TV3 RING MIG ELLER NÅGOT JAG ÄR JÄTTEBRA ME KUPONGER OCH KAN GRÅTA PÅ BESTÄLLNING!!!!! (en blogg)

Söndag 14:03. Bröddisken. Ica Maxi Örebro. 

*jag stannar dramatiskt kundvagnen*

Jag (*avger ett avgrundsvrål*): NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!

Jacob: men, gud, vad är det?!

Jag: eh….jag glömde en kupong.

Jacob: …..okej…

Jag: jag, alltså, vi skulle kunna få 100 kronor rabatt men nu är kupongen INTE här utan ANTAGLIGEN fortfarande hemma…

Jacob: …okej.

Jag: …vvvi…kkkunde….också…ffååå….pppeppparkkakkkorrr….ffföörr…..fffem….kkkrronnorr….mmen…ddden…kkuuppongen…ee…occksssåå….kkkvar…hhemma….

Jacob: men älskling, det är ju ingenting. Jag trodde det var något allvarligt?! Så det är bara kupongen, inget annat?

Eh.

Alltså ibland undrar jag om Jacob ens vet vem jag är???!!!!! Sex hela år har gått. Jacob har till och med sagt att det “känns som sju år” (ett vanligt år=känns som 1.666666666667 år med mig). På riktigt. När jag sa “nu har vi varit ihop i sex år!” då sa han “så lite, det känns typ som sju? är du säker på att vi inte varit ihop i sju år?!”

…och…ja…såklart det är HELA världen. Det var en rabattkupong som gav 100 kronor rabatt om man handlade för över 500 kronor. OCH VI HANDLAR ALLTID FÖR 500 KRONOR ELLER MER PÅ ICA MAXI!!!!!!!!!! HUR ENS VÅGAR HAN???!!!!!

Det finns till och med bildbevis som visar hur passionerad jag är över kuponger:

Jag, för några veckor sedan, när jag stod vid grönsaksdisken på ICA Maxi och inser att jag glömt en kupong hemma som ger “fem kilo morötter – till priset av två kilo”.

Skärmavbild 2017-11-19 kl. 16.38.09.png

……jahaaa….vvvad…sskaaa jjjag nnnu ggörraa nnärr jjjag innteee hhar ffem kkiloooo mmorröttter hhhemmmaa….kkkommer vvväl få sssjööörbjugg dddåå…kkuull…”

Jag, häromdagen, när jag satt på en restaurang i Örebro med kupong från restaurangchansen och servitrisen, när vi ska betala, berättar att “den här kupongen gäller bara mellan 15:30-17:30 varannan torsdag, ni får betala fullpris, sorry”.

Skärmavbild 2017-11-19 kl. 16.40.05.png

“oookkkeejj…dddååå…bbblirr…dddet…iiinngeen….222…fförr….11…idddaag…dddå…”

Jag när jag blev antagen till den svenska versionen av “EXTREME COUPONING” (på svenska: “extremt kuponganvändande”) och dom bah; “vi vill att du är med på reklampelarna för du är STJÄRNAN i vårt program”.

Skärmavbild 2017-11-19 kl. 16.49.18.png

“…hihhi…ookkkej…kan väl ställa upp då….hehe…..tihi…”

Skoja. Har ej hänt…

…ÄN.

TV3 ring mig lr TV6 eller Kanal sju eller. Vet ej hur det funkar så ring mig!!!!!!!! Kommer att leverera!!!!!! Passionerad kuponganvändare!!! Jättebra på att visa känslor!!!! Kan gråta på beställning!!!!

Pusshej<3

/Tinis

 

 

 

 

Advertisements

En text om att nå sig själv (tillslut):

Allting jag försökte vara.

När jag ändå bara kunde vara mig själv.

Alla gånger jag försökte ändra på mitt sätt att vara och mina känslor.

När jag ändå inte kunde ändra någonting.

Alla gånger jag brydde mig om hur andra såg på mig.

När det ändå inte spelade någon roll.

Alla gånger jag försökte vara någonting annat för att inte göra någon annan besviken.

När jag egentligen svek mig själv.

Alla gånger jag trodde jag utvecklats – blivit något annat.

När egentligen blev det jag skulle vara – från början.

Alla gånger jag trodde livets mening var att konstant utvecklas. Till någon som var smartare, snabbare och bättre.

