Hejhej!

Idag fick jag punka på cykeln.

Åh gud. Ibland önskar jag bara att jag vore typ, jag vet inte, någon som kan hantera saker på ett bra sätt. Typ:

“oooh… punka, nemas problemas, lite tråkigt, men är lugnt! 

Själv är jag 27 år och kan fortfarande inte hantera det. Jag kan inte hantera det alls.

Jag försökte verkligen hålla inne på allt. För jag visste att “detta kommer inte se bra ut”.  Men…tillslut (efter kanske typ 15 minuter) så orkade jag inte längre. Jag hade 20 minuter tills jag kom hem, såg typ ingen jag kände på stan och tänkte att jag lika gärna kunde “släppa loss”.

Och med “släppa loss” menar jag att gå med cykeln medan jag pratar i telefon med Jacob…typ…såhär:

(i ordning)

“JAG HATAR MIN CYKEL”

Följt av: “JAG HATAR MITT LIV”

Följt av: “JAG HATAR MIN CYKEL OCH MITT LIV”

Följt av: “DEN KOMMER ALDRIG BLI LAGAD, JAG LOVAR!”

Åh. Gud….och…följt av:

“Jacob, det spelar ingen roll om du hämtar mig. Jag är så trött på den här cykeln att jag bara ska lägga mig på marken NU och STANNA DÄR, jag sover ute inatt, HEJDÅ!!!!!!! JAG HATAR DEN HÄR CYKELN SÅ HIMLA MYCKET”

På riktigt, detta hände.

…och slutligen:

“Jjj…aa…g…ää..rr…bbba…rra….ss.åå….ttrr..öööttt…..”

Sedan gick det över. Som typ allt annat i livet. Tänkte “att det här gick ju bra ändå” och “bra att jag väntade lite så ingen såg vad som hände”. 

Då ser jag ett sms.

Från en arbetskompis.

Som undrade om jag var ok för han hade sett mig på väg hem från jobbet. Gåendes med en cykel. Helt förstörd.

Jag svarade med att jag bara hade fått punka på cykeln och var “arg”. 

Ni vet…eh…normala…saker…som alla…gör.

Kan tillägga att det här är också samma person som jag “gav fingret” till när hen satt i en bil och sa hej genom att tuta (jag trodde det var en jobbig bilist och blev “arg” – länk)

Det här är också samma person som råkade gå med mig och mina kompisar samma väg hem från krogen när jag började fylle-grina. Hela vägen från Max på Renmarkstorget till området jag bor.

Det är 30 minuters promenad.

Jag slutade aldrig gråta under den här promenaden.

…förresten, funderar på att ha den här bilden som profilbild på Facebook, liksom förbereda alla jag känner på vem jag faktiskt är, på riktigt. Det kommer ju visas förr eller senare menar jag.

VAD TYCKS?!

Pusshej/Tina