Hej!

Det börja närma sig min och Jacobs tre-års dag Jag vet! Tre år!

(För att kolla vad jag skrev förra året, klicka HÄR).

…så, vad skrev jag om innan jag träffade Jacob?

Jo, när jag var 20 år, Au pair i New York, så skrev jag det här (japp): 

 

 

 

 

 

Notis. 1: Älskar att jag var så målinriktad “Nu har jag varit singel ett tag… SÅ NU ÄRE DAGS ATT SKAFFA EN NY MAN?!”

Notis. 2:  “Vi kan inte solsemestra tillsammans…”, “Han har redan fru och barn…, “Död…”, HAHA, jag älskar min förmåga att tänka kritiskt som 20-åring. En känsla för detaljer hade jag i alla fall. Garanterat.

Och vad hände efter inlägget då? Det gick det några år. Jag hann åka till Dublin. Åka ifrån Dublin. Åka till Umeå. Träffade Jacob och nu är vi här. Tre år har det gått.

Så…hur många plus och minus får Jacob då?

+ Kan solsemestra tillsammans

+ Har ej fru och barn

+ Lever

+ Kan korrekturläsa bloggen

– INGENTING, ABSOLUT INGENTING!!!??? (Får jag fotmassage nu…Jacob?)

..och älskling, jag har försökt tänka ut vad du gett mig. Och förutom massor av kärlek, respekt och en världens finaste relation så har jag fått något som jag trodde var svårt att få. Att kunna leva i en relation som både är tvåsamhet och självständighet. Att kunna vara med dig och samtidigt bli peppad att gå min egen väg. Och för det älskling, är jag för alltid tacksam.

Att vara med dig är som att komma hem. Jag älskar dig Jacob.

Puss!