Hittar ingen inledning så tänkte att jag börjar med något som verkligen förklarar hur jag känner just nu:

“afjdlasdjajcsklfjsdlkjfsdjkckjdfdjsklfsdhjlfjklsdfjsfjsdlhk
fdhklgkfsdhldjklsdjf.jdlasjdladjkal849238203rdjklasrjlkfj
lfkjaslkfhsdfgjösadöklaslökdklödfsdljkflajksdjaslfjksdk
fljsdjkfdsjklfdsjklfdjskfljkdsfjksfjklsdjklfsdjklfsdjklfhsad
jadkhlfsdhjfajkgdljakdjadjklfsldksfsdfkjdsjdfsdkjfdsfjksd
fjksdjfjsdjkffdsjkfjfjsdlkfjsdfjkdfsjkdjfskksdjf”

Jaja, nu är jag på exakt samma ställe igen. Ett litet ställe där jag får plugga dubbelt, igen. Jag går typ mellan att totalt bryta ihop men samtidigt känna att det går framåt varje dag.

Exempel: 

08:15: ” jag kommer att krackelera, jag kommer att krackelera, kommer krackelera…jag komm…”

08:20: “…pjuh…okej, falskt alarm. Nu sätter jag mig här och pluggar. Det är okej! Jag kan det här. Jag klarar det här. Det här är okej”

08:25: “…SKOJA BARA, GAAAAH, JAG KRACKELERAR…NU PÅ RIKTIGT!!!!”

08:30: “NEJ, jag kommer ej krackelera för jag är 27 (och ett halvt) år samt vuxen. Jag. Tänker. Inte. Krackelera.”

“…by the power vested in me…will not crack. Not take crack or crack. Taking crack is bad for your and cracking is not good because I have an ugly crying face…so. Also I am in public. Thats all.” /Anonym.

(Skoja, var jag. Jag skrev det.)

08:35: Letar gömställe i bibblan där jag lätt kan krackelera utan att någon ser.

(Ser ingen så spelar det ju ingen roll om jag är 27 och halvt eller inte! Bara att köra på! *tihi*)

*drömscenariot*

08:40: Hittar inget gömställe. Intalar mig själv att allt är okej och att jag bara ska sitta vid mitt bord i bibblan och andas. Det kanske hjälper.

08:41: *andas in, andas ut*

08:42: *andas in, andas ut*

08:43: *andas in, andas ut*

08:44: Tänker; “ohh… där här går ju nästan bra… allt är okej… bara jag andas.. bara…jag..and…”

08:45: “…as…hjälper inte…krackelerar, jag krackelerar…HELP ME LORD!!!”

08:50: Letar gömställe i bibblan igen. Hittar ingenting. Människor överallt. Provar mindfulness istället.

08:51: Kollar ut genom fönstret. Ser att det regnar.

08:52: Tänker att det vädret är deppigt.

08:53: Tänker att flera saker är deppiga.

08:54: …typ som omprov.

08:55: …blir påmind att jag har omprov igen…vv..ill..kkra…ckk..e…ller…a..igen.

Ja.

Det här fortsätter tills ungefär 17:00 , då brukar jag bara lägga ner.  Vilket är bra! Känner bara såhär mellan 8-17 varje dag! Vilket är 40 timmar i veckan. Vilket i sin tur bara är 2080 timmar per år. Vilket in sin tur bara är  en tredjedel av mitt liv.

Okej, det hjälpte inte.

Nä, gu’ vad jag klagar. Det kunde verkligen vara värre. Typ som när jag var 13 år. Året var 2001 och jag hade precis bytt skola. Absolut, absolut ingenting fick gå fel. Men så hände det som alltid händer varje år.

Skolfotograferingen.

Jag kan ta vilket omprov  som helst för att slippa genomgå känslan av att vara 13 år, få hem skolkatalogen och…se…det här. Garanterat.

Pusshej!

/Tina