Juldagen åkte vi på en utflykt med vårt hostel. Sjukt fina människor som åkte med och vi hade så himla kul!

På väg mot båten som skulle ta oss till en avlägsen strand:

Den här båten var INTE stabil (vilket jag illustrerar senare i inlägget, tihi)

Framme vid stranden, där man kunde golfa, chilla och åka beach buggy (körde den och den la INTE av) – ett mirakel.

“Many of you guys have wondered how I get this beach body… yeah you know I eat, thats all!”

Men…jag har ju inte kommit till det roliga än, när Jacob klättrade upp i en palm och vår båt sjönk på vägen tillbaka (hehe, OKEJ, jag… kanske….sänkte den).

Historien om när Jacob klättra upp i en palm och jag sänkte en båt:

Vi var iaf på andra sidan sundet (eller vad säger man?) och skulle fiska lite. Har ju tålamod = 0 så det gick ju inte så bra. Så, killen vi fiskade med och Jacob sa “we have to get some coconuts at least”. Jag trodde att dom skämtade (alltså jag vet att vi var på en öde strand men man kan köpa kokosnötter i varje gatuhörn i Sanya och vi är ju inte med i Robinson direkt…). Men fel hade jag och några sekunder senare ser jag hur Jacob sitter fastklamrad i en palm och typ hänger sig fast i en kokosnöt för att få ner den (*gulp*)

Och vi fick ner tre hela kokosnötter till slut, dock inte med hjälp av Jacobs klättrings-skills. Han fick bara massa rivsår och blåmärken. Inga kokosnötter. Men vårt båtsällskap fixade ner dom via ett palmblad som låg på marken (primitivt!).

Sååå, nu var det bara att lasta på kokosnötterna att dra hem… eller? Alltså vi satte oss alla tre i båten men det kanske var så att jag har liiiite svårt med koordinationsförmågan och typ… ja… “sitta still” så kanske pyttelite vatten sipprade in. OCH när detta hände så kanske jag stod upp eller något (minns inte) så mer vatten kom in. Jacob hann säga “Jag tror båten sjunk….jaha, nej nu gjorde den det” och vårt båtsällskap utropar: “SAVE THE COCONUTS PLEASE!!!”.

Eventuellt när vi försökte komma över det lilla sundet för andra  gången så kanske också detta scenario utspelade sig:

“Tina… SITT STILL… asså rör inte på dig… eh, fan, jag har massa vatten vid mig men vi flyter fortfarande… ok Tina… RÖR DIG INTE, blunda och tänk på något annat, annars kommer vi sjunka igen. “

“Jag försöker… JACOB… det är inte mitt fel, typ kokosnötterna ju!” *balanserar i mitten av båten på tre kokosnötter samtidigt som jag blundar och tänker “happy thoughts”*

…Under tiden som vårt båtsällskap skriker ut “Ok guys, I think we are sinking again, if, we do sink again, which we will do, I will save the coconuts BEFORE any of you, understand”  (hehe, tror inte han visste att jag typ satt på kokosnötterna, too bad!)

Anywho, vi kom typ i land. Sjönk en halvmeter från land men då var ju vattnet kanske 30 cm så vet inte om det ska räknas. Och nu antar jag att ingen vill fiska med mig. Men det är lugnt, för jag vill inte fiska med er heller!!!

Och för att bjuda lite mer på mig själv kan jag väl ge er en uppdaterad lista på fordon jag repat/sänkt/havererat:

Juni 2008- Röd au-pair bil – liten repa

December 2008 – Svart au-pair bil  – liten repa

Juni 2009 – Grön au-pair bil  – liten repa

December 2013 – liten elbil – kortslutning/haverering

December 2013 – båt/eka – sjönk x 2

Haha nu till fortsättningen av min reseberättelse kanske:

Traumatiserad  med en blick som säger “Var är min kokosnöt, Jacob?!”

Vårt båtsällskap, han är glad att vara vid liv men mest glad är han nog för sin kokosnöt:)

Mehehehe, coconut!

Jag letade till och med efter en “stabil snäcka” för att kunna skära av fruktköttet från kokosnöten. Alltså aldrig känt mig så primitiv som då. Nästa gång jag och Jacob åker vilse med skidorna i stadsliden så ska jag INTE lägga mig ner och gråta och säga att: “Vi kommer bli uppäten av vargar, jag lovar!” utan kommer vara ko lugn och säga:“Jacob, klättrar du upp i granen där borta så försöker jag hitta några stabila snäckor, vi löser det här!”

Avslutar inlägget med en söt hund! *fsjfklsjflsfjdkslfjslfjsdkl, I just want to cuddddlyyyy ittttt*

Puss hej!

/Tina