Vi har alla vart där.

Du har bokat din tvättid.  Lakan ska tvättas. Handdukar ska tvättas. Kläder ska tvättas.

Men NÅGON har tagit den. Tvättiden alltså.

Här är min (och Jacobs) historia:

17:07: Jag är på väg hem från jobbet och ser att Jacob har ringt mig.

17:15: Ringer upp Jacob. Han säger:

“Älskling… jag har dåliga nyheter, eller inte asdåliga, eh…någon har tagit vår tvättid”

“SKÄMTAR DU????!!!!!!!!! VILKEN JÄVLA IDIOT!!!! Jag kommer på en gång!”

17:20: Jag är hemma. Arg. Irriterad och vill bara slänga personen-som-snodde-vår-tvättiids kläder ur tvättmaskin, men vi kommer fram till att vi väntar tills maskinen har gått klart. (för det är såna vi är! Snälla människor som bara vill väl och aldrig skulle sno en tvättid!)

18:00: Tvättmaskinen har gått klart.  Vi lägger in vår tvätt och jag kommer på idén att skriva en lapp avslutar med en smiley för är ju BARA EN SNÄLL PERSON SOM BEHÖVER TVÄTTA OCH EJ AGGRESSIV OCH ARG!!!

*tuff men snäll*

19:00: Vi är tillbaka. Tvätten är borta. Jag och Jacob kollar på varandra och inser att den lappen fungerar!

Tills vi inser att båda torktumlarna är på.

Vilket vi behöver precis, precis nu för vi har ju tvättat lakan och handdukar.

19:01: Jag springer till lägenheten för att hämta en penna. Blir andfådd. Man vet ju aldrig när personen-som-snott-vår-tvätt-tid kommer tillbaka och att träffa hen vore ju HEMSKT. Ingen orkar med en konfrontation, öga-mot-öga i tvättstugan. Man gör inte det helt enkelt. Man bara gör det inte.

19:03: Springer tillbaka till tvättstugan. Andfådd igen men har en penna.

19:04: Lägger till två saker på min lapp:

1. Ritar en pil vid orden “anv. maskiner” och skriver “inkl. torkskåp och torktumlare”

2. Ritar en till pil vid “inkl. torkskåp och torktumlare” och skriver “Vi behöver verkligen utnyttja vår tid och skulle inte dra ut kläder om så ej vore fallet”

….för som sagt jag är ju ingen aggressiv tjej! Vill ju bara tvätta! ELLER HUR???!!!!!!!!

20:00: Vi är tillbaka igen! Mesta av tvätten är borta. Ser att lappen har flyttats. Går dit. Ser att någon har skrivit på min lapp (och det är inte jag):

20:05: Tar in tvätt i torkskåpet medan jag tänker på att “det går inte att dubbelboka och “DÅLIG URSÄKT!” samtidigt som jag har lite dåligt samvete att vi inte tänkte på att kanske, kanske är det faktiskt bara en dubbelbokning.

20:06: Intalar mig själv att inte ha dåligt samvete.

20:07: Intalar mig själv att inte ha dåligt samvete.

20:08: NÅGON KOMMER IN I TVÄTTSTUGAN…det…är…

…världens trevligaste tjej. Från Hawaii. Som är helt säker på att hon har samma tvättid. Vilket hon har. För vi kollar upp det. Tillsammans.

Hon hade inte snott vår tvättid. Det var fel på systemet.

Fel. På. Systemet.

20:09: Har dåligt samvete.

20:10: Har dåligt samvete.

20:11: Vill sjunka genom jorden medan jag och tjejen-som-inte-snott-vår-tvättid-för-det-var-fel-på-systemet också viker sin tvätt.

20:15: Lättar stämningen med “eh…so..eh…why are you here…I mean…you are from Hawaii….and this is…not Hawaii…”

Åh bra Tina. Bästa sättet att öka stämningen i en tvättstuga är verkligen med att börja med “eh…so..eh…why are you here…”

20:16: “I LOVE it here! I love the forest you know. And the weather here”

20:17: Inser att stämningen har ökat! Jag öppnar munnen igen

(misstag)

“Ah ok nice! Sometimes I look at videos of people being in Hawaii, you know on YouTube, and then I  look out the window and see the weather and hate my life. “

“…”

“..but I am so happy someone likes the weather here!”

