Den gången Tina startade en blogg (igen):

Vet ni?

Idag fira bloggen två år. TVÅ ÅR! Det känns som typ igår.

Jag är så tacksam att jag kan få göra det här och ni liksom fortfarande hänger med. Igenom roliga saker. Sorgliga saker. Och allt däremellan.

Att skriva är för mig det bästa jag vet. Det är typ som att åka berg och dalbana samtidigt som hela världen är full av glitter. Det känns som allt, precis allt kommer att ordna sig.

Innan jag började blogga för två år sedan hade jag flera bloggar och jag älskade verkligen att skriva. Sedan hände…typ…livet. Jag var i ett destruktivt förhållande som tog delar av det som var jag. En liten del av mig saknades nog i flera år.  Det fanns inget roligt att skriva om. Delen som saknades i mig var som ett svart hål och jag slutade bara skriva.

Men så en dag så bestämde jag mig för att skriva igen. Flera år hade gått. Jag hade vart ihop med Jacob i två år och befann mig i en relation som bara var fin. Allting hade blivit ljusare och om några dagar skulle jag åka till Macao för att plugga.

Jag minns att jag satt i Jacobs mammas sovrum med datorn i knät. Mina fingrar smattrade mot tangenterna. Jacob kom in i sovrummet.

“Vad gör du?”

“Jag startar en blogg”

“Den vi skulle ha när vi är i Macao?”

“Nä, en egen, jag tänkte starta en egen… också”

Så skrev jag en liten text, kollade igenom snabbt och tryckte “publicera”.

Screen Shot 2015-08-15 at 09.17.27

För någon som bara läser det här ser att det bara är ett kravlöst och kul inlägg. Det finns ingen speciell tanke bakom det. Det är absolut inget litterärt mästerverk (om inte utropstecken räknas som det!!!!!!!!!!!! för då är det verkligen det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Men det är jag.

Jag insåg det inte då – men det här var nog ögonblicket som jag tog tillbaka allt det som var jag igen.

Tack för ni hängt med mig ❤

Kram/Tina

 

Advertisements

4 thoughts on “Den gången Tina startade en blogg (igen):

  1. Jag är så himla dålig på att kommentera bloggar. Jag tror att jag hittade din blogg när du kommenterat hos Sandra Beijer om att du skulle åka iväg till Tanzania och jag ba “åååhhh du kommer älska det, lovar!”. Sen åkte jag ut och reste och läste typ inte bloggar, sen när jag kom tillbaka till bloggvärlden upptäckte jag att du tydligen inte alls hade älskat det…. sorry…… Men nåt som jag älskar är din blogg! Du är kanske den roligaste bloggaren jag vet, till och med roligare än Hanapee. Du är en sån som man önskar att man var kompis med (jag hoppas att det inte är creepy att säga så..? I så fall tar jag tillbaka det.)!

    1. Ååååh guuud vilken fin kommentar!!!!!!!!!! Vill börja med att ja, Tanzania var speciellt men det var ju små händelser som gjorde att det blev som det blev, så är nog bara inte Tanzania i sig utan min egen situation där. Men jag lovar dig att jag ångrar ingenting, känner mig upplevelse rikare, smartare, mer kreativ. Och jag rekommenderar alla att åka (bara inte att kanske åka via det jag gjorde utan finns andra alternativ där som är superbra!). Iaf, kommer alltid uppskatta den peppen från dig för jag åkte ju, och alt var upp och ner, men jag vill ju inte ha något annorlunda. Så tack<3 Jag lovar du är inte creepy!!!!!!!! Jag har faktiskt fikat med en bloggläsare så det går att bli kompis med mig!!! HAHA. Massa kramar/Tina

  2. Skönt att du inte hyser nåt agg mot mig ;)) Så himla tråkigt att du inte fick en lika bra tid som jag fick, men som du skriver så även om allt inte blir som man tänkt sig är det ändå så utvecklade för en.

    Men BRA! 😀 Då får du höra av dig om du är i Malmö nån gång! ;p Kram!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s