Hej.

Nedan bild är inget skämt.

Jag ska alltså springa en 8 KM LÅNG JÄVLA HINDERBANA?????!!!!!!!!!!!!!

Help me lord.

Vet inte ens vad jag ska säga? Jag är bara en simpel motionär. När jag ska göra armhävningar på tå så gör jag dem på knä. Jag fullkomligt hatar maxpuls (det värsta jag vet). Allt jag egentligen vill är att gå på danspass som spelar Pitbull och fokusera på att  känna mig som en stjärna i en musikvideo. Det är allt jag vill!

…och visst…fysisk styrka är inte allt. Ibland räcker det bara med ett bra psyke.

MEN DET HAR JAG JU INTE HELLER!!!!!!!!!!!!!! SOM VI ALLA VET!!!!!!!

Jaja. Jag tänkte att jag lika gärna kunde visa några hinder jag eventuellt står inför, om några månader.

Bilderna är tagna från Actionruns egna hemsida (länk).

(Actionrun – stäm mig inte plz)

1 . “Eldhinder”

Kommentar: …oki…då kommer man att brinna upp då : D Kul : D

2 . “Liggande repstege”

Kommentar: Hoppas detta kommer efter eldhindret, det vill säga, när jag håller på att brinna upp. Då kanske jag inte dör trots allt: D

3 . “Krypa under nät”

Kommentar: Bra namn! När ett hinder heter “krypa under nät” då kryper man verkligen under ett nät! Kul!

4 . “Nät mellan träd”

Kommentar: …samma här! Det här är verkligen ett nät mellan två träd! Jag köper det!

5 . “Vippbrädor”

Kommentar: *ringer akut till försäkringsbolaget och köper den dyraste olycksfallsförsäkringen som finns*

6 .  “Liggande rör”

Kommentar: Hittills min favorit av alla hinder…och enda hindret där jag kan gömma mig + eventuellt ligga i fosterställning och grina en stund (definitionen av ett bra hinder).

7 . “Väggarna”

Kommentar: Nej.

8 . “A-hinder”

Kommentar: …det här kommer att ta tid…hehehehehe….lång tid…hehehehehee

9 . “KAOS”

Kommentar: …äntligen ett hinder som är jag…på insidan…om man säger så;)))

…och det kommer att bli kö här på grund av mig. Definitivt på grund av mig.

Mvh/actionrun_girl_88

 

Tisdag kl. 20:03

Jag: …..kan du  hämta min dator….

Jacob: *låtsas som han inte hör*

Jag: …jag tänkte blogga….här i sängen…

Jacob: *låtsas som han inte hör igen*

Jag: ….jag mår inge bra…

Jacob (hör helt plötsligt): neej vadå, vad är det?

Jag: ….har ont i magen.

Jacob: nneeej….va tråkigt

Jag: mmmmmm….men vet du vad som skulle göra allt bättre?

Jacob: nä?

Jag: …om jag fick min….dator….hit….

Jacob: …

Såååååååå det är så man gör för att få som man vill! Låt oss säga att jag har datorn i knät just nu och man är ju en mästare på att få så man vill här i hemmet;))))))))).

Skoja. Han hämtade den aldrig.

Nä…istället stampade jag iväg på ett JÄVLIGT bestämt sätt. Hämtade datorn. Frågade om Jacob verkligen behövde vara…PRECIS DÄR JAG ÄR (i sovrummet)…om han nu INTE ville hjälpa mig med något.

Sedan frågade jag om han inte skulle se på “GW” snart och han bah; “just det, glömde det! Tack älskling!”. 

Nu är klockan 20:52. Snart börjar veckans brott. Jacob ska se på tv och jag – jag ska sova pga har samma sömnbehov som en sjuåring.

…här är en gif på GW eftersom det är viktigt med bilder i en blogg samt jag har ej ork till att ta någon egen bild:))))))))).

Det är det som erbjuds i den här bloggen just nu. Gifs på GW Persson.

Mvh/
Tjej som får som hon vill (ibland) och ej orkar ta bilder till bloggen

 

Hej!

Här sitter jag med nya jeans (eller jeggings eller vad det nu heter) och en HEL CYKEL! Sitter inte med cykeln…bokstavligt talat men den fungerar och jag liksom känner att den är med mig hela tiden! Som en stabilitet i mitt liv.

