Hejhej!

Skulle egentligen posta ett inlägg om när jag sjunger med kändisar (* woop woop*) men så fick jag redan på tenta-resultaten för provet i den kursen jag precis gjort färdigt.

….och jag fick underkänt….igen….

Gjorde därför det mest självklara, la mig på sängen och grina. Är så himla trött och frustrerad. Jag har kämpat så hårt hela den här månaden för att få ihop det men omtenta och tentor och allt som finns däremellan. Det har vart så himla mycket att jag bara velat lagt mig på golvet och grina (vilket jag gjort), tagit sönder något (vilket jag gjort, dock en brödbit, så inget av värde), ringa hem (vilket jag…eh…också…gjort).  Typ hela mitt liv är på paus. Jag har så mycket att jag inte kan vara det jag brukade. Jag vill så gärna ha tid med Jacob, ha tid med vänner, ha tid med att bara vara jag. Men jag kan inte. För jag måste komma i kapp, hela tiden.

Men grejen är att jag har aldrig behövt bry mig om något sånt här förut. Jag har gått fyra år i universitetet utan att ens behöva tänka på att jag kommer att få godkänt eller inte. Det har alltid löst sig… och helt plötsligt, från ingenstans, så måste jag hantera hur det är att inte få godkänt. Två gånger på rad. Jag vet ju inte hur man gör, jag har ju bara behövt hantera mitt liv med när jag  lyckas med något (oftast).

Jag är liksom programmerad att känna en ro och harmoni i mitt liv  när allting går som det ska, men att misslyckas, då är det som att jag inte ens vet hur jag ska börja.

Men det kanske är det som är grejen. Vi lär oss hur det är att lyckas, att prestera, i relationer, på jobbet, i skolan, på gymmet. Men vi lär oss inte en enda sak om hur det är att hantera att inte lyckas. Så, ja, kanske ska jag vara tacksam. I värsta fall får jag klara kursen om typ ett år. Eller gå om. Tillslut så går det ju (…hoppas….jag…). Och när jag är klar så kommer jag kunna allt superbra! Precis som när jag tog mitt körkort. Jag fick ta flera omprov (både praktiskt och teoretiskt) men till slut blev jag ju expert!

…jag har ju bara repat tre bilar och mamma envisas alltid med att skjutsa mig överallt (när jag är i Örebro)… MEN ÄNDÅ!!!

Okej, dåligt exempel…eh…jaja…om någon har bra tips vid en….eller…två…omtentor, så kan ni gärna kommentera nedan. Behöver alla tips jag kan få!

Lägga sig ner och grina på golvet kan jag meddela inte fungerar. Om man inte känner att man måste nå botten för att sedan ta sig upp igen. Då funkar det. För du kommer definitivt nå botten då.

*tihi*

Pusshej!

Tina