Ni där hemma har kanske undrat hur det går till när jag skrivet ett inlägg i bloggisen?

Här är ett exempel:

21:15: *ping* – jag får en idé! Jag skriver så det smattrar. En person sa en gång att jag skriver typ snabbare än jag pratar – alltså sjukt snabbt.

21:20 KLAR! Tänker för mig själv “kanske behöver korrekturläsa detta men äh, folk fattar väl vad jag skriver ändå!”

21:22 Lägger till några bilder. Funderar om jag verkligen ska lägga upp den där osmickrande bilden på mig själv men tänker “Hey, någon måste ju bjuda på sig själv, tihi!”

21:25:  Publicerar inlägget och postar på Facebook, yay!

21:27:  Åh ett meddelande på Facebook, måste vara någon som gillar mitt inl… nä.. det var Jacob.

“Ser att du har ett nytt inlägg, jättebra men eh, det finns några stavfel”

21:28: Svarar lugnt och sansat på Jacobs konstruktiva kritik “VAD DÅ FÖR FEL???!!!!”

21:30: Jacob svarar igen med “Jo, exempelvis har du skrivit typ demonstrera någonstans, men demonstrera gör man ju typ på…gatan, du menade inte protestera istället?”

21:35: Tänker “Åh Jacob fattar verkligen INGENTING av min vision” och stampar in i hans rum med datorn på höften och avslappnat och coolt säger “Ja du får gärna visa mig ALLA fel jag har, tack!”

21:36: Jacob börjar korrekturläsa ordentligt; “Jo eeh… först kanske det ska vara ett komma är, och kanske en punkt här….

*10 minuter senare*

… och slutligen, så ska det stå “mat” här inte “kat” va?

21:46: Jag utropar: “Nämen,då får jag väl lägga ner den här bloggen då!!!! INGEN KOMMER JU ÄNDÅ FÖRSTÅ VAD JAG SKRIVER I BLOGGISEN!” (kör ibland lite på kortet “missförstått geni” också.)

21:47: “NU TRYCKER JAG PÅ RADERA KNAPPEN JACOB!”

21:48: Inser att jag eventuellt har överdramatiserat denna “korrekturläsnings incident”.

21:49: Jag säger: “Närå, skoja bara älskling! Tack för korrekturläsningen” *puss* och uppdaterar inlägget igen.

En bild på mig och Jacob när han inte korrekturläser på min blogg:

(ni kan klicka på bilden för att se den i en större storlek)