…VILKEN JÄVLA TID ATT LEVA HÖRRNI!!!!

Hur som helst. Jacob jobbar ikväll och jag känner att jag bara måste få ut vissa saker innan imorgon. Jag kanske sover när han kommer hem och då har jag ju inte tid att berätta det jag vill berätta. Plus – det är superviktigt att kommunicera i en relation och det är det jag gör nu!  På bästa sändningstid dessutom!

Till min kille…bästa vän…fästman etc:

1. Maten i kylen är en helt ny rätt som heter “pastasås utan pasta men med pajskal”. Det var helt meningen att den skulle bli så och har INGET ATT GÖRA MED EN MATPAJ JAG HELT MISSLYCKATS MED!!! Jag tror det här kan bli jättegott. Eller egentligen inte MEN ibland är hoppet det sista som lämnar en. Det brukar du ju alltid säga varannan Hammarbymatch? Det kanske kan appliceras på min matlagning också?

…hehehe….?

Kom ihåg – hoppet är det sista som lämnar en älskling!!! Love u!!! ❤

2. Brännmärket på ugnsvanten har varit där hela tiden. Kanske har du inte sett den fram tills nu men den har varit där sååå länge. Sedan urminnes tider. Kanske en tid när Taylor Swift och Harry Styles fortfarande var ihop (alltså typ 2012). Det har ingenting att göra med att jag satte eld på ugnsvanten när jag skulle stoppa in paje…jag menar “pastasåsen utan pasta men med pajskal”…i ugnen.  Det har ingenting med det att göra. Ingenting.

En bild på ett suuuuuupeeergammalt brännmärke. 

ps. har sköljt ugnsvanten med vatten och kommer inte att lägga den på sängen för då kan ju sängen börja brinna. Det har jag ju lärt (länk) mig sedan innan. Inte för det har hänt något med ugnsvanten idag. Ville ändå bara påpeka det. ds.

3. Om du hittar såsfläckar i köket vill jag bara säga att det inte beror på att jag trodde jag faktiskt gjorde en matpaj…och därmed försökte ta bort sidorna av ugnsformen, vilket i sin tur gjorde att sås spilldes lite….överallt (antagligen när man gör paj kan det bli jättemycket sås, speciellt när man ersätter crème fraiche med grädde).

Exempel på eventuella såsfläckar som kan finnas i köket.

3. Presentpåsen med kaffe och choklad som vi fick av din familj har alltid sett ut såhär. Alltid! Det har ingenting att göra med att jag har ätit några kakor och godisar. Alla vet ju att presentpåsar ser ut såhär – alla vet det.

En bild på hur en presentpåse med godis ALLTID ser ut 

Nej det var allt.

Eller just det. Det kan finnas nåååågra såsiga fingeravtryck på din ipad. Alltså det KAN det. Men det kanske inte finns det heller. Vem vet. Ville ändå påpeka det.

*love u bye*

Pusshej!

Tina

Ny dag:D Nya tag:D Ledig igen:D

Faktum är att jag faktiskt tänkte skippa att vara ledig på grund av att jag varit så himla ledig den senaste tiden MEN så sprack ju som sagt mina byxor och nu har jag saker att göra.

Det vill säga – jag måste köpa nya byxor. 

Det finns saker som man lär sig ignorera ju äldre man blir. Vriden skönhetsindustri – *ignorerar*. Killpaneler i tidningar som “tycker till” om hur tjejer ska vara eller se ut – *ignorerar*. Media och reklam som bara innefattar en viss kroppstyp – *ignorerar*.

…MEN en sak som jag INTE lärt mig att ignorera är faktumet att min kroppstyp inte är representativ när jag…1. ska prova bikinis eller 2. byxor.

DET ÄR SOM MODEINDUSTRIN HÅNAR MIG OCH MIN KROPP!!!

…ungefär såhär:

I ett omklädningsrum någonstans i Örebro:

Modeindustrin (*öppnar dörren till provhytten*): Tjo!

Jag: WAHHHHHHH…eh…vem är du?

Modeindustrin (*tar på sig en svart dräkt med huva*): Jag är döden.

Jag: På riktigt?

