Oki. Var ett evigt tjat om sömn men än är inte det tjatet över!!!

Om jag ringde BVC igår ang. mitt barns sömn men fick ingen telefontid? Ja.

Om jag grina? Ja.

Om jag ringde BVC idag? Nej.

Om mitt barn sov helt okej inatt? Ja.

Om jag har sett hela serien Normala människor på SVT-play istället för att vila? Ja.

Om jag känt igen mig i 99.999% av inspelningsplatserna i Dublin i serien Normala människor? Ja.

Om jag har börjat planera att flytta hela familjen till Dublin? Kanske.

Om jag ångrade mig när jag insåg att det alltid är kallt och fuktigt inomhus? Ja.

Om jag och Jacob har barnvakt i två dygn för att vila upp oss (obs *CorOnA SaFE*): JAAAAAAAA!!!!!

Mitt i ångesten av att ens barns sömn suger, i utmattningen, bland inköpta tyngdtäcken som inte gjorde någon själva så glömmer man en sak.

Det finns en sak som alltid fungerar.

Och det är att be om hjälp.

Och det har vi gjort.

Om jag fick kraftig separationsångest när jag sa hejdå till mitt barn? JA.

Om jag umgåtts med Jacob trots att vi är barnfria? Nej.

Men det kanske jag gör imorgon!!!!!!!!!! Nu kan jag släppa Normala människor på SVT-play och återgå till det jag kan bäst.

*90 dAy fiANcE BABy*

Sen kan jag umgås med Jacob.

❤