Sedan erbjöd jag henne en kaffe någon dag men hon svarade inte på det.

Är ju tyvärr den-som-trodde-hon-snott-min-tvättid.

Jag är också den-som-skrev-arga-lappar-i-tvättstugan.

Och tjejen antagligen “hatar sitt liv här”

Mycket som talar emot för att vi ska fika helt enkelt.

Men tvätten är ju snart färdig! Så…det känns bra.

Pusshej/Tina

 

Hej alla glada!

Förra året var jag ju på Piteå dansar och hade superkul, så jag gjorde exakt samma sak igen (och hade superkul… IGEN!).

Jag älskar norrländska folkfester! Det är ju hur kul som helst! Vill gå på alla norrländska folkfester, hela tiden. Alla blir superfulla,  bryr sig inte om någonting OCH det finns ett nöjesfält SAMT flera chokladhjul.  Hur kan man inte vilja gå på detta hela tiden?

Hur kan man leva utan detta?!

Varför är inte hela världen en norrländsk folkfest??!!

Jaja. Hur som helst. Eftersom folkfester innebär att “alla blir superfulla och inte bryr sig om någonting” så gör man ju bra och eh…dåliga…beslut.

…så jag tänka lista mina! Från superdåliga beslut till BÄSTA BESLUTEN NÅGONSIN!!!

På PDOL alltså. Inte så jag hinner med att bränna hål i en säng på två dagar.

…hehehehe…eller….

Nej. Måste. Sluta. Ska. Fokusera. Okej, nu kör vi:

Åka karusellen “breakdance” på Axels tivoli = ett superduperdåligt beslut:

…ihhhh… det här var osmart.

För det första åk inte något som snurrar jättefort i två minuter när du precis kommit ut från öltältet (ej bra). För det andra, åk inte karuseller överhuvudtaget på ett “mobilt tivoli” som skruvas ned och skruvas varje helg. Det är ren dödsångest samtidigt som du vill kräkas.

Om ni vill veta hur jag “är” när jag har dödsångest samtidigt som jag mår superilla…här är ett eh…klipp:

https://instagram.com/p/5pWFCjiCAt/?taken-by=tinisinsta

 

Ha öppna skor på dansgolvet i kitteltältet = ett superdåligt beslut:

Det gör svinont om någon råkar att trampa på dig.

…och jag lovar, alla (precis alla) kommer hoppa när dj’n spelar “När vi gräver guld i USA” med GES och inte en enda av “precis alla” kommer att hålla koll på någon som är 1.57 med öppna skor.

Ingen.

Jag tror dock det inte är lika farligt att ha öppna skor att vara lång.

Men jag har ju ingen erfarenhet av att vara normallång och vet inte hur det känns att synas på dansgolvet. Tyvärr.

 

Inte använda myggspray = ett dåligt beslut:

Efter att ha impregnerat mig själv med myggspray i två månader så trodde jag att jag verkligen hade rutin. Men man får antagligen helt andra prioriteringar när man inte vistas i ett område med Malaria!

Hehe.

Men fortfarande jobbigt dagen efter när man kanske har 20 myggbett.

…så…använd myggspray när ni är i Piteå!

*tips*

Spela bort 200 kronor på klo-maskiner och chokladjul = ett halvdåligt beslut:

…för klo-maskiner suger och man vinner aldrig någon gosedjur oavsett hur duktig du är.

😦

…och det är eh…svårt att liksom bara…sluta…att spela…

Det kan vara värt och spendera 200 kronor på något annat helt enkelt.

…SKOJA BARA VAR VISST VÄRLDENS BÄSTA IDÉ ATT SPELA FÖR 200 KRONOR FÖR FÖR VANN VISST DEN HÄRA!!!!:

*älskar dåliga beslut <3*

Jag gick plus 130 kronor. Om jag sålt kexchokladen för 10 kr styck. Vilket jag inte gjort. Så i princip kostade detta mig 200 kronor.

