Vad man absolut inte ska göra på en julfest – en julberättelse:

Hej.

Det är populärt med berättelser såhär i juletider. Och jag vill ju inte vara sämre själv.

Här är en berättelse om när jag var med om min första julfest – på jobbet.

Okej, vi backar bandet. Det var en solig dag i oktober. Träden hade fortfarande blad kvar på sina grenar –  och jag, vad gjorde jag? Jo, jag tackade ja till att vara toastmaster på den årliga julfesten på jobbet. Kanske borde jag ha förstått att något skulle hända. “…men hur svårt ska det vara?”, tänkte jag för mig själv. Jag har ju inga problem med att prata inför folk, tvärtom, problemet är ju inte att jag har svårt att prata, bara hur länge (och det kan vara länge) och vad jag säger. “Om jag bara psykar mig själv i två månader att inte vara en pajas”, tänkte jag. “Jag kan sätta en timer som plingar till om jag pratar för länge”, tänkte jag också. Plus jag hade ju en till person som också skulle vara toastmaster och vi skulle ju dela på allt. Där sjönk ju sannolikheten att jag skulle säga något konstigt med flera procent, typ 50 hela procent! Och alla vet ju att allt med 50 procent är bra. Jämlikhet. Delad föräldraledighet. Rabatter. Allt kändes så rätt, så enkelt så…fungerbart. Jag vet att det inte är ett ord men det kändes verkligen fungerbart, det gjorde det verkligen.

Vi spolar fram bandet igen. En dag i december för inte så länge sedan. Det var bara några timmar kvar till julfesten och jag hade tre ansvarsområden; 1. berätta om lekar 2. hålla i musikquizet 3. säga något efter desserten (minns ej vad men skulle säga något i alla fall). Jag kände mig lugn, trygg, stabil. Som någon som hade ett manus. Visst jag hade inget manus men jag kände mig som en person som hade ett manus! Och det är värt någonting i den här världen!

“…så länge jag inte får hybris”, tänkte jag, “så länge jag inte får hybris kommer detta att gå jättebra”, tänkte jag igen.

Men jag fick hybris. Jag fick hybris.

…vi spolar fram bandet igen – bara några minuter. För bara några minuter senare fick jag möjligheten att öva på min Swahili. Eller den lilla Swahili jag fortfarande kunde efter två år. Det vill säga jag jag räknade till tio – och jag fick jättebra feedback!!!! Sån bra feedback att jag kände att jag inte bara var BÄST på att vara toastmaster – jag var också BÄST på Swahili och framförallt, BÄST på att uttala vilket ord som helst, VIIIIILKET ord som helst. Swahili? Engelska? Svenska? Nemas problemas. JAG KAN JU ALLT!!!!

Vi spolar fram bandet ännu en gång. Det är så min berättelse är helt enkelt! Ett enda band som bara spolas fram och tillbaka av REN FUCKING HYBRIS FÖR NU ÄR VI DÄR JAG HAR HYBRIS OCH HOLY SHITTTTTTTTTT DET ÄR EN JÄVLIGT BRA KÄNSLA HÖRRRRRRNNNNIIIIII!!!!!!! JAG ÄR PRECIS SOM HAN JACK I TITANIC NÄR HAN SKREK KING OF THE WORLD FASTÄN I EN KONFERENSLOKAL NÅGONSTANS I SVERIGE!!!!!!!!!!!!

100.gif

Jag på en scen, i en konferenslokal, någonstans i Sverige 

I alla fall. Där stod jag alltså. Med glitter i håret. I en konferenslokal, någonstans i Sverige. Kanske med ett snett headset på huvudet. Men det var okej! För jag kunde ju göra precis ALLT (som vi vet) och det var ju dags för musikquizet! Jag var bäst och det var dags för musikquizet!!!!! Och mitt i allt det här hade ett lag stavat sitt lagnamn fel. Istället för det förbestämda namnet “julkulorna” stod det “julkulornq”. Men jag reagerade inte så speciellt på det, nej istället tänkte jag; “…RIMLIGT!!! Det här är ju superlätt att uttala”.

Vilket jag gjorde. Flera gånger.

“JUUUUULKULORNQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ HAR 9935 POÄNG!!!!”, sa jag.

“….deeeeeeeeet är börjar bli jämt mellan tomtarna och julkulornQQQQQQQQQQ, eller hur???!!!!!”, sa jag också.

Tillslut kände jag ett sånt himla gensvar på mitt uttal av “julkulornq” att jag bara fortsatte. Jag menar det här var ju kul! Varför skulle jag sluta?

Tillslut bestämde jag mig att säga det högt och fort. En sista gång. Precis som Jack i filmen Titanic ropade ut “IIIIIMMM THEEE KIIING OF THEEE WOOORLD”, så skulle jag ropa ut “julkulornq”. Det kändes så rätt. Mer rätt än någonsin.

“JULKULORNQQQQQQQQQQ!!!” ropade jag ut en sista gång.

