Imorgon åker jag. Taggad och livrädd på samma gång. Jag ville så gärna skriva något kul idag, för att bara kunna släppa på nerverna. Tillslut kom jag på något halvkul utan någon egentlig poäng men precis när jag pratat med Jacob så insåg jag att det inte alls var halvkul. Det var ju inte kul alls. Och allt jag hade kvar var mina känslor som jag inte förstod någonting utav.
Så jag började grina. Alltså inte den här panikgråten utan liksom som att allt släppte. Allt jag hållt inom mig bara kom ut; rädslor, saknad och allt däremellan. Som en enda tsunami av tårar och hulkningar.
Jag: uääää…hulk…hulk……ddeee..tt….ääär…..ss..oom….ee..n….ts…u…nami…..
Jacob: Salami, va?
Jag: EEEN….TSS…..UUU…UÄÄÄÄ…NAAMMIIIIII…….
Jacob: Jag fattar inte… hör ju inte vad du säger… men du äter salami?
Jag: Mm.een… FAATT..AARR…D..UUU…INNGEEENTIIING….EN…TSSUUUN…AAMI……av tårar.
Jacob: Men älskling, allt jag hör är verkligen salami, vad gör du?
Jag: Jaa.ggg….grrå…tt.eeer……soo…m en….tss..una….mi.
Jacob: Jaha, en tsunami?.
Jag: Jj.aa…..inntt.eee…. en….sssaa..laaa..mi….. tssu…nam…i.
Jacob: Ja, det är lite som en tsunami när jag tänker efter.
Jag: jj.aa….
Efter Jacob förstått att jag inte pratade om en salami så fick jag ur mig lite till och sedan började allt kännas okej igen.
Tack Jacob<3
…och älskling, det finns säkert gånger när jag är där borta när jag behöver dig fastän du är tusentals mil bort. Men det fina med oss är att det vi är alltid finns. För det vi är finns inom mig. Och när allt känns jobbigt och jag bara vill hem så kommer jag att tänka tillbaka på hur det är när jag är ledsen och du är med mig. När du går fram till datorn, säger “nu blir du nog glad igen” och efter en liten stund kan jag höra introt till “You can call me al” med Paul Simon.
Och innan låten har tagit slut så vet jag att allting kommer att bli okej.
Pusshej/Tina
ps. Vill också tacka alla fina människor som peppar mig inför Tanzania. På grund av er så känner jag mig inte ensam på något sätt i det här. Tvärtom. Jag åker liksom till Tanzania med er . Och det är jag otroligt tacksam för . ds.
Jättetråkig blogg (SKOJA.) 
Åhhhhhh, jag är så avundsjuk! Om en månad åker jag till Latinamerika i 3.5 månader och har inte 5% av den ångesten som jag hade när jag åkte till Kenya. Jag hade superdupersuuuuuperångest, det vet du ju, och tänkte att jag var dum i huvudet som hade sån ångest när man ju är rätt privilegierad som kan åka till ett land i Afrika och volontära i några månader men men, allt blev bäst till slut! Och det kommer det bli för dig också! 🙂 🙂 Kram!
Åhhhhh!! Vad kul med latinamerika:D arrribaaaa! 😀 nu är jag iaf framme och allt känns bra hittills:)
Förstår att du har bättre saker för dig idag än att uppdatera oss. Hoppas resan har gått bra! Kram
Jag hade antagligen inte bättre saker framför mig;) hehe. Närå! Tack för din kommentar<3
Oh halva försvann! Ville iaf också nämna att jag blir jätteglad av din kommentar:) kramis!