Modeindustrin (*tar av sig den svarta dräkten med huva*): Nä, skoja bara. Är modeindustrin. Du vet en av dem som utformar jeansen som du har tagit med dig in till provhytten. 

Jag: okej.

Modeindustrin: Men jag älskar att säga att jag är döden! Folk bah; “AAAAHHHH” och jag bah; “HAHA SKOJA BARA!!!! Kul va!!!”

Jag: mm jättekul…ville du något speciellt?

Modeindustrin: …mm…ehhhh……tänkte du prova dom där?

Jag: mmmm…..det är jeans….sånt man brukar köpa…

Modeindustrin: …..ok………

*provar 16 par jeans som ej passar*

Jag: …MEN VARFÖR GÅR DET INTE FÖR!!!!!!!!

Modeindustrin: …men på riktigt, vad hade du förväntat dig? Har du sett modellerna där ute eller? Vissa personer kan ha riktiga jeans men andra kan inte det….som du.

Jag (*börjar gråta*): …ddu ärr ju hemmsk…

Modeindustrin: seriöst, ska du börja gråta nu?

Jag: *gråter*

Modeindustrin: …yuck….står verkligen inte ut med människor som gråter.

Jag: *gråter mer*

Modeindustrin: …………åh herregud förstår inte varför jag gör det här. Men okej. Här.

*räcker fram ett par mjuka byxor som ser ut som jeans*

Jag: *hulk*..vvvaad är ddet hhärrrr….a…..ddet ssser ut sssom jeeeanss mmeen ddet käännss mmjukktt….

Modeindustrin: .…jeggings…

Jag: …jjjegginnngsss?

Modeindustrin: Åh, låt mig inte få säga det igen. Det är jeggings! JEGGINGS! En blandning mellan jeans och leggings. Det var inte min idé. Tro mig. Jag har bara några på lager för att bli av med dem.

Jag(*slutar gråta*):  ..wow…det ser verkligen ut som jeans men det är sååå skönt och dom liksom passar…direkt. Betyder det här att du också kommer att utforma jeans till alla typer av kroppstyper?

Modeindustrin: Eh, nej. Tro mig jag gav dig bara jeggings för att du skulle sluta gråta – och jag hatar tjejer som grinar i provhytten. Faktum är att jag hatar det mer än…förstår inte ens att jag säger det här högt men…adidasbyxor instoppade i strumporna tillsammans med adidastofflor.

Jag: mmm…det var en mörk period. Jag var där.

Modeindustrin: JAG VET! Hur som helst, jag måste gå nu. Någon i omklädningsrummet bredvid provar en bikini. Hon tror att storlek 36 fortfarande är storlek 36 anno 2004, men egentligen har vi krympt alla storlekar för att spara tyg. Jag måste säga till henne att hon måste gå upp fem storlekar,  MINST! Som man brukar säga; tyg är pengar och pengar är mer värt en någons tjejs självkänsla!

Jag: Okej. Snällt av dig.

Modeindustrin: mmmmm..hejdå.

Jag: …hejdå.

 ps. Jag har uppdaterat min header (litegrann) och jag är SUPERNÖJD. Känns seriöst som min största prestationen under 2017 (hittills). ds.

Saker som har hänt idag:

• Jacob kom instormandes in i lägenheten och typ sa; “min cykel är sönder kan jag få låna din!?”.
• Jag har tjurat över Jacobs cykel då den egentligen är min (från början) och faktumet att vi kanske måste turas om att ta cykeln till jobbet.
• …kan ha tjurat till Jacob…också  (…….ej med mening)
• Skickat ett sms till Jacob där jag skrev att…JAG INTE ALLS ÄR SUR OCH ATT JAG ÄLSKAR HAN MER ÄN EN CYKEL!!!!! ÄVEN TRASIGA CYKLAR!!! (+ jättemånga hjärt-emojis)
• Kommit över att en av våra cyklar är sönder (och vi måste turas om att cykla till jobbet).
• Böjt mig ner så byxorna sprack på jobbet.

Ja. Då var man här. Med trasiga byxor och en jävla skitcykel. 

Men så tänker jag på hur många gånger mina cyklar har fungerat. Hur många dagar jag inte haft byxor på mig som spruckit – men med ett hjärta som inte är helt.

