Hej!

Som vi alla vet fick man reda skatteåtebäringen i veckan. En vanligtvis dramafri upplevelse.

Men inte inte denna gång. Denna gång var annorlunda.

Det började dock bra. Jag lyckades komma in på min deklaration en hel dag innan man kunde det (på grund av att jag är en datahacker som inte ger mig!). Men sedan hände något efter jag kom in.

…när jag loggade in var det som en liten “notis”. En notis jag aldrig sett förut. Det stod att jag hade bilagor att fylla i. Bilagor. 

…och sedan ser jag det här:

…och jag har ALDRIG HAFT ETT FÖRETAG!!!! JAG ÄR INGEN ENSKILD NÄRINGSIDKARE!!!!!! Enskilda näringsidkare är INTE JAG!!!!!!!!!!!!! Det är typ människor som helt enkelt, inte är jag. Har till och med intalat mig själv halva mitt liv att “jag aldrig någonsin ska starta företag för det verkar superkrångligt och helst vill jag deklarera på fem minuter plz”.

Jag har läst typ 30 hp redovisning totalt i mitt liv och vad jag lärt mig är att:

1. Det tar inte fem minuter.
2. Jag vill inte göra det här.

Needless to say….I freaked……out.

Försökte tänka på alla möjliga aktiviteter som typ var en företagsaktivitet under 2015. Kan det vara när jag lottade ut en safari-tavla till min kompis Lina? Kan det vara den gången jag skrev att bästa sättet att överleva vintern i norrland var att köpa en spade från Rusta???!! Tror någon på riktigt att jag gjorde reklam för Rusta???!!!!

KAN DET VARA MIN BLOGG?! Jag har ju hört att bloggare får såååå många skattesmällar. Kanske för att de tjänar pengar på det, men vem vet, kanske skatteverket också skattar sådana som går minus på bloggen, OCKSÅ?!

(om man ska tro vad som sägs i media så räcker det typ att säga ordet “blogg” högt så får man antagligen en förhöjd skatt på 300%)

…och till sist “NÅGON måste ha anmält mig och i så fall vem???!!!”

Frågorna var många. Men jag hade inte tid för det – för jag var tvungen att ha en plan.

Så – medan jag stod i kö till att ringa Skatteverket (för att fråga vad som händer och vem som sätter dit mig) så funderade jag på hur jag skulle lösa det här – om Skatteverket inte trodde mig. För något var ju fel och jag var ju absolut inte enskild näringsidkare (plus något försökte sätta dit mig).

Jag tänkte på flera saker. Hur jag skulle lägga upp det. Jag skulle vara cool men ändå rak. Inte panikig och säga saker för fort. Ingen fattar vad jag säger när jag har panik.

Jag. måste. Vara. Lugn.

Sedan tänkte jag på vilken strategi jag skulle ha om ingen trodde mig. Så jag tänkte på vad människor som faktiskt skattefuskar brukar ursäkta sig med (Ja. Jag nådde dit. Var plan C). Vad brukar dessa personer med MASSOR med pengar säga som egentligen har typ tvättat pengar och har pengarna i någon konstig bank i en ö utanför Storbritannien (har läst Snabba Cash typ 1,2,3 –  har koll). Vad säger skattefuskare? Hur beter dom sig? Hur kommer dom undan? För om någon som faktiskt fuskar kommer undan med någonting så måste ju jag som är helt oskyldig komma undan med exakt samma sak! ELLER?!

Jag hann dock inte tänka så mycket mer för efter 20 minuter kom jag fram.

“Hej, du har kommit till Skatteverket…”

(precis där så glömmer jag alla möjliga strategier jag har kommit på – överhuvudtaget)

“HALLÅNÅGOTÄRFELJAGÄRFÖRETAGARETYPENLIGTSKATTEVERKETMENJAGÄRINTEDET!!!!!”

“eh, va?”

“Eh, jo jag, eh, det står att jag är enskild näringsidkare i min deklaration”

“Okej”

“…MEN JAG ÄR INTE DET!!!!! Jag har inget företag överhuvudtaget!!!!”

