Idag vaknade jag upp efter att ha bett något att dra åt helvete (min prestationsångest).

…OCH GUUUU’ VA’ SKÖNT DET ÄR!!!

Hade jag vetat hur skönt det var att be något att dra åt helvete hade jag gjort det för länge sedan! LÄÄÄÄÄNGEEE SEDAAAAN. Kommer inte på något konkret just nu men något hade jag säkert kunnat be dra åt helvete. Vad som helst. 

I alla fall. Jag vaknade som upp med en känsla av att bara be allt dra åt helvete. Bara för skojs skull.

Först blev min eyeliner supertjock och jag bara “FFFFUUUCCK OFFF” medan jag tog bort den med en tops och lite ögonsminksborttagning (låter inte så dramatiskt, men tro mig, det var det).

Sedan insåg jag att det var superkallt ute och jag bara “FUUUCCK OFF” medan jag gick till jobbet med supersnabba steg (eftersom jag var kall samtidigt som jag kände att det var passande att gå snabbt när man bara vill be saker dra åt helvete).

Sedan fortsatte jag att bara gå och gå och gå och bad slumpmässiga saker på vägen att dra åt helvete samtidigt som jag lyssnade på Katy Perrys första album (“Waking up in Vegas” fungerar jättebra om man vill be saker dra åt helvete. Man kan inte tro det men det fungerar, jag lovar).

Som en trottoar. Ett träd. Ett rödljus. Typ allt. 

Jag, kring halv åtta på morgonen, någonstans i Örebro City 

Sedan kom jag till jobbet och vips var det rast. Då passade jag på att berätta hur skönt det var att bara att säga “fuck off” till allt.

Då fick jag frågan om jag inte menade “fuck it” istället för “fuck off”. Vilket i efterhand stämmer för…ja…det kan bli superspänd stämning om jag går runt och säger “fuck off” för mig själv. Jag menar säga “fuck it” för mig själv – OK –  men att gå runt att säga “fuck off”  för mig själv? Nej, tack. Det finns ju en chans att jag stöter på andra människor. Jag vill ju be saker dra åt helvete men ändå samtidigt fungera socialt.

Så det är där jag är nu. Jag vill be saker att dra åt helvete (pga skönt) men ändå byta ut “fuck off” mot “fuck it” (pga vill fungera socialt).

Och jag ska skriva. Det ska jag också göra.

För när huvudet är fyllt av ord men skrivbladet är tomt och paniken växer inom mig ska jag bara be något att dra åt helvete. Det ska jag fan göra. I alla fall tills paniken har försvunnit och omvandlats till ord på ett papper.

Pusshej!

Tinis