Hej,

Då har jag vart hemma hos mamma och pappa i nästan en hel vecka. Jag har solat, ätit, ätit igen, hittat på saker med Jacob, sagt att Jacob är som ett mjäll-schampoo (länk).

…ja, men ni vet…NORMALA SAKER!!!

Hur som helst. Jag gick igenom mitt gamla arkiv och hittade ett inlägg från när jag var 21 år och bodde hemma. Jag tänkte att det kunde vara kul att se om mitt liv hos mamma och pappa (under semestern) ser likadant ut nu som för sex år sedan.

Hur såg det då ut 2009? Jo, såhär:

29:e juni 2009: 

Har något ändras? Ja, några saker, typ detta:

1. Jag tar inte sprit från källaren och häller i en petflaska…
…jag får istället. Typ igår när jag skulle gå ut med Malin så gav mamma mig en vinflaska. Jag behövde inte ens hymla med det eller någonting. Det var så himla enkelt. Jag bara fick den. Nerkyld och klar.

Tiden då jag gick ner till källaren och hällde ner lite vodka i en gammal petflaska är förbi! Jag är redo för ett nytt kapitel i mitt liv.  Jag är 27 år och har kontroll över mit…

…eller…eh…jag behöver i alla fall aldrig mer smyga ner till källaren och komma till Malin med en petflaska som innehåller vodka av okänt märke.

Vilket är bra.

 

2. “Utökad service”
Förut så ingick typ boende, mat och sprit som ovan. Men nu när mamma inte tillåter mig köra bilen själv (typ) så ingår det också skjuts lite överallt. Det är ju superbra! Har liksom en egen “limousin-service” (och det är verkligen inte många 27-åringar som har det).

Det enda som skapar lite “konstig stämning” är när jag är hos Lina (på landet) och ska åka hem. Lina säger något med “mm, då ska jag lägga mitt barn i huset jag äger” (typ) och jag svarar med:

 “ah ok gör det… jag ska bara smsa min mamma så hon kan hämta mig då jag inte får köra bilen hit själv även, fastän jag är 27 år och har haft körkort i åtta…” 

Men bortsett från det så är jag nöjd. Kul att livet går framåt hela tiden!

Hehe.

Pusshej!

Tina

 

 

Stadsparken i Örebro, 15:32:

Jag: Det som är så bra med Jacob är att han är flera saker på samma gång.

Kompisar: …ok…

Jag: mmm… han är liksom som en ledsagare.

Kompisar: mm…

Jag: ….och min bästa vän.

Kompisar: mm…

Jag: …. och min älskling! På samma gång! Ni vet som schampoo och tvål som typ är 2-in-one eller 3-in-one.  Exakt så är Jacob, exakt så.

….

Du är precis som dubbeldusch eller Head & Shoulders älskling! FLERA BRA SAKER PÅ SAMMA GÅNG!!!

….jo…jag beskrev min kille precis som ett mjäll-schampoo. Och den mest uttorkande tvålen som finns på jorden.

Det här går bra.

Nu ska jag avlägsna mig. Härifrån.

Jag älskar dig Jacob. Kom ihåg hur lyckliga alla snygga modeller är i Head & Shoulders reklamen. Så lycklig är jag med dig.

Pusshej/Tina

 

 

 

Tisdag 20:01:

Jacob: …vi har nog diskat den här tallriken dåligt.

Jag:

“Har JAG diskat något dåligt?! JAG?!”

“…du känner inte ens mig! Om du kände mig så skulle du veta att jag diskade supernoga. HELA TIDEN! Kan inte ens förstå att du antar det här. JAG TRODDE DU KÄNDE MIG JACOB?!”

“… OCH ATT DU ENS KAN SKYLLA PÅ MIG SÅHÄR??!! Jag diskar superbra. Hela tiden. Varje dag. Jag känner mig utsatt och jag förstår inte ens hur du kan göra såhär mot mig…”

 “…jag skulle ALDRIG skylla på dig för dålig diskning. Aldrig! Allt jag gör är att berömma dig när du diskar. Eller i alla fall inte säga någonting. Vilket garanterat är bättre än att beskylla någon för att diska dåligt!” 