När egentligen allting handlade om att vara den jag alltid varit.

När allting egentligen handlade om att nå mig själv.

Alla gånger jag tittat framåt.

När allt egentligen handlade om det som händer exakt just nu. I denna sekund.

En gång sa en före detta kollega till mig: ”du behöver bara finnas, du behöver bara finnas här just nu”.

Jag tror jag förstår vad hon menade.

Jag tror jag förstår nu.

DSC_0077

Försökte hitta en bild som representerar mitt *AuTenTiSkA* jag. Denna var en klar förstaplats eftersom jag dricker mangojuice och jag ÄLSKAR mango (frukten + klädmärket) (men mest frukten).

…och för er som undrar….

…denna bild knep andraplatsen…

506197df8111be1

…och denna tredje…

Skärmavbild 2016-03-24 kl. 10.04.58

 

Pusshej!

Tinis

Dokument inifrån: ”jag scrollade igenom Instagram i två timmar”:

Fan JÄVLA skit.

Skulle sitta framför datorn och skriva något ikväll. Idag var Oskar Linnros gäst hos morgonpasset i P3 och han sa att han bara GJORDE saker för att producera något kreativt. Man ska inte vara rädd för att det man gör blir skit. Tillslut blir ju någonting bra.

Aja. Men det hände ju inte eftersom jag gick in på Instagram.

ALLTSÅ det blir ju alltid samma sak. Ena sekunden är jag inne för att se min kompis nya inlägg – andra sekunden har jag scrollat förbi Kim Kardashians instaflöde för 356:e gången…och NU ÄR MAN HÄR OCH SKJUTER UPP HEROIN I ARMEN!!!!!!!!!! VAD FAAAAAAAAAN!!!

Ohps. Hade fel. Var visst marijuana. Hehehehehehe…..lätt…att…ta…fel. Det är ju marijuana som gör att man helt plötsligt skjuter heroin i armen – INTE – Instagram.

Nej, kommer inte att skjuta heroin i armen på grund av att jag har suttit med Instagram i två timmar. Jag lever ju inte som karaktärerna i Sopranos!!!! (även om jag vill det!!!)

…men något jag dock kommer att göra på grund av att jag scrollat igenom Instagram, är följande:

  • Känna mig tråkig : D
  • Få existentiell ångest: D
  • Känna mig ful : D
  • Köpa onödigt smink : D
  • Köpa en superdyr resa till Maldiverna : D
  • Fråga Jacob varför jag inte fick en HEL blomstervägg istället för en bukett med blommor förra veckan eftersom ”typ alla får det av sina killar” efterföljande av ”okej, KIM KARDASHIAN fick det” och ”älskling det är ju helt rimligt!!!”. : D

Aja. Det kunde varit värre. Jag beställde i alla fall inte hem den där jävla tandkrämen som innehåller REN kol och marknadsförs av varenda dokusåpadeltagare.

Det kunde ha hänt – men det gjorde det inte.

*thank u lord för that*

*bye*

En dikt om att vara ihop.

Du.

Jag.

Vem du är.

Vem jag är.

Dina behov.

Mina behov.

Mina drömmar.

Dina drömmar.

Hur jag behandlar mig själv.

Hur du behandlar mig.

Hur jag behandlar dig.

Hur vi behandlar livet tillsammans.

Hur livet behandlar oss.

Det är så många beståndsdelar som kan förändra våra förutsättningar.

Vi kan inte rå för vilka vi är.

Vi kan inte rå för vad vi kanske blir.

Och det är inte så konstigt. Vi är som en sammanfattning av atomer som konstant förändras.

En sammansättning av atomer som måste kunna finnas för oss själva, utan att tillsammans explodera till ingenting.

Ibland är det svårt.

Men oftast är det lätt.

Allting är så komplicerat

Men ändå så enkelt.

Macau 046

*pusshej*

ps. googlade “atomer” innan jag skrev detta ds.

ps2. googlade också “hur många atomer i en människa” och insåg att vi består av celler (kul!!!) ds2.

Min städrutin (driven av EN sak – ÅNGEST)

Hej.

Har ingen jetlag längre och känner mig som en stjärna! Jag har till och med sminkat mig och träffat Lina och gett pappa TVÅ presenter. Kan tyvärr inte säga något mer gällande vad jag gav min pappa. Det är helt enkelt för bra.