Helt plötsligt blev det tyst. Sedan hörde jag skratt. Och liksom inte skratt som innan. Det här var ett annat skratt. Något hade förändras. Något stämde inte. Två sekunder senare hör jag en röst. Det är inte min egen röst (den som har sagt att jag  är bäst på precis allt). Nej den är någon annans.

“…Tina det låter som julkuk…..”

Jag frös till is. Hybrisen hade försvunnit. Adrenalinet var borta. Mitt Titanic hade sjunkit. Jag vet inte hur men mitt Titanic hade sjunkit (och det kunde ju inte sjunka). Jag förstod också nu hur det kändes när Titanic sjönk (jättejobbigt). Kvar fanns liksom bara jag. Den jag brukar vara, utan hybris.

titanic-sinking-underwater.jpg

…och jag insåg att ingen hörde mig säga “julkulornQQQQQ”. Det lät aldrig som “julkulornQQQQQQ”.

Det lät som julkuk. Hela tiden. Jag hade sagt julkuk i mikrofonen.  Hela tiden. Inför hela min avdelning. Som jag jobbar på. Varje dag.

Så. Ja. Nu ska jag fortsätta sjunka ner till jordens magma så jag aldrig behöver handskas med faktumet med att det finns människor där ute som tänker på “julkuk” när dom tänker på mig.

Men innan jag gör det – här är en bild på jordens magma som jag tänkte vore intressant för er som vill få tag i mig inom en snar framtid.

earthcut.jpg

*ni vet var jag finns*

Pusshej!

Tinis

Advertisements

SAKER MAN KAN GE SIN PARTNER I JULKLAPP MEN INTE KOSTAR NÅGOT (*BÄSTA PRESENTERNA*):

Hej,

Jag känner mig hög.

Först kom min hälsning till Jacob med i musikhjälpen (och om det inte gör en hög på hybris så vet jag inte vad som kan göra det). Sedan var jag på ÖoB och, vilket är en rush i sig (pga shopping i lågprisaffär). Visst det finns andra sätt att få en liten rush men ingen kan säga att en tvål för åtta kronor inte gör en hög!

…och inte nog med det. Jag hade julklappslek idag på jobbet vilket inkluderar två saker som gör mig helt euforisk; presenter och tävlingar. Help me lord. Adrenalinet bara steg åt huvudet.

Ja, vad ska man säga. Kommer man kunna sova inatt? Ingen vet.

Hur som helst. Har tappat helt tråden vad jag skulle blogga om?

…just det! Presenter som inte kostar något till sin partner. Det är ju passande under musikhjälpen? Man kan ge något som är gratis till sin partner och istället skänka en slant till musikhjälpen. Plus att vi konsumerar så pass mycket redan ändå. En julklapp mindre kanske förlänger tiden innan jordens undergång med typ en dag? Vad har man att vinna på?

…MASSOR!!!!!

giphy-5.gif

En gif som beskriver mitt normaltillstånd idag + hur exalterad man borde vara för nedan tips! 

Här är i alla fall mina tips:

1. Löftet att, under ett helt år, inte skrika ut “JAG ÄR PÅ TOA!!!!!!!” när ens partner undrar var man är (och man är på toa)

Detta är en uppskattad present. Blir bättre stämning allmänt. Har inte provat detta själv men troligtvis kommer det att kännas “mindre hetsigt på hemmaplan”.

2. Laga matlådor till sin partner, för en hel vecka

Visst mat kostar men mat måste ju alla ha och bor man ihop har man ju gemensamt matkonto typ? Tänk att veta på måndag morgon att man inte behöver göra mat på hela veckan? Förstå den känslan. Det är som en present. De bästa presenten av presenter.

..så…*tips*…

3. En teckning

Pennor kostar…papper kostar…MEN… går man in på IKEA kostar papper och penna ingenting? En gång lyckades jag få med mig 38 pennor från IKEA. Då kan man ju få med sig en panna och ett papper – lätt! Det gör ju inget heller att det är skrivet på baksidan, huvudsaken är ju teckningen? Huvudsaken är ju den. Bästa presenten – och gratis.

4. Vara snäll mot varandra

Ibland räcker det bara med att vara snäll! Det går man långt på. Speciellt i relationer. Man kanske vinner minst två år (tillsammans) på att bara vara snäll i ett år liksom. Som sagt – *bästa presenten*.

5. Tid

Man kan ge sin tid. Istället för att scrolla igenom Instagram (för 10:e gången) kan man ju sin tid till sin partner istället! Har inte provat detta heller. En gång glömde jag ge en handduk till min kille i duschen (som jag lovat) pga surfande. Men ändå, fin present! Och gratis! Rekommenderar!

5. ….EN BEBIS!!!!

Tyvärr inte en present som är gratis för alla – men för vissa. Och visst, en bebis kostar ju efter den föds (och kan göra en inkontinent) MEN att få en hundvalp är ju typ drömmen och det är ju typ samma sak som en bebis?! Eller?! Då är det väl värt att bli inkontinent? Det finns ju Tena Lady har jag hört?

Plus – ibland kanske man till och med sparar fem kronor på en kondom. Rakt in i sparkontot. Med en sparränta på typ 0.00001 procent kan man säkert köpa ett burk Cola om 10 år? Kanske till och med ett paket “Tena Lady”. Det blir ju jättebra. En superbra idé.