Jacob: …men. Jag sa inte dig. Jag sa “VI” har diskat den här dåligt. “VI” har diskat tallriken dåligt.

Jag: eh…jaha……………..men då så……..just det…mmm…vi…har.

Jacob: Ja, precis, vi, var ju du som tog åt dig bara?

Jag: eh…mmm….måste…hört….fel…eh…vi har diskat den dåligt. Inte jag. Vi har. Självklart…är…det…så.

Jacob: mm…

Skoja.

Det var jag.

Definitivt jag.

Hihihihihihih.

Vet ni?

Idag fira bloggen två år. TVÅ ÅR! Det känns som typ igår.

Jag är så tacksam att jag kan få göra det här och ni liksom fortfarande hänger med. Igenom roliga saker. Sorgliga saker. Och allt däremellan.

Att skriva är för mig det bästa jag vet. Det är typ som att åka berg och dalbana samtidigt som hela världen är full av glitter. Det känns som allt, precis allt kommer att ordna sig.

Innan jag började blogga för två år sedan hade jag flera bloggar och jag älskade verkligen att skriva. Sedan hände…typ…livet. Jag var i ett destruktivt förhållande som tog delar av det som var jag. En liten del av mig saknades nog i flera år.  Det fanns inget roligt att skriva om. Delen som saknades i mig var som ett svart hål och jag slutade bara skriva.

Men så en dag så bestämde jag mig för att skriva igen. Flera år hade gått. Jag hade vart ihop med Jacob i två år och befann mig i en relation som bara var fin. Allting hade blivit ljusare och om några dagar skulle jag åka till Macao för att plugga.

Jag minns att jag satt i Jacobs mammas sovrum med datorn i knät. Mina fingrar smattrade mot tangenterna. Jacob kom in i sovrummet.

“Vad gör du?”

“Jag startar en blogg”

“Den vi skulle ha när vi är i Macao?”

“Nä, en egen, jag tänkte starta en egen… också”

Så skrev jag en liten text, kollade igenom snabbt och tryckte “publicera”.

För någon som bara läser det här ser att det bara är ett kravlöst och kul inlägg. Det finns ingen speciell tanke bakom det. Det är absolut inget litterärt mästerverk (om inte utropstecken räknas som det!!!!!!!!!!!! för då är det verkligen det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Men det är jag.

Jag insåg det inte då – men det här var nog ögonblicket som jag tog tillbaka allt det som var jag igen.

Tack för ni hängt med mig ❤

Kram/Tina

 

Hejhej!

Idag fick jag punka på cykeln.

Åh gud. Ibland önskar jag bara att jag vore typ, jag vet inte, någon som kan hantera saker på ett bra sätt. Typ:

“oooh… punka, nemas problemas, lite tråkigt, men är lugnt! 

Själv är jag 27 år och kan fortfarande inte hantera det. Jag kan inte hantera det alls.

Jag försökte verkligen hålla inne på allt. För jag visste att “detta kommer inte se bra ut”.  Men…tillslut (efter kanske typ 15 minuter) så orkade jag inte längre. Jag hade 20 minuter tills jag kom hem, såg typ ingen jag kände på stan och tänkte att jag lika gärna kunde “släppa loss”.

Och med “släppa loss” menar jag att gå med cykeln medan jag pratar i telefon med Jacob…typ…såhär:

(i ordning)

“JAG HATAR MIN CYKEL”

Följt av: “JAG HATAR MITT LIV”

Följt av: “JAG HATAR MIN CYKEL OCH MITT LIV”

Följt av: “DEN KOMMER ALDRIG BLI LAGAD, JAG LOVAR!”

Åh. Gud….och…följt av:

“Jacob, det spelar ingen roll om du hämtar mig. Jag är så trött på den här cykeln att jag bara ska lägga mig på marken NU och STANNA DÄR, jag sover ute inatt, HEJDÅ!!!!!!! JAG HATAR DEN HÄR CYKELN SÅ HIMLA MYCKET”

På riktigt, detta hände.

…och slutligen:

“Jjj…aa…g…ää..rr…bbba…rra….ss.åå….ttrr..öööttt…..”

