Den gången internet typ var en fin plats.

Fan, ibland är internet en jävla mörk plats alltså. Typ när man scrollar ner bland kommentarer hos Instagram-konton som utmanar något form av kroppsideal och någon jävel bara:

 “UUU R FAT U CAN GO KILL URSELF”

…eller när man går in på typ på vissa forum på Flashback och bah:

Skärmavbild 2016-05-19 kl. 18.43.19.png

Japp.

Anywho. Idag tänkte jag berätta  en historia som inte handlar om idioter som inte kan hantera internet. Utan något som faktiskt är…helt tvärtom.

Det är en tjej jag följt på YouTube suuuuuuuperlänge. Sedan jag försökte måla naglarna, vilket var hösten 2012 (var en s.k “nailpolish-late-bloomer”). På kvällarna brukade jag därför söka efter “nail tutorials”. Jag tänkte att om jag ser riktigt många “nail tutorials” kommer jag att en dag inte ha nagellack över hela mig, alternativt inte måla om tusen gånger.

…och så en dag hittar jag den här videon (länk): 

Skärmavbild 2016-05-19 kl. 18.49.46.png

Den är inget speciellt direkt. Mest bara en tjej som visar hur man målar naglarna. Jag gillade videon för den var så himla avslappnad och hon var så…….*zen*…och jag var….är….inte….det. Och jag gillar ju att kolla på saker som typ är *zen* av just den anlednings, hence, jag började kolla igenom flera nagelvideos som hon hade lagt upp. Sedan hittade jag hennes andra kanal som typ bara handlade om vardagsgrejer.

…och ni vet hur vissa personer försöker beskriva Seinfeld och vad den handlar om och folk bah “det är verkligen en serie som inte handlar om ingenting”.

…SÅ ÄR PLASMASPEEDOS KANAL!!! Den är liksom om ingeting speciellt, men ändå så fastnade jag för något.

Jag tror man också ibland bara fastnar för vissa personer. Jag tror jag fastnade just för henne (och hennes kanal) för det liksom var lite som hemma. Hon var någon jag skulle kunna tänka mig ha som kompis. Hon verkade bara så genomsnäll. Samtidigt påminde hennes liv ibland om mitt år som au pair. Typ att bara prata om att gå till Stop n’ Shop och handla eller Trader Joe’s, eller bara åka förbi “post office” och hämta något. Det var lite som jag kunde vara i USA igen, i vardagen. Någon som kanske bott utomlands (och kommit hem) kanske förstår att man liksom ibland söker sig till saker som låter en få uppleva dom små vardagsögonblicken igen. Och jag tror hennes liv på YouTube liksom gav mig det (och ger mig det fortfarande).

Och under tiden jag har följt henne har jag bara känt att någon gång skulle jag vilja typ visa min uppskattning för den tid hon lägger på sin kanal (den är relativt liten och hon gör inga sponsrade videos alls) men det har liksom vart svårt att kontakta henne och typ säga:

“EXCUUSE ME… I am super-uncreepy-person from Sweden who thinks u rly cool, wanna give me ur address?!”

(det har därmed av självklara anledningar ej blivit av)

Så. Under tiden jag har följt henne på YouTube har hon vart med i den amerikanska flottan, gift sig och nu, gått ur den amerikanska flottan och nu ska hon ha barn.

Och vad gör man när man ska få barn i USA? Eller typ gifter sig?

….man skapar ett “baby registry”!

För er som inte vet exakt vad det är så är det ett register som man kan skapa, med saker som man behöver om man exempelvis ska ha barn. Man fyller alltså på sitt “registry” med saker man behöver, och släkt och vänner som vill köpa något kan göra det och veta att det verkligen behövs + att ingen annan har köpt samma sak (för då försvinner det från listan, obvi’!). Och det var exakt det hon hade gjort (på Amazon)…och hon nämnde det supersnabbt i en video, typ i periferin.

Jag vet inte om ni vet det men att föda barn i USA är antagligen SUPERDYRT, det kostar liksom……massa…pengar? Typ mer än 300 kronor? Typ mer än en rotfyllning hos tandläkaren (utan försäkring). Typ mer än en bra bil ibland?

Så jag fick bara en känsla av att vilja göra något. Typ underlätta med något. För om det är någon gång jag någonsin skulle skicka något till henne som tack för hennes videos så är det ju nu.  Plus att jag inte ens behöver fråga efter hennes address, eller ens veta om den för att skicka ett paket. Allting sköts på automatik på grund av att Amazon ändå inte ger ut adressen (skulle därav inte verka vara som ett super-creep).

Jag frågade därmed efter hennes “baby registry”. Gick in på Amazon och köpte en amningskudde som fanns med på listan. Hade ingen som helst aning om vad jag ska köpa (ej bra på sånt här) men en amningskudde kändes liksom…relevant…så jag köpte en sån’ helt enkelt.

En vecka senare och en ny video läggs upp (länk). Där och då inser jag att det är flera som tänkt exakt samma sak. Flera stycken har frågat efter hennes “baby registry” och hela lägenheten är full med saker som hon verkligen, verkligen, verkligen behöver. Inte grejer som typ blir som en extra detalj i sitt hem eller så, utan saker som hon verkligen behöver. Saker hon aldrig skulle ha råd med annars.  Massor med kläder till bebisen, nappflaskor, blöjor, böcker… typ allt.  Det var så fint. Hon grät typ igenom hela videon typ för att hon var så tacksam.

Fan jag började grina också.*BuSiNEss As UsUal* – men ändå. Jag var inte mest rörd över att hon uppskattade min present utan att hon hade fått så mycket annat. Hela grejen, att flera hade skickat saker hon verkligen, verkligen, verkligen behöver. Att hennes internet-vänner typ hade gått ihop som i en superkraft och bara ställt upp, nu när hon verkligen behöver det. Att det hon fick har gjort att hon inte behövde spendera massor av pengar på på typ saker och istället spendera pengar på försäkring etc. Att hennes man inte behövde jobba ihjäl sig för att dom skulle få det att gå ihop.

…och hon behövde inte ens fråga (tvärtom). Det var som om alla bara visste på något sätt, och utan att blinka, som om det var självklart, ställde hennes internet-vänner upp.

Men det finaste av allt var nog när hon sa:

“I don’t think you guys have no idea how much this means to me….you have not only granted me things, you have granted me time. And time is something you can never get back”

Husband_is_back_Opening_gifts_Highly_emotional_again.gif

Fan. Livet är så himla mörkt ibland. Men för det mesta så består livet av bra människor som bara vill hjälpa varandra.

I en värld där individualismen är ganska stor så är det lätt att glömma hur himla skönt det är att hjälpa någon annan. Ibland kan jag förstå tänket att man inte ska ta ansvar för någon annan, eller ta ansvar för någon annans liv. Jag kan köpa det.

…men…ååhhh…vad bra det känns att kunna hjälpa någon som behöver det…och åååhhh vad fina vi människor kan va’ mot varann. Även på internet.

Tack för mig.

Pusshej!

Tinis

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s