Hej!

Om det är något jag måste tänka på ibland så är det att försöka blir lite mer kommunikativ. Typ, skriver jag en liten text (eller dikt? kan man kalla det en dikt? Oklart?) som är ledsam så kan det vara smart att kanske lägga till att jag bara hade läst nyheterna om bomben i Manchester. Eller bara och bara. Det gick rakt in i hjärtat. Men det är ju in synd om mig direkt. Jag tycker som bara om att skriva av mig, ibland precis i stunden. När saker i världen känns så oförståeligt så försöker jag göra det mer förståeligt genom att skriva.

Iaf.

Hur jag mår idag?

Okej.

Inte dåligt egentligen men den här veckan har jag drunknat i mina egna känslor. Jag gör det ibland. Som om mina känslor är ett stort hav och jag inte kan simma ordentligt. Vilket är helt okej. Det finns något fint med att drunkna i sina känslor. Att kravla sig igenom dagen, inte springa. Det gör mig till den jag är. Och numera är jag oftast glad att jag är jag och ingen annan.

Och sen. Jo. Jag tror jag har kommit på min första bokidé. Ni vet en sådan idé som skapar ett driv. En känsla av att vilja fortsätta. Det känns som det här verkligen är något jag måste göra. Oavsett hur lång tid det tar. Oavsett om den kommer att bli skitdålig. För vad vet jag. Det kanske blir så. Jag kanske blir helt knäckt. Men också kanske den är starten på något nytt. Min absolut första bok. Kanske är det en byggsten av något jag skriver i framtiden. Men det jag vet är att när jag som visste, visste vad jag skulle börja skriva om så blev jag så himla lycklig. Och när jag började skriva på första sidan så kände jag mig också lycklig. Som om orden bara flödade och det kändes som om det här är det jag ska göra nu.

(jag bloggar ju som vanligt eftersom jag ändå skriver sporadisk. heh.)

Pusshej! ❤

Tinis