Hej!

Börja aldrig en hejdå-middag med dina kompisar med att säga:

“Ohhhh…jag tar nog hamburgare…det är nog det säkert kort!”

*var det inte*

Vet inte vad som suger mest. Att jag mår piss eller att alla i personalen vet att jag ligger inne på rummet pga, ja, jag dålig i magen. Och här, i Tanzania, om man är sjuk så går typ alla fram och säger “pole, sana”.

Vilket är supergulligt…MEN..jobbigt om man typ är magsjuk och allt man hör är:

“Pole, sana…” (jobbigt med magsjuka!)

“Pole, sana…” (hoppas diarrean blir bättre!)

“Pole, sana…” (det där var visst en dålig hamburgare, va? Hehe.)

…

Jaja, det kunde ha varit värre. Typ som när jag var i Indien, blev magsjuk (*tack Indien*), blev bra igen (trodde jag), fick jobb på en snabbmatskedja och gjorde ett bajstest (ALLA får görat! Vilket är tur det. Hehe):

Jag minns det som igår. Jag var 18 år, två månader från studenten, hela livet framför mig, satt i datarummet i skolan med mina klasskompisar och min telefon ringde.

“Hej Tina, du ska ju börja hos oss idag…”

“Ja!”

“…men det kan du inte…för du har…salmonella…”

“Eh, när kan jag börja då?”

“När det är helt borta.”

Vilket det var efter två månader.

Jag började alltså min snabbmatskarriär som “tjejen-som-fick-börja-två-månader-senare-för-hon-hade-visst-salmonella”.

Alternativt “salmonella-tjejen”.

:)))))))))))))

…och nu sitter Josse och Lina och läser detta och tänker “Jag minns också det här från igår???!!!!!!!!!”

Jo..ni var också i datarummet. Tack för jag fick dela det här ögonblicket med er ❤ (*saknar*).

Pusshej/Tina