Hej!

Såååååå……..som…………några vet…….skulle jag va med i Veckorevyn.

Okej ALLA vet. Alla jag känner vet. Alla jag inte känner vet. Tror jag eventuellt har sagt det till typ nya bekanta på automatik.

Anywho.

Det hela började en dag i januari. Jag satt i en stor Hörsal A på Umeå Universitet med två kompisar eftersom jag skulle registrera mig för D-uppsatsen. Minns att jag hade grav ångest och kände att alla härinne hade sådan himla koll på livet (medan jag mest bara ville ge upp skolan och var typ halv utbränd). Medan jag satt där med magont och grav skolångest så plinga det till i mobilen.

Ett mail. Nej, ett mail från mitt bloggverktyg där det stod att jag hade en ny kommentar. En kommentar där det stod typ “Kan du maila mig asap”

“OMG – det är någon som vill maila mig asap” sa jag till mina två kompisar (*shoutout till Elin och Carro*)

“…haha…det kanske är Aftonbladet?!” sa min ena kompis (*shoutout till Elin*)

Jag kollade snabbt på kommentaren igen

“Nää…det är…VECKOREVYN????!!!!!”

Så som den coola människan jag är så väntade jag två sekunder (ville vara lite svårfångad) och maila typ:

“HEJNIVILLEATTJAGSKULLEMAILAASAP”

Fick svar efter några minuter att de ville göra reportage om mig pga att jag friat till Jacob…och ja….jag var ju inte den som är den sååå…..JAG TACKA JA!

Herregud. Veckorevyn sa typ en sida  och jag tänkte bah “JAG ÄR SÅLD PÅ TVÅ MENINGAR!!!!!!”. 

I alla fall. Ni förstår vad som hände sedan. Jag gick med på det. Till och med Jacob gick med på att vara med på en bild – även om jag själv tvekade lite då jag fick höra

“Din kille behöver inte vara med, då fyller vi bara sidan med MER bilder på dig”

och jag bah “EHHH…okej….får se…om…han…vill…då” 

(Tog dock med någon bild på Jacob. Ville ju ändå att det skulle verka mer “realistiskt”)

…och sen var det bara att vänta. Fick veta att det var numret i april som jag skulle vara med i. Hörde dock inget men tänkte “äh, det är nog då jag är med, DET MÅSTE VARA DÅ!”

Sedan hände 19:e april. Jag försökte hålla mig cool samtidigt som jag inte ville att min hybris skulle skina igenom fööör mycket. Okej, min hybris hade redan “hänt” då jag hade sagt till ALLA jag träffat dom senaste två månaderna att jag skulle va med. Men ändå. Jag ville ändå inte a hybris idag. Iaf inte såå mycket.

Så jag gick till ICA precis vid mig (*shout out till ICA Berghem, öppet varje dag 0746-2346*) och bah “ehhh…när sätter ni fram Veckorevyn på hyllan” och jag fick svaret “eh, typ vid 12 kanske?”.

Var såå nära på att bara: “MEN OM MAN ÄR MED DÅ, FÅR MAN SE DEN NU???!!”

Men som sagt hybris. Idag skulle jag INTE ha hybris.

Klockan blev typ två och jag gick tillbaka till ICA Berghem…och där…där…var den! Det finaste jag sett. Jag började kolla i den litegrann men var inte med. Kollade några fler sidor. Var inte med. Kolla lite till. Var inte med. Tänkte på hur många jag har berättar för (att jag ska vara med i Veckorevyn). Fick lite panik inombords. Började gå fram och tillbaka med nya Veckorevyn i handen. Insåg att jag agerade sjukt misstänksamt och tänkte “fuck it, JAG KÖPER DEN”. 

Så…jag köpte den. Kom hem. Bläddrade igenom noga och hitta…ingenting. Jacob kom hem och han sa “MEEEN ÄR DU SÄKER?”, kollade och sa sedan “Nä, du var inte med”.

…tog då den här bilden:

Så där var jag. Hade berättat för typ 200 personer (om man räknar med dom som jag egentligen inte känner och träffat på fyllan) och var inte med i Veckorevyn. Insåg också att det var min brors födelsedag och att jag just den dagen (innan 12, hade kanske “lite” hybris ändå)  hade skrivit “eyyy du, jag swischar för Veckoreyn, bra present va brorsan”  *toodles*…och…nu…insåg…jag…att…jag…inte…var…med.

Det här hände alltså också. Förutom den ledsna bilden.

Jaja. Så det var lite pinsamt kanske men tänkte hey. Jag har gjort värre saker än det här. Typ när jag jobbade som au pair och brände hål i en säng (ALLTID en måttstock när pinsamma saker hände, kommer alltid använda det som en måttstock, alltid). Kanske blir jag känd som tjejen i Umeå som skulle vara med i Veckorevyn, fick hybris, och fick sen inte var med där. Men jag hade gjort värre saker. Jag gick helt enkelt vidare. Plus att mamma och jag redan hade planerat att vi kunde göra en egen sida och typ skicka runt till släkten (gör vi det riktigt bra kanske ingen förstår att det är fake liksom!)

…men så idag kände jag “njaeee….kanske…jag ska maila Veckorevyn?” och typ fråga om det inte blev av. Iofs frågade jag inte direkt. Jag skrev typ “vore jättesnällt att få besked nu när det inte blev av”.

Och vet ni?

Jag är med i nästa nummer.

Låt oss därför summera detta

• Jag får vara med i Veckorevyn – säger till ALLA jag känner + några jag inte känner
• Jag skickar ett kaxigt meddelande till min brorsa på Facebook att “här får du 40 kr – köp nya Veckorevyn”
• Inser att jag inte är med i nya numret av Veckorevyn.
• Kommenterar på samma meddelande (till min brorsa på Facebook) “ehhh, glömd det, falskt alarm”
• “Går vidare med mitt liv” + planerar att göra en egen sida med hjälp av mamma
• “Går vidare med mitt liv men nu mailar jag ändå Veckorevyn”
• Får svar att jag är med i nästa nummer.

HERREGUD. Att livet alltid ska vara en bergochdalbana. Även reportage i Veckorevyn. Nästan som man tror att det är mig det är fel på. Men antar att livet går upp och ner helt enkelt!

…heheheheheheehehe…..

13/6 iaf. Då är jag med.

Pusshej!

 

Tina