“Hur man absolut, absolut, INTE skriver ett CV”

Heeej bloggis!

Det finns så himla mycket tips därute angående hur man ska fixa ett snyggt CV, få en karriär, blir rik, smal, lycklig etc… så jag tänkte varför inte göra tvärtom? Jag presenterar härmed:

“Hur man absolut, absolut, INTE skriver ett CV” 

(Ja… det här är ett riktigt CV jag har gjort…)

Tips 1: Checka lite innan så du verkligen använder ordet du TÄNKTE använda och inte något som “låter rätt”:

CV1

Carrier?!

Screen Shot 2014-04-18 at 12.21.33

thats-not-working

Tips 2: Läs gärna CV:t högt. Du kanske menar en grej men det kan uppfattas som något HELT ANNAT (!!)…:

CV2

NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO… jag…skrev…inte…det…där. 

tumblr_mbzmjdt07L1rxd8rh

tumblr_inline_n36nmbzrlU1qzjix8 Tips 3: Om du vill visa att du har teknisk kunskap (fast du inte ens vet var knappen “PrintScreen” finns någonstans) försök i alla fall verka som du har koll genom att skriva det grammatiskt rätt:

CV3

 

Antagligen vad HR-avdelningen tänkte:

ru

Tips 4:  Sluta använd apostrofer ÖVERALLT, it ain’t that formal girl:

CV4“And I am also super positive that I will never stop using apostrophes in a formal letter, tihi.”

Brave1

 

Så hur gick det då? Jo det gick helt okej, jag har fixat en liten “carrier”, bra betyg, ett sommarjobb jag är nöjd med (finns massagestol på kontoret!!!!) + ett stipendium  Det kan alltså gå bra fast man inte har alla chips i påsen.

I-regret-nothing-2

Pusshej!

Tina

 

 

Det bästa toa-klottret på Umeå universitet (Ladies edition)

Hejhej!

Innan jag börjar den här listan så vill jag bara säga att detta INTE uppmuntrar till att klottra. Det är typ… olagligt. Och när jag väl är igång:

1. Don’t do drugs kiddies

2. Dejta inte någon som har proteinpulver i stora  “hundmatspåsar”  *Cuz he ain’t gonna be marriage material girl*

3. Glöm inte att källsortera!

Jaja… nu kör vi:

 Den som missförstod typ allt:

IMG_0003_2

 

 Kommentar: Haha, försöker tänka mig när den där tjejen skrev “let it roll”, kom tillbaka och någon har skrivit “roll the joint, yeah!” och tänker “mmm.. var inte det jag menade men OKEJ!”.

Den som muntrar upp i 60 watts ljus:

IMG_0010_2


Kommentar: Omg, thank you! Ska jag tänka på när jag ser min glåmiga hy i 60 watts ljus…

Den som vet EXAKT vad jag menade:

IMG_0008_2
Kommentar: EXAKT VAD JAG MENADE!!! Vem fan är snygg i 60 watts ljus? 

Den som förklarar hur en riktig examen ska vara:

IMG_0009_2


Kommentar: YOU GOOO GIRLS!!!!!!

 Den som vill veta hur lång man är:

IMG_0005_2

Kommentar: “Du kanske har andra skor?” – bra analys:D

6. Den personen som inte trodde hon kunde bli klådd (men blev det):

IMG_0004_2

 

Kommentar: Man tror man är bäst men det finns ALLTID någon därute som kan klå än. Och ja, jag fick stå på tå för att ta den sista bilden.

…Och med dom uppmuntrande orden avslutar jag det här inlägget. Nej just det. Kan tänka mig att supermånga tänkte hur jag bar mig åt i detta inlägg. Joo…först berättade jag min idé för Sofia och vi spåna på en plan (känner alltid att hon ger mig bra råd):

IMG_0001_2

 

… Sedan var det typ bara att hänga lite… vid toan (och vänta tills ingen var där). Ville liksom inte verka som ett “wierdo” (HAHA, okej, försent eftersom det här inlägget är postat nu) och sedan försökte jag typ smidigt ta kort på mina favvos. Man har ju ändå gått i skolis snart tre år så lite koll har jag.

Kram på er! Och FYFAN VAD PINIGT det här kommer bli om ni INTE tycker det här är roligt. Då är jag ju bara en… konstig tjej som tar kort… på toa-klotter. Hehe. Jaja, tur att mamma gillar mig iaf. Och Sofia.

Närå.

tumblr_m73kbbimce1ry1lcwo1_500

 

Mental härdsmälta.

Hello youuu guys!

“fjdslkfjsdlkfjlkfjsdlkfjksdlfjskldfjsdklfjsdklfjsdlkfjlsdkfjlöksjflksdjflksöfgjlf”

Det där var min hjärna som försökte skriva något kreativt men jag lider av den mentala härdsmältans svar på Tjernobyl.

http---makeagif.com--media-4-08-2014-euHUkN

Det kom i Söndags. Härdsmältan alltså. Jag satt med Sofia på skolan och alla artiklar och litteratur till uppsatsen liksom gick ihop och jag förstod verkligen ingenting. Så jag gjorde det mest logiska och la mig i fosterställning och kved ur mig något som liknande “Orkar…inte…..buhäää”.

Anywho, kanske, kanske fanns ett litet tecken på att den mentala härdsmältan var på g, för såhär gick det till någon vecka tidigare, när jag hade gjort klart ett prov:

Jag möter en korridorskompis i köket:

Korridorskompis: Hej! Hur gick provet?

Jag: mmm, ok, antar jag.

Korridorskompis (ser förvånad ut): ok…

Jag: alltså, ämnet är så himla svårt… blablablablabla… EU är så himla krångligt, blablabla…

fem minuter senare:

Jag (forsätter…såklart…jag….gör): … men jag tror tillslut att det gick okej i alla fall.

Blir tyst i någon minut

Korridorskompis: Eh… alltså… vad trodde du jag sa till dig förut?

Jag: Eh.. hur det gick på provet? Eller?

Korridorskompis: Nä, jag sa bara att jag såg dig på ICA. Men kul att det känns bra på provet!

Jag: Ah…ok….

 

Notis: Berätta det här för Jacob efteråt och han bara “Men det var ju INTE ens nära, NÅGONSTANS?!”

Näe…inte…direkt…typ såhär nära var jag:

Not+even+close_d51f43_3621746

 

Kramis/

Tinis