(skoja.)

(golfpeggar från XXLs egna märke)

(plus en påse med rostade jordnötter)

(känner ev. att det inte var de bästa presenterna)

(vi går vidare)

Imorse var jag dock inte glad – utan – superirriterad över hur ostädad vår lägenhet var.

Jag har nog aldrig berättat om min städrutin. Det jag dock kan säga är att min städrutin har flera steg och mestadels drivs den av en sak – ångest. Precis som allt annat i mitt liv. Jag menar hela jag drivs ju av ångest. Det är därför jag inte kan meditera flera gånger i veckan. Eller gå på Yoga. All ångest skulle ju försvinna och då skulle ju jag försvinna?!

giphy-3.gif

*jag efter tre yogapass på raken*

För er som redan är intresserade av att veta mer om min städrutin – här är den: 

Steg 1: Nystädat. Känner inte så mycket. I alla fall inte över städningen. Säkert över något annat dock.

Steg 2: Börjar bli stökigt men bryr mig inte. *I aM CoOl As IcE*

Steg 3: Blir lite stökigare. Bryr mig inte. Känner ingenting. *StILl CoOl As IcE*

Steg 4: Blir liiiiiiiiiite stökigare. BRYR MIG JÄTTEMKT OCH GU NU ÄR DET GREJER ÖVERALLT ALLT ÄR ÅT HELVETE OCH VARFÖR ÄR DET SKOR I HELA HALLEN VARFÖR ÄR DET DET?????!!!!!! *NoT CoOl aS iCe*

Steg 5: Tjurar och städar lägenheten med hjälp av drivkraften från ren ångest

….idag var det alltså dags för steg fem. Klockan 09.03 för att vara exakt. Jacob ville bara äta frukost. Men det ville inte jag! Nej, jag ville ju plocka undan alla saker. Alla vet ju att om man har ett ostädat hem tillräckligt länge kan allting gå åt helvete. Det är precis som marijuana. Inte alltid superfarligt MEN ena dagen tar man ett bloss marijuana och nästa dag skjuter man heroin i armen.

Och mitt fall – ena dagen ignorerar jag ett ostädat hem och andra dagen har jag inget hem alls (+ skjuter i heroin i armen). Alla vet ju att det är så! ALLA!!!

Och imorgon ska jag till jobbet. Det kan jag verkligen tacka städningen för!

Skärmavbild 2017-11-12 kl. 18.14.49.png

*mig imorgon* *ett proffs* *blessed* *skjuter ej in heroin i armen* *allt bra* *hejdå*

 

 

Hur man lyckas som bloggare!!! (*nya tips* *tips du aldrig hört förr* *lovar*)

Jag ser just nu på Sopranos och är inne på tredje säsongen.

O.M.G.

Just nu känner jag bara…jag vill jättegärna bli medlem i en maffia. Det verkar så kul! Kvinnosynen är “lite sådär” men annars verkar det ju som ett trevligt jobb. Man typ hänger mest med sina kompisar, äter god mat och gör roliga saker! Ibland gör man till och med resor till Italien… och jag ÄLSKAR Italien. Och kvinnosynen är ju ändå dålig lite överallt så att hitta en plats i världen som inte har lite dålig kvinnosyn är ju supersvårt! Jag menar inte ens inredningsprogram på tvn kommer undan!!!

Iaf. Igår tog jag steget att berätta för mina kollegor om mina planer.

“…jag tror jag vill bli medlen i någon form av organiserad brottslighet, det verkar sååååååå kul! Jag har kollat på Sopranos!!!”

och sedan så en kollega “mmm…men det är väldigt lite efterfrågan och mycket tillförsel”

Först blev jag lite besviken men sedan kom jag på något. Detta har ju inte stoppat mig förut! Jag har ju en blogg!!! En blogg av MILJONTALS andra bloggar. Ingen orkar heller läsa bloggar längre så efterfrågan har ju till och med SJUNKIT. Jag visste att mina dagar som bloggare skulle vara bra till något! Jag visste inte att det skulle hjälpa mig hantera konkurrensen som en organiserad brottsling. Men ändå!

Plus att det är superviktigt med rätt nätverk som bloggare. Vilket också är superviktigt som en organiserad brottsling. Man måste ju höra hemma någonstans.

