Sju kändisar.

En app.

…och så jag.

Vilken kändis är jag mest lik? Vad har vi gemensamt?

Det kommer du att få reda på nu.

61% – Thomas Henry Huxley

Bild använd: Jag med disney-öron på Disneyland.

Första reaktion: Vem är det här??!!!

Andra reaktion (efter att ha googlat): Ok. En superkänd biolog. (alla olika kändisar är lika värda och får vara med i det här spelet antagligen!!!)

Vad vi har gemensamt: hmmm…..ja……jag har klarat 24 hp av 30 hp av Statistik B. Sååååå ja……………

Nej. Vet. Har inget med saken att göra. Men, det är verkligen det närmsta jag kommer på.

…och sen tror jag att om jag rakar ansiktet riktigt ofta så kan jag säkert också få en liknande ansiktshårväxt. Måste säkert kämpa lite men mina ryska gener kommer nog att hjälpa mig med det.

61% – Tarkan

Bild använd: Jag i en smickrande vinkel. (ni vet när man sätter på kameran och inte är beredd på “selfie-time”. En sådan bild).

Första reaktion: OMG TARKAN!!! MY HOMEBOY!!!!!!!!!!!!

Vad vi har gemensamt: Jag befann mig i Turkiet 2001 när Tarkan’s stora hitt “kiss kiss” var populär…så om jag har sjungit den…OM…jag har.

Annars kommer jag inte på något annat. Vi går vidare.

62% Tyra Banks

Bild använd: Jag i vårsolen!

Första reaktion: OMG, Tyra… TWINSIES!!!!!

 …SÅ mycket.

Bland annat har jag tagit kort med en kille i bar överkropp. Det var utanför en åh… minns inte… men det är en butik i USA som är dränkt med parfym och där det bara jobbar modeller (som ibland tar av sig tröjan och tar kort med kunderna).

ÅÅHHH… vad heter det nu igen. Spelar ingen roll. Det som spelar roll är att Tyra OCKSÅ har vart modell med killar i bar överkropp. Skillnaden är bara att hon inte gör det gratis. Och står i kö för att göra det. Eller blundar.

+ så har vi båda säkert “modellat” till ANTM-introt (Americas Next Top Model). Skillnaden är bara att hon aldrig skulle göra det med en snuggie och jag skulle bara göra det med en snuggie.

https://www.instagram.com/p/xMxgZ4CCDC/?taken-by=tinisinsta

(om inte filmen kan spelas kan jag informera dig om att det det är jag som modellar med min snuggie)

63% Lindsay Lohan

Bild använd: Jag förkyld i Macau. *woop*

Första reaktion: Heeey Lindsay, wassup?

Vad vi har gemensamt: hmmmmmm…..jaaaaaaaaa…rent spontant så har väl jag något i näsan och hon har……ocksåå……haft….det….fast……något….annat…

NÄ. FAN DÅLIGT. Kommer inte på något. Den här appen känns inte speciellt tillförlitlig om jag ska vara ärlig.

68%- Elijah Wood (kan också vara Frodo!)

Bild använd: Minns ej. Men här är jag antagligen.

Första reaktion: ohhhh Frrrooodddddoooo…näää….Elijiah menar jag.

Vad vi har gemensamt:

Lättare att utgå från Frodo. För jag har massa gemensamt med Frodo.

• Vi tycker om att äta, typ hela tiden!
• Vi är båda små.
• En gång när jag stukade foten under min handbollskarriär (2002) och skulle ta av mig strumporna för att kolla läget fastnade en massa svart ludd från handbollsstrumporna på mina fötter. Såg därför ut som jag hade hår över hela fötterna och efter den dagen kallade min kompis Malin mig för “Frodo”.
• Min kompis Malin har också informerat mig om att jag började likna Smeagol när jag var magsjuk på väg hem från Sälen en gång. Smeagol är ju inte Frodo MEN om Frodo inte hade lämnat tillbaka ringen på det där stupet så kanske han skulle se ut så en dag ändå??!! Typ lite som Frodo fast: “this could have been me but I left that ring in that little lava mountain so its ok….”

66% – Henrik Larsson 

Bild använd: Jag väntar på bussen i Macau.

Första reaktion: hmmmmmmm……jaaaaaaaaaa…jag vet inte.

