Hejhej!
Ny dag! Nya möjligheter!
Idag var läraren där i alla fall.
*PPPRAAAAIISEEEEE THEEE LOOOORD*
Var dock inte mindre kaosigt. Det är fortfarande 20 barn mellan 5-9 år i ett litet klassrum, men man kan i alla fall dela på kaoset. Hehe.
*wiiiiiiiiiiiiiiiii*
Dagarna börjar med att barnen får börja med övningar sedan brukar det vara lite blandat.
Åh…..gud….måste stanna där…fick precis en flashback från igår.
Jo, eh, igår när vi gjorde övningar så började alla barn flockas runt mig (efter typ 10-15 min) och jag förstod inte varför. En efter en ropade:
“teacher, loooook, teacher, loooook, TEAAACHEEEEEER….”
Gah, allt jag ville säga då var:
“Is this about the highfives?! Because the concept about you guys getting a highfive after everything you do was a really bad idea!!!! I immediately regret this decision, ok?!”
…men så bra engelska kunde inte barnen så jag försökte strategiskt byta plats i klassrummet och, eh, hoppades att något barn skulle typ… falla bort på kuppen.
Men det hjälpte inte (förvånande). Och jag satt där i minst 15 min till med 20 barn som ville att jag skulle kolla i deras små kollegieblock medan de ropade “teacher….looook!” i kör.
Men precis när jag är nära ett psykbryt så ser jag att några av barnen förstår. Att jag verkligen inte alls har koll och börjar peka på bokhyllan. Men jag fattar fortfarande inte så ett äldre barn går fram till bokhyllan själv, tar fram en röd bläckpenna, går fram till mig och säger:
“Here…teacher.”
Och då fattar jag. Jag ska ju rätta…jag behöver bara rätta övningarna. Bara det. Inget annat.
Så jag börjar rätta, och efter en stund så är det mindre och mindre barn runt omkring mig. Tillslut, sitter jag bara med en tjej och försöker visa hur man skriver nummer åtta på engelska. Och när det är klart är det ingen kvar i klassrummet. Jag klarade det! Jag gjorde det! Jag klar…
SKOJA!
…var rast i 10 minuter till sedan skulle jag visst ha en planerad lektion. Som jag ej hade planerat. Och det var…smärtsamt.
Har fortfarande förträngt minnena av detta.
Hehe.
Här är några bilder istället:
Jag precis innan min andra dag som lågstadielärare.
Barnhemmet
Pusshej!
Tina
Jättetråkig blogg (SKOJA.) 
Guuuuud Tina! Känner mig nästan hemsk att jag inte kommenterat tidigare. Ville inte läsa inläggen i mobilen för jag visste att jag skulle vilja kommentera (och har varit så busy med flytt osv). Så nu så. Såå himla häftigt att du tagit dit iväg och kommit fram och trots missöden liksom är där. Känner både beundran och avund! Detta kommer vara en sån lärorik och värdefull upplevelse i slutändan.
Tycker dessutom det är så jäkla kul att få följa dig via bloggen! Jag får lite flashbacks från när jag själv kom till Indien.
Och kan bara tänka mig hur tungt det måste kännas vissa stunder, men du kommer fixa det. Får också en så härliga känsla av dig som människa via bloggen 🙂 Önskar dig massa lycka till med barnen och lärandet!
Kram på dig!
Åååh vad fin du är:) blir typ rörd! Haha. Och det är lite som indien faktiskt men luktar mindre curry och koskit. Hehe.
Nyfiken att höra om hur maten där är!! 🙂
Åååh, bra ide:D