Hej.

Har fått jättemånga frågor om hur jag kommer att hantera, amen ni vet, FÖRÄLDRASKAP.

NEJ. Ingen har någonsin frågat det. OCH TACK OCH LOV FÖR DET!!!

Jag vet nämligen inte.

Jag, för inte så länge sedan, när jag insåg att jag hade en bebis i magen och jag skulle bli en mamma (på riktigt).

Allt jag vet är att jag verkligen känner att jag behöver en föräldrakurs. En sådan kurs som 16-åriga tjejer och killar går på och som är med i MTV-serien “16 and pregnant”.  Inte för att  träffa min bebis framtida bästisar, NEJ, för att jag genuint vill lära mig hur man byter blöjor och typ inte tappar en bebis. När andra föräldrar diskuterar om de ska köpa färdig barnmat eller göra egen barnmat så är jag upptagen med att tänka tankar som; “får inte tappa bebisen” och “hjälp mig”.

Det står i min aupair-ansökan från 2007 att jag har mer än 200 timmar erfarenhet med barn. Men det är ju fejk! Min mammas kompisar skrev på papper som intygade att jag hade varit barnvakt flera gånger (det hade jag inte). Och min granne på den tiden erbjöd sig att “låna ut sina barn” för så att jag kunde ta foton som bevis på att “jag faktiskt har 200 timmars erfarenhet med barn” (vilket jag fortfarande inte hade) (jag hade bara vuxna människor i min närhet som skrev falska referenser och “lånade ut sina barn i 10 minuter för några foton”) (*bästa typerna av vuxna att ha i ens närhet*) (*obs EJ ironisk*)

Okej. Jag vet en sak. Precis som i aupair-ansökan från 2007 ska jag fejka. Jag ska fejka allt! Precis allt!!!

Tre exempel:

1. Äta mat vid matbordet

Varför jag tror man gör det: …man har en jättedyr soffa? Det är hyfs? Ärligt. Kan ej relatera.

Vad jag (och Jacob) kan göra: Att från och med nu äter vi vid matbordet. Och sedan så kommer det att kännas naturligt. Redan nu så PRATAR vi vid matbordet. Exempelvis idag så berättade jag att jag var så förstoppad att jag hade så ont att jag inte kunde sitta. Och sedan sa Jacob “okej, bebisen är lite PAIN IN THE ASS!” och jag bah “hahahahaha JA BOKSTAVLIGT TALAT, visstedekulattätavidmatbordetochpratamevarandraälskling??!!!”. 

2. Inte svära så himla mkt

Var man inte ska göra det: för man inte vill att ens barn ska börja förskolan och hens första ord är typ “FUCKING FUCK” (blir dålig stämning).

Vad jag ska göra (ej Jacobs problem): vet inte??!! Försöker tänka på vad jag säger INNAN jag säger det och inte EFTER. Något som kanske kommer att gynna mig senare i livet också. Så jag ska TÄNKA. Inte bara gå på magkänsla helt enkelt.

3. Försöka upprätthålla en idé av att precis ALLA i HELA världen bara äter godis på lördagar. 

Varför man gör det: för man vill inte att ens barn ska ha ett rent helvete hos tandläkaren? Typ?!

Vad jag kan göra (vet ej om det är Jacobs problem heller – är osäker):

…alltså det här måste vara det största skämtet någonsin. Jag förstår inte hur jag kunde gå på det här?! Medan jag trodde att godis BARA var en lördagsgrej så fikade min pappa på jobbet var och varannan dag. Jag vet det här för jag arbetar på samma jobb som pappa gjort i 30 år och vi fikar typ hela tiden!!!

Men nu förstår jag att jag måste göra samma sak. Jag måste fejka att jag typ bara äter godis på lördagar och upprätthålla någon form av fasad. Och jag är verkligen superdålig på att ljuga! Så svaret är; jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra.

Men jag vet att det finns fika på jobbet imorgon och det kommer jag inte tacka nej till. Hehe.

Kontentan är i alla fall att jag insett att alla föräldrar måste fejka precis allt fastän allt vi vill är att äta pizza i soffan, svära och äta godis.

Nej, nu måste jag gå eftersom jag har ett starkt behov av att googla “ont i analen gravid förstoppad???!!!!! hjälp???!!”.

Skoja : P

Redan gjort : P

Antingen har jag ett allvarligt fel. Eller har foglossning. Eller är förstoppad. Eller har jättemkt hemorrojder.

Älskar att vara gravid : P

Pusshej!

Tina