Vad vi har gemensamt: Båda har spelat fotboll! Skillnaden är att jag sög och han inte gjorde det. Plus att han säkert är rik också. Vilket jag inte är.

Men vi har båda tagit två supersuddiga bilder (eller någon har tagit det på oss men ni fattar).

…och om det är inte är ett fint samband så vet jag int’.

74% – Kate Beckinsale

Bild använd: Jag på en fest i Macau.

(HAHA JA….kanske har jag tagit typ alla dom här bilderna efter min resa i Macau)

(kanske har det funnits ett inlägg med dessa bilder i utkastet i bloggisen i typ två år)

Första reaktion: …ohhhhhhh det är inte första gången man hör det här om man säger så. ;)))) *ler*

Vad vi har gemensamt:

hmmm… hon är en känd skådespelerska. Jag är inte det. Hon är superrik…jag är inte det.

MEN en gång när jag var på krogen i Dublin så sa en kille till mig att jag var superlik henne. Trodde bara han sa så för att få ligga men nu vet jag att han verkligen menade det.

Juli 2010

Nä………………………………………var nog bullshit. Men kul att appen är som en riktig fuckboy anno Dublin 2010.

Hur som helst. Nu är det slut på det här.

….men det kanske blir en del. 2 ändå?! Vem vet?!

*to be continued*

Pusshej!

Tina

Text:
Jag är 16 år gammal. Jag har precis spenderat dagen på mellandagsrean med min kompis Fanny. Mitt hår är plattat och jag har ett hårspänne på sidan, typ som jag har en blomma i håret, ni vet. Jag minns det för det var typ året då varenda 16-åring önskade sig en plattång i julklapp – och jag hade det där blom-spännet i håret varannan dag. Minst.

Jag sitter nu på bussen hem.  Jag sitter långt bak i bussen med shoppingpåsar på vardera sida om mig, där man kan sitta två och två mittemot varandra.

Bussen stannar på järntorget. Och då ser jag honom.

Fuck.

Inte han.

Fuck, fuck, fuck, fuck, fuck.

Jag hinner tänka att inte ska gå på. Snälla gå inte på bussen. Den bussen som jag sitter på.

Han går på bussen.

FUCK.

Han går med snabba steg genom bussen, precis som man brukar göra, men det känns som en evighet.

Han går ett steg framåt.

En av anledningen till att jag bytte skola när jag var 13. Han går mot slutet av bussen, där jag sitter.

Han går ett steg framåt igen.

Han som berättade hur ful och äcklig jag var. Han som jag efter mitt skolbyte undvikit. Där jag bor. På varenda disco. Han går mot mot slutet av bussen, där jag sitter.

Han går ett steg framåt igen.

Jag kollar ner i marken. Spelar snake i mobilen.  Vad som helst. Snälla se mig inte. Snälla se inte att jag sitter här.

Han ser mig.

Nej. Fan, fan, fan.

Han går mot mig.

I ren automatik spänner jag varenda cell i kroppen. Bygger en mur så ingenting kan komma igenom. Så ingenting kan såra. Jag intalar mig själv det i alla fall. Egentligen vet jag något annat. Att muren fungerar litegranna men att glåporden alltid på något sätt lyckas ta sig igenom.

Han sätter sig på sätet framför mig nu.

Jag tänker på vilka glåpord han ska säga. Det är ju det som alltid har hänt när vi setts förut. Jag förväntar mig liksom inget annat från honom. Även om det var tre år sedan sist vi sågs.

Han säger något men jag hör inte. Jag ser bara munnen röra på sig. Kanske säger han något i stil med “är det du..tina?”.  Men jag vet inte säkert. Jag tror jag är så upptagen med att förbereda mig på hur jag ska reagera för varje glåpord han brukade säga till mig. Kanske blir det lättare att hantera då.

Sedan hör jag något.

“…HALLÅ, säger du inte hej eller?”

Jag stammar fram någonting. Minns inte vad. Bussen åker förbi väster. Åker förbi Karl Johan Skolan. Tre stationer kvar tills jag ska gå av bussen. Han sitter fortfarande mitt emot mig.

“du, kan man få ditt nummer eller?”

Två stationer kvar.

“Öh…öhhh….va?”

“ja, ditt nummer, kan jag få ditt nummer?”

En station kvar.

