En annan historia.

Det finns några tillfällen i livet när man har flera vägar öppna på samma gång. Typ som när man tar studenten. Eller när man flyttar från en plats där man egentligen mår skitdåligt (och börja plugga). 

Några år senare är jag här igen. Massor av vägskäl öppnas och jag kan fokusera på vad jag helst vill göra. Okej, jag måste betala räkningar (etc.) men jag har ju ändå fler val än förut. 

För några dagar sedan var jag på Avion (köpcentrum, typ som Umeås Disneyland) (inte superstor stad) (gillar köpa saker också). Iaf. Jag kämpade med att förstå tvätta-händer-systemet vid toaletterna som antagligen var superkrångligt. Liksom fläkt, tvål och kranen var i fel ordning (och allt såg likadant ut). 

Hur som helst. Det här handlar inte om det utan vad som hände undertiden (en minut). För när jag stod där framför spegeln och försökte fatta hur fan jag skulle göra så kom det liksom. Vad jag helst av allt vill göra. 

Skriva.

Jag vill skriva. Jag vill bli superbra på att skriva.

Skriva.

Jag vill berätta fler historier. Kanske en dag vill jag berätta någon annans historia.

Skriva.

Kanske vill jag skriva en egen. Jag vet inte vad mitt mål är men jag visste att det var något. Kanske vet jag aldrig det. Allt jag vet är att jag bara vill göra det. 

Några dagar senare hittade jag mitt förra inlägg i utkastet. Hade helt glömt bort att jag orkade skriva om hela historien. Enda sedan jag startade bloggen visste jag att jag en dag skulle skriva om hur jag brände ett hål i en säng och fick sparken. Men ingen tidpunkt kändes rätt. Eller då var det bara jobbigt att få ner saker på ord. För varje mening så knöt det sig liksom i magen – exakt som det gjorde när mitt rum var fyllt med rök. 

Men så var inlägget där. Vilandes. Jag hade orkat mig igenom hela historien och där…var den. Framför mig. Och nu när jag tagit examen och är i ett vägskäl var det rätt tidpunkt på något sätt. Att berätta att även om allt går åt helvete, ordnar det sig. Att det blir bra oavsett. 

Så det var det jag gjorde. Och några dagar senare fick jag den här kommentaren av en läsare – Lina: 

“Det är så viktigt att komma ihåg de där tiderna när man bara ville ge upp, fast inte gjorde det! Tack för att du delar med dig!

Förra året var jag nyopererad cancerpatient, min farmor gick bort, min sambo blev arbetslös, CSN drog in mitt studiebidrag och vi var tvungna att flytta men fick ingen ny lägenhet. Det var lite jobbigt, minst sagt. 

Idag har vi båda jobb som vi trivs på, en fin lägenhet, jag är symptomfri och vi är nyförlovade. Så himla viktigt att komma ihåg att saker löser sig, för livet kommer gå åt helvete igen. Det är liksom sånt som händer.

Till alla som kämpar där ute; andas. Sängar börjar brinna och pojkvänner gör slut. Livet suger ibland, men det löser sig. Du fixar detta.”

Jag läste igenom kommentaren minst 10 gånger. Den är så rätt, fin och bra skriven. Nästan så jag vill ha den uppe på väggen.

Jag vet nog aldrig riktigt vad mitt mål är med det här. Men något jag hoppas på är att beröra andra,  precis som Lina berörde mig. 

Tack Lina. 

Pusshej!

Tina

ps. …OCH GRATTIS TILL FÖRLOVNINGEN!!! ❤ .Ds. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s