Jag och Jacob sitter i soffan och kollar tv:

*efter 10 minuters tv-tittande*

Jacob: Eh… Tina… du kan sluta klappa mig som en katt nu.

Jag: Va? Vadå klappar jag dig som en katt? Det gör jag väl inte?

Jacob: Jo, men såhär:

*Jacob klappar mig som jag vore en katt i 15 sekunder*

Jag: Men det här var ju SJUKT IRRITERANDE??!! GAAHHH…. jag har ju hållt på såhär i kanske 10 minuter, varför sa du inte något?

Jacob: Jag vet inte, jag är väl en snäll katt helt enkelt.

Jag: …och jag skulle definitivt inte bli en snäll katt. Jag klarade inte ens 15 sekunder klappande.

Jacob: Hahaahahah, nej. Absolut, inte.

Vet ej vad som är värst. Att jag börjar behandla Jacob som mina katter eller att jag inser att jag aldrig skulle kunna bli en snäll katt.

Försöker smälta det här just nu.

Och om ni undrar vad som händer efter tre år så är det… det här. SÅ KLAPPA PÅ!

…eller gör inte det,  nej, gör inte det. Ingen bra idé.

Och nu ett litet uppdaterat fotoalbum från min och Jacobs tid tillsammans:

2012

2013

2014

*mjau*

/Tinis

Notis 1: …och ja, jag kollade med Jacob innan jag gjorde katt-bilden:

“ÄÄÄÄLSKLING, FÅR JAG SKRIVA ETT INLÄGG OM NÄR JAG KLAPPA DIG SOM EN KATT OCH SÅ SKA JAG GÖRA EN FACE-IN-HOLE BILD PÅ DIG OCH GRUMPY CAT, oki doki?!!?? Jättebra,  Love you! Puss!”

Notis 2: Och jo, det var ju ett inlägg om Tanzania också.  Men, jag klappade Jacob som en katt i 10 minuter och resten är… historia.