“Alltså du behöver inte ge det asså”

Framme. Jag svarar.

“…nnää…”

Jag samlar mina shoppingpåsar, går till dörrarna och ut ur bussen. Jag vet inte vad det är men något har ändrats.

Efter en stund inser jag det. Det var inte att jag helt plötsligt dög. Det var att jag visste innan att jag gjorde det.

Jag var så upptagen med att skydda mig själv att jag inte la märke till det viktigaste

Att jag var inte rädd längre. För honom.

Det är svårt att kontrollera vilka människor man möter i livet. Om man inte bor under en sten det vill säga (vilket, om jag ska vara ärlig, är supertråkigt). Många gånger har man chansen att möta människor som bara är fina mot en (och många gånger har jag  just gjort det). Men ibland möter man människor som sårar en, gör en illa och gör en rädd.

Det kan hända när man är tolv. Tjugotvå. Tjugosju. Kanske händer det till och med ännu längre fram.

Men en sak jag vet – och det är att det en dag går över. Precis som när man är liten och man inser att monstret under sängen bara var ett par gamla strumpor och lite damm. Kanske sker det när man träffar på någon man kände förut, för längesedan, i toalettkö på krogen. Kanske sker det när man träffar människor som bara behandlar en som man ska behandlas, inget annat. Kanske sker det bara en dag sådär, när man  vaknar upp och inser att de saker som gjorde ont igår inte gör ont idag.

Eller kanske inser man det när man är 16 år gammal, befinner sig på 12:ans buss påväg hem från mellandagsrean.

Så, det var det. Min första podd krönika.

Det här var superkul och läskigt på samma gång. Tack för att ni lyssnade!

Pusshej!

Hejhej!

Januari är här. Vårterminen tar snart sin början.

…och det är därför jag tänkte hjälpa till med lite stresstips!

Jag menar, jag har ju vart superstressad hela hösten på grund av mitt livs test – dvs. Statistik B.

Hela terminen har jag liksom utövat stresshantering så varför inte dela med mig av det??!!

Om det är någon som ska ge stress-tips till andra är det ju jag! Eller hur??!!

Här är i alla fall några sätt att hantera stress:

1 . Lägga sig på golvet och grina.

Hur man gör: Man lägger sig ner på golvet. Grinar.

Nackdelar:
– Kräver en tolerant partner.
Vet inte vad jag ska skriva mer än det, men, ja.

– Saker blir inte bättre.
Nej. Det blir med större sannolikhet sämre. Oftast är du fortfarande stressad, fortfarande ledsen men ligger på ett smutsigt golv istället.

Du kommer därmed antagligen att nå…botten.

Fördelar:
– Du kommer att nå botten.
…MEN…om du når botten så kan du ju inte komma djupare ner. Allt kan bara bli bättre. Det finns bara en väg upp så att säga!

Precis som Drake nedan.

“….omg Drake, TWINSIES! I can totally relate!  Like 20 minutes ago I was on the floor crying but now I’m only crying…so yeah…..not on the floor anymore…woop!”

2 .Ta sönder något (billigt): 

Hur man gör: Man tar tag i något billigt (typ din killes frukostmacka). River sönder det. Grinar (OBS! inte obligatoriskt men kan ske på automatik).

Nackdelar:
– Kräver en tolerant partner (igen).
Även om det är ett billigt alternativ till att ta sönder något dyrt (typ en Macbook pro) så var det ändå lite jobbigt när Jacob frågade varför det låg en sönderriven macka under en macka som inte var sönderriven (dvs. den mackan jag ersatte Jacobs sönderrivna macka med).

“Vad gör du?”

“Jag?”

“Ja, du lägger en macka på min tallrik. Men det är ju redan en macka där.”

“hmm…ja….inte längre!”

“Var är den då?”

“Under den nya mackan, söndersmulad!”

“…”

“JAG VAR STRESSAD OCH REV DIN MACKA, OKEJ???!!”

“…ok.”

(…precis..en tolerant partner…krävs…det.)

– Kan bli stökigt.
Typ som den gången jag rev sönder ett müslipaket (som fortfarande hade Müsli i sig) vilket ledde till att det blev lite….müsli på golvet…kanske. Blir hur som helst definitivt mer jobb än stress-fritt. Satsa istället på att riva sönder din partners macka (eller din egen). Klarar hen av några ligga-på-golvet-och-grinat-sessioner så LOVAR jag att hen står ut med en sönderriven macka här och där.

