Hello youuu guys!

“fjdslkfjsdlkfjlkfjsdlkfjksdlfjskldfjsdklfjsdklfjsdlkfjlsdkfjlöksjflksdjflksöfgjlf”

Det där var min hjärna som försökte skriva något kreativt men jag lider av den mentala härdsmältans svar på Tjernobyl.

Det kom i Söndags. Härdsmältan alltså. Jag satt med Sofia på skolan och alla artiklar och litteratur till uppsatsen liksom gick ihop och jag förstod verkligen ingenting. Så jag gjorde det mest logiska och la mig i fosterställning och kved ur mig något som liknande “Orkar…inte…..buhäää”.

Anywho, kanske, kanske fanns ett litet tecken på att den mentala härdsmältan var på g, för såhär gick det till någon vecka tidigare, när jag hade gjort klart ett prov:

Jag möter en korridorskompis i köket:

Korridorskompis: Hej! Hur gick provet?

Jag: mmm, ok, antar jag.

Korridorskompis (ser förvånad ut): ok…

Jag: alltså, ämnet är så himla svårt… blablablablabla… EU är så himla krångligt, blablabla…

fem minuter senare:

Jag (forsätter…såklart…jag….gör): … men jag tror tillslut att det gick okej i alla fall.

Blir tyst i någon minut

Korridorskompis: Eh… alltså… vad trodde du jag sa till dig förut?

Jag: Eh.. hur det gick på provet? Eller?

Korridorskompis: Nä, jag sa bara att jag såg dig på ICA. Men kul att det känns bra på provet!

Jag: Ah…ok….

 

Notis: Berätta det här för Jacob efteråt och han bara “Men det var ju INTE ens nära, NÅGONSTANS?!”

Näe…inte…direkt…typ såhär nära var jag:

 

Kramis/

Tinis