Vad är det man säger? Cyklar går sönder och byxor spricker men det spelar ingen roll när hjärtat är helt och man känner sig älskad.

…eller ja…helst vill jag ju ha hela byxor och en hel cykel…också….

: D

*håller tummarna som när jag provade livsråd taget från internet*

Pusshej/

Tinis

…JAG ÄR LEDIG IGEN OCH LIVET ÄR EN FEST OCH FAN VILKET JÄVLA DRAG DET ÄR!!!!!!!!!!!

Skoja:D har ingen fest:D sitter hemma själv:D

I alla fall. Låt mig punkta min dag. 

11:00: JAGÄRHEMMAOCHLEDIGHELAHELGEN!!!!!!!

11:03: Inser att Jacob snart ska iväg och jobba och jag får ha fest själv. Inser att det får gå. Det får gå.

11:05: Tänker att jag ska blogga! Life is a party and my party is blogging! (*If U KnOw WhAt I MeAN*)

12:03: Skoja. Orkar inte blogga. Äter Dumle istället. Dumle är fest!

12:10: Äter mer Dumle – pga “livet är en fest”.

12:30: Äter Kinderägg som jag fått av Jacob… för…varför inte?!

12:31: Äter fortfarande kinderägg och känner mig *gangsta* när jag inser att jag äter något som är olagligt i USA.

12:32: Tänker att det är såhär någon som snusar måste känna sig!!!!! Legal hemma i Sverige men ändå lite illegal i andra länder!!!!

12:35: Funderar på att ta ett kort på mig själv när jag äter ett kinderägg och lägga upp det på sociala medier tillsammans med texten “*FeelS NiCe tO Be a GanGsTa*”.

12:36: Ger bort det andra kinderägget till Jacob pga att han ääälskar kinderägg och jag prioriterar självklart Jacob framför att framstå mig själv som en gangsta på sociala medier (har gränser).

13:04: Jacob åker iväg och jag är ensam och kan därmed göra vad jag vill! TV’n är min, Dumlen är min, allting är mitt!!!!! Jag har så många möjligheter. Såååå många möjligheter. Jag har makten över mitt eget liv och jag ska göra något bra och vettigt av det!

13:06: KNIVAR SOM ÄR UPPVÄRMDA TILL 1000 GRADER!!! DET VÄLJER JAG ATT SPENDERA MIN TID PÅ!!! JA, DET VÄLJER JAG!!!!

13:07-13:47: Ser minst fem videos där personer värmer upp en kniv till 1000 grader och bara skär i saker! (spoiler alert: Allt smälter – eller börjar att brinna. Förutom en kniv som enligt utsago var nedfryst till -1000 grader. Den smälte inte.)

En bild på mig när jag inser att…EN FRYST KNIV INTE SMÄLTER AV EN JÄTTEVARM KNIV!!!

13:47: Avbryter allting jag gör – och tänker göra för att se tredje säsongen av The Fall på Netflix.

…och nu är jag här. Klockan är två minuter över sju och jag lever livet.

Imorgon ska jag nog till Ica Maxi och storhandla. FESTEN FORTSÄTTER ALLTSÅ!!! Har redan kollat ICA’s app för att se vilka rabatter som finns.

Jag när jag insåg att mango fortfarande är billigt på ICA. Inte fem-kronors-billigt men ändå billigt (+ att livet är en fest).

Pusshej ❤

Tina

Idag vaknade jag upp efter att ha bett något att dra åt helvete (min prestationsångest).

…OCH GUUUU’ VA’ SKÖNT DET ÄR!!!

Hade jag vetat hur skönt det var att be något att dra åt helvete hade jag gjort det för länge sedan! LÄÄÄÄÄNGEEE SEDAAAAN. Kommer inte på något konkret just nu men något hade jag säkert kunnat be dra åt helvete. Vad som helst. 

I alla fall. Jag vaknade som upp med en känsla av att bara be allt dra åt helvete. Bara för skojs skull.

Först blev min eyeliner supertjock och jag bara “FFFFUUUCCK OFFF” medan jag tog bort den med en tops och lite ögonsminksborttagning (låter inte så dramatiskt, men tro mig, det var det).