Har testat. Ej singel.

*yes*

3 . Göra något kul. 

Hur man gör: Man gör något – som är kul!

Nackdelar:
– Man kanske måste lista ut först vad som är kul (och det bör vara realistiskt). 
Exempelvis, jag skriver en blogg en gång i veckan. Jacob gillar att spela spel etc. Men som sagt, man måste först lista ut vad som är kul innan.

…samtidigt måste det vara realistiskt. Typ vara student och spela online casino sex gånger i veckan är ju inte realistiskt bara för det är kul liksom! Eller annars heller. Men ni fattar.

Fördelar:
– Att göra saker som är kul är kul!
Ja, det för det är kul. Säger sig självt.

– Man tänker på annat.
Vilket är superbra! För tänker man inte på de saker som gör en stressad så är man ju inte stressad längre! (*win*)

– Kräver inte en tolerant partner. (*wiho*)
Inser nu att detta är det enda tipset (hittills) som inte kräver en tolerant partner …så…eh….japp…

4. Ringa hem:

Hur man gör: Man hämtar telefonen. Ringer mamma.

Fördelar:
– Inget slår att ringa hem till mamma.

– Kräver inte en tolerant partner (OMG ett tips till som inte kräver det!!!!)
…bara en tolerant mamma. men jag menar herregud, mammor är ju typ födda toleranta. Eller??!!

Nackdelar: Mamma kan tycka synd om din kille istället.

*ringer hem*

“UUUÄÄÄ…mamma…..”

*mamma lyssnar*

*UUUÄÄÄÄÄHHHHH*

*mamma lyssnar igen*

*UUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ*

*fem minuter senare*

“mmm…förstår…får Jacob ta…mycket…eller?”

…och jag bah:

“MAMMA DET ÄR INTE SYND OM JACOB HAN HITTADE BARA MÜSLI UNDER KÖKSBORDET VARJE DAG I EN MÅNAD OCH EN GÅNG FICK HAN SIN MACKA SÖNDDERIVEN…….HUR KAN DET VA SYND OM JACOB….D ÄR SYND OM MIG???!!!”

*fem minuter senare igen*

“OO..KKK…EJJ…DDD..EETT….ÄÄÄ.RR….MMER….SSSYND….OOOMMM…JJJACCOOBB…..”

eeehhhh……ja….precis. hehehehe. Vi lämnar det här känner jag.

….nä………vi kan inte sluta där. För när jag berättade för Jacob om att jag skulle skriva om min *sTreSShAnTerInG* så berättade Jacob om den gången han spelade Cards Against Humanity för någon vecka sedan.

För er som inte vet hur det går till. Det är typ som ett kortspel. Man drar ett svart kort. Alla utom spelaren som drar det svarta kortet ska para ihop det svarta kortet med ett vitt kort (som man har i handen).

..typ såhär:

Den som har parat ihop dom bästa korten (som bestäms av den som drar det svarta kortet) vinner det kortet. I slutet vinner den som har vunnit mest svarta kort.

Okej. Nu har ni fått en snabb tutorial.

Hur som helst. Jacob berättade för mig att han skulle para ihop ett vitt kort med det svarta kortet “how do I make my relationship last”.

Jacob: …så jag skulle para ihop  “how do I make my relationship last” – kortet med ett vitt kort…

Jag:…mmm…

Jacob:…och jag hade ett vitt kort som var PERFEKT men det var liksom för, du vet, “på riktigt” för jag skulle kunna lägga det…

Jag:…mm..okej…vad vare då?”

Jacob:…“active listening”…

Jag: ………………OK……….

Precis i den sekunden inser jag att exakt samma sak har hänt mig. Jag har också spelat Cards Against Humanity. Jag hade också ett kort som var perfekt men jag inte kunde lägga på grund av att det kändes för verkligen på något sätt. Precis som för Jacob.

Skillnaden är bara att mitt kort inte var “active listening”. Eller något liknande.

Mitt kort var “farting and walking away”.

Det var kortet som var “för verkligt” för att lägga.

…“farting and walking away” alltså.

Jacobs var “active listening”.

Japp.

Nu ska jag gå och rannsaka mig själv.

Pusshej!

Tina