Hej!

Julen är här (typ)! Och det betyder att jag är hemma i Örebro med min familj<3.

Det här hände igår:

Min bror: Vet du att julbelysningen på uteplatsen tänds och släcks när man klappar händerna?

Jag: Näää….går väl inte.

Min bror: Jo, det går! Kom igen, prova!

*klappar en gång* – belysningen släcks

*klappar en gång till* – belysningen tänds

*klappar en gång till igen* – belysningen släcks

Jag: Nääää, seriöst?! Vart kan man köpa sånt här? Och att det går igenom husväggen! Jag står här i vardagsrummet och liksom det funkar härifrån. Helt sjukt?!!!!

Min bror: Sa ju det…

Sedan stod jag typ i fem minuter, frågade ut pappa var belysningen kom ifrån (inget svar) och började testa hur tyst jag kunde klappa för att få det att funka. Jag liksom stod mitt i vardagsrummet och klappade först jättetyst, sedan liiiite högre… sedan liiite högre igen, tills min bror avbröt mig.

Min bror: Men du klappar ju för tyst förstår du väl, det måste ändå var en stark klapp. Du måste ta i lite!

Jag: Okej! Det är ju klart! Kan ju inte klappa hur tyst som helst.

Min bror: Nej, precis. Du får klappa högre igen.

*fortsätter klappa som en idiot i vardagsrummet*

….

*två minuter senare*

Min bror: Nä, jag skoja bara. Har haft en kontroll i handen hela tiden. HAHA, att du ens gick på det. Herregud, HUR kan det funka genom en isolerad husvägg?

Jag: …

Och under dom här 10 minuterna har min mamma, och pappa, och mormor, och morfar, suttit i vardagsrummet och försökt hålla masken medan jag har klappat i 10 minuter för att tända och släcka julbelysningen på uteplatsen.

Fast jag i själva verket inte alls har tänt eller släckt någonting.

Eller möjligtvis deras hopp till mig.

Pusshej/Tina