Sedan insåg jag att det var superkallt ute och jag bara “FUUUCCK OFF” medan jag gick till jobbet med supersnabba steg (eftersom jag var kall samtidigt som jag kände att det var passande att gå snabbt när man bara vill be saker dra åt helvete).

Sedan fortsatte jag att bara gå och gå och gå och bad slumpmässiga saker på vägen att dra åt helvete samtidigt som jag lyssnade på Katy Perrys första album (“Waking up in Vegas” fungerar jättebra om man vill be saker dra åt helvete. Man kan inte tro det men det fungerar, jag lovar).

Som en trottoar. Ett träd. Ett rödljus. Typ allt. 

Jag, kring halv åtta på morgonen, någonstans i Örebro City 

Sedan kom jag till jobbet och vips var det rast. Då passade jag på att berätta hur skönt det var att bara att säga “fuck off” till allt.

Då fick jag frågan om jag inte menade “fuck it” istället för “fuck off”. Vilket i efterhand stämmer för…ja…det kan bli superspänd stämning om jag går runt och säger “fuck off” för mig själv. Jag menar säga “fuck it” för mig själv – OK –  men att gå runt att säga “fuck off”  för mig själv? Nej, tack. Det finns ju en chans att jag stöter på andra människor. Jag vill ju be saker dra åt helvete men ändå samtidigt fungera socialt.

Så det är där jag är nu. Jag vill be saker att dra åt helvete (pga skönt) men ändå byta ut “fuck off” mot “fuck it” (pga vill fungera socialt).

Och jag ska skriva. Det ska jag också göra.

För när huvudet är fyllt av ord men skrivbladet är tomt och paniken växer inom mig ska jag bara be något att dra åt helvete. Det ska jag fan göra. I alla fall tills paniken har försvunnit och omvandlats till ord på ett papper.

Pusshej!

Tinis

HEJJAGHETERTINAOCHJAGHARPRESTATIONSÅNGEST!!!!!!!!!!

Fin inledning? Tack. Tog 20 minuter att komma på. 

Jag tänkte inleda det här året med att säga att jag har en sådan jävla prestationsångest. Över något jag aldrig trodde jag skulle få. Nämligen den här bloggen. Det roligaste jag vet! 

Jag har haft det hela året tror jag. Kanske redan tidigare. Det är det som är grejen med prestationsångest. Den smyger sig i alla vrår och kanter. Får den inte grepp om ens jobb eller träning etc. får den som grepp över något annat. Även det som bara är en kul grej. 

Och om jag vet hur jag ska göra? 

Svar nej.

Jag har provat att inte skriva alls. Jag har provat att skriva mig ur det. Jag har provat att prata till mig själv framför spegeln och säga fraser som; “tänk positivt” “du KAN”. Jag har tänt doftljus med hopp om att det ger en fin stämning. Typ som ett utdrag ur en film när någon hoppas på att ligga. Fast man bara vill skriva utan prestationsångest…INTE…ligga med den (självklar grej men vill ändå förtydliga). 

…jag har till och med provat med att tänka negativt. Låter ej logiskt men jag hörde på radion att det kan ha en positiv effekt att erkänna för sig själv att allt går sämst. Plus det var superlätt. Det är liksom så lätt att säga till sig själv att man är sämst – när man redan tycker man är sämst. 

Hur det gick?

Ja….tyvärr kände jag mig ännu sämre av att grotta in mig i hur sämst jag känner mig (förvånande). 

Så. Nu är jag här. 2017. Året då allt kan gå åt helvete. Inga doftljus kan bota min prestationsångest. 

Men det får fan gå ändå. Om allt går eventuellt åt helvete i världen kan jag väl ändå ha kvar min blogg.

…så länge vi har el osv. Men jag tror ändå att vi fortfarande har el kvar efter 2017. Annars får jag väl trycka i någon bokpress från medeltiden. Vill man så går det. 

Okej. Sidopunkt. Det jag vill avsluta med att jag har en grej kvar att prova och det är att be prestationsångesten dra åt helvete. 

Så. PRESTATIONSÅNGESTEN DU KAN DRA ÅT HELVETE JAG HATAR DIG!!!!

….och till er andra, gott nytt år och god fortsättning. 

*toodles*