…fortfarande det bästa beslutet någonsin dock!!!!!

 

Vara med det här personerna på PDOL: ETT SUPERBRA BESLUT SOM SLÅR ALLT!!!!! (även att spela på chokladhjul):

För – PDOL skulle ju inte vara PDOL utan bra kompisar ju!

…och jag är så glad över att jag fick vara med dom här fina personerna och samtidigt må bra och vara hel. Det har verkligen inte vart en självklarhet och för det känner jag tacksamhet.

Ibland blöder vi, ibland känns det som vi bara går sönder, ibland behöver vi bli omplåstrade. Ibland är vi bara halva. Ibland är vi bara en liten del av det vi kan vara.

Men på något sätt lyckas vi nästan alltid laga oss själva. Och det tycker jag är en fin gåva.

Pusshej/Tina

Hej!

Den här gången är det dags igen för ännu ett inspirerande inlägg. Det är så himla mycket information där ute om hur man får det perfekta livet.

Så jag gör tvärtom istället.

Låt mig därmed presentera

Tre punkter som förklarar varför du inte behöver ha det perfekta livet:

(en halvbra analys)

1. Du behöver inte ha ett perfekt hem:

Det är ju bara jobbigt! Som jag skrev i mitt förra inlägg (länk)…när jag råkade spilla foundation på min mammas nyinköpta vardagsrums bord (som var superfint) så var det…inte…bra.

Men nu när jag och Jacob (som tidigare nämnt) har ett vardagsrumsbord som vi fick gratis så kan jag spilla hur mycket foundation som jag vill utan att det händer någonting!

Ett annat exempel, när jag och Jacob bodde i en lägenhet med typ parkettgolv i hela lägenheten så var den vanligaste diskussionen “akta parketten Tina”, men nu när vi har plastmatta (som ser ut som typ parkett!) så har vi aldrig “akta-parketten-tina-diskussionen”.

…vi fokuserar på annat istället, som  “oohhhh… Tina…kom ihåg och släck tändstickan med vatten när du tänder ett ljus för huset kan brinna ner”

Ni, vet mer vanliga diskussioner, som alla par har!

2. Du behöver inte ha den perfekta kroppen:

Visst det kan vara kul att vara supersnygg (enligt idealet) men det finns saker som vi (som inte har idealkroppen) kan göra, exempelvis:

– Klä ut oss till en michelingubbe utan kostym (bara lite smart smink). Oklart vad det ska vara bra för. Men alla kan verkligen inte vara “sexy-snow-white” och det känns kul att främja variation på halloween-festen!

…och om man inte klarar “penn-testet”, det vill säga, kan stoppa in en penna under brösten och den stannar där (det här finns på riktigt, kolla flashback och valfri Frida-tidning från 90-talet) så kan man göra massor av kul, exempelvis:

– Få plats med flera pennor (om man vill), några sedlar (kan fungera som plånbok) samt annat som typ…jag vet inte…sudd (under brösten alltså). Oklart om detta verkligen kan vara bra till något men jag gillar att det finns en möjlighet (och möjligheter är bra).

– Stoppa in t-shirt under brösten så att det blir en magtröja. Verkligen bra egenskap. Speciellt nu när “crop-tops” (magtröjor) är inne. Man kan verkligen gå från dagsstil till kvällsstil på ett ögonblick. Billigt och smidigt!

Så..*tips*

3. Du behöver inte leva ett lyxliv utan veckohandling och rabattkuponger:

Visst, det är skönt att kunna köpa lyxig mat varje gång man åker till ICA Maxi. Det kan säkert vara superskönt att inte behöva veckohandla på ICA Maxi alls.  Eller ens behöva tänka tanken att handla mat.

Men, typ Paris Hilton komer aldrig, aldrig någonsin känna ruset som uppstår när en vattenmelon kostar 10 kr (STYCK!!!) på Ica Maxi.  Aldrig någonsin. Tänk på det.