Sedan gick det över. Som typ allt annat i livet. Tänkte “att det här gick ju bra ändå” och “bra att jag väntade lite så ingen såg vad som hände”. 

Då ser jag ett sms.

Från en arbetskompis.

Som undrade om jag var ok för han hade sett mig på väg hem från jobbet. Gåendes med en cykel. Helt förstörd.

Jag svarade med att jag bara hade fått punka på cykeln och var “arg”. 

Ni vet…eh…normala…saker…som alla…gör.

Kan tillägga att det här är också samma person som jag “gav fingret” till när hen satt i en bil och sa hej genom att tuta (jag trodde det var en jobbig bilist och blev “arg” – länk)

Det här är också samma person som råkade gå med mig och mina kompisar samma väg hem från krogen när jag började fylle-grina. Hela vägen från Max på Renmarkstorget till området jag bor.

Det är 30 minuters promenad.

Jag slutade aldrig gråta under den här promenaden.

…förresten, funderar på att ha den här bilden som profilbild på Facebook, liksom förbereda alla jag känner på vem jag faktiskt är, på riktigt. Det kommer ju visas förr eller senare menar jag.

VAD TYCKS?!

Pusshej/Tina

 

 

Hej,

Min kusin gifter sig om en vecka och jag vet ej vad jag ska ha på mig (behöver hjälp…plz)

Har nu sökt lite på internet (samt stan) och hittat följande:

1. Purple-rave-girl:

+ Praktiskt: Passar till bra och dåligt väder. Kort kjol (passar till varmt väder), moonboots (passar till kallt väder), linne (passar till varmt väder), pälsmössa med öron (passar till kallt väder). Praktiskt helt enkelt!

+ Den är “glad”:  Färger! Liksom glad outfit för en glad dag! Sjukt bra. Eller hur?!

+ Passar till rave-party:  Om min kusin helt plötsligt säger, “SKOJA, det här är ju inget bröllop, det här är ju ett rave-party!  Woho!”, så kan jag bara vända mig mot mamma och säga:

“SA JU DET MAMMA! SA JU ATT DET VAR ETT RAVE-PARTY EGENTLIGEN!!! DU FATTADE JU INGENTING!!!”

…och sen:

– Obekvämt: har aldrig haft en tight outfit av typ lila latex så kan inte svara på hur bekvämt det kommer att vara. Eller obekvämt.

– Inte lättillgänglig: måste beställa online (antagligen).

2.  Sexy-and-beautiful-bitch-outfit:

+ Lättillgängligt:  Finns på stan i Umeå (om ej slutsålt – *hoppas inte*)

+ “Jag”: Bröllop är i princip två familjer som förenas till en. Man träffar nya människor och då är det praktiskt att verkligen visa vem man är!

…det är svårt att hitta en topp som verkligen beskriver en perfekt. Men jag känner att den här toppen verkligen beskriver den komplexa person jag är: sexig, vacker och en bitch.

– Tråkiga färger: finns bara i svart! (om någon hittar den på stan i andra färger, plz call me).

3. Sexy-scream-girl:

+ Sexig – en av de saker jag beskriver mig själv som (antagligen).

*praise the lord för halloween-shoppar utan genustänk*

+ 2-in-1: Det kan ju vara ganska dyrt att köpa en outfit som bara är till ett bröllop, därför är denna perfekt, för den passar till Haloweenfesten också! Praktiskt och ekonomiskt.

– Opassande: kan bli spänd stämning.

4. Wedding-gown-outfit:

+ Glammig: kommer att känna mig som en prinsessa!!!!!!!!!!

– Dyr: En gissning.

– Inte originellt: risk att flera har samma klänning (har ej på mig något om jag är säker på att jag inte är originell).

Så. Okej. Det var det.

Efter att ha sammanställt plus och minus så har vi  en faktiskt en vinnare, nämligen…

…PURPLE-RAVE-GIRL!!!!!!!!

Åh, tror verkligen det här kan bli superbra!

Tack för jag fick dela detta med er. Tack för att ni ens läste detta.

Pusshej!

Tina