Hej allihopa! Jag heter Tina och jag är nog världens smidigaste människa tror jag.
*NOT*
Ja, man har ju vart med om “lite saker” under min tid i USA så tänkte presentera “Tre gånger Tina hamnat i trubbel – America Edition”:
(Men innan ni läser – här är en bild från den här tiden så ni kan få en lite mer visuell bild)
Så.. då börjar vi:
1. Den gången jag “snattade” och kom undan med det:
2. Den gången jag körde mot enkelriktat på en 60-väg och gjorde en u-sväng vid polisstationen:
Gah, jag hade precis flyttat till en fin förort utanför NYC och skulle köra till ett au-pair möte. När jag ska åka hem igen så råkar jag åka igenom en liten stad jag aldrig vart i och jag hade verkligen ingen aning hur jag skulle komma hem. Tills jag kände igen en gata och svängde höger (för det kändes som det var rätt) när det blev grönt.
Det. Skulle. Jag. Inte. Ha. Gjort.
… Det var visst en enkelriktad väg och där man kunde köra 60km/timmen. En bil fick väja för att vi inte krocka med mig (på riktigt) och enda sättet för mig att vända var att göra en u-sväng precis vid en polisstation (på riktigt igen) och när jag åkte vidare så insåg jag att jag missat en patrull på kanske sex polisbilar som lätt kunnat sett allt som hände men inte gjorde det (på riktigt… IGEN).
Jag var så himla skärrad av detta att jag bara försökte förtränga hela grejen så det gjorde jag, tills det ringde i min telefon några timmar senare. Det var en au-pair kompis som ringde för att kolla att jag “mådde bra” för han hade visst kört bakom mig och “sett hela förloppet” och “du hade verkligen tur att den där patrullen med sex polisbilar inte såg dig”.
Japp.
… och vissa andra kan ha en sån här otur…. (ångest)
*kul*
3. Den gången jag bränd……
Nej. Jag orkar inte ens ta upp det här.
Så kom ihåg guys, har ni klantat till den någon gång kom ihåg att jag antagligen gjort något värre.
Kramis!
Tinis
Detta låter ju spännande 🙂
Hahaha jo! Antar att det var “lite spännande” men lite ångest också;)
Hmm, hoppas inte min kommentar syns två gånger nu… Nåja. Tänkte bara titta in och säga tack för att du läser och kommenterar min blogg. Trevligt och peppande, tycker jag! Det var väldigt roligt att läsa om dina fadäser med vardagsrumsbordet. Har mamma upptäckt tuschfläcken än?! 🙂 /Sara
tack! Det är bara kul:)
Hahah, ja, “fallet med vardagsrumsbordet” är typ preskriberat så har gått ganska bra:) (och bordet är några år så finns flera fläckar så svårt att urskilja;))
Tack så mycket för de fina orden i mitt inlägg om den osminkade sanningen ❤
Haha ibland lyckas man 😉