*sorRy mY liFe iS bEtTer ThaN yOu PaRis*

Pusshej/Tina

Hejhej!

Här är några smarta tips och livsråd från mig. Helt gratis.

*varsågoda*

1. Fickparkera inte mot en tegelvägg. 

Man kan antagligen repa bilen då??!!

Ja, jag vet! Jag var lika förvånad då som ni är nu.

(men nu vet ni att det kan hända, så varsågoda)

2. Skaffa en sjukt bra bilförsäkring.

Speciellt om du är en person-som-fickparkerar-mot-en-tegelvägg. Då kan det vara bra med en bra försäkring.

Det var allt.

Gällande bilkörning alltså.

3. Översätt inte ditt cv direkt från svenska till engelska.

Snälla gör inte det. Använd inte Google Translate. Fråga alltid en kompis om det ser bra ut.

För annars kanske du söker ett jobb på IT-support i Dublin och, jag vet inte, summerar med “…try my best to make my clients happy and satisfied”. 

…och jag vet inte men det känns bara…inte…rätt…att…skriva…så.

4. Lägg inte en handduk (som brann för fem minuter sedan) på en säng (OBS!)! 

Risken finns att det kanske finns pyttelite glöd kvar på handduken (även om du inte märker det för du har haft den i handen i 10 minuter). Och kanske är inte din säng brandsäker och kanske, kanske bränner du ett hål i en säng.

…och…får…sparken.

Men det är bara ett tips liksom! Alla är ju fria och göra vad dom vill!

Hehe.

5. Släck tändstickan med vatten efter att du har tänt ett ljus!

Har aldrig provat detta men Jacob säger att lägenheten kan brinna ner annars.

Så…. *tipppsssss*

6. Gör något du är skitdålig på. 

Jag har verkligen gjort saker jag är skitdålig på! Jag har bland annat vart au pair utan någon som helst erfarenhet med barn, börjat jobba på IT-support utan att ens veta att det fanns en knapp som heter “PrintScreen” (det här är på riktig), lärt ut Swahili till barn i Tanzania utan att knappt kunna ett ord Swahili.

Och.. vet ni vad? Det är så himla prestigelöst. Man är så himla kass att allt liksom bara kan bli bättre utan att man ens anstränger sig. Man behöver liksom bara vara där.

Så.. ja… *tippsssss*.

Bli aldrig för bra på något, då blir man bara utbränd.

Det värsta som kan hända är ju att…öh… man kan få sparken.

7. Skoja bara. Var bra på saker. Det hjälper. 

Det kan vara skönt att inte få sparken samt att veta var “PrintScreen” knappen finns på tangentbordet när du börjar jobba på IT-support för det kommer vara det minsta problemet du har! Det lovar jag!

8. Ha inga fina saker (om du ändå spiller foundation överallt).

Exempelvis, när jag var typ 19 år spillde jag foundation på min mammas nyinköpta vardagsrumsbord och hon vart superarg. Trodde i fem minuter att jag skulle bli utkastad på gatan eller överlämnad till polisen för det där borden var antagligen superdyrt. Jag kunde ju lika gärna åka in i fängelset för så skyldig var jag!

Men för några dagar sedan gjorde jag exakt samma sak på mitt och Jacobs vardagsrumsbord som vi typ fått gratis, och ingenting hände! Kunde inte bry mig mindre!

Alltså, såhär känns det att spilla foundation på ett dyrt vardagsrumsbord som din mamma precis har köpt:

Såhär känns det att spilla foundation på ett gratis vardagsrumsbord som du och din kille inte har köpt för det var, ja, gratis:

Se,  livet blir bättre av att typ inte ha något av värde.

…och som jag brukar säga, man har definitivt inget att förlora om man har citrongula tapeter med fettfläckar och massor av borrhål. Allt kan bara blir bättre!

8. Var snäll!

För det första finns det studier på att hela mänskligheten vinner på att vara snälla mot varandra. Sedan kan det vara bra att vara snäll så jag vet inte, andra är snälla mot dig när du, exempelvis, har fått sparken från ditt jobb som au-pair. Eller behöver hjälp med att hitta PrintScreen knappen.

