Sååååååååååå vissa av er som gör uppsats vet att det tar tid! Det är ju inte direkt som en a-kurs liksom.

Så, iaf. Jag har försökt tänka ut ett bra sätt så att man har tid att göra andra saker! Typ leva! Söka jobb! etc.

Och igår kom jag på det – en idé som skulle förändra precis ALLT. Nämligen att allt annat – förutom uppsatsen – får inte ta mer än 15 minuter.

…alltså:

*blogga om att äta Frozen Yogurt* – 15 minuter

*umgås med Jacob* – 15 minuter

*söka ett jobb* – 15 minuter

*handla* – 15 minuter

*duscha håret* – 15 minuter

*träna* – 15 minuter

*leva i allmänhet* – 15 minuter

Lista kan göras lång. Åh, det kändes verkligen som jag hade hittat något revolutionärt. Speciellt efter igår när jag lyckades blogga när tacopajen var i ugnen…PÅ 15 MINUTER. Gah! Allt kändes så självklart.

Till och med idag har det känts så självklart. Jag var så peppad! Skrev ihop ett personligt brev på 15 minuter och kände bara “…den här metoden är sååååå bra…..såååå nöjd är jag” medan jag knappade på tangenterna fort som fan.

Jag gick till och med och träna – utan att börja grina innan (iofs grina jag för att jag inte hittade mitt lås och nu gjorde jag det – men ändå, allt gick så smärtfritt!).

…och medan jag gick i solen mot gymmet (inte ett 15 min pass tyvärr – världen har inte anpassat sig ännu) så fick jag nästintill hybris.

Eller okej. Jag fick hybris.

Jag insåg att denna metod – dvs. att göra typ allt (förutom uppsatsen) på 15 min – var GENIAL. Jag har ju alltid velat skriva en bok?! Kanske är detta boken jag ska skriva? En bok som bara handlar om hur man gör saker på högst 15 minuter? Jag hade ju tänkt mig en mer skönlitterär bok som handlar om en tjej som “fuckar upp mycket” (ej inspirerad av ngn speciell) MEN detta kan ju vara min väg in i bokvärlden. Plus att människor som gör självhjälpsböcker alltid får göra sådana där föreläsningar som man tjänar multum på.

Typ såhär tänkte jag mig (i bokformat):

…hela min karriär var redan utstakad. Men oavsett om det var helt klart att jag skulle bli miljonär inom ett år (på min bok + inspirerande föreläsningar) så var det ju ändå viktigt att kanske få iväg den där ansökan…också. Dvs. mitt personliga brev på 15 min.

Så, jag kom hem från träningen, superpepp för att åter se “det bästa personliga brevet någonsin på 15 minuter”.

Sedan började jag läsa igenom det. Hitta “några stavfel”

Läste igenom igen  – “hitta några igen”

Bad Jacob läsa igenom – “hitta några till”

Fick skriva om hälften. Blev frustrerad.

Projicera frustrationen på Jacob då han var närmast mig.

Berättade för Jacob hade jag projicerat allt på honom och att jag egentligen är sur på mig själv och att 15 minuters metoden INTE kan garantera “det bästa personliga brevet någonsin”.

La liiiiteeeeee mer tid på ansökan än 15 minuter.

Insåg att 15-minuters metoden inte fungerade alls.

Startade datorn och började kolla ikapp Teen Mom 2 av ren frustration – istället för att börja skriva på min självhjälpsbok .

Såååå…ja…….det här var min idé. Det här var min dag. Får återgå till en skönlitterär bok som handlar om en tjej “som fuckar upp mycket” helt enkelt! Eller spender mer än 15 minuter på att skriva personliga brev. Det är nog också ett tips.

Pusshej!/Tina