Hej!

BLOGG-PAUS-BONUS-INLÄGG IGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, känns som jag egentligen inte har blogg-paus men gillar att i alla fall få det att verka som om jag håller något som jag säger jag ska göra i en viss tid.

Anyhow.

Herregud. Överallt så ser man bara “hur du löser problem”, “hur ditt liv blir enklare”, “hur du blir lycklig”. Det finns absolut ingenting om hur man blir olycklig, eller hur ens liv blir svårare, eller hur man ens skapar problem?!

Vad är det här? Varför tar ingen upp det för?

Iaf. Då är det tur att ni har mig för jag är nämligen expert på att skapa problem. I mitt cv står det nog att jag är en problemlösare, men det är en nödvändighet när man skapar egna problem. Man lär sig inte hur man gör en snygg u-sväng på en 60 väg förrän man åker mot enkelriktat, som jag brukar säga!

Okej. Som många andra har jag en cykel. Vi har vart med om mycket jag och min cykel. Bland annat så fick jag road-rage vid ett övergångsställe med min cykel. En annan gång fick jag punka och bröt ihop mitt i stan. Vi har haft kul, jag och min cykel.

Men det slutar inte där. För precis efter lovet (jullovet) så fick jag ryck och ville super-duper-låsa-min-cykel. Vilket jag gjorde. Jag låste både mitt vanliga lås och låset som jag inte låst på fleeeera år (det ska finnas en anledning, vilket jag hade i bak huvudet men jag körde på magkänslan som vanligt – kör alltid på magkänslan).

Så jag låste min cykel som det inte fanns någon morgondag. Sedan hör jag en röst. Det är Jacob. Som stått bredvid mig hela tiden.

“Men vad gör du?”

“SUPERDUPERLÅSERMINCYKEL SERU VÄL!”

“EHH… minns du varför du inte använt det där låset på typ fyra år?”

“Näää….men spelar det någon roll?”

“Ja, du vet att du inte har någon låskolv på den där va?”

“EH….oohpssss…………..”

Och precis då insåg jag att jag låst en cykel som jag inte kan låsa upp. Det var det jag antog i alla fall (och antagande har alltid rätt!)

Vad jag gjorde sen?

Precis som vem som helst – GAV UPP! Jacob prata om att vi skulle använda någon såg men jag kände bah, nääää… GE UPP! GE UPP PÅ CYKELN! Det blir ROLIGARE såhär. Livet blir ROLIGARE såhär. När man ger upp alltså.

Så, jag gav upp. Tiden gick. Veckorna gick.

…och så en dag så bestämde jag mig för…att inte ge upp…längre. Jag var redo! Nu skulle Jaco….menar…JAG fixa min cykel. Nu gällde det! GAH! Jag är ingen som ger upp på min cykel längre!

“Älskling det är dags!”

“Vadå?”

“Vi ska fixa min cykel!!!!!!!!!! Ska bara googla först!!!”

 

And so I did. Googlade. Hur man låser upp en cykel som man låst utan låskolv. Hittade inget. Tänkte i två sek:

“hmmm…konstigt…det går ju typ att googla allt…skitsamma…Jac…JAG löser detta!!!”

Tre minuter senare stod vi i cykelrummet. Jag och Jacob. Precis innan vi ska kolla hur vi ska typ få upp låset (utan låskolv) så provar Jacob få upp det, lite smått.

*klick*

“Men eh, Tina, den var ju aldrig låst, den låste sig aldrig”

“…..”

“Kanske för det inte går att låsa en cykel med låskolv. Eh, alltså prova du ens att få upp låset sist?”

“…”

(rätt svar: nej, jag gav upp)

Så ja….det är SÅ man skapar problem i sitt liv! Ett sätt att göra det på. Har flera andra exempel men detta det senaste så kände det var bra att ta upp som en början.

Och just det. Det går visst inte att låsa en cykel utan låskolv, alls. Därför det ej går att googla fram något.

(NI HÖRDE DET FÖRST HÄR!!!!!!!!!!!!!!!! HAR PATENT PÅ DETTA!!!!!)

 

 

Inte min cykel men har hört att bilder är bra att ha när man bloggar och orkar ej ta bild på min egen. Den här har antagligen en låskolv kvar på cykellåset. 

Pusshej!

Tina