“Oj, men det låter ju jättekonstigt”

“…JAG VET! Det är som någon har hittat på”

“Okej, men så du är säker att du inte har några speciella tillgångar”

“Tillgångar, JAG? HAHAHAH. Nä. Har typ ej råd med ett tält. Kanske ett från Rusta men annars inte.” (gah, måste sluta nämna Rusta överallt, inte bra)

“hmmm…okej…så ingen fastighet?”

“HAHA. nä. Jag säger ju det, det här är superkonstigt! Något är helt fel!”

“hmmm…och du är heeeelt säker?”

“Ja! Aldrig vart så säker i mitt liv. På någonting.”

“…hmmm…men skog då? Har du skog?”

“…………”

*tystnad*

“…öhhh….om…jag…har….typ…..något….träd….räknas….det…då?

“Ja, det räknas”

“Så det är skogen?”

“mmm…det är skogen”

“…och inte att jag hade en utlottning på min blogg där jag gav en safaritavla till min kompis Lina gratis?

“Nä, det är skogen. Garanterat”

Sedan frågade jag vad jag kunde deklarera. Hen sa verktyg, om jag fick för mig att hugga ned ett träd eller så. Och sedan fick jag reda på att jag måste deklarera varje år fastän jag frågade om det verkligen var nödvändigt för “jag hänger faktiskt inte där, alls, den liksom bara är där”. 

Så. Ja. Det här är jag. Det här är mitt liv. Vet inte vad jag ska skriva mer.

Pusshej!

Tinis (snart nyexaminerad ekonom, bloggare – och näringsidkare)

 

 

 

 

 

 

 

Hej!

BLOGG-PAUS-BONUS-INLÄGG IGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, känns som jag egentligen inte har blogg-paus men gillar att i alla fall få det att verka som om jag håller något som jag säger jag ska göra i en viss tid.

Anyhow.

Herregud. Överallt så ser man bara “hur du löser problem”, “hur ditt liv blir enklare”, “hur du blir lycklig”. Det finns absolut ingenting om hur man blir olycklig, eller hur ens liv blir svårare, eller hur man ens skapar problem?!

Vad är det här? Varför tar ingen upp det för?

Iaf. Då är det tur att ni har mig för jag är nämligen expert på att skapa problem. I mitt cv står det nog att jag är en problemlösare, men det är en nödvändighet när man skapar egna problem. Man lär sig inte hur man gör en snygg u-sväng på en 60 väg förrän man åker mot enkelriktat, som jag brukar säga!

Okej. Som många andra har jag en cykel. Vi har vart med om mycket jag och min cykel. Bland annat så fick jag road-rage vid ett övergångsställe med min cykel. En annan gång fick jag punka och bröt ihop mitt i stan. Vi har haft kul, jag och min cykel.

Men det slutar inte där. För precis efter lovet (jullovet) så fick jag ryck och ville super-duper-låsa-min-cykel. Vilket jag gjorde. Jag låste både mitt vanliga lås och låset som jag inte låst på fleeeera år (det ska finnas en anledning, vilket jag hade i bak huvudet men jag körde på magkänslan som vanligt – kör alltid på magkänslan).

Så jag låste min cykel som det inte fanns någon morgondag. Sedan hör jag en röst. Det är Jacob. Som stått bredvid mig hela tiden.

“Men vad gör du?”

“SUPERDUPERLÅSERMINCYKEL SERU VÄL!”

“EHH… minns du varför du inte använt det där låset på typ fyra år?”

“Näää….men spelar det någon roll?”

“Ja, du vet att du inte har någon låskolv på den där va?”

“EH….oohpssss…………..”

Och precis då insåg jag att jag låst en cykel som jag inte kan låsa upp. Det var det jag antog i alla fall (och antagande har alltid rätt!)

Vad jag gjorde sen?

Precis som vem som helst – GAV UPP! Jacob prata om att vi skulle använda någon såg men jag kände bah, nääää… GE UPP! GE UPP PÅ CYKELN! Det blir ROLIGARE såhär. Livet blir ROLIGARE såhär. När man ger upp alltså.

Så, jag gav upp. Tiden gick. Veckorna gick.

…och så en dag så bestämde jag mig för…att inte ge upp…längre. Jag var redo! Nu skulle Jaco….menar…JAG fixa min cykel. Nu gällde det! GAH! Jag är ingen som ger upp på min cykel längre!

“Älskling det är dags!”

“Vadå?”

