Hej!

Sååååååååååååååååååååååååååååååååå…vet ej hur jag ska introducera detta men jag har ju en “lätt OCD” (ibland) varje (typ) gång jag ska lämna lägenheten.

Det kan vara så att det började den gången jag råkade sätta eld på en handduk (2008), la en handduk jag trodde va’ släckt på en säng (den var ej helt släckt) och brände hål i en säng (+ fick sparken).

…men eh…det kan ju säkert vara något annat.

Det brukar i alla fall typ gå till såhär:

1. Kollar spisen.
2. Kollar spisen igen.
3. Säger högt till mig själv “spisen är av, spisen är av, spisen är av”.
4. Går till badrummet och kollar kranen.
5. Kollar spisen igen.
6. Kollar kaffebryggaren.
7. Kollar spisen igen.
8. Låser dörren.
9. Drar i låset fem gånger.
10. Lämnar lägenheten.
11. Reflekterar över mitt liv och tänker att jag snart inte kan hålla på såhär längre.
12. Repeat.

(Ja. Det är tidskrävande.)

Anywho. Min “lätta OCD” varierar. Typ händer inget speciellt stressigt eller något som gör nervös märker jag inte av den alls. Om Jacob är hemma och jag ska lämna lägenheten händer den absolut inte. Herregud, då har jag ju inte huvudansvaret längre så då spelar det ingen roll. Jacob brukar också säga saker som:“duuuuu har ju stirrat på spisen i fem minuter nu….jag LOVAR…den är av….” – vilket hjälper.

…men så idag så skulle jag lämna lägenheten (check!) plus att jag skulle åka ner på arbets-relaterad-grej (nervöst…check!)…plus att Jacob redan hade åkt till skolan (check!)…dvs… ALLA grejer som triggar min “lätta OCD” gällande “allt som kan gå fel i en lägenhet” var alltså på en väldigt hög nivå.

Lets just say…I did the math…….och om det vanligtvis tar typ 15 minuter så skulle det kanske ta typ tre timmar att komma därifrån? Kanske dagar? År? Och jag hade ju ett flygplan att hinna till. En arbets-relaterad-grej att vara på. Jag hade ju fortfarande grejer i skolan att göra.

Jag. Hade. Inte. Tid. För. Det. Här.

Så, jag hade ett litet internt möte (med mig själv) angående en tidsplan. Hur många minuter kunde jag kolla på spisen? Max typ fem? Hur många gånger skulle jag kolla så inget vatten rann någonstans? Max typ fem? Hur många gånger ska jag kolla så dörren faktiskt är låst (även om jag kollar det tusen grr)?

…men tidspressen gjorde inte direkt att det kändes bättre. Visst det är superbra att utmana sig själv, typ sätta sig in i “ångesten” och typ bli så pass van att det går bort en dag. Men jag kände bah samtidigt; “ORKAAAA!!!”. Herregud. Jag har ju liksom skola + arbets-relaterad-grej. Plus att det annars inte är så farligt. Bara dom gånger jag ska på en arbets-relaterad-grej, är nervös för något och Jacob inte är hemma.Jag kan ju utmana mig själv en annan dag. Typ nästa vecka. Då kan jag lämna lägenheten utan att kolla något! Ja, så blir det! Jag botar mig själv nästa vecka helt enkelt.

Jag hade därmed bestämt mig…men…jag behövde en lösning. En lösning som kunde tillgodose typ allt av det jag var ute efter, nämligen något som leder till:

1. …att inget kommer att gå fel i lägenheten.
2.  …att jag inte spenderar en massa onödig mental energi.
3. …att det inte tar tid.

Efter en till två minuters intensivt tänkande så kom jag på det. Jag fick en snilleblixt. Något som kunde lösa ALLA mina problem (förutom att riktigt bota min OCD, men iaf, det var inte syftet här).

….nämligen att ta kort…på allt som kan gå fel. Då hade jag ju bevis i mobilen att allt som kunde gå fel – inte kunde gå fel. Det var ju huuuur bra som helst.

Sååååå….det var det jag gjorde.

…och om någon vill ha en närmare titt på vad som kan gå fel i min lägenhet… *varsågoda*:

SPISEN! – en stor katastrofkälla. Jag tänker att även fast jag kollar spisen tuuuusen gånger så kanske den är på, ändå. Allt brinner ner och går åt helvete helt enkelt. Får sparken (sitter kvar sedan brännhålet-i-sängen-gate).

 

KÖKSKRANEN! – kan vara på utan att jag vet om det (och utan att det låter). Hela lägenheten kan översvämmas och allt går åt helvete. Får sparken.

 

DUSCHEN! – Same. Översvämning. Allt går åt helvete. Får sparken.

 

KRANEN I BADRUMMET! -Same. Översvämning. Allt går åt helvete. Får sparken.

 

KAFFEBRYGGAREN! – Kan vara på trots automatisk avstängning efter 40 minuter. Hela lägenheten brinner upp. Allt går åt helvete. Får sparken.

 

LÅSET! – Dörren kan vara olåst fast jag kollar typ 10 grr. Någon kan bryta sig in och sno vår tv som typ är värd 500 kronor. ALLT GÅR ÅT HELVETE HELT ENKELT!!!

…ja just det. Får sparken också.

 

*bild saknas*

 

Sidnotis: Bild saknas på låset för tänkte att en eventuellt mördare kanske läser detta, söker upp mig och då vet exakt hur hen ska bryta upp låset. Inte för jag tror någon av er är det men en gång kom någon in på min blogg med VÄLDIGT suspekta sökord…så…ja. (vet också att detta är en eventuell katastroftanke, jobbar på det).

Jau, det var det. Det här var mitt tips till att göra sin “OCD” mer effektiv. KBT-terapi fungerar säkert också! Dock är detta mycket billigare + tar mindre tid.

…och tid är pengar som man brukar säga, heheh…

…vilket är speciellt viktigt om man är student och råkar spela bort 500 kr på online casino efter två glas vin….hehehehehehehe…..(orkar ej länka, se tidigare inlägg).

Nej, nu måste jag gå och förbereda mig inför en arbets-relaterad-grej. Ska träna på att vara en s.k. “stabil och trygg person”.

Pusshej!

Tinis