…sorry I have been away for so long I have been BUSI as in BUSINESS WOMAN…

…hehehehehehehe har alltid velat säga det. Och nu kan jag det. För jag har varit på jobbresa som den….TRYGGA…STABILA…och…PROFFESSIONELLA…personen jag är.

…hmmmm….vad ska jag mer skriva om då…jo…låt mig berätta om en av de mest traumatiska upplevelserna i mitt liv.

Jag bodde på hotell under resan. Fick ett rum med jättefin utsikt. Jag tänkte saker som; “åh, va fint!”, “jag har verkligen haft tur!” och “vad kan gå fel här?!”. Visst, det var lite lyhört (ibland). Men jag kände att vi människor är ju bra på att tänka på varandra i sådana här lägen. Och typ anpassa oss.

Jag hade fel. Alla kan inte anpassa sig. Alla människor tänker inte på varandra.

…sååå….vi spolar fram till natten mot fredag. Jag somnade vid 22. Hade precis börjat drömma…om något. Jag tror jag drömde jag var i någon form av baktävling? Men sedan hände något som var konstigt. När jag bakade så var det något som lät. Ett ljud som vanligtvis inte hörs under baktävlingar. Ljudet kändes som om det inte hörde hemma i min dröm. Som om det kom från någon helt annanstans.

…VILKET DET GJORDE FÖR DET VAR INGEN DRÖM OCH JAG VAKNADE AV ATT MINA RUMSGRANNAR LÅG MED VARANDRA!!!!!!!!!!!!!!!!! I EN HEL TIMME!!!!!!

Om jag samlade mod för att banka på väggen och skrika “SHUT THE FUCK UP!!!”?

Nej, istället låg jag stel som en pinne och bad till en högre makt (typ?) att det skulle ta slut så fort som möjligt (fungerade…ANTAGLIGEN…inte så inget jag rekommenderar). Jag är inte alltid så konflikträdd men människor utan hämningar skrämmer mig fullständigt. Speciellt när 1. klockan är halv ett på natten, 2. jag misstänker att de egentligen inte alls är människor, utan aliens. Vilket jag helt klart misstänkte eftersom vem ligger med varandra i mer än en timme? Ehhh…. inte människor iaf???!!!

…och nu ska jag bearbeta det här i gifs. För om det är något jag vet fungerar så är det att bearbeta traumatiska händelser i gifs!

Klar. Älskar den sista gifen. Den ger verkligen utlopp för den ångest jag kände under natten till fredagen, mellan 00:20 och 01:23.

Nej, nu ska jag försöka bygga upp ett normalt liv igen. Ni vet hur man brukar säga; en timme för rumsgrannar som ligger med varandra – en livstids bearbetning för en själv.

*toodles*

/en proffessonell och samtidigt traumatiserad tjej