Hej Hej!

Ny söndag! Ny dag att vara arg på!

Hehe. Nej, men allvarligt talat. Varenda söndag har jag känt mig så himla, himla, himla ARG. Alltså AAAAAARRRRRRGGGGGGGGGGGGG.

En sammanfattning över vad jag har varit arg på i Tanzania:

Söndag (första veckan): Patriarkatet i Tanzania.

Söndag (andra veckan): Patriarkatet i Tanzania.

Söndag (tredje veckan): PMS… så…arg…på…ALLT!!! (inkl. patriarkatet i Tanzania).

Söndag (fjärde veckan): Problemen som uppstod med insamligen (på grund av patriarkatet i Tanzania).

Hehe. Jag är nog inte bara känd som ”robot-dance-girl” här utan också ”angry-feminist-girl” i Tanzania.

MEN DET ÄR JÄVLIGT SVÅRT ATT INTE VARA FÖRBANNAD HÄR SKA NI VETA!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jaja. Nu när vi har det ur vägen. Idag är jag inte så himla arg. Jag har nog varit arg för en hel livstid i Tanzania så nu har jag liksom taggat ner, för jag kommer inte kunna gå runt att vara arg längre. Det tar för mycket energi.

För att förebygga att bli superarg den här söndagen (också) så kom jag på igår, att om lördagen blir riktigt rolig, så kanske jag inte är lika förbannad dagen efter.

Därmed, för att öka chanserna att ha riktigt roligt en lördag åkte jag, min kompis Saga, vår koordinator Eric och hans kompis till den lokala klubben jag skrivit om tidigare…för…ja… inget är så upplyftande och mer party än att gå igenom en säkerhetskontroll samt en “body-scanner” för att komma in till en nattklubb.

Och ja, det var kul… och ja, jag är lite mindre arg än vanligt.  Det fungerade. Men det var nära att det skulle brista idag (också) när en amerikan ville ”diskutera” internationell kvinnodagen med mig och Saga:

”Guys… do you know what international womens day is? I mean, why is there not an international mans day, isn’t that like, almost like racism?”

FÖR ATT ALLA ANDRA DAGAR OM ÅRET ÄR INTERNATIONELLA MANSDAGEN KANSKE???!!!!!

Jaja. Tur att man hade kul igår annars vet jag seriöst inte vad jag hade gjort. Hehe.

Hur som helst! Nu ska vi återgå till den positiva stämningen. Jag kickstartade internationella kvinnohelgen med att köpa gasflaskor och gasspisar till tre ensamstående mammor. Mama Munira, Mama Johnson och Mama Alex (+en gasflaska till min medhjälpare som lön).

Det var nog den finaste starten på helgen jag någonsin kunnat få. Jag tror jag inte riktigt förstod att de här gasspisarna och gasen skulle ha en sådan bra inverkan på kvinnornas liv. Och efter alla problem med insamlingen så var det som mitt undermedvetna inte ville hoppas på att det här kvinnorna faktiskt skulle få hjälp via insamlingen. Samtidigt så tror jag att mammorna inte heller vågade hoppas på att det som skulle ske faktiskt skulle ske.

Men när gasspisarna och flaskorna var betalda och butiksägaren började dela ut varorna, så var det som något släppte. Vi alla förstår att det här faktiskt händer, på riktigt. Mama Munira går fram till mig, kramar mig och säger ”asante” (tack) minst 10 gånger med tårar i ögonen. Kort därefter känner jag hur mina ögon fylls med tårar…men jag vill inte gråta. Jag kan inte gråta. Jag vill inte ta uppmärksamhet från mammorna, för det är deras dag ( vi har sett mitt “crying face” i bloggen – det är som gjort för att ta uppmärksamhet från viktiga saker).

Medan jag går åt sidan och försöker samla mig så inser jag att det här nog är det viktigaste jag någonsin gjort.  Jag har nog aldrig varit så här stolt över något i hela mitt liv. Det är som tidigare prestationer inte spelar lika stor roll, i skolan, på jobbet och allt runt omkring. Att vara en del av något som hjälper andra är det bästa jag har gjort.

Och jag vill understryka, igen och igen och igen, att det är på grund av er som jag kan göra detta. Det är ni som har hjälpt mig bygga upp insamlingen, krona för krona. Samtidigt har många av er skickat så fina hälsningar till mig och det har varit så himla stärkande.

Och vet ni vad det bästa är med detta?

VI ÄR INTE KLARA ÄN???!!!!!

Vi har bara spenderat en tredjedel av pengarna som har samlats in.

😀

…här är några bilder från i fredags förresten:

Jag och Mama Johnson (Mama Waridi och Mama Alex pratar i bakgrunden)

Mama Munira och Munira

Hur gasflaskorna och gasspisarna fraktades hem (*säker transport*)

Ha en fin dag!

Pusshej/Tina