Nej, det var det. Nu ska jag hitta klippet där Kodjo läser upp min hälsning till Jacob och bara ha hybris en stund innan jag går och lägger mig.

Pusshej!

Tinis

Saker som INTE får mig att börja gråta, del.1

En dag, för inte så länge sedan, när jag pratade om julkalendern.

Jag: …alltså jag tror verkligen på den här julkalendern! 

Kollega som inte sett julkalendern: …jasså?

Jag: …mmmm! Jag känner på mig att den kommer att göra mig rörd och få mig att börja grina, SÅ BRA ÄR DEN….SÅ BRA! 

Kollega som inte sett julkalendern: …men inte för vara sån… men vore det inte mer speciellt om en grej inte…gör dig typ….rörd….eller gråtig?  

Jag: ……kanske…….

Eh….såklart det finns saker som inte får mig att börja grina. Plz. Har en hel lista.

Se här:

Saker som inte får mig att börja gråta-en lista: 

1. Äta

När jag äter är jag upptagen med att äta. Visst kan man känna att man vill grina om man är nära på att kollapsa av hunger men det är ju en annan sak. När man äter finns ingen tid att gråta! Herregud! 

Bevisbild 1: äter och har inte tid att grina

2. Sova

Upptagen med att sova. Grinar inte.

(Bevisbild saknas – men Jacob kan intyga!)

3. När jag vinner på lyckohjul.

Har vunnit två gånger och inte grinat en enda gång. Säger väl allt. 


Bevisbild 2: precis vunnit något genom att spela lyckohjul och grinade inte. 

Nej, men det var nog det. En kort lista – men ändå viktig. 

Nu tar jag helg. Hejdå.

Pusshej! 

/Tina

Ps. Nej, har ej vart på min (nya) arbetsplats superlänge. Ja, dom känner mig redan. Ds. 

Saker jag prioriterar bort i livet, del. 1

En dag, för inte så länge sedan, när jag var jättetrött och absolut, absolut inte ville diska:

Jag: ….kan inte du ta disken…..

Jacob: mmmm, varför då?

Jag: …..fööööör jag är såååå tröttt…..

Jacob: *lyssnar*

Jag: ……jag orkar verkligen inte….

Jacob: *lyssnar*

Jag: ….alltså….jag….KOMMER att kollapsa……kolla nu kollapsar jag…..*fejkar kollaps*…

Jacob: *lyssnar*

Jag: …..okej jag kollapsar inte MEN jag kommer att göra det om jag diskar! Jag lovar!

Jacob: ….mmmm okej….du behöver inte då.

Jag: tack älskling, du förstår inte hur mycker det betyd….

*twerkig RnB-låt spelas från TVn*

*jag börjar instinktivt twerka*

Jacob: …så du har ingen ork att diska men ork till att dansa?!

…eh…alltså…SJÄLVKLART HAR JAG DET. Av en priolista angående vad jag inte orkar göra om jag är trött kommer ju twerka sist. Mer specifikt på 8:e plats.

Se här:

Saker jag prioriterar bort, när jag är så trött att jag nästan kollapsar (under december månad*) – en lista:

1. Diska

2. Laga mat

3.  Komma ifatt Paradise Hotel 2016 innan finalen börjar.

4. Se julkalendern (på tv)

5.  Öppna min julkalender från Rituals som jag fått av Jacob. 

6. Se på YouTube-videos

7. Äta

8. Twerka

*OBS – priolistan förändras med tiden. Exempelvis prioriterar jag bort Paradise Hotel före laga mat på sommaren (den går ju inte då). Samma med julkalendern. Den ersätts med Real Housewives of Beverly Hills på våren.

En bild på mig förra veckan när jag prioriterade mitt liv.

Pusshej!

/en tjej som prioriterar bra

Har fan int’ tid med NÅNTING!!!’

Hej! 

Gu’ har fan int’ tid med NÅNTING!!!!!!!!

Jag är knappt i fast i Paradise Hotel. Vem är med i finalen nästa vecka? Kom Hampus tillbaka? Jag vet inte. Har int’ tid. 

Plus – är nog en av det minst sedda säsongerna av PH. Det måste ju vara det. Inte ens Expressen skriver om vem som åker ut, inte ens Expressen bryr sig. Då är det verkligen superilla!!! 

Aja. Jag som gått runt hela hösten förklarat att jag ser på Paradise Hotel för att “slappna av från mitt stressiga liv”. Nu i efterhand inser jag att det är ju tvärtom. Jag hade ju inget liv. Jag hade för mycket tid – inte för lite tid. 

…..så….summering av dom senaste veckorna:

  • Är inte i fas med Paradise Hotel
  • Har int’ tid till NÅNTING!!!!!!!!!
  • Har insett saker (om mitt PH- tittande)

Pusshej! Hoppas vi ses snart för jag saknar bloggen. Hejdå.

/Tinis

Ps. Här är en omotiverad bild på mitt julpynt. Jättenöjd med granen. Bara tre julkulor har gått sönder hittills på grund av mig. Ds.