänd underklädesbutik i Örebro…..

….du kanske minns mig…

….jag kom in för några timmar senare och frågade efter en gravidbaddräkt…

…den här gifen är till dig…

thanks middle finger GIF-downsized.gif

….och den här…

toddlers and tiaras middle finger GIF-downsized

…och den här…

go fuck yourself middle finger GIF-downsized.gif

…och till sist…den här…

kids middle finger GIF-downsized.gif

…hejdå…

angry paris hilton GIF-downsized.gif

Som tur var så fick jag se min bebis idag på ett ultraljud. Annars skulle det varit en jävla skitdag. Hen ville dock inte visa upp sig så mycket (vet ej vad hen fått det ifrån, jag vill ju visa upp mig hela tiden!). Dock ville hen visa sin hjärna (inkl. två hjärnhalvor) vilket bevisar en grej:

SKÖNHET ÄR INTE ALLT OCH HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN HAR TVÅ HJÄRNHALVOR. OCH SLUTA KOMMENTERA GRAVIDAS KROPPAR!!!!! DET ÄR INTE INNE OCH KOMMER ALDRIG VARA INNE!!!!!!! ATT HA TVÅ HJÄRNHALVOR ÄR DOCK JÄTTEINNE!!!

…OCH FÖR ER SOM FÅR ONT I HUVVET AV ATT LÄSA TEXT I CAPSLOCK!!!! TILL ER VILL JAG BARA SÄGA ATT MAN FÅR ONT I HUVUDET AV MÄNNISKOR SOM KOMMENTERAR ENS KROPP!!!!! SÅ NU VET NI HUR DET KÄNNS!!!

Pusshej/Tinis