Hejhej!

Man var ju inbjuden på fest i fredags…

Hade med mig Sofia också, eller om det var hon som hade med mig. Minns ej. Det som är bra med att vara på fest på Sofia är att hon fungerar som en social kompass (förutom för att vara snäll, sälja sin tv till kompis pris och vara en bra vän!).

Exempel 1:

På bussen

Jag: Sofia… jag har inget och dricka.

Sofia: Ja, du kanske kan be om att köpa lite av de andra.

Jag: … men jag har micropopcorn?

Sofia: Haha, ah, du kan liksom poppa upp det där och sen sälja en näve för lite dricka!

Jag: MEN, åh det är ju en jättebra idé, skönt att jag har dig! Hehe

Sofia: Alltså, nä, jag skämtade.

Jag: Ah.. okej.

Exempel 2:

20:30

Kvällens festvärd: Är det någon som vill höra någon speciell musik?

Jag (tänker: G.E.S är väl fräscht?): Joo, jag, eller eh, vänta lite…

Kvällens festvärd: Okej, nej men hör av dig när du bestämt dig bara.

Jag (viskandes till Sofia): Asså tror du det är okej om jag önskar en G.E.S låt?

Sofia (med förstenat uttryck): Eh, asså, klockan är typ 20:30 och vi kom precis hit… jag tror ingen här inne är liksom redo…. för G.E.S

Jag: Okej… jaha… nä jag förstår. Jag väntar en halvtimma tror jag…

Sofia: Okej… vet inte om det är tillräckligt men 30 minuter för det. SKITSAMMA, lova att du pratar med mig innan du vill önska G.E.S på spotify?

Jag: okidoki! Lova att du inte lämnar mig då?!

Sofia: Nej… jag håller mig här….

Exempel 3:

22:00: *Sofia går iväg*

22:02: Okej. Det har hänt. Sofia har lämnat mig. Problemet med en kompass är ju att man inte kan hitta utan den:(. Hmmm… åh… vet att jag kommer göra något dumt nu. Klarar mig inte själv på fest såhär.

22:03: *tänker*  JAG VET! Han killen som sitter en meter ifrån mig vart ganska skrämd av mig sist enligt Sofia för jag liksom “hoppa in i hans och Sofia’s konversation”. Om jag minns det rätt så blev han, enligt Sofia, nästan traumatiserad. Sedan var det något mer Sofia nämnde men jag minns verkligen inte allt. Jag måste prata med honom och göra rätt för mig*.

*Ni vet när man tänker på en fest “det blev lite spänd stämning sist, jag fixar det nu”. GÖR INTE DET. Det blir ALDRIG bra. Hehe. Tips!

22:05:

Jag: Heej! Mitt namn är Tina

Traumatiserad kille: Ja, hej…

Jag: Det blev lite spänd stämning sist vi sågs

Traumatiserad kille: Blev det?

Jag: Jo, du prata med min kompis Sofia och jag hoppa in i er konversation och du blev JÄTTERÄDD. Är rädd att jag har traumatiserat dig.

Traumatiserad kille: Okej…

Jag (tänker igenom situationen på fem sekunder): Alltså… du minns inget av det här va?

Kille som inte blev traumatiserad: Asså nä, jag gör inte det.

Jag: Eh, okej, SKITSAMMA DÅ! Vad bra! Då har jag gjort ett bra första intryck och du är inte traumatiserad. Eh, ska gå nu, hejdå!

22:15:

Sofia kommer tillbaka och jag förklarar situationen:

Sofia: MEN JAG SA JUUU ATT DET INTE VAR EN STOOOR GREJ?!

Jag: Åh, jag var bombsäker på att jag missat en liten detalj men kunde verkligen inte komma på vad. Ohps. Hehe.

ps. Sofia flyttar ifrån Umeå i höst så om det är någon som rent spontant känner att “jag vill bli kompis med Tina” och “Social ledsagare är en utmaning jag gärna tar på mig”, hör av er. Sofia kan intyga att det inte är så himla jobbigt, bara ibland. ds.