…men…tyvärr (alltid ett “men”) måste man antagligen ha “våldskapital” om man vill gå in i maffiabranschen (har jag hört). Vilket jag inte har. Det kanske är därför jag inte har lyckats som bloggare heller när jag tänker efter. Jag som trodde att jag bara inte uppdaterade bloggen tillräckligt ofta. Herregud, det har ju handlat om våldskapital hela tiden!!!! Jag är ju tvungen att ha våldskapital – inte kunna skillnaden mellan “de”, “dem” och “dom”. Förstår ni hur mkt tid jag kunde sparat genom att inte behöva googla “skillnaden mellan de, dem och dom” varje gång jag ska blogga?! Säkert. Jättemycket. Tid.

…vet inte vad jag ska komma med detta men mina slutsatser av gårdagen är detta:

  • Att vara bloggare är typ som att vara i samma bransch som maffian
  • Man behöver våldskapital – inte en intressant blogg!!! (*usch för bra innehåll* *heja våldskapital och dålig kvinnosyn*)
  • Jag är antagligen riktigt förberedd för att bli medlem i maffian (utan att jag visste om det). Tack bloggen!
  • Min blogg har inte lyckats pga dålig uppdatering utan endast pga “lågt våldskapital” (vilket ändå känns okej)
  • Tony Soprano inspirerar mig och kmr göra mitt bloggande mkt bättre eftersom “att blogga är typ som att vara med i maffian, det är en bransch med HÖG konkurrens”.

Nej nu ska jag göra en moodboard som INTE innehåller Beyoncé eller Taylor Swift utan bara Tony Soprano.

(Obs vill ej ha en feministisk analys på detta!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vet att han har kass kvinnosyn och är en hemsk person!!!!!!! Men jag kan inte hjälpa det!!!! Han inspirerar mig just nu!!!!!)

sopranos.jpg

*nej tack till feministisk analys idag* *ja tack till våldskapital*

Pusshej!/Tinis

Snart tar väl serontoninet slut igen (lr va fan d heter)

Hej!!!!!!!

Idag är mitt humör *oN FIRe*.

Bevis:

Eller imorse var det inte *oN FirE*. Var så himla trött imorse på grund av jetlag och på det fick man ju cykla igenom århundrandets dimma (*alla som befann sig i Örebro vet*). Det var superkallt och fuktigt i luften och jag kände bara;

”SKAAAAA LIVEEET VEEERKLIGEEEN VA SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄRRRRRRRRRRRRR”

Sedan kom jag till jobbet. Fick världens hosta (antagligen pga hög luftfuktighet) och insåg ”JAAA LIVET ÄR ANTAGLIGEN SÅHÄÄÄÄR!!!!!”

MEN. Efter kl. 09.03 vände dagen och nu är jag så himla glad!!!!!!

Exempelvis över detta:

-Jacob har skaffat glasögon och han är så fin i dom.

– Jacob gav mig också blommor igår och det var så gulligt.

– Jag ska träna imorrn. Tråkigt MEN jag ska träna med Malin. MY RIDE OR DIE!!!!!!!!!!!

– Såg ett fint träd igår.

Okej. När jag blir glad av träd då vet jag att jag att kroppen har producerat nya lyckohormoner. Gräset går liksom från grått till grönt. Alla färger blir starkare. Livet känns precis som en film, precis när filmens soundtrack spelas. Om någon skulle fråga hur det känns att vara mig när jag är lycklig då skulle jag förklara att det är exakt så. Exakt så.

Jag vet att allting tar slut. Lyckohormonerna tar slut. Speciell eftersom jag är lite dålig på att *FörDeLa mIn EnErGi RäTt*. Men att fördela sin energi är så tråkigt!!!!!!!! Har provat!!!Blä!!!!!! No plz!!!!!! Only happy days and breakdowns plz!!!!!

Spenderar jag all serotonin inom två dagar. Då får jag väl göra det. DET ÄR JU SÅ HIMLA KUL ATT VA LEVANDE.

Sedan har jag haft ett inlägg på g som handlar om ner serotoninet tar slut. Blir jag superdeppig har jag ju superbra inspo!!!!!!!!!!

IT IS WEDNESDAY NIGHT AND IM ALIVE LR NGT!!!!!

Hejdå.

Pusshej/Tinis