“Vi ska fixa min cykel!!!!!!!!!! Ska bara googla först!!!”

 

And so I did. Googlade. Hur man låser upp en cykel som man låst utan låskolv. Hittade inget. Tänkte i två sek:

“hmmm…konstigt…det går ju typ att googla allt…skitsamma…Jac…JAG löser detta!!!”

Tre minuter senare stod vi i cykelrummet. Jag och Jacob. Precis innan vi ska kolla hur vi ska typ få upp låset (utan låskolv) så provar Jacob få upp det, lite smått.

*klick*

“Men eh, Tina, den var ju aldrig låst, den låste sig aldrig”

“…..”

“Kanske för det inte går att låsa en cykel med låskolv. Eh, alltså prova du ens att få upp låset sist?”

“…”

(rätt svar: nej, jag gav upp)

Så ja….det är SÅ man skapar problem i sitt liv! Ett sätt att göra det på. Har flera andra exempel men detta det senaste så kände det var bra att ta upp som en början.

Och just det. Det går visst inte att låsa en cykel utan låskolv, alls. Därför det ej går att googla fram något.

(NI HÖRDE DET FÖRST HÄR!!!!!!!!!!!!!!!! HAR PATENT PÅ DETTA!!!!!)

 

 

Inte min cykel men har hört att bilder är bra att ha när man bloggar och orkar ej ta bild på min egen. Den här har antagligen en låskolv kvar på cykellåset. 

Pusshej!

Tina

 

Hej allihopa!

Såååååå…dååå…var….jag….här

Iaf. Jag har har en “lugn” helg så jag har massa tid över! I två dagar!

Tänkte först pyssla något. Sånt som personer gör som typ är ostressade och har tid till saker. Funderade på att måla en ask till Jacob, som present, eftersom han har vart…är…ni vet tålmodig. Med mig.

…och att han behöver ett pyttelitet skrin för bli FAN galen när jag ska damma nattduksbordet pga att han har massa smågrejer. Smågrejer är typ det värsta som finns när man ska damma. GAH!!!!!!!!

Men om någon frågar så var det självklar pga att han är snäll och att jag älskar honom.

Okej, åter till pysslet. Jag stod på pyssel-avdelningen på Coop (typ två hyllor) igår… men fan…det fanns inte så mycket färg. Sedan vet jag inte vad jag skulle ha för målarfärg på en träask. Vattenfärg? Tuschpenna? Akryl? Nagellack?

Det blev stressigt.

…sedan frågade Jacob om jag inte skulle ringa Malin (min kompis som är en pro-pysslare). Men eftersom jag hade 2% batteri så kunde jag inte det.

…så…det blev ingen ask. Eller pyssel igår.

Men idag, då skulle jag köpa pyssel! Jag och Jacob gick ned till Panduro och jag var supernära på att köpa porslinmuggar som jag kunde dekorera.

Men så läste jag instruktionerna och man var tvungen att använda ugn. Och visst jag kan ju använda en ugn men jag kände bah, näääääää, gah. Plus att jag inte vill vara den som är den men typ dekorera en mugg kostar typ 130 kronor för färg och en mugg. Jag kan ju lika gärna köpa  en personlig mugg på Lagerhaus (där jag för övrigt har rabatt). Plus att jag slipper hålla koll på en ugn.

Kände för övrigt EXAKT likadant när jag i somras bestämde mig för att bli en “hemmafixare” och måla om ett litet utebord vi har. Men så berätta Jacob att “måla ett utebord inte är som att måla naglarna” och “det tar inte 15 minuter” och “färg kostar typ flera hundra kronor”.

Jaja.

Därför är jag här. För att berätta om det plus göra av med kreativ energi. Därav här var ett blogg-paus-bonus-inlägg.

hmmm…försöker tänka på något annat………joo…innan jag avslutar!

Jacob har köpt en laminatmaskin! Så himla sexigt! Han ska använda det till sina spel. Även fast han köper nya spel med fina kort så vill han ändå göra det lilla extra….OCH äntligen kan jag göra falskleg igen.

Skoja. Var visst i USA 2008 som jag gjorde det. Mitt eget alltså.

Ska sluta nu.

Pusshej!

/tjejen som ej pysslar som är ihop med en kille som laminerar (EJ falskleg)