Slutligen, vi kan inte lösa alla världens orättvisor men vi har alltid makten att vara snälla mot varandra. Det är ett något vi aldrig ska ta för givet.

Pusshej!

Tina

 

Hejhej!

Guuu vad jag längtat efter att få vara kreativ. Men nu är dagen här.

*äntligen*

Jau. Ibland väntar jag ju bara på att poletten ska trilla ned. Men så för en vecka sedan såg jag att en kompis på Facebook (Hej Elina!) som var på dykresa i Egypten och jag bah “ooohhhh… dykresa…. det har jag vart på” och sedan “oooh….. just det jag har ju två dykcert…. hur gick det till?!” och sedan “OOOOHHHHH vänta… HUR GICK HELA MITT LIV TILL??!!””

Jag presenterar därmed en lista med tre punkter:

“Saker jag inte trodde jag skulle klara av men som jag faktiskt klarade av”:

1. Ta körkort:

Vad som talade emot: Jag vet inte, det kändes inte som jag var någon som liksom tar körkort med fyra körlektioner och en uppkörning. Det känns liksom inte som jag. Hehe.

När det kändes som att “det här kanske blir svårt”: När det tog tre…dubbel..lektioner för mig att klar en högerplacering i en vanlig fyrvägskorsning. Då insåg jag att det här kommer att ta…tid.

När jag kände “oooh det här kan bli svårt för min mamma har typ gett upp på mig”: När jag hade avverkat mer än 20…dubbel…lektioner och mamma sa upp sig som handledare för “jag orkar inte det här mentalt, pappa kan göra det här”.

Hade intalat mig själv i flera år att det här helt normalt att en föräldrer ger upp som körhandledare men så påminde Malin mig om att det nog inte är så, jag citerar:

“”HAHAHAHHAHA, ASSSÅ VEM GÖR SÅ TINA???!!! HUR DÅLIG VAR DU PÅ ATT KÖRA??! TYP INGEN GÖR SÅHÄR, INGEEEN, HAHAHA JAG DÖR!!!”

….ingen….gör….så…..

2. Ta dyk-cert:

Vad som talade emot: Att jag två år tidigare hade gjort ett prova-på-dyk i Turkiet, fick vatten i masken och panik vilket resulterade att jag drog ut syrgasslangen och kunde inte andas (troligen på grund av att jag drog ut syrgasslangen men vad vet jag).

Varför jag ville göra det: Ja, antagligen ville jag ju dö igen.

Nej, men jag var och hälsade min kompis Malin som på den tiden bodde på Phi Phi island.  Jag ville på något sätt komma över den “lilla incidenten” när jag “drog ur min egen syrgasslang under vattnet”. Men, eftersom man får lite mer för pengarna och typ lär sig grunderna för att förhindra att få panik under vattnet så peppade Malin mig att ta ett dykcert istället.

När det kändes som ” att det här kanske, kanske går”: När Malin fixade så jag fick den bästa dykinstruktören på hela ön som också enligt Malin “hanterade problembarn” och “…ameeen typ såna som du! Som får panik och så! Det kommer att bli asbra, jag lovar Tinis!”

När det kändes som att jag faktiskt skulle klara det: Nästan på en gång, när jag liksom väl var i vattnet. Kanske grät jag EN gång. Typ två. Men annars gick det bra. Eller så har jag förträngt allt.

Dykläraren var också superbra så rekommenderar verkligen att hitta någon bra instruktör från början som verkligen kan lära dig allt ordentligt. Vattnet på Phi Phi var heller inte superströmt vilket hjälpte en del, för jag lovar er att om man är lite “panikig” men ändå vill ha dykcert så behöver man verkligen inte hantera strömmar.

DET FICK JAG GÖRA NÄR JAG GJORDE MITT “ADVANCED-CERT” OCH DET SÖG KAN JAG SÄGA!!! FÅR ÅNGEST SÅ FORT JAG TÄNKER PÅ’T.

(men Jacob hade kul på just den dykresan så vill ni ha en positiv bild så kan ni prata med honom)

3. Vara au-pair i USA i ett helt år!

När jag tänkte “ohhhhh, det här kan jag göra, guuu vilken bra idé”: Jag var 19, ville göra någonting och absolut inte stanna hemma i Örebro i resten av mitt liv. Jag skulle helt enkelt ta tag i mitt liv!

Vad som talade emot att jag skulle klara det: Att jag åkte dit med (i princip) påhittade referenser. Man skulle ha 200 timmar i barnpassning och jag hade kanske……ss..j..u… timmar (om man ej räknande min prao på ett dagis när jag var 14).

…varav dessa vara utspridda såhär:

2 timmar – jag sitter i en bil till Trysil med min brors bästa kompis lillasyster. (2003)

30 minuter – jag sitter på en balkong i Italien med min brors bästa kompis lillasyster och jag sminkar henne (2005)

1 timma – jag går över till min granne som gick med på att ta kort på mig och hennes barn….till….mina…påhittade…referenser.

Åh…gud… det var bara 3 och en halv timma. Varför hade jag inget som helst konsekvenstänkande över det här? Varför åkte jag? Varför gjorde jag inte bara något annat?

*ångest*

När tänkte “…ohps det här kommer…nog…inte…gå”: Hm, skulle vilja säga att det var när jag repade min värdfamilj bil efter en månad. Men eftersom jag antagligen har gjort andra saker som slår detta så är inte riktigt det här med på listan.

Ihhhhhh….mår….dåligt.

Det var såhär att jag liksom, kanske, öh, brände hål i en säng (orkar inte förklara hela historien, vi tar det sen) och då fick jag liksom sparken från min värdfamilj (för de vill inte ha en au pair som bränner hål i sängar, ANTAGLIGEN!!!) samtidigt som min värdmamma berättade allt för min agentur så min agentur fick ha ett möte om jag ens fick vara kvar i USA som au pair (alltså om jag var värd risken att typ bränna hål i fler sängar.)

Ja… kände ju att jag verkligen levde under den här tiden. När man står utan jobb och typ bostad eller en…jag vet inte… en framtid, DÅ KÄNNER MAN ATT MAN LEVER, JARÅ!!!

Hehe.

När jag tänkte “…ohps det här kommer inte gå men eh, jag kan lika gärna försöka”: Min agentur gillade mig litegrann i alla fall för jag fick vara kvar, men bara om jag skrev ett långt brev till agenturen där jag rannsakade mig själv och anledningen till varför jag brände ett hål i en säng, ni vet som när kändisar talar ut i Oprah fast i word-format!

“I totally promise I will not set my bed on fire…again. I mean again. I will not try do it again. Hehe. *sorry Oprah*”

När jag insåg att “det här typ kanske,kanske kan gå”: Jag fick en ny familj som tog mig för den jag var (alltså en person som precis har bränt hål i en säng). Skulle inte säga att jag “fuckade upp mindre”, jag tror jag mer  hade en förstående arbetsgivare. Hehe.

När jag insåg att “det här kommer ju faktiskt gå, på riktigt!”: …när jag hade kommit hem, insåg att jag klarade hela året som au-pair och bara bränt ett hål i endast en säng.

Önskade jag kunde skriva att jag inte hann repa några fler bilar men det gjorde jag.

Jaja – *still did it*

Så…vad kan vi lära oss av detta? Förutom att mirakel kan hända så är det bara att köra på om man är kass på någonting. Det värsta som kan hända är ju bara att man bränner ett hål i en säng och typ får sparken!

Vilket inte alls är bra nu i efterhand så gör ingenting. Stanna bara hemma och gör absolut ingenting som ni är dåliga på. Ger bara ångest.

Åh, gud. Det här skulle ju bli ett peppande inlägg. Jaja, hoppas ni hade kul i alla fall.

…och kom ihåg om du någon gång känner att ni verkligen har “fuckat up”, tänk på att jag antagligen har gjort något värre

:)))

Pusshej/Tina